Rugby in Sweden and Europe

Nu är säsongen över och vi kan blicka framåt mot 2022. Det blev omstart från scratch för Europaserierna och herrarna började bra med en lätt seger över Luxembourg. Än så länge kan vi glömma att motståndarna nog hade gått bakåt under Covid-perioden och att Sverige hade kunnat ställa upp med ett mycket starkare lag om intresse och vilja hade funnits. Faktum är att vi vann på ett övertygande sätt och hade nog även klarat av Lettland av bara farten om inte pandemin hade satt stopp. Nu blir det de tre återstående matcherna till våren. Lettland och Ungern blir bortamatcher den 23 april resp. den 7 maj. Sedan blir det förhoppningsvis matchen som avgör vilket land som flyttas upp till Trophy-nivån hösten 2022, dvs Sverige på hemmaplan mot Tjeckien den 14 maj.

Det hände en del i går av relevans för Sverige. Tjeckien hade en bra dag med segrar på hemmaplan för herrarna mot Ungern 31 – 13 och för damerna mot Finland 39 – 12. Tjeckiens herrlag ledde med 17 – 0 efter 10 minuter, men Ungern samlade sig och bjöd på hyfsat motstånd.  Deras 13 poäng kom från en ”charged-down” försvarsspark och två långa straffar, medan Tjeckien stod för fyra försök och en bonuspoäng. Jag trodde att hemmalaget skulle vara mera överlägsna men kom ihåg att Sverige slog Ungern med ett nödrop förra gången och att de även skrämde slag på Ukraina.

Lettland och Ungern kan bli besvärliga på hemmaplan men jag tror nog fortfarande att vi har kapaciteten att slå dem, helst dock med vissa förstärkningar jämfört med det nuvarande svenska laget. Mot Tjeckien har jag redan tidigare antytt att det krävs en rejäl förbättring av vår laguppställning om vi skall kunna slå detta lag, som ligger 14 platser före oss i världsrangordningen (37 mot numera 51). April/maj är inte den bästa årstiden för våra landskamper men det är bara att gilla läget.

Vad bör nu svensk rugby göra för att få bästa lag på plan för dessa tre matcher? Skall första uppsättningen som var fallet mot Luxembourg. bestå av 6 spelare från utlandet, 5 spelare från årets silvermedaljörer och 4 från övriga Sverige inkl. 2 från SM-segrarna och inga från lagen som slutade 3 – 5 i serien? Och detta efter ett mästerskap där 4 lag höll en mycket hög standard, med våra mått mätt i alla fall. Objektivt sett kan inte detta vara vårt bästa lag, men låt oss inte fortsätta att älta varför det har blivit så.

Mitt förslag är att SM börjar efter matchen mot Tjeckien. Innan dess bör SRF´s styrelse kalla till sig en samling berörda som tillsammans bör kunna enas om något som liknar vårt bästa lag och att erbjuda spelarna och de berörda tränarna resurser för att skapa ett slagkraftigt lag. De spelare som ställer upp och blir uttagna skall inte betala för äran, vare sig för resor eller gemensamma träningsläger. Pengar har varit en viktig faktor tidigare när spelare tackat nej, samt naturligtvis även andra aspekter. Om jag är rätt informerad fick alla som ställde upp på träningsläger inför landskampen i höstas stå för sina egna resekostnader. Det blev således rätt stora belopp för dem som flög från utlandet och inte heller obetydliga belopp för dem som hade långa resor inom landet.

Vilka är det som skall ingå i denna förberedande församling? Ja, det får andra bestämma, men mitt förslag skulle vara

a) representanterna för SRF

b) landslagstränarna

c) tränarna från de 5 – 6 ledande klubbarna

d) några aktuella landslagsspelare inkl. ett par från utlandet

e) några spelare som inte velat ställa upp.

Ambitionen efter ett möte, kanske i januari, vore att svensk rugby kan enas om en reell, gemensam satsning där tränarna och spelarna efteråt återvänder till sina klubbar med ett genomarbetat program och med budskapet om att alla skall dra sitt strå till stacken för att återföra Sverige till en respekterad plats i europeisk rugby.  Vi är i huvudsak en amatörsport som aldrig kommer att kunna optimera våra resurser. Men mitt intryck är att stämningen just nu är rätt god bland de svenska klubbarna; det finns rivaliteter och strid på kniven på spelplanen, men vad jag vet inga fejder eller fiendskap mellan spelare och klubbar. Här vore ett bra tillfälle att enas om en gemensam ansträngning under några månader för att få oss upp ett pinnhål i den europeiska hierarkin.

Vän av ordning frågar hur allt detta skall finansieras. SRF skall naturligtvis bevilja ett visst belopp till landslaget. Men här krävs kanske lite extraordinära insatser. Jag vill än en gång påminna SRF att jag tidigare erbjudit herrlandslaget betydande summor för att satsa på ordentliga förberedelser inför landskamper. De pengarna finns i princip kvar men SRF har på två år inte växlat ett ord med mig om användningen. Det är kanske dags att komma till skott.

En kort notering även om våra damer. Här är betydligt färre länder engagerade på 15-manna, till skillnad från 7-manna. Trophynivån består av bara 4 lag: Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien. Det är lite oklart vad som kommer att hända 2022 men det är rimligtvis segraren i Trophyn som flyttas upp till Championship. Och där är det klart att Sverige redan nu vunnit Trophyn. Även om de mot förmodan skulle förlora mot Schweiz ligger de fortfarande före Tjeckien efter segern i inbördesmötet.

Damerna befinner sig i en mycket mera fördelaktig situation än herrarna. De verkar ha tillgång till alla sina bästa spelare och åtminstone i matchen mot Tjeckien spelade de tekniskt mycket bättre än tidigare. De var lite skakiga mot Finland men ändå drog de ifrån på slutet.

Jag tyckte synd om Finland i går. De spelade riktigt bra under länga perioder och. förde spelet. Men var tionde minut fick Tjeckien tag på bollen och deras stora, starka och snabba kedjespelare sprang ifrån. De gjorde till sist sju försök mot Finlands två.

För en vecka sedan lyckades Sverige tygla de tjeckiska damerna till två försök samtidigt som de stod för fem själva. Denna match var den bästa som Sverige presterat på år och dag. Fem Sverige baserade men Englands aktiva stod för en viktig del av den svenska insatsen men även hemmaspelarna höjde sin spelstandard. Svenska damlandslag i handboll, basketboll och volleyboll m m har alla spelare som är långa, starka, snabba och bollskickliga. Törs man hoppas att vi är på väg mot en liknande uppsättning inom rugbyn?       

Positive result for Sweden but let´s not get carried away. Luxemburg rugby has not developed positively since COVID and this was a much poorer team than the one which beat Sweden 13 – 0 two years ago. This Swedish team has improved since then but would be considerably stronger if all eligible players were available and selected. Those who played yesterday and were definitely worth their places scored seven of Sweden´s eight tries. And I don´t think there was a single Swedish supporter who didn´t cheer like mad when the joker in the pack, Adam Christersson, with his first cap and 80 minutes of hard graft in the front row sprinted 80 metres to score on the final whistle. Try of the season!

Otherwise it was the usual suspects doing the damage: the back row, Alex Melander and Kalling-Smith. Vaa Juta showed his ability to bob up in the right place at the right time to snatch a couple tries, Theo spent the afternoon knocking people over, creating openings and snatching a clever try from a planned move at the lineout. Kalling-Smith looked as if he had bulked up a bit to force his way over in the backs for a couple and Alex Melander showed his blistering pace to run away from the opposition and to run straight through them for another two tries. With them we have the makings of a much stronger team then the one on show against Luxemburg.

Otherwise there was a fair show of modest performances. The props held up in the scrums but achieved little else. Christersson is not a hooker, but are hookers needed any more now that the ball goes straight into the second row? We lost no scrums, someone else threw in at the lineout and Christersson rushed about industriously all afternoon. Why not try him out in the centre? Arthur Marini jumped well in the lineouts but didn´t show up elsewhere. Zengler didn´t impress today but may have taken a knock early on.

The halfbacks were also fairly anonymous with Mattieu S-C putting over 5 kicks out of 10. Axelsson was an improvement at scrumhalf when he came on after 42”. The two wingers were also uninspiring with Millner in the centre showing a few flashes. Melander did not look comfortable at full back, but it´s obvious he should be in the team.

Looking forward to the Spring when perhaps we can get our best team together I would still only select Kalling-Smith from abroad. Perhaps also Assarsson and Marini, although we have plenty of good props and locks at home.

We should be able to knock off Latvia next week, Covid permitting, although we only won by a few points last time around. And then we should be targeting the Czechs for promotion.

The troup of 30 now becomes 23 and the 23 has to become 15 + 8. The original troup was unambitious, at least half a dozen top class players were missing. The choice of the 23 was also unambitious and did not raise expectations for the starting 15.

The 23 presented a number of problems. There is only one hooker and he tends to go off sometime in the second half. There is only one reserve prop and a total of four front row players. This means I think that Sweden cannot field 23 players. There was only one fullback in the squad of 30 and he is not included in the 23. There is no regular standoff in the squad of 23.

In a previous blog I showed my ignorance about the level at which prop Assarsson was playing. I apologise. Duffy has moved to a third level Irish club. Can´t find at what level he is playing. Still nothing known about Nordgren, can anyone help me?

And now the 15 + 8 has been announced. Suggesting it would be cautious was pretty wide of the mark.

1 Henrik Ek – Troján

2 Adam Christersson – centre/flanker (?) – Kalmar Södra

3 Pontus Assarsson – Richmond (2^nd level England, 2^nd team)

4 Arthur Marini – lock, Paris Université (5^th French level)

5 Jonas Zengler – Troján

6 Theo Karlsson – Exiles

7 Va Luta Frixell – Exiles

8 Sami Paulsson – Troján

9 Jack Duffy – Dolphin, Cork (3rd level Ireland)

10 Mattieu Spens-Cossin – Troján

11 Alfred Nordgren – back – Harrowgate (?) (6^th English level)

12 Axel Kalling-Smith – Ealing Trailfinders Academy

13 Tom Milner – winger Wimbledon (5^th level England)

14 Samuel Ahlbäck- centre – Malmö

15 Alex Melander – Troján

Nilserius at hooker has been replaced by Adam Christersson who has played all season at flanker or centre. Philip Axelsson has been replaced at scrumhalf by Jack Duffy who has recently moved club to Cork. Mattieu Spens-Cossin has been moved from his normal centre to the vacancy at standoff, although he has played a couple of games there. Milner who has played all season as a winger is moved to the centre. Ahlbäck on the wing has played once at standoff and twice at inside centre for Malmö this season. Alex Melander has played all season at centre/winger, never fullback. More than half the backs seem to be playing out of position in addition to flanker/centre Christersson playing sensationally as hooker.

Bench:

16 Gustav Lindberg –  prop -Malmö

17 Ale Loman – Nr 8 – Lugi

18 Christopher Sidgwick – lock – St Gallen (3^rd level Switzerland)

19 Gwion Williams – winger – Chester 2^nd team (7^th English level)

20 Mike Davis – Exiles (centre/winger)

21 Christopher Nilserius (hooker/prop) – Trojan

22 Erik Sjöbeck – Pingvin

23 Philip Axelsson – Troján

Would this first XV beat Exiles if their two players were returned? I doubt it. Would this team beat Luxemburg? Not the way Luxemburg played the last time around. Would this team beat Czechia in the Spring? Not a chance.

Rankings in this 3^rd level European tournament at present are Czechia 35, Sweden 54, Luxemburg 56, Latvia 63 and Hungary 64. Sweden were 35 not so long ago, Latvia has fallen away dramatically while Luxemburg and Hungary are moving steadily up. Teams that we used to play against regularly like the Netherlands, Belgium, Switzerland and Germany are now ranked 24 – 30 while we have disappeared without a trace. It´s difficult to judge where nations stand at present because of Covid. The team against Luxemburg is about the same standard as before the pandemic, which means we have no chance of being promoted and a very small chance of being relegated.

All 8 of the foreign players in the 30 are selected for the 23 (the other one in fact played for Exiles B). 7 out of 10 Trojáns are selected for the 23. Eight players from the remaining 14 clubs are selected (3 from Exiles, 1 from Pingvin, 0 from Göteborg, 0 from Enköping). This after the most competitive Allsvenskan for years.

Have Troján really half of all the top players in Sweden? And yet they only won 5 out of 8 games in the short season and two out of five against the big boys.

The Swedish team is by no means representative of the current best of Swedish rugby. Interest in the international seems very low, not surprising in view of the fact that almost all of the leading clubs have little or no representation. I hope Sweden wins but that will depend more on how Luxemburg have developed. Sweden lost 9 – 0 the last time the teams met in October 2018. Our main hope is that Luxemburg are not very good at scoring tries.

A squad of 30 has been announced for the two internationals to be played in October 2021. Of some relevance is when the three year residence is extended to five years. This was originally from January 2021 but has because of Covid been delayed one year until 31.12.2021. This means that any new caps thereafter will have to satisfy the five year residency requirement.

This year was the most competitive in recent Swedish history with four teams in the running until the last couple of weeks of the season. It is worth giving a list of the players from these clubs who are eligible to play for Sweden by virtue of nationality or residency. (There may be the odd error, but not many). Those marked with an asterisk * are included in the 30.

Exiles (15):

Forsberg, Beveridge, Lindblom, Sandberg, Iuta Frixell*, T. Karlsson*, Mitchell, Hill*, J. van Niekerk, Davis, Gowland (retired), Rafael, Jelec Dozo, E. Rådquist, D. Melander, Khizanishvili (injured), Håkansson (injured)

Troján (20):

Ek*, Nilserius*, Zengler*, Mård, Quoi*, Nockmar*, Paulsson*, Axelsson*, Axel S-C*, Mattieu S-C*, J Andersson, A Melander*, Wilhelmsson, J. Rådquist, Lindvall, Derk, Austa, Almgren, Schlater, Hall

Pingvin (16):

A Eriksson, Edelsten, Månsson, Sjöbeck*, S. Johansson, Cickovski, Ahlgren, E. Johnsson, Arvidsson, Meitman*, A Persson, Näslund, Fäldt, S Petersson, Lagertz, Strandquist, Campbell (Injured)

Enköping (19)

Wartell, Tomberg, Granath*, Mårtensson, Ryderfelt, Vannerberg, Hector, Nylén, T Johansson, Löfgren, Fransson, Wicksell, G. Rådquist, Frost, Rudling*, Proos, Abusagr, Alzerai, Wikström

We´re talking about 70 players from these four clubs, 35 from the two finalists and 35 from the two others.

Of the 30 in the Swedish troup 3 were from Exiles, 10 from Troján, 2 from Pingvin and 2 from Enköping.

Four came from the other 11 Swedish clubs and 9 from abroad.

Of the 9 playing abroad, two have just left Sweden to play, one other in fact plays for Exiles B team. Of the remaining 6 I cannot find any trace of one playing for his designated club while four play at the 5^th or 6^th level in France, England or Ireland. That leaves Kalling-Smith whose club is the Trailfinders from 2^nd level, professional teams. Kalling-Smith is not one of the 49 professionals playing for Trailfinders but has recently played for their academy team in a 7s tournament.

Of the two leaving Sweden Christopher Sidgwick from Hammarby is down to play for the St Gallen university team in Switzerland but he doesn´t appear to have played any games as their season is just beginning. Assar Pontusson recently Pingvin, aged 34, a leading chef plays for one of Richmond´s five teams, unclear which. Certainly not their first professional team playing at the second level.

Of the nine I would give Kalling-Smith a game in the centre, he has shown up well in the past. Tom Millner, a winger from Wimbledon, is perhaps worth a seat on the bench. Possibly the bench as well for Arthur Marini, playing regularly in the second row for Paris université.

The 30 selected present a number of problems. I would apply the principle that players from abroad should only be selected if they are manifestly better than those playing in Sweden. This for financial reasons and also for being able to train together. I have seen almost all of the nine from abroad and I think only Kalling-Smith meets the criterion. Some may be good enough to make the current squad of 23, otherwise we could not put a team together.

The other is that there are only three props in the 30 and one hooker. Only Henrik Ek in my estimation is good enough to make the team. There are also an army of flankers, including some of the best players in the country.

The best team and squad we can get together as the XV and 23 from the 30 would look something like as below. This includes 2-3 players who should not be in the XV and another 2 – 3 who should not make the bench

1 Henrik Ek – Troján

2 Christopher Nilserius – Trojan

3 Gustav Lindberg – Malmö

4 Jonas Zengler – Troján

5 Erik Sjöbeck – Pingvin

6 Va Luta Frixell – Exiles

7 Sami Paulsson – Troján

8 Theo Karlsson – Exiles

9 Philip Axelsson – Troján

10 Axel Spens-Cossin – Troján

11 Alex Melander – Troján

12 Mattieu Spens-Cossin – Troján

13 Axel Kalling-Smith – Ealing Trailfinders Academy

14 Mike Davis – Exiles

15 Alfred Meitman – Pingvin

16 Adam Christersson – flanker – Kalmar Södra

17 Ale Loman – Nr 8 – Lugi

18 Elias Granath – lock – Enköping

19 Tom Milner -winger Wimbledon (5^th level England)

20 Jack Duffy – standoff – Monkstown (5^th level Ireland)

21 Pontus Assarsson – prop – Richmond (level ?)

22 Arthur Marini – lock, Paris Université (5^th French level)

23 Samuel Ahlbäck- centre– Malmö

24 Gwion Williams – winger – Chester 2^nd team (7^th English level)

25 Christopher Sidgwick- lock – St Gallen 3^rd level Switzerland

26 Alfred Nordgren  back– Harrowgate (?) (6^th English level)

27 James Dewar – flanker (Richmond ?) Exiles B

28 Mitchell Quoi – flanker –  Troján

29 Sebastian Nockmar – flanker – Trojan

30 Tom Rudling – back – Enköping

Exiles won the Championship and were I think regarded as the best team. Not by much, but certainly the most powerful team. They had two forwards in the squad, while Troján had six. Take a look at the final and it´s pretty clear that Exiles forwards had the upper hand. They won more lineouts, had the edge in the scrums especially towards the end and in every ruck and maul they made 6 – 7 metres while Troján rarely got over the gain-line.

Nilserius at 30 seems to have seen better days, he´s often off on the hour and seldom makes any ground. He seems to be the only hooker in the squad, however. Henrik Ek is a powerful man but spends too much time in the backs going to ground and making little progress. I´d like to see him grafting more in the forwards. He is also one of only three props in the squad. One of the othesr is Pontus Assarsson a 34 year old chef in London. Unclear at where of five levels he plays for Richmond, a top club. Zengler had an excellent game in the final and is worth a place in the final XV. As did Sami Paulsson who should also find a place. Quoi and Nockmar were not in the same class as the Exiles back row. Luta Frixell and Theo Karlsson from Exiles are definitely worth places in the back row.

Of the other two clubs Enköpings Elias Granath, now studying in England, is worth a place in the 23 as a lock while Erik Sjöberg is probably just ahead of him as a lock in the XV.

The question is now how many of the 70 eligible from these four clubs should have been in the squad of 30? Either they have not accepted an invitation or been injured or are not considered good enough. I could count up half a dozen players who are easily good enough and are not injured. The conclusion must be that they have said no or that the selectors have not realized how good they are. Most people would give their right arm to play for their (adopted) country and the question is why this is not always the case in Sweden. It has to be said that the management, practicalities and selection of those previously responsible for the national team were so bad that a number of players refused to turn out for Sweden. They lost about 20 games in a row and our ranking fell to a new low. Now serious attempts are being made to climb back up the rankings, but to do so we need our very best team. And the group of 30 does not contain all of the best players, although there are very few no-hopers, a regular feature of previous selections.

To give a couple of examples: Philip Axelsson has without doubt been the best Swedish scrumhalf for most of the season. But Matt Mitchell was back after injury for the semi and final and it was immediately clear that there are levels and levels. Philip is not at present in the same class as Matt. I don´t know if Matt at 36 could be persuaded to turn out for the two games this Autumn but it could be worth a try. Remember we lost to Luxemburg last time around.

Sean Burke, arguably the best Swedish player of the last decade, was also back for the semis. As an attacking runner, crushing defender and dominating lineout jumper he also made a vital contribution to Exiles taking their 10^th title. In his early thirties with a young family it may be difficult to persuade him to return but it is well worth making the effort.

To take another name, Hannes Nylén from Enköping has been the best standoff in Sweden this year. He is also an outstanding place-kicker. I would say he should be in the starting XV being a much-better all-round player than Axel Spens-Cossin who at 20 has time to develop. Duffy is a decent player but not really of international standard. There are 48 teams in Ireland playing in higher leagues than he belongs to.

At hooker we only seem to have Nilserius in the 30. Armir Khozani from Kalmar Södra who said no to the 30 is a much better alternative for the future. I would give him a starting position. But Exiles also have two excellent young hookers, Casper Forsberg and Anthony Rafael. Forsberg got a cap at 18 but is back now much stronger as a runner and is a serious alternative. Anthony Rafael from Wexiö, now working as an accountant in Stockholm, is a top-class all-round player who is equally good at hooker and flanker.

One player who would miss out from his preferred position as flanker if Sean were to play is Sami Paulsson. But he is too good to leave out. I would move him up to the second row and put Erik Sjöbeck on the bench. There is still a space at prop and I hesitate to propose 43 year old Bevo Beveridge as first choice, although he has been a very steady prop all season. Are any of the many front row Georgians fit and eligible to improve that position?

1 Henrik Ek – Troján

2 Armir Kohzani – Kalmar Södra

3 Gustav Lindberg – Malmö (???)

4 Jonas Zengler – Troján

5 Sami Paulsson – Troján

6 Va Luta Frixell – Exiles

7 Sean Burke – Exiles

8 Theo Karlsson – Exiles

9  Matt Mitchell – Exiles

10 Hannes Nylén – Enköping

11 Alex Melander – Troján

12 Mattieu Spens-Cossin – Troján

13 Axel Kalling-Smith – Ealing Trailfinders Academy

14 Mike Davis – Exiles

15 Alfred Meitman – Pingvin

16 Adam Christersson – flanker – Kalmar Södra

17 Ale Loman – Nr 8 – Lugi

18 Elias Granath – lock – Enköping

19 Erik Sjöbeck – lock – Pingvin

20 Bevo Beveridge – prop – Exiles (?)

21 Philip Axelsson scrum-half – Troján

22 Axel Spens-Cossin stand-off – Troján

23 Casper Forsberg – hooker – Exiles

So that´s my personal choice for the team. Mainly consisting of the two best teams, Exiles and Troján. Probably nowhere near those who actually play. But no-one else seems particularly interested in establishing who in fact should be turning out for Sweden.

Inför en publik på närmare 400 med minst 1000 till genom streaming spelade Sveriges två klart bästa lag en mycket bra och spännande match där utfallet var fortfarande ovisst en bit in i andra halvlek. Som antyddes innan hade dock Exiles en bättre bänk och det bidrog till att de till sist kunde dra ifrån och vinna med 33 – 18. Att Mattieu Spens-Cossin hade en mycket dålig dag med sina målsparkar bidrog också till att Troján aldrig riktigt hann ikapp.

Exiles började med ett mycket starkt tryck som gav dem en 9 – 0 utdelning efter en kvart. Det blev 9 – 3 innan ett mycket fint anfall genom Exiles´ kedja gav en ledning på 14 – 3, en ny straff 17 – 3 och ett bra försök längst ut av Alex Melander innebar en halvtidsledning för Exiles på 17 – 8.

Ytterligare ett bra anfall av Troján gav en reducering till 17 – 13 men närmare än så kom aldrig Troján. Exiles ökade trycket och det blev till sist två straffar och två försök till och med 10 minuter kvar hade glappet ökat till 20 poäng och 33 – 13. Melander gjorde ett andra försök men matchen var slut och resultatet 33 – 18.

Jubel för Exiles med 10 titlar i rad och 15 segrar från 21 finaler sedan sekelskiftet. Tårar för Troján som haft en bra säsong och som måste ha trott att 36 – 18 segern mot Exiles för ett par veckor sedan tydde på en första SM-titel. För Troján fina insatser från dansken Melgaard, Melander, Axelsson och Zengler. Motsvarande för Exiles från Jurcynski, Walsh, Mitchell, Burke, Iuta, Lindblom och Beso.

Men tack till samtliga spelare från båda lagen som enligt min uppfattning bidrog till en ny nivå inom svensk rugby.

Tack till domartrion som skötte matchen oklanderligt och till streamingen med en högklassig kommentar från Hamish Mabon. För yngre läsare kan det vara intressant att veta att kommentatorn spelade för Sverige i sex olika positioner från fullback till andra led, gjorde 500 försök för Exiles och som 56-åring spelar fortfarande för Exiles B-lag. Till vardags är han en av Sveriges ledande revisorer.

Pokalen överlämnades av Niclas Jaråker som leder statistiken med över 50 landskamper för Sverige och som förra året var förste mottagare av Hedersordförandes pris för viktiga bidrag till svensk rugby.

En eloge också till Anna-Lena Svartz, Trojáns tränare, som höll ett tal där hon gratulerade Exiles och överlämnade två flaskor champagne till Exiles´ ordförande, nykteristen Allan Mabon. Han såg dock till att de gick åt. Grattis till Allan som varit ordförande under alla dessa år och till Ian Gowland och Mac Jelec Dozo som roffat åt sig samtliga tio medaljer. Och grattis till våra 8-åriga mascots som sprang omkring som galningar hela eftermiddagen. Det visar sig att flera kan spinpassa redan nu, en t o m bakom ryggen. Vad månde det bli av Exiles om 15 år?

Efter allt beröm är det intressant att vända sig till ”Rugby fans” för att se hur matchen togs emot. Här samlas tyvärr den sedvanliga gruppen av misslyckade, missnöjda kverulanter där det finns en total avsaknad av intellektuell nyfikenhet och stringens. Fanatiker tror det de vill tro oberoende av fakta.

Hästen har gjort ett utmärkt arbete med att bygga upp detta forum, men när det går dåligt för Enköping går ränderna aldrig ur. Plötsligt är allting fel hos klubbarna, lagarna, styrelsen och Riksidrottsförbundet. Det är tragiskt att någon som ägnat sitt liv åt Enköping RK nu inte har någon uppgift inom klubben och betraktas som något av ett skämt av många medlemmar. För att inte nämna ett par andra kverulanter som inte längre är aktiva inom Pingvin och som tycks ha ett hat för Exiles som grundats för årtionden sedan.

Jag kan förstå efter den dominans som Exiles haft på herrsidan sedan sekelskiftet att människor tröttnar, hoppas att ”underdogs” vinner efter alla dessa år och att nya namn och klubbar träder fram. Den kungliga svenska avundsjukan kan också ha spelat en viss roll. Nu har nog Troján kommit för att stanna och tillsammans med Exiles, Enköping och Pingvin bildar de en grupp som kan alla slås om SM-titeln nästa år. Det ser jag fram emot.  

It looked to be a pretty awful rugby year in Sweden as Summer approached but it´s turned out pretty well after all. There weren´t many teams involved whch meant on average longer trips to make and yet I think every single game was played which has never happened before. Well done to a number of smaller clubs who despite heavy early defeats gritted their teeth and set off on the road to fulfil their fixtures.

Div. 1

In Div. 1 Erikslund did well to win the division for the first time. They linked up with Enköping and Attila and took a couple of players back from Exiles to build a much more solid base although their longest away trips were 15 km to Stockholm while main contenders Kalmar Södra ended up with three 400 km trips. They shaped up pretty well in the first half of the final, although Erikslund pulled away in the second half. A fairer deal must be found for Kalmar Södra next year, they´re showing a lot of enthusiasm.

Erikslund play at what they call TRC (Täby Rugby Center) which is in fact an open field with changing rooms. It would be nice if Täby showed their appreciation of Erikslund´s success by providing a bit of infrastructure. Some stands would give us a chance to have a seat instead of standing along the touchline.

I expected a playoff between Hammarby and Erikslund for Allsvenskan next year but that doesn´t seem to be on the cards. Erikslund could well win that match but neither team is strong enough at that level for the moment so let´s have a good Div. 1 again next year.

Ladies

Perhaps an unexpected final for the Ladies. Exiles unchallenged in a very thin season were seen as being stronger than Göteborg who after a long period of domination yielded to Old Father Time 4 or 5 years ago. But, low and behold one last hurrah from a rather mature Göteborg team who showed they still knew what they were doing and proved a class better than a very disappointing Exiles who never seemed to get out of second gear. Skåne Ladies had no problem dispatching Enköping and, with 8 Pingvin players in the squad, will now play the final in Trelleborg. Those of us who´re not happy about seeing a district side in the final will be hoping that Göteborg can dig deep once more, but I fear that this may be a bridge too far.

Men

And so, after many twists and turns, we come to the Men´s final. Troján and Exiles are probably the two best teams but they cannot deny that Enköping and Pingvin were breathing fiercely down their necks.

Troján had of course stunned Exiles 10 days ago by pipping them for victory in the Northern Group while sending Enköping to third place. This gave them the easier semi at home and they as expected saw off Göteborg comfortably. The visitors played not badly, however, and caught Troján unawares for their two tries.

The showdown was of course the other first meeting between North and South and it proved a much tougher one. The three top teams in the North had been battling against each other week in week out, more or less sharing the honours, while Pingvin strolled through the Southern group averaging over 50 points a game and not even having to face Göteborg.

Exiles were far stronger and faster in the first half and Pingvin found it difficult to cope. Early skirmishes had given them a 6 – 0 lead but thereafter they attacked by kicking aimlessly upfield, presenting no challenge to the Exiles´ line. Exiles scored a pushover try but Pingvin took their one scoring chance when Exiles attacked on their own line made a mess of it and the Pingvin fullback nipped in at the corner. Exiles had had the better of the first half, but it was still only 11 – 13 at the break. The intensity of the game was apparent from an early stage and it was unfortunate that stand-off James Campbell was off the field after 10” with a dislocated shoulder after trying to tackle the hard-running Theo Karlsson. This split up the Georgian center pairing and was a loss for the home team.

In the second half, Pingvin adapted to the pace of the game and came close to scoring after a 5-metre lineout. The two Georgian centres both made breaks but sustained crushing tackles from Matt Mitchell and Sean Burke. Then the Exiles big lads started finding holes in the Pingvin defense, Sean was up to take a final scoring pass and Pingvin had shot their bolt. But that still didn´t prevent Exiles` backs passing aimlessly in their own 22 with a couple of minutes to go and only a 7 point lead. This sort of stupidlty cost Exiles victory in the North and could lose them the Championship if it continues. Pingvin´s chairman and coach were kind enough to say that Exiles were the better team but it was a close-run thing. There is no doubt that Pingvin played far better in this match than previously in the season and apparently several players were sorry that they hadn´t had a chance to attain that level earlier. Quite a few from Pingvin sustained injuries during the game and it will be interesting to see how they fare when they make the longish trip to Gothenburg while carrying the burden of failing to make the final.

Dagens final (från lördagens program)

Nu har vi nått fram till dagens final mellan Exiles och Trojan, trots många turer kanske de två bästa lagen i serien. Men de kan inte förneka att de pressats hårt av Enköping och Pingvin.

Troján grundades 1956 och Exiles 1963, vilket numera gör dem till två av de äldsta klubbarna i Sverige. Troján har haft ett rätt så stabilt lag som spelat på den högsta eller näst högsta nivån. De har emellertid aldrig nått höjderna och har fortfarande inte vunnit en Mästerskapstitel för herrar. De låg utanför den högsta serien så sent som för två år sedan men gjorde en stark comeback förra året genom att ta sig till finalen och lyfta en silvermedalj. I år har de vunnit Norra gruppen för första gången efter att ha slagit Exiles 36 – 18 i sista seriematchen men lottningar som gjorts för många månader sedan gav Exiles fördelen av hemmaplan i finalen. Normalt spelas förstås finalen hemma-borta men Covid har inneburit en minskning i antalet spelade matcher i år.

Under årens lopp har Exiles haft en mera framgångsrik utveckling fast det tog många år innan de regelbundet kunde hävda sig på högsta nivån. De vann SM en gång vardera på 60-, 70- och 80-talen men de spelade rätt ofta i andra serien. De nådde högsta serien på 80-talet och är sedan dess den enda klubb som aldrig nedflyttats.  70- och 80 talen dominerades av Enköping som tog 11 titlar i rad och 15 av 16, medan Pingvin hade sin glanstid på 90-talet; de vann 10 titlar i rad 1991-2000.

Sedan sekelskiftet kan det dock hävdas att Exiles dominerat svensk rugby på herrsidan. De har spelat i varje final sedan 2001 och har vunnit 14 (Enköping 4, Vänersborg 1 och Pingvin 1 har vunnit de andra). Pingvin nådde finalen varje år från 2015 – 2019 men förlorade till Exiles varenda gång. De stod över 2020 på  grund av Covid och ersattes av Troján efter en knapp seger över Enköping i en enda semifinal. Men Exiles visade det sig vara för starka då de vann finalerna 23 – 3 och 21 – 7.

Och nu har vi finalen för 2021 där Exiles siktar på att vinna 10 titlar i rad, sammanlagt 18 och 2 bakom ledande Enköping. Lika ivriga blir dock Troján som väntat sedan 50-talet på sitt första Mästerskap. Exiles hade en tuff match i sin semi då de slog Pingvin borta 18 – 11, medan Troján hade en lättare resa då de slog Göteborg 55 – 10.

Glädjande nog ser båda lagen att ställa upp med sina i stort sett starkaste lag. Samtidigt som lagen presenterats har en utvidgad trupp om 30 spelare presenterats inför två landskamper de närmaste veckorna. Troján har inte mindre än 10 spelare med i den truppen medan Exiles har tre. Exiles har dock totalt 14 spelare i dagens trupp om 23 som spelat för Sverige och det är möjligt att några tackat nej till landslagsspel. Under alla omständigheter är det två starka lag som möts i dag. I serien vann Exiles 16 – 3 på hemmaplan medan Troján slog som sagt ett något försvagat Exiles´ lag med 36 – 18, exakt det antal poäng som krävdes för att passera dem i serien. Hur Exiles hanterade sitt lag den dagen skall vi förbigå i tystnad.

Exiles spelade 1964 sin första match någonsin mot Troján. Jag gjorde två försök och Exiles vann med närmare 20 poäng. Sedan dess har lagen möts ett 80-tal gånger och Exiles har vunnit det övervägande flertalet. En intressant iakttagelse är att Troján under alla dessa år aldrig vunnit i Stockholm. En seger i dag blir första gången på närmare 60 år. Men Troján har nu sitt starkaste lag någonsin och historiken är ovidkommande.

Det blir en rad spännande dueller inom dagens match; här är några godbitar:

1. De två mycket starka första leden möts en gång till efter två jämna kamper
2. De två bästa Nr 8 i Sverige, Sami Paulsson och Theo Karlsson, ställs än en gång mot varandra
3. De två bästa klunghalvorna i Sverige, Philip Axelsson och Matt Mitchell möts för första gången i år
4. De två bästa målsparkarna i Sverige, Axel Spens-Cossin och Ucha Mchedishvili kämpar om viktiga målskördar
5. De två bästa kedjorna skall stångas mot varandra

Vem vinner i dag? Båda lagen är hårt taggade och kommer att göra allt för att ta hem segern. Exiles har möjligtvis en liten fördel av att ha hemmaplan och en klart bättre bänk. De har en stark drivkraft att följa Enköping och Pingvin och vinna tio titlar i rad. Troján är däremot starkt motiverade att slutföra den eviga längtan på en mästerskapstitel efter 66 år av strävanden.

Klockan 17 vet vi vilka som jublar och vilka som gråter. Under tiden ser vi fram emot en jämn och spännande match.

Finally the North and South met in the semis, both male and female. The South came out on top for the Ladies while it was the North who took the honours for the Men.

Skåne Ladies proved far too strong for Enköping, 50 – 6, while Göteborg sprang something of a surprise by beating Exiles in Stockholm 21 – 12. So now the veterans from Göteborg have to make one more trip to Skåne for the final.

I have maintained all season that only one team in the South was of Allsvensk standard, i e Pingvin, while the others at best were 50 points away from that level. This was to some extent confirmed when Troján beat Göteborg by 55 – 10 and Exiles after the long trip down South had a struggle to beat Pingvin 18 – 11. This means that Exiles will reach their 21^st SM-final in a row and still have a chance of winning 10 in a row. Various twists and turns have meant that the single final will now be played in Stockholm when Exiles and Troján will meet for the second year in a row.

Göteborg shaped up quite well with ball in hand, but their defence was not up to the required standard.

Referees had been brought in from abroad and Exiles started off by conceding four penalties in 8 minutes and going 6 – 0 down. The kicker, Campbell, was off the field after a further few minutes when attempting to stop Theo Karlsson and this caused the Pingvin back division problems thereafter. Exiles came back with a pushover try by Beso and a couple of penalties by Ushka. Instead of kicking the ball dead and taking a 6 – 13 lead into half-time they chose to open it out, blundered, and allowed the Pingvin fullback to get in at the corner. For the next half-hour the score remained at 11 – 13 with both teams creating chances until flanker Sean Burke got what proved to be the winner with 10 minutes to go. This is the second team in a row whose ambitions have been crushed by Exiles in the last couple of weeks. We´ll see if they can make it three when Troján come to Gubbängen next week.

Pingvin:

André Eriksson
Vano Margalitadze
Hjalmar Edensten
Patrik Månsson
Erik Sjöbeck Simon Johansson
NathanielCickovski
Linus Ahlgren
Erik Johnsson
James Campbell
Erik Arvidsson
Vaja Mamulashvili
Vano Gabroshvili Giorgi Bebiashvili Alfred Meitman
Andreas Persson
Isak Näslund
Givi Meshvelashvili
Otar Gviniashvili
Pontus Fäldt
Sigge Petersson Noel Strandquist

Pingvin har gjort fyra ändringar jämfört med laget mot Lugi. Två i klungan, pelaren André Eriksson och lock Patrick Månsson. Båda har startat en match under säsongen och utgör kanske inte påtagliga förstärkningar. Två unga svenska yttrar har också petats bort och ersatts av Erik Arvidsson och Giorgi Bebiashvili. Arvidsson har vi inte sett på ett par säsonger men var tidigare landslagsman medan Bebiashvili är en liten men svårfangad löpare. Båda två utgör nog förstärkningar. Mamulashvili och Gabroshvili kvarstår som centrar och det är därifr4n anfallshoten kommer. Ett klart bättre Pingvinlag än förra veckan vill jag påstå, även om bänken är relativt tunn. 4 Georgier startar, två på bänken.

Exiles have got back a few who were sick or unavailable last week but have made other changes as well. The line-up is:

Mark Beveridge

Levan  Khizanishvili

Abselom Sarjveladze

Carl Lindblom

Bertti Bast

Erik Sandberg

Theodor Karlsson

Sean Burke

Matt Mitchell

Ushangi Mchedishvili

David Hill

Alex Walsh

Michal Jurczynski

Michael Davis

Ian Gowland

Mak Jelec Dozo

Anthony Rafael

Emil Rådquist

Curtis Pollard

Denis Melander

Olle Holmberg

Nika Kurtsidadze

Exiles are considerably stronger than last week, especially in the forwards and hopefully the message has got through to everyone that they must win this game for the dream of ten titles in a row to remain a possibility. The pack is enormous with several good jumpers and scrumagers and they should create problems for the Pingvin pack. In the backs Matt Mitchell finally returns for a full game along with the strong-running Polish centre Michal Jurczynski. The backs are quite evenly matched, but Exiles seem to have the edge up front as well as a stronger bench. Exiles field three Georgians with another on the bench.

Pingvin and Exiles have had tough battles in the past and this will be no exception. May the best team win!

No streaming unfortunately which will leave a lot of supporters disappointed but neither Pingvin nor Exiles seem very good at these technical matters.

A few words about the other Exiles´ teams on show today. Göteborg have pulled out all the stops to get their best team together in Stockholm och Exiles will have to be at their best to come out on top.

Exiles B will like the first team be fielding 23 players for their 3^rd place game in Div. 1 against Uppsala. Close matches always played in a good spirit.

The short season has had a fair number of twists and turns where several people including myself have made quite a few incorrect forecasts. One point which no-one has commented on is that every single game has been played this season, a first stretching back many years.

The Ladies´ Championship has been a thin one of course, with only four teams aspiring to semifinal places. It´s a poor show that three teams have combined to form Skåne Ladies and they will be favourites if, as expected, they beat Enköping and can expect to have a home final against Exiles, wherever that might be. Exiles will, of course, need to surmount Göteborg who on a good day can present a challenge. They beat Skåne Ladies at home but are not the best of travellers.

The Men´s Championship has been an exciting one, at least in the North, but the final crunch will come when North finally meets South. Troján , who rightly earned a home semi by beating Exiles 36 – 18, will now face Göteborg who beat Spartacus by 5 and 1 point respectively and lost by 3 points to Lugi. They´ve also run up big scores in other games but I find it hard to believe they have any chance against a competent, experienced and well-organised team such as Troján.

I expect the lads from Norrköping to make their second final in a row.

Once again Exiles will probably be the centre of attention this week. Quite a lot of people read my blog each week but that group does not seem to include Exiles. My blog and about four other Swedish sources spelt out exactly what results were required for the various rankings of Troján, Exiles and Enköping after last week´s games. This does not seem to have been registered by the Exiles´ team and management, many of whom after the final whistle appeared to think that Exiles had won the Northern series and would be playing Göteborg in the semi.

In retrospect, it doesn´t really matter as you have to beat everyone to take the title, but running a club is not just about getting a team together on the field.

The question is: How good are Pingvin? They have run up an average of over 50 points a game and conceded less than 10. The opposition has, however, been Malmö twice, Lugi twice, Vänersborg and Spartacus, an extremely modest group. Only Spartacus have played at any serious level if at all in recent years. Pingvin have a few decent Swedish players but there is no doubt that the team is run by a group of Georgians who create and score almost all the tries. The teams they have played against all seem to have a couple of overweight players and two or three young boys who are not capable of tackling mature adults, hence the many soft tries scored by Pingvin. Last Saturday, Lugi showed a bit more muscle and though the result was never in doubt there were long periods when Pingvin were on the back foot and struggled to impose themselves. Exiles on the other hand put up a poor show against Troján whom they had beaten in their previous encounter with a bit to spare. But now the gloves are off and it´s up to both sides to show what they can do. “Vinna eller försvinna” as we say in Swedish.

Exiles will be fielding a substantially stronger team than last week; if they play to their abilities and Pingvin play as they did against Lugi last week then Exiles will win comfortably. If Exiles play like last week and Pingvin can raise their game a bit then it could be a close-run thing. So it´s “Upp till bevis” as we also say in Swedish.                                     

Inte mitt bästa veckoslut för prognoser. Jag trodde att Exiles skulle slå Troján eller förlora med max ett par poäng, vilket skulle ge Enköping en andra plats efter Exiles i Norra Allsvenskan. Det blev inte så. Troján vann med 36 – 18, exakt det antal poäng som krävdes för att vinna serien och peta Exiles ned till andra plats. Enköping är nu borta och semifinalerna blir Troján – Göteborg och Pingvin – Exiles. Pingvin fick också kämpa rätt hårt innan de till sist kunde betvinga Lugi med 31 – 18. Lugi hade ett obefintligt försvar i mitten vilket gav Pingvin många av sina poång, men Mats Pallins video bekräftar min tidigare uppfattning att Pingvin inte riktigt är ett mästerskapslag.

I Div. 1 var Erikslund för starka i en bra match mot Exiles B. Det blev till sist 37 – 18, där Erikslunds nya franska spelare lär ha varit avgörande. De blev obesegrade i serien medan inbördes poäng gjörde Kalmar Södra, Uppsala och Exiles B tvåa, trea, fyra.

Troján började bra och ledde med 16 – 3 efter 20” men Exiles slog tillbaka och gick till pausen bara en poäng efter. Det såg ut som om Exiles höll på att få ett övertag men det var Troján som bet ihop, försvarade sig bra och tog alla sina chanser för att vinna andra halvlek med 20 – 3. Jag vet inte vilken ledning på och utanför spelplanen Exiles hade, men de spelade helt huvudlöst som om de inte förstod konsekvenserna av att förlora med 18 poäng. Med 20” kvar hade Exiles fortfarande en 13 poäng kudde för att vinna serien men de sparkade inte bollen i försvar en enda gång utan passade bollen fram och tillbaka mest i den egna planhalvan. Att se Exiles med alla möjligheter att sparka passa bollen slarvigt på den egna mållinjen när de hade 6 poäng till goda för att vinna gruppen var ofattbart och ledde till Trojáns 7-poängare då 4 minuter återstod. Att sedan sparka ut bollen för att avsluta matchen som om det vore ”mission accomplished” var om möjligt ännu värre. Exiles hade otur som förlorade 2-3 spelare till sjukdom på ett sent stadium, och ytterligare frågor om vilka spelare som var behöriga. Än en gång skapades störningar vid inkasten, men det hade krävts en genomtänkt strategi för att förhindra Troján från att ta en välförtjänt seger.

Min tes var att Enköping skulle få i uppdrag att visa i semi att Pingvinserien var på en relativt låg nivå. Nu är det Exiles som måste bekänna färg. Spelar de som i helgen blir det svårare än vad jag tidigare antytt. Enda tröst om Exiles vinner semi är att de får hemmaplan i finalen.