Rugby in Sweden and Europe

Slutet på Norra Allsvenskan och början på Superallsvenskan.

Exiles åkte ned till Trelleborg i början på slutet av den misslyckade Superallsvenskan. De hade ett rätt starkt lag men med några lovande yngre förmågor.

Pingvin hade förlorat ett par av sina utländska förmågor samr lagkaptenen Linus Ahlgren inför matchen

De hade dock lånat 5 spelare från andra klubbar, av vilka fyra hade landslagsmeriter. Det fanns speciella regler i år för att rädda svensk rugby från utplåning, men det förefaller orimligt att flera lånade landslagsmän skulle tillåtas i en SM-final. Om ”Pingvin” vinner finalen borde segrarna kanske byta namn till ”Övriga Sverige”.

Inledningsvis hade Exiles en stark vind bakom sig men det var Pingvin som pressade på, dock utan att närma sig mållinjen. Deras Plan A var att genast ge Axel Q bollen, men han tacklades omgående och kom ingenstans under hela matchen. Oklart om Pingvin hade en plan B. Exiles började komma åt bollen efter en stund men gjorde inga större genombrott heller och det blev stiltje mitt på plan under långa perioder. Exiles inkast i början var bedrövliga  och Pingvin dominerade även där med en ukrainsk hoppare. Ännu värre var att Exiles klunga gick bakåt vid de två första insättningarna och Exiles förlorade en klunga för första gången i mannaminne. Situationen stabiliserades dock och klungorna förblev stabila under resten av halvleken. Det närmade sig halvtid, Exiles fick ett visst övertag och efter 35” kunde Exiles klunga driver över men Sami Paulsen som poänggörare.

Lagom till halvtid blev det en del byten; Pingvin verkade inte ha några påtaglifa förstärkningar medan Exiles förde in två georgier i första ledet och de fasta klungorna omvandlades fullständigt. Nu var det  ”business as usual” där Exiles motståndare vid varje insättning gick raskt bakåt fem meter och förlorade oftast bollen vid egen insättning. Plötsligt var det Exiles som hade ett övertag och det dröjde inte många minuter innan bra interpassning gav Sami P. ytterligare ett försök. 0 – 10 och det kändes som om Exiles skulle börja dra ifrån. Men det blev inte så. Dels för att Pingvin försvarade sig bra, trots att luckorna blev större och större, och dels för att Exiles skänkte bort många straffar, av vilka en del var obegripliga.

Exiles är, tror jag, den enda klubb i Sverige som har en specialiserad tränare för fasta klungor. Han heter Chema Bohurquez och spelade kratsare för Spanien vid ett VM  för 20 år sedan. Det visar sig ändå trots att vi varje vecka kör över motståndet att vi relativt ofta skänker bort ett antal straffar p g a tekniska brister, t o m innan bollen sätts in. Dessa straffar förekommer oftast då motståndarna är trötta, slutkörda och vill på inga villkor gå ned i klungaställning. De backar, skruvar sig, går ned på ett knä och som belöning får de en straff av inte alltid helt klara skäl. Det händer varje vecka, mot Pingvin 5 gånger. Med hjälp av en stark vind och en bra sparkare kunde Pingvin omvandla försvarsställning till anfall ett flertal gånger. Detta blev mest påfallande då 7” återstod; Exiles fick 7 straffar i följd emot sig, fyra för att ta sig från försvar till anfall och tre endast fem meter från linjen. Pingvin hade dock inte orken kvar att ta sig över linjen. Det blev så många avbrott och klungor att matchen inte riktigt nådde upp till finalstandard. Exiles har en ledning på 10 poäng inför hemmareturen. Utnyttjar de sina resurser på bättre sätt  kan det bli en lätt match i Stockholm. Om de spelar som de gjorde i Trelleborg kan det bli en rätt så jämn kamp mot detta förstärkta Pingvinlag.

Sista ordet om Norra Allsvenskan. Serien har varit en stor framgång i år. Två nya lag och endast en w.o. mot 29 spelade matcher. En särskild eloge till Umeålaget IKSU som bl.a. åkte ned fem gånger till Stockholm och till och med tog ett damlag med sig i helgen till säsongens sista 10-manna turnering. På sina 10 matcher hade de en vinst, en oavgjord och två knappa förluster. Och minst tre av lagen i denna serie håller nog samma standard som två av lagen i Superallsvenskan. I lördags kämpade IKSU tappert mot seriesegraren Exiles B.  Det blev rätt mycket poäng till sist, men IKSU stod för tre bra försök. Jag önskar dem lycka till i fortsättningen.  

Finalerna påbörjas

Först några rader om USM. De flesta tycks vara överens om att Vänersborg bjöd på en mycket lyckad tillställning och det kan man hålla med om. Jag blev särskilt imponerad av organisationen bakom arrangemanget. Dels kunde man följa nästan alla matcher live från huvudspelplanen när det gäller P16, P18 och F18, dels hade man en mycket snabb återföring, nästan i realtid, av aktuella resultat och uppdaterade serietabeller. Mycket lättare att hänga med, jämfört med tidigare. Standarden har blivit klart högre för P18 och F18, vilket vi fått en klar antydan om genom svenska insatser i Europeiska U18 i år.

Svårt att lista ut vilken förening som var bäst i år, eftersom det fanns så många icke identifierade blandlag. De som vann grupperna där resultat redovisades var följande:

U 14:  Vänersborg , Sharxiles, Eriksala

P 16:  East, Malmö, Exiles

P 18:  Exiles, Malmö,Uppsala

F 15:  Malmö, Uppsala, Borås

F 18:  Uppsala, Göteborg, XX Stockholm

 Exiles skickade 105 spelare till turneringen samt 60 föräldrar, tränare och supporters. Sharxiles och XX Stockholm var mest Exiles, tror jag, och Exiles, tillsammans med Malmö och Uppsala, verkade vara de föreningar som klarade sig bäst. Tråkigt att se en rätt klen närvaro avseende Enköping och Pingvin, kanske hade de fler spelare på yngre nivåer.

USM kallas för svenska mästerskapet, men det blir mer och mer missvisande med många blandlag och korta matcher. P16 t ex vanns av East som var en kombination av fyra olika föreningar. Roligt att man fick ihop ett sådant lag, men kan de verkligen kallas för svenska mästare? P18 spelades 2 x 15 minuter med numera 15 man. Domarna tog på sig en pedagogisk uppgift där varje klunga tog en evighet, nästan varje inkast bedömdes som snett (vinden var mycket stark) och nästan varje ruck gav en straff  mot det anfallande laget. Dessutom tillkom långa diskussioner mellan domarna och lagkaptenerna. Det kändes som om det knappt fanns något sammanhängande spel alls under långa perioder och väldigt få försök gjordes då de bättre lagen möttes.

Det verkar inte vara särskilt bekant att det i år har spelats en SM-serie för P18 och P16 där de bättre klubblagen och ett par distrikt har spelat hemma/borta under hela säsongen. De flesta matcher har spelats och till sist har Exiles och Malmö gått till båda finalerna. P16 och P18 finalerna kommer att spelas på Gubbängen den 11/10; det blir 15-mannalag och 2 x 35”. Det är rimligt att det blir dessa lag som gör upp om SM för 2025. USM får vi absolut behålla men då bör benämningen ändras till USM-Cupen.

Bara en omgång seriespel kvarstår i Norra Allsvenskan; de tre starkare lagen spelar mot de tre svagare och resultaten är ju rätt så givna. Det skulle förvåna om inte Erikslund slår Attila. Uppsala slår Hammarby och serieledarna Exiles B slår IKSU. Om Exiles mot förmodan skulle förlora mot IKSU kan bara Erikslund hinna ikapp, men det hjälper inte då Erikslund förlorade sina två seriematcher mot Exiles.

.Då blir det finalstart vecka därpå när Exiles B åker ned till Malmö.

Damerna blir lediga denna vecka, det lär bli många av finalisterna som skall åka till London och njuta av VM-finalen på ett utsålt Twickenham. Nästa vecka blir det SM-final då favoriter Enköping möter Exiles i Stockholm.

Veckans höjdpunkt bör bli Superallsvenska finalen i Trelleborg. Exiles åker ned med ett rätt starkt lag och är nog favoriter. Det är sorgligt att Pingvin har lånat 4-5 spelare till sin första uppsättning. Av bänkens åtta reserver finns bara en som är mellan 20 och 39 år, vilket ger en viss antydan om varför Pingvin fått leta efter spelare på annat håll.

Finalerna påbörjas

Först några rader om USM. De flesta tycks vara överens om att Vänersborg bjöd på en mycket lyckad tillställning och det kan man hålla med om. Jag blev särskilt imponerad av organisationen bakom arrangemanget. Dels kunde man följa nästan alla matcher live från huvudspelplanen när det gäller P16, P18 och F18, dels hade man en mycket snabb återföring, nästan i realtid, av aktuella resultat och uppdaterade serietabeller. Mycket lättare att hänga med, jämfört med tidigare. Standarden har blivit klart högre för P18 och F18, vilket vi fått en klar antydan om genom svenska insatser i Europeiska U18 i år.

Svårt att lista ut vilken förening som var bäst i år, eftersom det fanns så många icke identifierade blandlag. De som vann grupperna där resultat redovisades var följande:

U 14:  Vänersborg , Sharxiles, Eriksala

P 16:  East, Malmö, Exiles

P 18:  Exiles, Malmö,Uppsala

F 15:  Malmö, Uppsala, Borås

F 18:  Uppsala, Göteborg, XX Stockholm

 Exiles skickade 105 spelare till turneringen samt 60 föräldrar, tränare och supporters. Sharxiles och XX Stockholm var mest Exiles, tror jag, och Exiles, tillsammans med Malmö och Uppsala, verkade vara de föreningar som klarade sig bäst. Tråkigt att se en rätt klen närvaro avseende Enköping och Pingvin, kanske hade de fler spelare på yngre nivåer.

USM kallas för svenska mästerskapet, men det blir mer och mer missvisande med många blandlag och korta matcher. P16 t ex vanns av East som var en kombination av fyra olika föreningar. Roligt att man fick ihop ett sådant lag, men kan de verkligen kallas för svenska mästare? P18 spelades 2 x 15 minuter med numera 15 man. Domarna tog på sig en pedagogisk uppgift där varje klunga tog en evighet, nästan varje inkast bedömdes som snett (vinden var mycket stark) och nästan varje ruck gav en straff  mot det anfallande laget. Dessutom tillkom långa diskussioner mellan domarna och lagkaptenerna. Det kändes som om det knappt fanns något sammanhängande spel alls under långa perioder och väldigt få försök gjordes då de bättre lagen möttes.

Det verkar inte vara särskilt bekant att det i år har spelats en SM-serie för P18 och P16 där de bättre klubblagen och ett par distrikt har spelat hemma/borta under hela säsongen. De flesta matcher har spelats och till sist har Exiles och Malmö gått till båda finalerna. P16 och P18 finalerna kommer att spelas på Gubbängen den 11/10; det blir 15-mannalag och 2 x 35”. Det är rimligt att det blir dessa lag som gör upp om SM för 2025. USM får vi absolut behålla men då bör benämningen ändras till USM-Cupen.

Bara en omgång seriespel kvarstår i Norra Allsvenskan; de tre starkare lagen spelar mot de tre svagare och resultaten är ju rätt så givna. Det skulle förvåna om inte Erikslund slår Attila. Uppsala slår Hammarby och serieledarna Exiles B slår IKSU. Om Exiles mot förmodan skulle förlora mot IKSU kan bara Erikslund hinna ikapp, men det hjälper inte då Erikslund förlorade sina två seriematcher mot Exiles.

.Då blir det finalstart vecka därpå när Exiles B åker ned till Malmö.

Damerna blir lediga denna vecka, det lär bli många av finalisterna som skall åka till London och njuta av VM-finalen på ett utsålt Twickenham. Nästa vecka blir det SM-final då favoriter Enköping möter Exiles i Stockholm.

Veckans höjdpunkt bör bli Superallsvenska finalen i Trelleborg. Exiles åker ned med ett rätt starkt lag och är nog favoriter. Det är sorgligt att Pingvin har lånat 4-5 spelare till sin första uppsättning. Av bänkens åtta reserver finns bara en som är mellan 20 och 39 år, vilket ger en viss antydan om varför Pingvin fått leta efter spelare på annat håll.

Först några rader om USM. De flesta tycks vara överens om att Vänersborg bjöd på en mycket lyckad tillställning och det kan man hålla med om. Jag blev särskilt imponerad av organisationen bakom arrangemanget. Dels kunde man följa nästan alla matcher live från huvudspelplanen när det gäller P16, P18 och F18, dels hade man en mycket snabb återföring, nästan i realtid, av aktuella resultat och uppdaterade serietabeller. Mycket lättare att hänga med, jämfört med tidigare. Standarden har blivit klart högre för P18 och F18, vilket vi fått en klar antydan om genom svenska insatser i Europeiska U18 i år.

Svårt att lista ut vilken förening som var bäst i år, eftersom det fanns så många icke identifierade blandlag. De som vann grupperna där resultat redovisades var följande:

U 14:  Vänersborg , Sharxiles, Eriksala

P 16:  East, Malmö, Exiles

P 18:  Exiles, Malmö,Uppsala

F 15:  Malmö, Uppsala, Borås

F 18:  Uppsala, Göteborg, XX Stockholm

 Exiles skickade 105 spelare till turneringen samt 60 föräldrar, tränare och supporters. Sharxiles och XX Stockholm var mest Exiles, tror jag, och Exiles, tillsammans med Malmö och Uppsala, verkade vara de föreningar som klarade sig bäst. Tråkigt att se en rätt klen närvaro avseende Enköping och Pingvin, kanske hade de fler spelare på yngre nivåer.

USM kallas för svenska mästerskapet, men det blir mer och mer missvisande med många blandlag och korta matcher. P16 t ex vanns av East som var en kombination av fyra olika föreningar. Roligt att man fick ihop ett sådant lag, men kan de verkligen kallas för svenska mästare? P18 spelades 2 x 15 minuter med numera 15 man. Domarna tog på sig en pedagogisk uppgift där varje klunga tog en evighet, nästan varje inkast bedömdes som snett (vinden var mycket stark) och nästan varje ruck gav en straff  mot det anfallande laget. Dessutom tillkom långa diskussioner mellan domarna och lagkaptenerna. Det kändes som om det knappt fanns något sammanhängande spel alls under långa perioder och väldigt få försök gjordes då de bättre lagen möttes.

Det verkar inte vara särskilt bekant att det i år har spelats en SM-serie för P18 och P16 där de bättre klubblagen och ett par distrikt har spelat hemma/borta under hela säsongen. De flesta matcher har spelats och till sist har Exiles och Malmö gått till båda finalerna. P16 och P18 finalerna kommer att spelas på Gubbängen den 11/10; det blir 15-mannalag och 2 x 35”. Det är rimligt att det blir dessa lag som gör upp om SM för 2025. USM får vi absolut behålla men då bör benämningen ändras till USM-Cupen.

Bara en omgång seriespel kvarstår i Norra Allsvenskan; de tre starkare lagen spelar mot de tre svagare och resultaten är ju rätt så givna. Det skulle förvåna om inte Erikslund slår Hammarby. Uppsala slår Attila och serieledarna Exiles B slår IKSU. Om Exiles mot förmodan skulle förlora mot IKSU kan bara Erikslund hinna ikapp, men det hjälper inte då Erikslund förlorade sina två seriematcher mot Exiles.

.Då blir det finalstart vecka därpå när Exiles B åker ned till Malmö.

Damerna blir lediga denna vecka, det lär bli många av finalisterna som skall åka till London och njuta av VM-finalen på ett utsålt Twickenham. Nästa vecka blir det SM-final då favoriter Enköping möter Exiles i Stockholm.

Veckans höjdpunkt bör bli Superallsvenska finalen i Trelleborg. Exiles åker ned med ett rätt starkt lag och är nog favoriter. Det är sorgligt att Pingvin har lånat 4-5 spelare till sin första uppsättning. Av lagets åtta reserver finns bara en som är mellan 20 och 39 år, vilket ger en viss antydan om varför Pingvin fått leta efter spelare på annat håll.

Vi börjar med det positiva. En match utan vidare betydelse, Malmö är redan klara för Allsvensk final, men de ville avsluta med en seger borta mot Göteborg. Det blev inte så. Göteborg presterade 14 poäng de sista tre minueterna och vann 41 – 39. Samtidigt som Vänersborg bekräftade sin comeback med en klar seger över Lugi. Bara fyra lag men tuffa matcher i Södra Allsvenskan där segraren Malmö noterade fyra segrar och två förluster.

Norra Allsvenskan hade ett par frågetecken att reda ut. En seger för Uppsala mot Erikslund skulle fortfarande ge de en chans att hinna ikapp Exiles B, om dessa mot förmodan skulle förlora mot Attila. Det blev varken det ena eller det andra. I ytterligare en mycket tåt match vann Erikslund 22 – 21 och stjälpte Uppsalas chanser. Attila har kämpat tappert i år, har spelat alla sina 8 matcher men nu verkar krafterna ha tagit slut. Trots att Exiles B lovade att låna dem spelare lämnade Attila w.o. En tråkig utveckling som gav Exiles B serieseger på ett fat. Samtidigt döck IKSU upp i Stockholmstrakten för andra veckan i följd  och med lite hjälp från Enköping förlorade de knappt mot Hammarby. De har sin 10:e och sista match för säsongen när de reser en tredje gång till Stockholm för en match mot Exiles. De TK-medlemmar som gett en nystartad klubb tre 60-mils bortaresor i rad bör avgå omedelbart. Jag hoppas och tror att IKSU klarar det.

Nu är det damernas tur. Lugi var ett av fyra hyfsade lag i damserien. De gick således till semifinal mot Enköping men tackade nej för ett tag sedan och budet gick vidare till seriens 5:e lag, Uppsala/Berserkers. Då blev det en stor klasskillnad och Enköping fick en promenadseger, 82 – 0, i semifinalen. Den andra semifinalen, med Exiles som knapp tvåa, gick i Stockholm. Vännersborg hade slagit Exiles på hemmaplan i serien och med tre förstärkningar från Göteborg samt hemmadottern Minonna som spelat på Irland i tre år var de nog favoriter. De började bra med vinden bakom sig gick snabbt upp i ledningen 5 – 0 genom Minonna och dominerade långa perioder. Endast enorma tacklingar höll de ute och halvtid kom utan ytterligare poäng. Sedan var det Exiles tur. De hade ett klart övertag i början fick ett försök med lyckad målspark och ledde då 7 – 5. De fortsatte att pressa men nu var det Vännersborg som fick tackla frenetiskt och att rädda till synes givna målchanser. Vännersborg stack upp på slutet men kom inte riktigt i närhetem av segerpoäng och Exiles tog hem en mycket knapp poängseger efter en av de tuffaste dammatcher jag sett på länge.

Till sist, sista grundseriematchen i Superallsvenskan då Enköping hade en teoretisk möjlighet att gå till final efter sin dramatiska seger mot Pingvin. Klockan 23.30 på fredagkväll kom dock beskedet: Enköping är inte i stånd att spela.  

De har blivit hemsökta av covid, influensa och skador. De hade förvisso fortfarande 17 spelare tillgängliga men enligt deras ordförande var inte dessa tillräckligt starka för att ställa upp mot Exiles. Exakt samma skäl angavs i juni då denna match uppskjöts för första gången. Både Pingvin och Exiles har varit medgörliga gentemot Enköping för att hjälpa dem att fullfölja säsongen, men det är uppenbart nu att de aldrig borde ha varit med på högsta nivå. Det är otänkbart att de spelar på den nivån nästa år enligt min uppfattning.

Summa summarum hade Exiles således 46 spelare som rullade tummarna i helgen. Många av dem fick åtminstone heja på Eviles damer under sin knappa seger.

Sammanfattningsvis bjuder jag på de nu klara SM-finalerna. Det ser bra ut för Exiles, men det blir några tuffa matcher innan pokalerna utdelas.

SM-finaler

Damfinal:                  4.10 Exiles – Enköping, 11.10 Enköping – Exiles

Allsvensk final:         4.10 Malmö – Exiles B, 11.10 Exiles B – Malmö

Superallsvensk final: 27.9 Pingvin – Exiles,      4.10 Exiles – Pingvin

Klubbarna är klara men det fortsatta spelschemat är både felaktigt och obegripligt. Serierna har fungerat bra men det är ytterst viktigt att tävlingdkommittén (TK) omgående reder ut alla inkonsekvenser och felaktigheter.

I Dam-SM har Enköping vunnit alla sina matcher och kommit etta i grundserien. I den enda semifinalen spelar de mot fyran. I den andra semifinalen spelar tvåan i grundserien mot trean. Nu har tre lag hamnat på samma poäng och då blir det inbördesmöten som avgör. Alla tre har vunnit en match och då är det poängskillnader som fäller utslaget. Då får man Exiles +12, Vännersborg +5 och Lugi -17. Då blir dessa 2:a, 3:a resp. 4:a. Semifinalerna blir således Enköping – Lugi och Exiles – Vänersborg, och de matcherna skall gå av stapeln nu i helgen. Men varför skall man vänta tre veckor innan de dubbla finalerna påbörjas?

Superallsvenskan har spelat 5 av 6 matcher, Exiles har vunnit sina tre matcher med Pingvin och Enköping en vardera. Exiles således etta, men vem blir tvåa? Pingvin får 5 poäng för sin stora seger tidigare mot Enköping och kanske en poäng för sina 6 försök mot Enköping i helgen. Enköping får 5 poäng för sin 6 försöksseger mot Pingvin. Men Enköping har en hemmamatch kvar mot Exiles och får de minst två poäng från den matchen (oavgjort eller två bonuspoäng) gär de till final mot Exiles och Pingvin blir 3:a. Osannolikt men inte otänkbart, Enköping är klart bättre nu än vad de tidigare varit under säsongen.  När skall den matchen spelas och finallagen fastställas?

Allsvenskan har varit en succé. Vi har haft många jämna och tuffa matcher, två nygamla klubbar som återetablerat sig och en ny klubb från Umeå som kämpat modigt. Det blir inga semifinaler i år, S-  och N-ettorna möts i en dubbelfinal där N-segraren får finalmattchen hemma. Med en omgång kvar har Malmö redan vunnit S-gruppen medan N-gruppen är nästintill avgjord. Två omgånger återstår: ledande Exiles B har att vinna sinna två hemmamatcher mot Attila och IKSU. Chansen att de gör så är nog mycket stor. Skulle de mot förmodan förlora en match blir veckans match mellan  Uppsala och Erikslund avgörande. Vinner Erikslund blir Exiles B fortfarande etta pga inbördesmöten, vinner dock Uppsala passerar de Exiles B  på inbördesmöten och blir etta. Allt kan avgöras nu på lördag.

Jag upprepar nu till TK: AUV, för att använda en kanske förlegad förkortning. Ert snabba agerande är avgörande för säsongens framgångsrika avslutning.

Få seriematcher i helgen, men ett antal övriga spännande aktiviteter. Det är full rulle i Allsvenskan Norr där alla sex lag har nu spelat sina 7 seriematcher och tre återstår. Attila hade en lyckad dag med ungdomsspel och övriga aktiviteter. Många partners och småbarn samlades för att titta på Attila mot Exiles B. Det blev en bra match där Exiles förvisso vann stort men där Attila lyckades spela jämnt under vissa perioder och gjorde två bra försök. Attila är ju Sveriges äldsta förening, 75 år, medan Exiles är uppe i 63 år. De kunde skryta med att Exiles andra generation stod för tre försök och det gjorde även deras tredje generation. Det fanns en viss oro för att enstaka klubbar inte skulle klara alla sina matcher, inte minst den långa resan till Umeå men alla har skött sig exemplariskt. Tråkigt att Attila inte kan få in sina resultat i tid; Exiles seger med 76 – 15 innebär att de går upp i ledningen för första gången. 2 av 3 segrar mot Hammarby, Attila och IKSU, alla på hemmaplan, ger dem titeln och hemma/borta matcher mot södervinnaren, antagligen Malmö. Det lär ha varit en bra hängmatch i Umeå då Hammarby utan tågproblem slog IKSU 35 – 17.

En viktig match hos damerna då Lugi åkte upp till Enköping som de slagit med ett nödrop i SM-sjumannafinalen.förra veckan. Det blev jämnt i första halvlek men Enköping drog ifrån i den andra och vann med 26 – 5. De får dock en besvärlig resa till Vänersborg nu på lördag innan de kan ta grundserien.

Huvudevenemanget var dock Uppsalas Shield Maidens, en turnering för F14, 16 och 18. Tolv deltagande lag av vilka fyra från utlandet. Vore skojigt att veta hur de svenska tjejerna klarade sig mot de utländska, men ett bra initiativ av Uppsala.

En tiomannaturnering för herrar gick av stapeln i Partille och där var det Spartacus som upprepade seger på SM-sjumanna. Kan det tänkas att de redan nästa år gör comeback på 15-manna?.

Och till sist, första P16 och P-18 mästerskap på länge, en blandning av lag och distrikt, närmar sig finalstadiet. Exiles P-18 spelade oavgjort mot Malmö i våras men slog dem stort i Partilleturneringen i somras. Det var meningen att Exiles skulle spela ”sin” hemmamatch i Göteborg i helgen men Malmö behöll sin stolta tradition sedan flera år tillbaka att lämna w.o. till Exiles på bortaplan. Exiles P-18 spelade dock en match mot P-18 Väst som hade vissa förstärkningar. Exiles vann 51 – 25, tror jag. Inga problem dock för Exiles P-16. De vann alla sina tre matcher lätt. Tillskottet av pojkar från franska skolan som bara spelar upp till P-14 utgör en oslagbar kombination.

En eloge till Kalmar Södra som skötte hela SM-turneringen med den äran. Det var den bäst administrerade och genomförde SM-sjumanna jag kan erinra mig och det blev inte sämre av att både herr- och damturneringarna avgjordes i finalernas sista minut. Kalmar Södra har en bra anläggning och fint väder samt en hyfsad publik bidrog till en god stämning under de två dagarna.

Standarden som helhet var hög men det är klart att det fanns skillnader mellan de bästa och de sämsta. På damsidan var det glädjande att Trojan och Kalmar fick ihop lag samt att Uppsala fortsatte att förbättras. Exiles, Göteborg och Malmö utgjorde en mellangrupp, medan det var rätt påtagligt att Enköping och Lugi var ett strå vassare än de andra. Överraskningen var Trojan som genomgående spelade bra; de blev klar trea efter att ha slagit Malmö lätt i matchen om tredje plats. Exiles ställde upp med ett lag som hade ingen chans att vinna och de kan vara rätt nöjda med att spela något bättre och slå Göteborg om 5:e plats. Och Uppsala firade stort när de slog Kalmar i matchen om sista plats.

Spänningen steg dock inför finalen då de två lag som hade flera snabba damer ställdes mot varandra. Det blev en tuff och krävande

match där de snabba tog ut varandra och det var svårt att bryta igenom. Lugi tog ledningen sedan blev det Enköping som kämpade tillbaka och hade en knapp ledning. Matchen började dra mot sitt slut då båda lagen gick på knäna; då fick Lugi tag på bollen och en av de snabba sprang 70 m. på utsidan för att avgöra då Enköping hade inget kvar att erbjuda. En mycker bra match mellan de två klart bästa lagen. Och första gången Lugi tagit SM-guld över huvud taget.

På herrsidan var det också positivt att vissa föreningar med problem på sistone ställde upp. Till dessa hörde Vänersborg, Spartacus och Kalmar, medan t o m Enköping med många unga spelare hade varit vacklande. Kvar hade vi Exiles, Göteborg, Malmö och Erikslund. Exiles hade fem spelare med i den senaste landslagstruppen men inga av dessa var med i Kalmar. I stället hade vi en blandning av våra A- och B-lag samt tre P18 som hade gjort bra ifrån sig i landslaget. Kanske inte vårt allra bästa lag, men rätt starkt ändå. Flera lag drabbades dock av sjukdomar inför turneringar. Malmö kom med bara åtta man efter härjningar i truppen, Erikslund tappade två av sina bästa spelare och Exiles kom utan kaptenen James Cole och en krasslig Wertti Bast. Exiles började dock bra, de sopade golvet med Kalmar, Malmö och Göteborg med 20 försök mot ett, med en rätt så felfri uppvisning, medan Göteborg tog andra semifinalplatsen. Erikslund gjorde en hyfsad match mot Enköping och favoriterna vann lätt mot Vänersborg. Avgörande matchen i gruppen blev mot Spartacus som också klarade av de övriga motståndarna. Gruppfinalen blev en rysare. Spartacus dominerade i början och tog en 17 – 7 ledning. De fortsatte att pressa men Enköping kom tillbaka med ett försök i hörnet. Tacklingen ansågs dock vara hög och det blev ett strafförsök plus ett gult kort mot Spartacus. 17 – 14 och ett par minuter kvar. Spartacus gick åter till attack men 10 m. från Enköpings mållinje fick de ett nytt gult kort och det blev 7 spelare mot 5. Enköping höll huvudet kallt, utnyttjade spelaröverskottet och vann 19 -17. Spartacus det klart bättre laget men Enköping gav aldrig upp och utnyttjade domarens gula kort.

Då blev det således Exiles mot Spartacus och Enköping mot Göteborg. Exiles som aldrig förlorat mot Spartacus i något sammanhang var kanske lite för nöjda med sig själva efter dag ett. Men Spartacus gick till ett hätskt anfall, Wertti Bast fick ett gult kort och Spartacus ledde med 14 – 0 efter ett par minuter. Det blev inte bättre då en dålig passning studsade fel en Exiles spelare ramlade och det ökade till 19 – 0. Men Exiles kan inte hävda att det var tillfälligheter som avgjorde; Spartacus var det klart bättre laget och vann till sist 29 – 7.

Sjukdom och skador blev värre Dag 2. Både Malmö och Erikslund hade endast 5 spelare och fick dra sig ur. Göteborg förlorade 36 – 0 i sin semifinal och upptäckte i sista minuten att de också fick dra sig ur inför matchen om 3:e plats mot Exiles. Svagt! Då hade vi Vänersborg mot Kalmar om 5:e plats. Vänersborg vann men båda lagen presterade hyfsat inom turneringen och kan dyka upp starkare 2026.

Så till finalen mellan Enköping och Spartacus. De senare kände sig lite förfördelade av domarens gula kort i gruppspelet och lovade revansch. Det måste sägas att domarna över huvud taget var lite frikostiga med sina gula kort, men i övrigt skötte de sig bra.

Även i finalen började Spartacus bra; de ledde 12 – 0 som kapades till 12 – 7 av Enköpings snabba backar. Nu var det strid på kniven. Spelet gick fram och tillbaka, första ledde Spartacus med 17 – 14 sedan blev det Enköping 21 – 17 då en minut återstod. Enköping verkade ha ett grepp om matchen när sekunder återstod, men på samma sätt som damerna fick turneringens lirare, Axel Quarnström tag på bollen, såg en öppning, och sprang 70 meter för att avgöra turneringen. Och även här var det Spartacus som vann en SM-titel för första gången.

Bra gjort av Enköping som var sekunder ifrån att ta dubbeln men i varje tävling har vi få vinnare och många förlorare. Jag uppfattar denna turnering som en stor seger för svensk rugby.         

Det har varit oerhört många negativa skriverier om svensk rugby på sistone, och även jag har bidragit. Så låt oss för en gångs skull skriva något positivt.. På Gubbängen hade vi en vänskapsmatch mellan Berserkers och Sharks, två Allsvenska matcher Hammarby – Uppsala resp. Exiles B – Erikslund och en Superallsvensk match mellan Exiles – Enköping. Samtidigt som sex damlag slogs om kvalificeringen till SM-finalen i 7-manna. Och i dag, söndag, har vi en massa P18- och P16-matcher. Det gar bra för rugby i Stockholmsområdet och det är på grund av att många herrar och damer, pojkar och flickor, jobbat för att göra det så! Lite mera ansträngning inom andra områden skull inte skada!

Efter att ha gått i ide i åtskilliga veckor dök Enköping upp i Superallsvenskan mot Exiles efter en match mot Pingvin och två uppskjutna.  Det fanns en viss oro att de skulle falla ihop fullständigt men lyckligtvis blev det inte så. Enköping gjorde bra ifrån sig och även om försöken trillade in med jämna mellanrum bjöd de på hårt motstånd och skapade anfallschanser. Exiles försvar är dock mycket starkt, de har släppt in ett enda försök på tre matcher, och Enköping lyckades inte bryta igenom. De började med 6 19/20-åringar i  klungan; de backade visserligen rätt mycket på slutet, men klarade sig hela matchen. Det blev 50 – 0 till slut, men Enköping har visat att de har mycket de kan bygga på. Mycket glädjande.

Dagens match var emellertid Allsvenskans Exiles B mot Erikslund. Vinnare bleve med stor sannolikhet segraren i Norr som skulle gå till SM-finalen mot Söderettan. Tidigare matchen dem emellan slutade 8 – 7 till Exiles och förra veckan slog Erikslund Attila 105 – 0 och Exiles B slog Hammarby  66 – 3.

Matchen blev bland de bästa jag har sett denna säsong, mellan två av de bästa lagen. Vinden blåste hårt snett i ena riklningen och Erikslund började med fördel. Deras backar började farligt och inom 7 minuter  ledde de med 7 – 0. Sedan följde en lång kamp där Erikslund hade fördel, men Exiles dök upp ibland, ett genombrott gav 7 – 7, men därefter fick Exiles kämpa hårt för att försvara sig. Förhoppningen var att de skulle hålla oavgjort tills pausen. Men två oväntade blixtavfall inom ett par minuter gav Exiles två försök långt ute och en oväntad ledning i halvtid på 17 – 7. Man räknade med hårda anfall från Erikslund men det var Exiles som dominerade under långa perioder vilket krävde ett fantastiskt försvar av Erikslund. Exiles behöll dock sin 10-poängsledning pch gick mot segern. Försvaret brast dock då ett par minuter återstod då det blev ett nytt försök för Exiles och en vinnande marginal på 22 – 7. Medvetet att loppet var kört ledde till ett furiöst anfall från Erikslund och en sjupoängare som avslutades med slutsignalen. En mycket tuff och bra match där Exiles bör kanske tilldelas en knapp poängseger, Jag ser båda lagen som bland de fyra bästa i Sverige. Nu gäller det för Exiles B att slå Attila två gånger, Hammarby och IKSU, vilket de med stor sannolikhet gör och de går till Allsvensk final.

Söderut hade vi också intressanta resultat. Vännersborg slog Göteborg lätt och Malmö slog Lugi även här med stora siffror. Det lutar åt att det blir Malmö  som vinner serien och som går till Allsvensk final.

En Pingvintrotjänare beklagar med all rätt att de har den bästa spelplanen i Sverige och troligtvis den största publiken. Tyvärr har de inga motståndare efter fiaskot med Superallsvenskan. Först drog Spartacus sig ur och nu hänger Enköping på en skör tråd efter två uppskjutna matcher. Nu spelar de mot Exiles på bortaplan men det är bara deras andra match för säsongen efter 56 – 0 på hemmaplan mot Pingvin. De har fortfarande två matcher kvar därefter om säsongen skall fullföljas. Vi far se hur det går på lördag.

Exiles hade närmare 50 spelare som tränade i tisdags och råknar med 2 x 23 bra spelare på lördag mot Enköping resp. Erikslund. B-matchen blir nog mera intressant då den kan avgöra vilket lag som går till allsvensk final mot segrarna i Södra gruppen. Det blir inga semifinaler, då hade då hade de två bästa lagen i Norr fått spela hela 14 matcher, en siffra som inget svenskt lag spelat på en säsong i mannaminne.

Exiles B förlorade sin första match stort mot Uppsala men vann returen och i en mycket tät match slog Erikslund borta med 8 – 7. Nu gäller det för båda lagen att vinna eller försvinna. Exiles är klart starkare än i början på säsongen och det är inte otänkbart att de kniper en ny knapp seger. En eloge till IKSU från Umea som blir bättre och bättre under säsongen.

Söderut har de tre bästa lagen, Malmö, Lugi och Göteborg alla tagit en seger ifrån varandra. Det blir en spännande kamp om placeringarna nu i höst.

Även på damsidan är det kamp om semifinalplaceringarna. Men säsongen är mycket utdragen.

Utanför vår lilla ankdamm har våra P-18 grabbar fortsatt att klara sig bra.  I en tuff match på astroturf och efter en mycket krånglig resa lyckades laget slå ett tufft litauiskt lag 22 – 18. De fick det lättare, 44 – 0 mot Lettland, för att vinna turneringen.

Qch en eloge till Speed och dansk rugby som genomförde en mycket framgångsrik 7-manna turnering med över 60 deltagande lag. Många deltagande svenska lag doch utan alltför stora framgånger. Pingvins tjejer van dock plate och Wolfpack med ett bra gäng spelare från Spartacus och Exiles förlorade en krånglig semifinal knappt mot ett bra holländskt lag som i sin tur förlorade finalen stort mot ett engelskt lag (?), Wombats. Högre standard än på länge.

De europeiska U18-turneringarna har tidigare inte varit särskilt spännande. Visssa länder har alltid ställt upp med hyfsade lag medan andra, däribland Sverige, har bestått av rena rama nybörjare. Inte att undra på, vi har haft begränsade aktiviteter på den nivån, inte minst på damsidan. För första gången på länge har vi i år haft en riksserie för P18 och även fler F18 aktiva och prestationsnivån har höjts avsevärt. Problemet, som jag nämnt tidigare, är att flera andra länder satsat hårt på senare år och blivit mycket bättre, i synnerhet på sjumanna. Numera måste man springa fort för att stå stilla i rangordningen. Detta anser jag var uppenbart i årets U18 sjumanna turneringarna på Trophy- dvs på andra nivån. Alla 8 lag i damserien spelade bra rugby och endast Bulgarien bland grabbarna höll inte riktigt måttet. Sensationellt var att Turkiets små flickor, jag använder uttrycket på ett positivt sätt, spelade briljant rugby, blev obesegrade, vann turneringen och flyttas nu upp till Championshipnivå 2026 där de nog kommer att hävda sig väl. Deras pojkar spelade också mycket fint och gick till finalen där de till sist fick ge sig mot ett annat mycket bra lag från Ukraina. De två turneringarna var bland de bästa jag sett på länge från Europa, även jämfört med  seniorserierna.

Hur gick det då för de svenska lagen? Tjejerna började bra med två övertygande segrar mot Litauen och ett imponerande Andorra, men föll 31 – 17 mot Turkiet. Det stod 24 – 17 tills matchens sista sekunder då Sverige hade sina chanser. De var det enda lag som gjorde mer än ett försök mot Turkiet som endast släppte in ytterligare 2 försök under hela turneringen. Sedan blev det en svacka mot ett rumenskt lag med flera stora spelare av till synes icke rumensk härkomst och en match om tredje plats mot Ukraina. Det blev en ny tuff match där Sverige spelade mycket bra och ledde 19 – 17 då tiden var ute. Men Ukraina fick tag på bollen gick till attack och avslutade matchen med en sjupoängare. Tråkigt, Sverige var värda en medalj. Det som imponerade på mig var att vi äntligen hade hittat ett par tjejer som kunde springa ikapp och springa ifrån motståndarna och att den svenska tacklingen var enorm. Anfallen var också bra och Sverige gjorde 18 försök på sina 5 matcher. Tränaren Oriol Ripol, som spelat för Spanien på både 7-manna och XV-manna har gjort ett bra jobb. Har inte sett varifrån spelarna kom, men de skall gratuleras allihopa, inkl. de tre som lär komma från Exiles.

Pojkarna hade en liknande historia. De slog Moldova och Bulgarien lätt utan att släppa in några poäng men föll mot ett mycket bra Ukrainiskt lag 20 – 12. Matchen var mycket jämn, Sverige hade sina chanser, men Ukraina fick ett sent försök. Då blev det Turkiet i semi och än en gång blev de lite för starka. Matchen var mycket jämn men Turkiet lade till 14 poäng de sista två minuterna och det blev 28 – 7. I finalen fick de dock ge sig mot Ukraina som hade fått kämpa hårt för att besegra Sverige i semi. Avslutningsvis fick vi en ny besvikelse då Israel, mycket starkare än tidigare år kom från ingenstans som matchavslutning för att knipa ett försök och segern. Pojkarna saknade rutin från 7-manna men spelade med en enorm gnista, fantastiska tacklingar, flera sprinters och ett bättre och bättre samspel. De gjorde 17 försök på sina 5 matcher. Spelarna var 6 från Exiles, 6 från övriga svenska lag och en från England. Tränaren var Neill Erasmus, även han tidigare stjärna från sjumanna, som kan vara stolt över vad han har förmått grabbarna att prestera. Tack också till Karl Stein som gjort mycket för att utveckla U18 i Sverige på sistone.

Sverige kom fyra på både P18 och F18, men om bollen hade studsat rätt några gånger hade vi nått betydligt högre placeringar. Det ser dock mycket lovande ut.   

Först fem inhemska matcher: de tre bättre lagen i Norra Allsvenskan slog de tre sämre med mer än 40 poäng och det gjorde även Exiles Damer i Wexiö. Det går tyvärr utför för Göteborgs Damer som verkar ha svårt att få ihop slagkraftiga lag vid bortaresor. Något oväntat fick de klart stryk av Uppsala/Berserkers.

Det går att bevaka IKSU – Exiles B på Youtube. Exiles besöker Norrland för första gången och resan lockade några av Exiles främsta landslagsmän genom tiderna. Vad sägs om Ian Gowland, Sean Burke, Mak Jelec Dozo och bröderna Mabon, Hunter Jr och Hamish. Åldersspridningen 35 – 60, men alla brinner fortfarande för sporten! Slutresultat 44 – 5 till gästerna.

Andra omgången av Mästerskaps- och Trophynivåerna för Europeiska sjumanna gick av stapeln i Hamburg och Chisinau (Moldavien) och båda höll en förvånansvärt hög standard trots många nya ansikten. Det var rätt klart efter första damomgången att de två sämsta lagen, Georgien och Italien, skulle åka ur och det bekräftades i helgen. Sverige låg klar 10:a efter första omgången, det enda land de slog var Italien. De behöll den platsen efter andra omgången, men presterade klart bättre fr o m Dag 2. Sverige förlorade 34 – 0 mot Irland från omgång 1, denna gång blev det 14 – 12, där Irland vann med ett nödrop. Dag 1 blev det 43 – 0 mot Tjeckien, Dag 3 hade Sverige reducerat detta till 12 – 5 och slagit Italien på nytt 27 – 0. De var m a o inte utklassade denna gång och kan satsa ett år till på högsta nivå. Men det blir tufft; det blir två riktiga stjärnskott som flyttas upp från Trophynivån. Först är Turkiet som sakta men säkert förbättrat sitt spel avsevärt. De är tuffa, snabba och skickliga och spelar redan nu på samma nivå som Sverige. Det andra landet är Danmark, som blivit två klasser bättre än tidigare; de har hittat snabbare och skickligare spelare och får hjälp av en tränare med danskt påbrå som har stor internationell erfarenhet. Jag är inte säker på att Sverige slår dem i dagens läge. Sveriges försvar är bra men det som främst fattas är en riktig sprinter som alla andra lag tycks ha.

Herrarna befinner sig i ett mycket sämre läge. De har förlorat samtliga 8 matcher på dessa två omgångar, flyttats ned och är inte i närheten av mästerskapsnivån. I denna omgång var poängskillnaden 10 – 177, 2 – 26 i försök. Jag skrev efter första omgången att uttagningen var helt vansinnig, inga forwards, att flera spelare inte var i närheten av internationell klass och att det fanns få tecken på grundläggande sjumanna färdigheter. Tränaren och den nyutnämnde biträdande tränaren bör avpolletteras omgående och kanske hälften av spelarna, inkl. ett par som gjort fantastiska insatser för Sverige under årens lopp men där Old Father Time obönhörligen hunnit i kapp.

Låt oss starta från scratch i höst och se om vi kan få ihop ett nytt gäng lagom till sommaren 2026.  För 10 år sedan var vi hästlängder före det som vi visar upp i dag.