Rugby in Sweden and Europe

Thoughts on rugby from Hunter Mabon Senior

Stympad serieomgång

Tråkigt att ideligen kritisera förbundet, men vad skall man göra när deras inkompetens når nya höjder varje vecka. Både herr- och damlandslagen, 7-manna, efter sedvanligt hemlighetsmakeri, skall nu i helgen spela i en turnering i Spanien, samtidigt som full omgång i våra miniserier skall spelas. Antalet inblandade spelare redovisas inom parentes:

Damer:

Enköping (5) – Exiles (1)

Småland Ladies (0) – Göteborg (2)

Skåne Ladies (3) – Vänersborg (0)

Herrar:

Enköping (4) – Exiles (3)

Spartacus (2) – Pingvin (1)

Malmö (1) – Lugi (0)

Damerna var lediga förra veckan och hade 4 – 5 andra lediga veckoslut att välja på. Båda de inblandade lagen i Norr har slagit det återstående laget med 90 – 110 poäng. De två matcherna dem emellan är således av avgörande betydelse för slutspelet, Det hade nog varit en tuff och jämn match; men rimligtvis gynnas nu Exiles när 5 bra spelare saknas hos motståndarna. Det kan nog innebära att Exiles vinner Norra serien och möter tvåan i Södra gruppen, vilket ger raka spåret till finalen. Göteborg, som inte är bra på att resa, kan vara sårbara när de reser till Småland Ladies utan två viktiga spelare och Skåne får det betydligt svårare med tre som saknas mot Vänersborg.

På herrsidan är det mindre krisartat. Enköping försvagas avsevärt men hade nog inte slagit Exiles oberoende av laguppställningarna. I andra matchen saknar Spartacus två viktiga spelare, halvbackarna, medan Pingvin saknar den som hittills visat lite gnista i anfall. Det kan dock bara sluta på ett sätt. I Skånederbyt var den ende uttagne Erik Flawn Orpana, en 19-åring som inte spelat för Malmö i år.

7-manna turneringarna i Costa Blanca kan vara rätt så underhållande med 12 herrar och 8 damer. Det svenska herrlaget har några som har sett bättre dagar; de har 2 forwards och 10 backar, vilket förefaller vansinnigt. Orpana har främst visat upp sig i skolrugby i Malmö förra året, men han lär också ha bidragit till att Malmö gick till 7-manna SM-final förra året. Det kan vara vettigt att låta en lovande yngling smaka på hård internationell konkurrens. Kan Sverige sluta bland de sex främsta på herrsidan har de gjort bra ifrån sig.

Damsidan har bara en av våra många damer med som spelar i utlandet. Utvecklingsmässigt har de stått stilla på senare år, samtidigt som många andra länder rusat ifrån. Konkurrensen är hård och det krävs en stark insats för att inte hamna femma-sexa.

Turneringarna visas på Youtube med start kl.10.30 båda dagarna. Schemat finns på Hästens fans sida. Håll till godo!  

Den förlorade sonens återkomst!

Nu skriver jag ffg på åtta månader. Anledningen är inte ett bristande intresse för rugby, utan att jag har ägnat mina ansträngningar åt att skriva på en ny upplaga av min bok om psykologisk testning. Det har blivit 30 000 nya ord och textmassan nu är uppe i 700 sidor. Jag är i stort sett klar och vi räknar med att den nya upplagan kommer i augusti.

När jag senast skrev var det en bra tid för Exiles´ rugby: både herrarna och damerna hade blivit svenska mästare och båda två var obesegrade i Sverige under hela säsongen. Dessa framgångar kunde dock inte dölja den svåra situation i vilken svensk rugby befann sig.

Svårigheterna har fortsatt in i 2024. Bara ett par veckor innan säsongsstarten har man lyckats få ihop ett seriesystem som omfattar totalt 19 lag, 12 herrlag och 7 damlag (Hammarby damer utgick). Damerna kom in i bilden på 90-talet, men 12 herrlag (11 föreningar) är ungefär på samma nivå som för 50 år sedan, en katastrofal nedgång. Endast med stor möda kunde man få ihop fyra lag som ville konkurrera om SM på herrsidan; lag som Göteborg, Malmö och LUGI tackade nej och Trojan/Kalmar Södra drog sig ur seriesystemet över huvud taget. Det lämnar stora trakter i Sverige som inte har någon serieaktivitet alls. Förvisso ser vi rätt ofta bilder på nya eller återuppståndna lag på Hästens blogg, men inga tycks vara i stånd att få ihop 15 pers att ställa upp varje vecka.

Sammanfattningsvis har vi i Superserien Enköping, Exiles, Spartacus och Pingvin; Allsvenskan (Väst/Syd) Vänersborg, Göteborg, LUGI och Malmö; Allsvenskan (Norr) Erikslund, Exiles B, Hammarby och Uppsala. På Damsidan har vi 4 klubblag och tre samlingslag. Det blir totalt c:a 6-7 matcher i veckan, knappt synligt i svensk idrott som helhet.

På herrsidan har vi förra årets obesegrade mästare, Exiles, som tycks ställa upp med samma lag som förra året; de blev starkare och starkare under säsongen och deras tre sista matcher slutade 75 – 10 mot LUGI, 64 – 14 mot Enköping och 67 – 3 mot Spartacus. Enköping, Spartacus och Pingvin har alla annonserat efter nya spelare men inte mycket har redovisats offentligt. Enköping skall nog få uppemot 10 spelare från Trojan, men 160 km minst till varje match, för att inte prata om träningspass, kan ta på krafterna. Trojan fick inte vara farmarlag till Enköping och då får spelarna som går över inga länkar kvar till Trojan.

Spartacus, som har varit en frisk fläkt på senare år, har fått tillbaka Mike Tatus son, Jack, från Söderhavet och ett par tre engelska namn har anmälts inkl. en stor Australiensare från Frankrike.

Pingvin vet vi inte så mycket om; de anmäler nästan varje klubbspelare sedan början 1962 inkl. Wolfgang Österling, klubbens Grand Old Man, född 1932. De flesta georgier finns fortfarande med på spelarlistan, men ingen tycks tro att fler än några enstaka dyker upp. Vem vet, det finns utrymme för flera överraskningar när lagen till sist visar upp sig. Jag misstänker dock att förstärkningarna inte blir ”game-changers” och att Exiles får en tämligen bekväm promenad mot ett 20:e SM-tecken och därmed hinner i kapp Enköpings ”ouppnåeliga” rekord. Det har jag ingenting emot, men jag hoppas innerligt att det i stället blir strid på kniven om titeln. Enda rapporterade träningsmatch såg Enköping slå Hammarby  15 – 5, ett bra resultat för Hammarby som lär ha fått vissa förstärkningar i år.

Norra Allsvenskan kan fortsätta som en rätt rolig serie, vilket det varit på senare år. Erikslund såg ut att dra ifrån fram till sommaren förra året med sex segrar i rad, men sedan blev det fem förluster och en tredje plats. Exiles B var något svagare än de tre andra lagen, det är inte roligt att stuva om laget varje fredag kväll, men i år har Exiles haft närmare 40 herrar som varit ute på träningspassen. Hamish Mabon, 59 år, har också meddelat att han efter 35 år i A-laget med över 500 försök, och 5 år i B-laget, att han spelar sin sista match i höst. Räkna med att några av våra äldre stjärnor ställer upp för att hylla honom i B-laget i år.

Stockholms stad bjöd som vanligt in till Stadshuset alla Stockholmslag som vunnit SM året innan. Exiles hade 60 deltagare, en fjärdedel av alla SM-vinnare från huvudstaden 2023 (SM herrar och damer samt SM sjumanna herrar).

Exiles damer ser ut att vara lika starka som 2023. De har haft bra förberedelser inför säsongen inkl. en resa över till Åbo. Där bjöd de finska damerna på oväntat starkt motstånd, men det blev ändå åtta försök mot noll för våra tjejer. Tråkigt ur SM-synvinkeln är att minst 10 damer på landslagsnivå numera spelar i utlandet. Smickrande, men urholkar oss på hemmaplan.

Denna inledning skrevs för ett tag sedan; låt oss nu se hur långt vi kommit efter ett par omgångar. Superallsvenskan har inte visat sig vara alltför super hittills. Under första omgången ställde Pingvin och Enköping upp med två av sina sämsta lag någonsin. Spartacus har utvecklats positivt under en följd av år, den förbättringen har fortsatt och Exiles har i stora drag samma obesegrade lag från 2023. Resultat: Spartacus åkte upp till Enköping, spelade med lite gnista och ambition och vann med 37 – 3, sex försök mot noll. Spartacus dominerade spelet genomgående; efter straffar kom Enköping ibland in på motståndarnas röda zon, men en mycket klen klunga klarade aldrig av att driva över linjen. Fasta klungorna rätt jämna. Enköpings kedjeanfall var nästan obefintligt och Tim som uthalv stod för det mesta stilla och gjorde långa sparkar. Robban gjorde väldigt lite som fullback och gick av planen i halvtid med en lårskada. 3 – 4 spelare i Enköpings lag kom från Trojan, endast Jonas Zengler lämnade något intryck. Jonaton Hector matchens lirare, vi har flera bra klunghalvor  i Sverige för tillfället.

Pingvin utan sina georgier och andra utländska spelare gjorde ett bedrövligt intryck. Under första 30 minuterna gjorde Exiles försök nästan varje gång de vidrörde bollen. De dominerade helt klungan och varje ställklunga tog ett par minuter då Pingvin försökte slingra sig. Långa dröjsmål upprepade gångar. Takten avtog då Exiles bytte ut alla åtta reserver på ett tidigt stadium. Alldeles för många sneda inkast med åtföljande eviga ställklungor. Nika tog en dryg minut för varje målspark, matchen bestod således delvis av att 10” ägnades åt att se honom förbereda dessa sparkar. Hade Exiles spelat 80” med sitt bästa lag och hade Nika och domaren snabbat på spelet hade Exiles passerat 100 poäng. Här blev det bara 64 – 0 och 10 försök. En mycket tråkig inledning till Superserien.

Andra serieomgången ställde de två sämre lagen, Pingvin och Enköping, mot varandra samt även de två bättre, Spartacus och Exiles. Här hade Pingvin två nya utländska pelare, men i övrigt samma tunna gäng som visat upp sig i Stockholm. Enköping var ännu svagare än veckan innan, det saknades 7 – 8 av deras etablerade spelare. Jag hade tippat en seger för Pingvin, men det blev inte så. Tim hade en mycket bättre match än veckan innan och Enköpings kedja fick stort utrymme att gå till anfall. Det blev 15 – 0 inom en halvtimme och det utökades till 20 – 0 ett par minuter efter pausen. Med vinden bakom sig kom Pingvin mera in i spelet men det blev aldrig närmare än 25 – 17 till bortalaget. Ställklungorna verkade vara rätt jämna och ingenting tydde på att Pingvins två nya pelare var game-changers. När lagen inte var helt överkörda som i omgång 1 hade de lite mera chans att visa upp sig. Standarden, inte minst tacklingen från båda sidorna, var dock fortfarande långt under superserienivå.

Anders Svärd, min fru Sylvia och jag gjorde en utflykt till Partille för att se hur Västkustens bästa lag, Spartacus, hade det mot Exiles. Det blev en mycket angenäm upplevelse med tillfälle att hälsa på många gamla bekanta, inte minst Nisse Nilsson, som tillsammans med många andra sprang omkring och såg till att allt fungerade. Fin klubblokal, god stämning. Matchen blev också underhållande. Spartacus har höjt sin spelstandard i år men har oturen att möta ett Exileslag som jag tror är det bästa på 3 – 4 år. Det blev ett mycket tufft spel, men Exiles hade ett övertag, inte minst i ställklungorna, och ledde 42 – 7 efter 60”. Snart hade Exiles alla åtta reserver på plan och då kom Spartacus in i spelet mera. De gjorde tre försök, knep en poäng, och kunde nog vara nöjda med dagens insats och slutresultatet 26 – 42. Intressant att notera: straffördelning fram till 60”, 6 – 6; efter 60”, 9 – 1 till Spartacus och gult kort till Exiles. Kanske dags för vår bänk att lära sig lagarna.

Efter två av tolv avgångar är det klart att det finns ett stort glapp mellan de två sämsta och de två bästa lagen. Skador och ytterligare nytillkomna spelare kan ändra bilden, men det verkar som om SM-guld och silver är redan intecknade.

I övrigt har Norra Allsvenskan börjat bra med jämna matcher mellan de fyra lagen. Exiles B ställde upp mycket riktigt med några slocknade stjärnor och det räckte till en seger mot Erikslund med 26 – 15. Söderut har Malmö börjar bra med tre segrar. Damerna har för många 100-poängare redan, vi får se hur det utvecklas när de bättre lagen möts.

I allt elände som förekommer inom svensk rugby kan det noteras att det åtminstone går bra för Exiles. De vann sina tre seniormatcher i helgen och hade totalt 165 spelare verksamma från U8 och uppåt.

Ett positivt inslag har varit videobevakningen. SRF-systemet har kollapsat, som allt annat, och klubbarna har satsat på egna lösningar. Adrian Quarnström hade en alltigenom professionell bevakning av Spartacus – Exiles, och Enköping har en egen fin videoanläggning som användes till Enköping – Spartacus. Så vitt jag vet spelade de in matchen i Trelleborg och klippte ned den till 45”, dvs hela speltiden. Och Exiles har också en ny anläggning där Andrew Mabon, som gått ut Filmskolan, har hand om inspelningarna. Ser bra ut överlag, fast det gäller att skaffa kommentatorer.

Noteringar från Svenska Rugbyförbundet: förlust förra året på 680 000:-, nästan hela styrelsen byttes ut. Ny extern ordförande med begränsad rugbyerfarenhet. Alldeles för många landslag utan kostnadskontroll eller samordning med seriesystemet (10 spelare från Superserien försvinner till en 7-manna träningsturnering nästa vecka då full serieomgång spelas). Det obefintliga kansliet som inte svarar på brev, epost eller telefon finns kvar i Göteborg, trots en heltidsanställd generalsekreterare, Neil Johnson. I likhet med flera andra minoritetssporter i Sverige närmar vi oss en slutgiltig undergång. Är det så vi vill ha det?   

Hedersordförandes pris

Detta är fjärde året priset har utdelats. De tre första åren sköttes det av SRF men nu har jag tills vidare bestämt mig för att ta hand om det själv. Det har fungerar bra, jag har fått in ett antal lämpliga förslag (ingen har föreslagit sig själv) och efter samråd med andra rugbyinsatta har jag kommit fram till följande:

Hedersordförandes pris tilldelas Arlo Knox, Stockholm Sharks RFC. Arlo, som tidigare spelat rugby för Sverige, startade en rugbyklubb för ungdomar i Tumba 2017. Han lyckades dessutom övertala kommunen att tillhandahålla en rugbyplan och en klubblokal. Klubben fortsätter att växa och har nu 62 spelare, pojkar och flickor, som har lag från U8 till U16 och håller på att utvecklas uppåt i åldersgrupperna. De har också sociala aktiviteter för vuxna varje fredag och andra ungdomsaktiviteter. Sharks är, så vitt jag vet, den enda klubb som startat från scratch på senare år, har byggt upp en omfattande verksamhet och som ser ut att ha en bestående struktur. Arlo får ett diplom och 10 000:- som belöning.

Det kom som sagt flera bra förslag i år, vilket tyder på att det varit en uppdämd efterfrågan och efter moget övervägande har vi bestämt oss för att dela ut vissa hedersomnämnanden för andra som lämnat bidrag till utvecklingen av svensk rugby. De får ett diplom och 2.500:- som belöning. Dessa är, i bokstavsordning:

Stina Leijonhuvud (XX-Stockholm) Stina är välkänd i rugbykretsar sedan länge som stjärna i landslaget och ordförande i förbundet. Hon nominerades dock för det arbete hon har gjort under många år i Stockholm för att utveckla damrugby för ungdomar med insatser som sträcker sig över flera olika föreningar.

Adrian Quarnström (Spartacus). Adrian har varit en drivande kraft i Spartacus sedan många år tillbaka. Han har dessutom hjälpt till att bygga upp ett TV-streamingsystem åt flera klubbar och har byggt upp motsvarande SRF-aktiviteter, som t ex i samband med SM för sjumanna.

Karl Stein (Exiles) Klubben lär numera ha den mest omfattande ungdomsverksamhet i Sverige med över 120 aktiva ungdomar. Han gör ett enormt arbete att ta hand om och samordna alla dessa lag och spelare och har dessutom hjälpt till vid USM i Enköping.  

Jennifer Sundquist (Exiles). Jennifer har varit ryggraden i Exiles damrugby sedan många år tillbaka och har fört dem till fler SM-titlar än någon annan förening. Hon har dessutom spelat för Sverige både 7- och 15-manna och har varit verksam inom SRF´s styrelse. Hon har genom sociala medier och andra aktiviteter (OS-fackelbärare, osv.) gjort mycket för att locka människor till rugby och för att sprida kunskaper om svensk rugby runt om i världen.

Mike Tatu och Maria Tatu Robertson (Spartacus) . Herr och fru Tatu har båda spelat för Vänersborg och landslaget tidigare. När de så småningom flyttade till Spartacus har de som tränare bidragit till att höja lagets status till SM-medaljörer för första gången på 50 år och bidragit till att skapa en positiv och ambitiös stämning inom klubben som helhet.

Jag vill gärna lägga till att vi lever i en värld som sträcker sig utanför vår lilla rugbykrets, där det f.n. sker outhärdliga saker som får en att tappa förtroende för världens s.k. politiska ledare. Jag har således samtidigt skickat en donation till Läkare utan gränser för att stödja deras arbete i Gaza.

Hunter Mabon Sr

Stiftaren till Hedersordförandes Pris.

Obs.!  För att göra det möjligt för mig att på ett enkelt och smidigt sätt överföra prispengarna till mottagarna vore jag tacksam att få ett bankkonto till vilket pengarna kan skickas. Jag behöver även en postadress till vilken diplomet skall skickas. Informationen bör skickas till hm@mabon.se.   

Match against Switzerland and other Trophy matches.

OUT: Kristersson, Duffy, Nordgren,

IN: Rafael, Axelsson, Hoade

Rafael , prop/flanker, and Axelsson, scrum-half, have played well all season for their clubs in Allsvenskan. Hoade, centre, played for U18 nine years ago, now playing at very low level in England. Of the three who have come in, all are on the bench.

 Of the starting XV Helge Strale replaces Pettersen/Cordes as prop, Larsson replaces Eliasson as lock and Fransson replaces Ahlbäck as full back, who in turn moves to the wing to replace Nordgren. I imagine Nordgren was injured or not available, but who knows? I´m sorry to be negative again, some people seem to regard this as close to treason, but I would love to have a debate with anyone who maintains that this is currently Sweden´s best XV. I don´t know anybody who regularly follows Swedish rugby who would maintain that this is the case. Many regard some of the choices as incomprehensible, after seeing most of the few matches they have played this year.

There are still three forwards neither good enough nor fit enough to play international rugby. We know Sweden have half a dozen good players, but will that be enough against Switzerland? They started off with a bang last year, outclassing Sweden 69 – 12, but by the end of the season they could only beat Croatia 32 – 20. They have a fearsome prop, Cameron Hollenstein, 134 kg, who will create enormous problems for the Swedish pack which could well go backwards at speed. Hard to see Sweden reversing last year´s result, they´re about the same strength as before, but Switzerland seems to have a fair number of new players and may not be able to reach the heights of a year ago. We shall see on Saturday afternoon.

The remaining teams in the Trophy group all play at the weekend, Czechia vs Croatia and Ukraine vs Lithuania, the latter match being played in Croatia. The game between the two C:s could be fascinating. The Czechs are not the team of yesteryear, but they still showed they could create and score tries (the try count was 6 – 5 to Sweden last week). The Czechs have made six changes from the Swedish match, we´ll see if that helps them to raise their game. Croatia have been improving of late at XVs and VIIs and I wouldn´t like to forecast this result.

The remaining game could also be interesting. It must be heart-breaking for Ukraine to play under the present circumstances, I believe one of their team members has been killed in the fighting; yet they beat Sweden comfortably last year. Even Lithuania seems to have fallen away of late. Sweden did well to beat them narrowly last year after they seemed to be moving up a level. This match could also go either way.

Sweden – Tjeckien 28.10.23, Resultat 48 – 35

Poänggörare:  Försök: A. Kalling-Smith 10, A. Loman 5, M. Nilsson 5, T. Karlsson 5, A. Nordmark 5.  Sparkar: M. Nilsson 18 (6 x 2, 2 x 3)

>kom in på plan,  <lämnade plan, (ålder), matcher spelade i Sverige i år, normal position, nuvarande klubb

Uppgifterna mer eller mindre korrekta.

Starters

1. (23) A. Loman, Lugi, hela säsongen, pelare/nr 8

< 75” 2. (25) C. Forsberg, Exiles, hela säsongen, kratsare

< 50” 3. (33) V. Cordes a.k.a. Pettersson, Lugi, 5 matcher som pelare, 3 på bänken

< 75” 4. (22) E. Granath, Newcastle Univ., universitetsserien i England, andra led

< 53” 5. (27) C. Sidgwick, TOEC TOAC FCT, 5:e nivå i Frankrike, andra led

6. (- ) A. Marini, Paris Univ. 5:e nivå i Frankrike, andra led

7. (31) S. Paulsson, Troján, 3:e led., inga matcher i år (skadad)

8. (25) T. Karlsson, Exiles, hela säsongen, nr 8

9. (23) M. Nilsson, Cahors, 6:e nivå i Frankrike, klunghalv (reserv förra veckan)

23. (37) T. Johansson Livonia, enda serien i Lettland, uthalv m. m.

11. (26) A. Nordgren, Malmö 6  ½  matcher, ytter/center, ½ match de senaste 9 veckorna

12. (-) P. Murphy, Watsonians, 4:e nivån i Skottland, center

13. (-) A. Kalling-Smith, RAMs, 3:e nivån i England, center/ytter

14. (21) M. de Chavaille, Atletique Perigourdin, andra nivån i Frankrike, ytter

< 40” 15. (26) S. Ahlbeck, Malmö,  hela säsongen, center 

Bänken

–    16. (31) A. Christersson, Troján, 4 matcher, kratsare/flanker, inga matcher de senaste 8 veckorna

> 75” 17. (31) O. Larsson, Malmö,  5 Pingvin + 1 ½ Malmö, andra led, 1 ½ matcher de senaste 8 veckorna

> 50” 18. (31) P. Stråle Heelge, Livonia, enda serien i Lettland, pelare

> 75” 19. (24) A. Nahas, Erikslund, 7 matcher, pelare, inga matcher de senaste 7 veckorna

> 48” 20. (37) V.P. Iuta Frixell, Exiles, 3 matcher, center, spelat 1 match sedan 10 juni

> 78” 21. (25) L. Ahlgren, Malmö, 5 Pingvin, nr 8, inga matcher de senaste 8 veckorna

> 78”  22. (-) J. Duffy, Monkstown, 6:e nivån på Irland, klunghalv

> 40” 10. (33) R. Fransson, Enköping, hela säsongen, uthalv/fullback

Bra resultat för Sverige. Mitt tips var att Sverige skulle förlora stort, men det var innan jag såg det tjeckiska laget och visste att de skulle få rött kort före pausen. Nästa alla var inhemska spelare med hälften från topplagen Ricany och Sparta Praha. Oftast har de haft 4 – 5 spelare från utlandet och en klunga som tidigare var två klasser bättre än den vi såg igår. När vi slog Tjeckien förra året var vi begeistrade, men det påpekades att de hade haft 8 spelare födda efter sekelskiftet. Någonting har hänt m a o med Tjeckisk rugby, det finns liknande tendenser på damsidan, men det är inte någonting som behöver bekymra oss.

Jag skrev före matchen att drygt en tredjedel av de uttagna 23 knappt hade spelat några matcher på ett par månader.  Lyckligtvis var det få av dessa som startade för Sverige och flera lämnade bänken då endast några minuter återstod och matchen var avgjord. Sverige har c:a 5 – 6 spelare som i dagens läge kan hävda sig på denna nivå: jag tänker i första hand på Loman, Forsberg, Karlsson, Kalling-Smith och till och från Johansson och Nordmark. Det glädjande med matchen var klunghalvan Mattias Nilsson, 23-åringen från långt nere i franska seriesystemet, som gjorde bra ifrån sig i flera avseenden; bra passningsspel, bra höga sparkar, bra målsparkar och bra i öppet spel inkl. ett försök. Han stod för 23 poäng och är nog här för att stanna trots att vi har flera bra spelare i den positionen. Han spelade bra ihop med fenomenet Tim J., 37 åring med en viss rondör som förvånade för femtielfte gången med en fin, varierad match som uthalv. Theo K. , Casper F. och Axel K.-S. var också i bra form och det räckte för att ro segern i hamn. Jag tyckte lite synd om de Chavaille, 21-årig ytter från Frankrike, som aldrig fick chansen att visa vad han går för framåt. Han visade upp ett bra försvar emellertid.

Jag nämner inga namn när det gäller de mindre imponerande spelarna.  Tre klungaspelare var långt ifrån internationell klass, av dessa spelade en från start. Det finns ingen idrottslig förklaring till varför de fick plats i truppen. Hos andra var det uppenbart att de inte hade spelat mycket på sistone. Förbundskaptenen lär titta på alla streamade matcher i Sverige. Jag föreslår att han tittar en gång till för att försöka hitta några nya namn och rensar bort ett halvt dussin från nuvarande uppsättningen.

Som sagt, många positiva saker mot Tjeckien. Sanningens ögonblick kommer dock nästa vecka då Sverige möter Schweiz på bortaplan. Motståndarna ligger nu på 28:e plats i rangordningen och körde över Sverige fullständigt då de möttes för ett år sedan. In med förstärkningar, tack!

Publik i Stockholm 1250, stor omsättning på mat och dryck, hyfsad vinst som helhet, bra gjort Stockholms rugbyförbund!

Svenska laget mot Tjeckien den 28 oktober

Mycket låg spelstandard i Sverige i år. Endast fyra uttagna som spelat på riktigt på högsta nivå. Av de sju som är uttagna från lägre serier har de i snitt spelat fem matcher i år, nästan inga de två senaste månaderna.

Tio spelare från utlandet, de flesta i gärdsgårdsserier. Endast två på hygglig nivå; Kalling-Smith och en ung fransk nykomling, Mathis de Chavaille, som kan vara ett fynd.

Tjeckien rankat 35, Sverige 39. Bra resultat av Sverige mot Tjeckien när vi kom upp till Trophynivå förra året. Tjeckien inte så starka som de har varit, de har bara 15 lag, men kommer antagligen att köra över Sverige nu på lördag. Minst 10 i den svenska truppen inte i närheten av internationell klass, ens på vår nivå. Det är inte säkert vi har 15 svenska spelare som över huvud taget håller den nivån. Med landslag av denna kaliber får vi svårt att slå Tjeckien, Schweiz, Litauen och Ukraina. Skall vi hålla oss kvar på Trophynivån måste vi slå Kroatien som är på uppåtgående.  

Här en redogörelse för våra uttagna spelare. All information är hämtad från offentliga källor. Det är ofattbart att man kan välja minst nio spelare som knappt spelat de två senaste månaderna. Det vittnar om en skrattretande inkompetens vid uttagningen.

Spelare endast i Allsvenskan (de fyra bästa lagen)

T. Karlsson, spelat hela säsongen, nr 8

R. Fransson, spelat hela säsongen, överallt

C. Forsberg, spelat hela säsongen, kratsare

A. Loman, spelat hela säsongen, pelare, nr 8

V.P Luta Frixell spelat 3 av 10 matcher, center, spelat 1 match sedan 10 juni

V. Cordes, 0 matcher för Lugi (?)

Spelare i Allsvenskan/trean/Div. 1/ dragit sig ur/aldrig spelat

O. Larsson  5 av 7 matcher + 1 ½ Malmö, andra led, 1 ½ matcher de senaste 8 veckorna

L. Ahlgren, 5 av 7 matcher, nr 8, inga matcher de senaste 8 veckorna

S. Ahlbeck, spelat hela säsongen, center                       

A. Christersson, 4 av 10 matcher, kratsare, flanker, inga matcher de senaste 8 veckorna

A. Nordgren, 6  ½  av 10 matcher, center, ytter, ½ match de senaste 9 veckorna

A. Nahas 7 av 12 matcher, pelare, inga matcher de senaste 7 veckorna

S. Paulsson 0 matcher i år (skadad)

Spelare i Frankrike:

Marini spelar på 5:e nivå, andra led

Sidgwick spelar på 5:e nivå, andra led

M. Nilsson spelar på 6:e nivå, klunghalva (reserv) 23 år

M. de Chavaille spelar på andra nivån, ytter, 21 år

Spelare i Lettland (Livonia):

P. Stråle Heelge spelar i enda serien, pelare

T. Johansson spelar i enda serien, uthalv m. m.

Övriga utlandet:

A. Kalling-Smith, spelar på 3:e nivån i England, center

J. Duffy, spelar på 6:e nivån på Irland, klunghalv

E. Granath, spelar i universitetsserien i England, andra led

P. Murphy, spelar på 4:e nivån i Skottland, center

Reserver:

Anthony Rafael, Exiles, spelat hela säsongen, pelare, flanker, en av de bästa spelarna hos de helt överlägsna svenska mästarna

Philip Axelsson, Lugi, spelat hela säsongen, Sveriges klart bäste klunghalv (i avsaknad  av Jonaton Hector, skadad)

Skadade:

Jonaton Hector, Spartacus, spelat hela säsongen, klunghalv, en aning före Philip Axelsson.

Alex Melander, Livonia, spelat utomlands hela året, ytter.

SM avslutas för damer och herrar

Medaljerna redan klara för herrarnas Allsvenskan med en omgång kvar. Nu möts Exiles och Spartacus medan Enköping tar emot Lugi. Exiles har redan tagit sitt 19:e SM-guld bara ett ifrån Enköpings 20. Exiles spelar nu sin 10:e SM-match på sex månader och siktar på att ta sin tionde seger. Spartacus har haft en bra säsong, tagit SM-brons, men det är svårt att tänka sig att de kan slå Exiles efter att ha släppt in 64 poäng på hemmaplan. Det snöade i Stockholm i dag och det vore passande om det sämst organiserade SM-et i mannaminne avslutades i en snöstorm på lördag. Lugi har också spelat några bra matcher i år, men också några riktigt dåliga. De är i snitt nästan 10 år yngre än Enköping, men Enköping har tillräckligt många bra spelare för att ta hem spelet. Enköping leder fortfarande maratontabellen med 20 SM men har vunnit endast 4 SM de senaste 33 åren. Det blir ett nytt silver i år.

Dam-SM spelas i slutspelsformat med semi ooch final. Exiles vann med lite marginal i semis mot Vänersborg medan Enköpingförlorade mycket knappt i semis mot Skåne Damer. De utklassade Vänersborg i första matchen om tredje plats och med stor säkerhet tar bronset på lördag efter returen.

Prognosen för första SM-finalen i Lund tippade en jämn match, men Exiles dominerade för långa perioder och går till returen i Stockholm med 28 poäng till goda. Tveksamt om nu Skåne Damer kan göra 5 försök fler än Exiles i säsongavslutningen och de får nog åka hem med silvermedaljer i bagaget. Troligtvis tar Exiles hem sitt 11:e SM och ligger 3 – 4 titlar före Göteborg och Enköping. I så fall har både Exiles dam- och herrlag förblivit obesegrade under hela säsongen. Jag tror inte det har hänt förut.

Får jag passa på att påminna om Hedersordförandes pris på 10 000:- som delas ut till den som anses ha gjort mest för svensk rugby i år. Jag har redan fått in några bra förslag men sista dagen för en anmälan till hm@mabon.se är den 31 oktober. Vinnaren meddelas veckan därpå.

Kort om VM som nu nått fram till semifinaler. Spännande i kvarten då alls matcher avgjordes med mindre än 10” kvar. De flesta är nog eniga att fyra lag är klart bättre än de andra och det är skandal att det som borde ha varit semifinaler (NZ – Ireland, SA –  Frankrike) blev kvartsfinaler där två av dessa lag försvann. Jag skall förklara senare varför det blev på det sättet (det handlar som alltid om pengar).

Exiles mycket nära dubbeln

Positiv dag för Exiles med stora segrar i damfinalen mot Skåne Damer samt i herrserien mot Enköping. Jag trodde att Skåne skulle kunna hävda sig, åtminstone på hemmaplan, men Exiles hade ett övertag från början. Deras försvarsspel var utmärkt och de snabba tjejerna från Skåne kom ingenstans. Till sist blev det 45 – 17 och Exiles har 28 poäng till godo om två veckor i Stockholm. Sannolikheten är stor att segermarginalen ökar och att Exiles tar sin 11:e mästerskapstitel och drar ifrån de övriga klubbarna.

När det gäller herrarna var det få som trodde att Enköping skulle kunna vinna med åtminstone fyra landslagsmän av olika skäl borta. Men de första 20 minuterna verkade resultatet inte vara så klart då Enköping med vinden bakom sig pressade Exiles och lämnade knappt deras 22-meters område. Exiles fick ett par försök genom motattacker och ledde 19 – 7 i halvtid. Men sedan tog Enköpings ork slut och Exiles sprang in sju försök till mot ett strafförsök. Slutresultat 64 – 14 och en 5 – 0 seger.  Gula kort: Exiles 4, Enköping 1. Varför ett lag som dominerar på alla fronter skall spela hälften av matchen med 14 spelare kan vara värt att diskutera.

Det innebär dock att vi redan nu kan utropa Exiles till 2023 års svenska mästare. De tar nu sin 19:e titel, nu endast ett SM efter Enköpings 20. Det bör också nämnas att både Exiles damer och herrar är obesegrade i år; de har både en match kvar och sannolikheten är stor att båda lagen förblir obesegrade under hela säsongen. Jag tror inte det har hänt förut och det blir i så fall en värdig avslutning på vårt 60:e jubileum. Jag gratulerar alla spelare och tränare samt övrig stödpersonal.

Det bör även tilläggas att Exiles Babas spelade mot Uppsala i lördags. De senare hade lämnat w.o. under säsongen och det hedrar dem att de ville kompensera med denna vänskapsmatch. Resultatet oklart, c:a 37 – 7 till Babas, som blir ett helt annat lag när de har tillgång till A-lagets bänk.

Efter denna korta eloge kan det vara värt att sammanfatta säsongen redan nu. Herrsäsongen har varit rätt så bedrövlig. Med ont om lag var det en hyfsad idé att ha distriktsgrupper om tre där de två bästa bildade en allsvensk grupp om 6. Men flera lag ville inte vara med och det tredje laget i Väst fick bli en blandning av två lag som knappt spelat någonting på senare år. Till sist fick vi fram dessa sex lag: Exiles, Enköping, Spartacus, Göteborg, Lugi och Pingvin. Exiles och Spartacus vann alla sina fyra distriktsmatcher, Lugi vann tre, Göteborg och Pingvin vann två och Enköping vann en. Innan slutspelet drog Göteborg ur; de hävdade att de inte hade pelare eftersom Rugbyförbundets generalsekreterare Neil Johnson tränade ett professionellt lag i Baltikum och hade lockat dem dit.

Då blev det fem lag kvar, vilket innebar att serien genomgående blev haltande. Pingvin började med att förlora mot Enköping och Spartacus och sedan förlorade de stort 66 – 22 på hemmaplan mot Lugi. Det räckte för dem; efter tre omgångar drog de sig ur med åberopande av att de inte hade pelare och att kommunen hade förstört deras verksamhet p g a förseningar med den nya idrottsanläggningen.

Då var man nere i fyra lag och en allsvensk serie på sex matcher per lag. Spartacus började med att slå Lugi och Pingvin men sedan förlorade mycket knappt 28 – 26 mot Enköping. De förlorade dessutom med 64 – 29 mot Exiles, men återvände med en stor seger mot Lugi. Då har de vunnit tre av fyra och har att möta Enköping borta nästa vecka och Exiles veckan därpå. Lugi har förlorat samtliga fem matcher, tre av dem med stora siffror. Enköping slog Spartacus knappt och förlorade lika knappt mot Exiles. Sedan vann de stort mot Lugi och förlorade stort mot Exiles. De har således vunnit två av fyra och har kvar Spartacus och Lugi. Exiles vann stort mot Lugi, knappt mot Enköping men i sina tre senaste matcher har de gjort 64, 75 och 64 poäng mot de tre övriga lagen. Därmed har de vunnit SM med en match kvar mot Spartacus. Slår Spartacus Enköping nästa vecka tar de silvret.

Och det är hela säsongen sammanfattad i ett stycke!

Profixio har fortsatt med idiotin att redovisa Pingvins tre förluster och har lagt till fem 0 – 50. Förluster för Pingvins återstående ”matcher”. Detta missgynnar Spartacus som bara får nio poäng mot de andras 10. Tas Pingvin bort är nuläget (matcher spelade inom parentes):

Exiles (5) 24, Spartacus (4) 13, Enköping (4) 11, Lugi (5) 1

Lugi har nu på sistone. släppt in minst 59 poäng mot de tre andra lagen. De har ett par tre bra spelare men håller inte allsvensk klass. Enköping är också lite oroväckande: av de 21 spelare de ställde upp i helgen var endast sex mellan 20 och 32. Tolv var 33+ och sedan fanns tre tonåringar. Av de sex på bänken var fem 36+ och en 19. Det skall villigt erkännas att de gjorde bra ifrån sig i första halvlek, men efter pausen släppte de in 45 poäng. Dags för en kraftig föryngring och förnyelse om de skall kunna behålla sin framträdande roll i svensk rugby.

Spartacus är nästan det enda positiva tecknet i svensk rugby. De hade otur att förlora till Enköping vid slutsignalen och, trots att de blev överkörda av Exiles kunde de ändå göra fem försök i en comeback som slutade 29 – 64. Det är inte säkert de förlorar mot Enköping nästa vecka; under alla omständigheter har de placerat sig bland de tre bästa i Sverige för tillfället. I Exiles fall blev det en stor besvikelse förra året att förlora SM-titeln efter 10 år. Skador och en generationsväxling spelade dock en viss roll. De rekryterade några bra spelare från utlandet och när alla äntligen var samlade var de en klass bättre än motståndarna. Det verkar som om huvuddelen av spelarna blir kvar till nästa säsong.

Där står herrarnas svenska rugby för tillfället. Jag vågar inte sia om hur serierna blir till nästa år.

Viktig helg för såväl damer som herrar!

Det börjar dra ihop sig på båda fronterna. Damerna har första SM-finalen i Lund där Skåne Ladies tar emot Exiles. Sedan dröjer det två veckor (varför?) innan returmatcherna spelas. Ser man på mönstret av spelade matcher i år är Exiles knappa favoriter, de är obesegrade i år medan Skåne förlorat borta mot såväl Exiles som Vänersborg. I juni kunde Skåne knappt få ihop ett lag och Exiles vann 51 – 0, veckan därpå förlorade de knappt mot Vänersborg med 26 – 19. I grundserien slog Skåne Enköping 29 – 0 men när de möttes i semifinalen strax därefter vann de 12 – 7 på bortaplan och spelade oavgjort 24 – 24 hemma. I semi slog Exiles Vänersborg 26 – 12 på bortaplan och 25 – 0 hemma. Det verkar som om de hade marginaler  på sin sida i semi, men Vänersborg kämpade hårt i båda matcherna.  Exiles har sitt bästa lag på länge, medan Skåne vunnit tre SM i rad.

Det blir nog mycket jämnt i Lund i morgon men jag har en känsla av att Exiles kan dra ifrån på hemmaplan om ett par veckor.

Herrarna hade som bekant ett seriesystem och inte ett slutspel i år. Till sist har vi fyra lag kvar i serien. Situationen inför helgens match, med antalet spelade matcher inom parentes, är: Exiles (4) 19, Spartacus (4) 13, Enköping (3) 11, Lugi (5) 1. Nu möts Exiles och Enköping i Stockholm i en match som kan bli avgörande för guldet. Exiles har vunnit alla sina 8 SM-matcher i år, tre av dessa knappt mot Enköping, medan Enköping vunnit 3 av 7, eftersom de förlorat även mot Trojan. Ytligt sett borde helgens drabbning vara en lätt match för Exiles men Enköping vet att de var nära ett par gånger tidigare i år och att det är dags för en sista kraftsamling. Jag vet att Exiles i stort har sitt bästa lag på plan, vilket de hittills inte haft mot Enköping i år. Enköpings lag har nyss publicerats och är nog svagare än på länge. Oskar Proos lär vara skadad, Hannes Nylén befinner sig i Stellenbosch, Tim spelar i Baltikum och Elias Granath studerar i Newcastle. Yttern Solomon Okia som gjort flest försök för Enköping i år har fått hoppa in som klunghalv. Jag underskattar inte Enköping, de har en förmåga att kämpa i motvind, men jag kan inte se hur de kan hävda sig mot Exiles i helgen.

Om min prognos slår in har Exiles minst 23 poäng, som Enköping inte kan överträffa; Spartacus skulle sedan behöva ta 5-poängare på bortaplan mot såväl Exiles som Enköping och dessutom slå Exiles med minst 36 poäng för att ta guldet. Så kommer nog inte att ske.

Vinner Exiles i morgon tar de nog sitt 19:e SM, ett mindre än Enköping som senast vann SM för 12 år sedan.

Vinner Enköping i morgon är det de som är i förarsätet, men även där finns olika tänkbara utfall. Jag återkommer om så blir fallet.    

Hedersordförandes pris

I en tunn idrottsvecka passar jag på att annonsera ut priset för 2023. Jag instiftade priset 2020 med motiveringen att det skulle delas ut till den som under året hade gjort mest för svensk rugby. Det kunde vara spelare, tränare, administratör eller supporter och uppdraget överlämnades till Svenska Rugbyförbundet. De skulle utannonsera, begära in ansökningar och motiveringar, besluta om pristagaren och meddela rugbysverige om utfallet. Så skedde 2020 (Niclas Jaråker ) och 2021 (Sara Jacobsson). SRF misskötte uppdraget totalt förra året, detaljerna är ointressanta, och i avvaktan på att vi får en fungerande SRF har jag bestämt mig för att 2023 dela ut priset på 10 000:- själv, naturligtvis i samråd med andra rugbykunniga runtom i landet. De som är intresserade för egen del eller avseende någon annan bör således skriva till mig, hm@mabon.se, med det föreslagna namnet och en kort motivering. Sista dagen är den 31 oktober och pristagaren meddelas veckan därpå. Jag hoppas att vi får många namn att ta ställning till.

Matcherna i helgen gick planenligt. Exiles vann damsemifinalen mot Vänersborg 25 – 0, men det var bara i andra halvlek de kunde dra ifrån. Enköping hade lite otur; de fick oavgjort i Malmö, 24 – 24, och en knapp förlust på hemmaplan innebar att Skåne Ladies gick till final. Även denna gång pressade Enköping för det mesta, men Skåne hade förmågan (Sara Jacobsson) att springa ifrån när det behövdes.

Spartacus dominerade över Lugi i Partille och ledde 50 – 0 efter 50”. Jonatan Hector vann nog kampen om de två bästa klunghalvorna i Sverige mot Philip Axelsson men han gick av planen och sista halvtimmen blev bara 17 – 12 till Spartacus med två obligatoriska försök från Ale Loman. Minst bronset till Spartacus, gratulerar.

Och Troján har visat att de är något bättre än de andra ”also rans”, åtminstone om man tar hänsyn till att halva laget kommer från annat håll. Det vore väldigt bra om Kalmar Södra kunde stå på egna ben nästa år. Och, naturligtvis, även Troján.

Page 1 of 26

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén