Rugby in Sweden and Europe

Först fem inhemska matcher: de tre bättre lagen i Norra Allsvenskan slog de tre sämre med mer än 40 poäng och det gjorde även Exiles Damer i Wexiö. Det går tyvärr utför för Göteborgs Damer som verkar ha svårt att få ihop slagkraftiga lag vid bortaresor. Något oväntat fick de klart stryk av Uppsala/Berserkers.

Det går att bevaka IKSU – Exiles B på Youtube. Exiles besöker Norrland för första gången och resan lockade några av Exiles främsta landslagsmän genom tiderna. Vad sägs om Ian Gowland, Sean Burke, Mak Jelec Dozo och bröderna Mabon, Hunter Jr och Hamish. Åldersspridningen 35 – 60, men alla brinner fortfarande för sporten! Slutresultat 44 – 5 till gästerna.

Andra omgången av Mästerskaps- och Trophynivåerna för Europeiska sjumanna gick av stapeln i Hamburg och Chisinau (Moldavien) och båda höll en förvånansvärt hög standard trots många nya ansikten. Det var rätt klart efter första damomgången att de två sämsta lagen, Georgien och Italien, skulle åka ur och det bekräftades i helgen. Sverige låg klar 10:a efter första omgången, det enda land de slog var Italien. De behöll den platsen efter andra omgången, men presterade klart bättre fr o m Dag 2. Sverige förlorade 34 – 0 mot Irland från omgång 1, denna gång blev det 14 – 12, där Irland vann med ett nödrop. Dag 1 blev det 43 – 0 mot Tjeckien, Dag 3 hade Sverige reducerat detta till 12 – 5 och slagit Italien på nytt 27 – 0. De var m a o inte utklassade denna gång och kan satsa ett år till på högsta nivå. Men det blir tufft; det blir två riktiga stjärnskott som flyttas upp från Trophynivån. Först är Turkiet som sakta men säkert förbättrat sitt spel avsevärt. De är tuffa, snabba och skickliga och spelar redan nu på samma nivå som Sverige. Det andra landet är Danmark, som blivit två klasser bättre än tidigare; de har hittat snabbare och skickligare spelare och får hjälp av en tränare med danskt påbrå som har stor internationell erfarenhet. Jag är inte säker på att Sverige slår dem i dagens läge. Sveriges försvar är bra men det som främst fattas är en riktig sprinter som alla andra lag tycks ha.

Herrarna befinner sig i ett mycket sämre läge. De har förlorat samtliga 8 matcher på dessa två omgångar, flyttats ned och är inte i närheten av mästerskapsnivån. I denna omgång var poängskillnaden 10 – 177, 2 – 26 i försök. Jag skrev efter första omgången att uttagningen var helt vansinnig, inga forwards, att flera spelare inte var i närheten av internationell klass och att det fanns få tecken på grundläggande sjumanna färdigheter. Tränaren och den nyutnämnde biträdande tränaren bör avpolletteras omgående och kanske hälften av spelarna, inkl. ett par som gjort fantastiska insatser för Sverige under årens lopp men där Old Father Time obönhörligen hunnit i kapp.

Låt oss starta från scratch i höst och se om vi kan få ihop ett nytt gäng lagom till sommaren 2026.  För 10 år sedan var vi hästlängder före det som vi visar upp i dag. 

Bra att min blogg genererar debatt på Hästens ”fans-sida”, mindre bra att en del av debatten handlar om personliga spydigheter fram och tillbaka. Det fanns dock dessutom konstruktiva diskussioner, även om det är svårt att se hur vi tar oss ur svensk rugbys penibla situation. Ett litet påpekande dock till Hästen som beskyllde Anders Svärd för att vara en ”noll-åtta”. Anders bor visserligen numera i Stockholm och är aktiv hos Exiles, men han blir aldrig något annat än en skåning, vars hjärta slår fortfarande för Malmö. Nog med den diskussionen.

En utgångspunkt för diskussioner om nya seriesystem tycks vara att Exiles har för många mogna utländska spelare och att unga svenska grabbar inte kan konkurrera mot dem. Men ingen tycks ha uppmärksammat att även Exiles ungdomslag är klart bättre än Sveriges övriga unga svenska grabbar. I P18-turneringen i helgen, som sköttes på ett utmärkt sätt av Spartacus, vann Exiles sina fyra matcher med mellan 30 och 40 poäng i korta matcher mot de övriga svenska lagen. Och Exiles P16 förlorade endast i finalen mot ett bra skotskt lag. Nästan alla dessa Exiles P-18 pojkar är behöriga att spela för Sverige om och när det blir dags. Tio av dessa är uttagna i den senaste svenska 30-manna truppen. Det blir som alltid ett stort manfall när spelarna blir vuxna, men det gäller för alla klubbar och sannolikheten att Exiles plötsligt försvagas är mycket liten när en ny generation tar vid.

Dags för avslutningen på vårsäsongen. Det innebär tre matcher på Allsvenskan Norr och två matcher för Damerna i helgen. Sedan en vansinnig full omgång i juli för Damerna.

På Allsvenskan spelar de tre bästa lagen mot de tre svagare och resultaten är rätt givna. Exiles har 30 spelare som gärna vill åka buss upp till exotiska Umeå och IKSU. Det lär bli en rolig utflykt. Efter en strålande start har Uppsala kommit av sig men får inga problem mot Attila; Erikslund, som hittills förlorat en enda match med en poäng, är starka nog att betvinga Hammarby.

Exiles Damer åker ned till Wexiö som redan lämnat w.o. på en match och skjutit på en annan, men som gärna vill hänga kvar. Uppsala/Berserkers tar emot Göteborg. Exiles-matchen kan bara sluta på ett sätt; Göteborg är klart starkare än U/B men är dåliga på att resa. De vinner nog ändå.

Veckans höjdpunkt blir förstås landslagens andra europeiska utflykt, denna gång till Hamburg. Båda lagen spelar på Championshipnivå och där räcker de inte riktigt till. Efter första omgången låg damerna 10:a (av 12) och herrarna 11:a, egentligen sist då en av världens ledande, Irland, lämnade w.o.

Bakgrunden är att Irland och de brittisk förbunden bestämt sig för att lägga ned sin satsning på sjumanna av rätt suspekta skäl. Irlands herrlag hade skingrats efter ett lysande decennium och det fanns inga ersättare. Storbritannien, dvs England, Skottland och Wales, hade aldrig riktigt lyckats efter halvhjärtade insatser, t o m efter det att de slagit ihop sina påsar. Jag gissar att det dolda motivet är att åka snålskjuts på den brittiska olympiska kommittén som numera har gott om pengar och som satsar stort på brittiska OS-lag. Vi får se om de dyker upp igen lagom till OS 2028.

2025 är något av ett mellanår och flera av de bättre europeiska lagen har ställt upp med B-betonade lag. Jag kände inte igen en enda storstjärna från OS i höstas i första omgången. På damsidan gällde detta för SB, Frankrike, Polen, Spanien och i viss mån Irland. Och lyckligtvis, ur svensk synvinkel, skickade Georgien och Italien bedrövliga lag som hade ingenting att hämta på den nivån. Lag som SB och Irland knappt kände varandra Dag 1, men kom starkt Dag 2. Sverige förlorade sina tre gruppmatcher Dag 1 mot Belgien, SB och Tyskland, slog Italien stort om platserna 9 – 12 och förlorade sedan 34 – 0 mot Irland. Sverige har i stort samma lag denna helg och, om inte Georgien och Italien skärper sig, bör de kunna hålla dessa länder efter sig. Men det blir två starkare länder som befordras från Trophynivån nästa år. I veckans grupp möter Sverige Polen, Czechia och Irland och att döma av omgång 1 förlorar de mot alla tre. Då blir det spel om 9 – 12:e plats.

På herrsidan mötte Sverige Spanien, Frankrike och Italien och förlorade mot samtliga. Även här var det B-lag från SB, Frankrike, Spanien och Tyskland. Det blev även här matchen om 9:e – 11:e plats och där förlorade Sverige 24 – 14 i en ganska jämn match mot Litauen.  I Hamburg i gruppspelet möter Sverige Spanien, Tyskland och Tjeckien. Där har de vissa chanser mot åtminstone de två senare länderna. Sverige har inget bra lag men några bra spelare och vi får hoppas att dessa kan rädda oss.

I omgång 1 spelade Sverige 9 matcher och vann en. De gjorde få försök och släppte in många. Fanns några försök att kritiskt granska vad vi uträttat. Inte vad jag har sett.

Jag vet inte om den svenska grundlagen förbjuder kritik av svensk rugby. Det är tydligen bara jag som ägnar mig åt detta tveksamma agerande, när det är befogat i alla fall.

Låt oss börja med de europeiska sjumanna mästerskapen för herrar och damer. De svenska ansvariga har helt struntat i seriesystemet och tagit ut spelare till lagen samtidigt som seriespel. Och tävlingskommittén har lagt seriespel samtidigt som europeiska mästerskapen pågår,t ex nu i helgen. Jag återkommer till de europeiska matcherna, men låt oss börja med vårt blygsamma seriespel: Malmö har två bra spelare i svenska laget, samtidigt som de spelar en viktig seriematch mot Lugi. Resultat: Lugi vinner knappt. Lugi damer har också sina två bästa spelare borta när de möter Exiles. Resultat: Exiles vinner 31 – 7. Exiles har fyra spelare borta i landslaget, när de spelar en match mot Pingvin i Trelleborg. Resultat: Exiles vinner, men endast med 19 – 5. De har vunnit med 60 poäng i snitt de två senaste säsongerna.

Hur gick det då för landslagen? Herrarna tog ut samma lag som hade kommit sjua av åtta i en halvbra turnering i Spanien. Åttonde och sist kom Bulgarien, rankad 26 i Europa. I helgen förlorade de samtliga fyra matcher: de gjorde färre poäng för och släppte in fler poäng emot än något annat lag. De kom 11:a och slapp sista plats eftersom f.d. stjärnlaget Irland drog sig ur innan. Sverige visade få tecken på sjumannafärdigheter och att ställa upp med 13 backar var vansinnigt. Tränaren bör avgå efter omgång två om ett par veckor och halva truppen bör bytas ut.

Damsidan var en aning bättre; de kom på 10:e plats, främst p g a att Georgien och Italien ställde upp med riktigt dåliga lag. Dessa åker troligtvis ur högsta nivån, och Sverige stannar kvar som tia.

Turneringarna hade inga kända namn från HSCB-cirkusen och såväl GB som Irland sade att de vare sig hade tränat eller spelat ihop tidigare. Irlands herrar lämnade w.o., och damerna kunde bara nå fram till 9:e plats genom att slå Sverige med 34 – 0. Även GBs herrar hämtade sig för sent, de kom på nionde plats. Men deras damer vann hela turneringen efter två bedrövliga inledande förluster.

När det handlade om seriespel inträffande en rad konstigheter. Vid uppställningen av första klungan blev en pingvinspelare skadad och fick lämna plan. Men Pingvin hade ingen som kunde ersätta honom och det blev ”uncontested scrums” för hela matchen. Detta gynnade förstås Pingvin, vars klunga helt hade demolerats i 45 – 0 förlusten i Stockholm. Man kan fråga sig varför inte Pingvin hade en reserv förstaledare bland sina åtta reserver för första gången i mannaminne och att detta ägde rum då en skada inträffade inom två minuter. Pingvin fick visserligen enligt lagarna spela hela matchen med 14 man, men domaren, som skötte matchen bra, och Pingvins ledning gjorde ett misstag. Lagarna säger att man endast får nominera 23 spelare om 6 är kapabla att spela i första ledet. Om man har 5 kapabla blir det 22 i truppen, 4 kapabla blir det 21. Pingvin hade tydligen 3 kapabla, men nominerade 8 spelare på bänken.

Matchen förstördes förstås som spektakel, det blev ett slags touch där Exiles inte hade tillgång till sitt starkaste vapen. De är glada att de vann, men hoppas innerligt att Pingvin inte har samma otur i framtida matcher mot Exiles. Vi får se vad nästa resultat blir när klubbarna möts förhoppningsvis under normala omständigheter.

I övrigt i Norra Allsvenskan hade vi två katastrofer och en sensation. Hammarby kunde inte åka tåg till Umeå (IKSU) då morgontåget ställdes in plötsligt och Stockholms kommun bidrog till att varken Attila eller Exiles B kunde få tillgång till en spelplan. Den tredje matchen såg Erikslund vinna med viss marginal mot tidigare sensationen Uppsala.  Deras lagkapten, James Oakley är nu uppe i 12 försök på fyra seriematcher, men Erikslund hade ett övertag genomgående och vann till sist 39 – 14. Nu blir det riktigt spännande i denna serie med tre lag med en förlust vardera. Samma sak gäller i södra gruppen där Malmö, Lugi och Göteborg verkar vara någorlunda jämbördiga.   

Först var det Spartacus som drog sig ur Superallsvenskan och verkar ha upphört som seniorklubb. Enköping spelade sedan mot Pingvin och förlorade med 56 – 0; sedan spelade Pingvin mot Exiles och förlorade 45 – 0. Nu skulle Enköping ta emot Exiles med en förväntad förlust på 80 – 90 poäng. Men i onsdags meddelade Enköping att de inte kunde få ihop ett lag utan att riskera deras välfärd. Enköping har enligt spelarlistan 39 spelare; 13 av dessa tillhör andra klubbar, 13 är 18 – 20 år och 13 är 21 – 42 år. I praktiken har de bara 26 spelare tillgängliga av vilka hälften är mycket unga. I matchen mot Pingvin var det uppenbart att många av de yngre spelarna inte hade kraft nog att stå emot ett fullvuxet lag. Därför är det nu ingen överraskning att de plötsligt kastar in handduken. Formellt har de lämnat w.o. och bör genast lämna den högsta serien, vilket innebär att  Pingvin och Exiles får slås om SM-titeln. Enköping vill inte lämna serien, utan vill spela matchen senare. Exiles har ingenting emot detta, men faktum är att Enköping redan förlorat stort mot Pingvin som i sin tur har förlorat stort mot Exiles. En riktig match mellan Exiles A och Enköping i dagens läge skulle ge ett utfall på närmare 100 – 0 och en stor risk för allvarliga skador. Till och med mot Pingvin i sin enda match hittills fick de gå över till ”uncontested scrums” till följd av skador. Jag skulle avråda från att av prestigeskäl förlänga lidandet. Försök att ordna några vänskapsmatcher i år och, om allt går bra, kom igen till näst högsta nivån 2026. Efter att ha sett alla relevanta matcher hittills i år är min bedömning att Uppsala, Erikslund och Exiles B är alla för tillfället klart bättre än Enköping. Enköping bör spela vänskapsmatcher mot dessa för att se var de verkligen står. Hur man i övrigt skall lösa seriesystemet i år överlämnar jag åt andra att lösa.

Så till lördagens match, Exiles B vs Uppsala. För ett par veckor sedan sprang Uppsala ifrån ett något försvagat Exiles med 52 -12. Förra veckan hade Exiles B skärpt sig och vann 8 – 7 i en rysare mot Erikslund. Nu var det dags att se om Exiles kunde hävda sig på hemmaplan mot suveräna Uppsala. Ett viktigt år för Uppsala, som fyller 60 år. Klubben bildades 1965 av Dr Tony de Belder från Exiles som flyttade till Uppsala som forskare. De hade en stor fest för tio år sedan då Tony hyllades för sin insats, men han har tyvärr sedan dess lämnat oss. Grattis till den 60:e, Uppsala!

Exiles gjorde allt för att få ihop ett bra lag i dag, dock utan att slussa in en massa A-lagsspelare. Inga var med som hade börjat mot Enköping förra veckan och endast en hämtades från bänken. De hade emellertid en mycket stark klunga som utklassade Uppsala i de fasta klungorna och hade också ett övertag vid inkasten. Uppsala utsattes för ett hårt tryck i första halvlek, enligt mina beräkningar spelade de i Exiles halvlek i c:a 4 minuter. Men de gjorde tre försök under den perioden, samtliga från 50 m. håll. Uppsala har ett mycket farligt anfall, inte minst genom lagkaptenen James Oakley som inom loppet av tre allsvenska matcher har stått för tio försök. Exiles ledde 19 – 7 fram till 2 minuter före pausen men den tiden räckte för Oakley att sprinta iväg två gånger.

I andra halvlek var det Exiles som dominerade igen och noterade ett par försök till för ledning 29 – 19. Men Uppsala kom igen och Oakley sprang än en gång från mittlinjen för att göra sin hattrick. Exiles gjorde sitt sista försök då en 60-åring sprang 30 m. längs ena sidlinjen, bollen fördes ut till andra sidan och lillebror, 56 år, avslutade anfallet. Båda har begärt att vara anonyma. Jag vet inte snittåldern hos Exiles B, men den måste ha varit en bra bit över 30. Bland spelarna kan nämnas f.d. landslagskaptenen Ian Gowland, nästan lika snabb som tidigare, med åldern klassificerad, och kaptenen Mac Jelec Dozo som i likhet med Ian har 14 SM-guld. En tuff och spännande match som ger hopp inför framtiden.

De två återstående matchresultaten tog nästan 48 timmar att reportera och var något bristfälliga. Attila lånade 5 spelare av Exiles men fick stryk 26 – 21 av Hammarby. Som belöning fick Exiles en bruten fotled och ett brutet näsben. Två personer gjorde samtliga 7 försök enligt matchrapporten, 3 från Erik Lilliehöök för Attila och 4 från Curtis de Backer för Hammarby.

Erikslund verkar ha haft en bra resa upp till Umeå där de vann 31 – 15 mot IKSU. Även här var det enligt uppgift endast två försöksgörare; 3 av ”5” för IKSU och 4 av Erik Svanberg för Erikslund.

På damsidan verkar det som om Wexiö inte klarade av den långa resan till Vänersborg och Enköping gjorde närmare 100 poäng mot Uppsala/Berserkers. På hemmaplan var Exiles för starka för Göteborg. Ett trevligt inslag var att Exiles hade donerat ett vandringspris, ”Ullis-pokalen”, för att hedra f.d. landslagskaptenen Ullis Anderson Hall, numera över 50 år, som spelat rugby i årtionden, bl.a. för Uppsala, Exiles och Göteborg. Ett föredöme i alla avseenden. Pokalens tillhörighet skall avgöras i matcher mellan dessa tre svenska klubbar. Efter lördagens match stannar den således i Stockholm.    

Vid ett glest besökt och två gånger uppskjutet årsmöte valde deltagarna att välja in dem som föreslagits av valberedningen. De är mer eller mindre alla nya namn och vi får hoppas att det blir en ny start för en styrelse som under en följd av år hållit på att köra svensk rugby i fördärv. Särskilt glädjände för oss är valet av Henrik Skogh, aktiv inom Exiles, Stor Grabb, med en gedigen utbildning och en framgångsrik karriär inom näringslivet. Han vet säkert vad han vill uppnå, men jag vill betona ett önskemål: att flytta det obemannade kansliet, som f.n. består av en container i Göteborg, till det nya Idrottshuset i Stockholm med fasta öppet- och telefontidertider.

Exiles, som alla påstås vara rädda för, gjorde till sist sin efterlängtade debut för säsongen i den stympade Superallsvenskan mot Pingvin. Och matchen var onekligen på högre nivå än vad man sett hittills i år. Men det var inte bara Exiles´ förtjänst. Pingvin blev överkörda i vissa avseenden, men de kämpade tappert i 80 minuter och hade med lite tur fått några poäng på måltavlan. Pingvin var något starkare än veckan innan men Exiles var ett strå vassare och höll ett tempo som motståndarna inte riktigt kunde matcha. Största diskrepansen var i de fasta klungorna; vecka innan var det Enköping som gick bakåt 5 meter i rask takt, denna vecka var det Pingvin som fick uppleva samma öde mot Exiles, trots att Exiles bytte ut första ledet efter 42”. Inkasten var något jämnare, men Pingvin hade ofta svårt att rikta bollen rätt medan Exiles träffade för det mesta rätt och Werti Bast gick upp i stratosfären för att ohotat ta bollen. Det var mest Exiles som anföll i början men Pingvin försvarade sig bra. Sprickorna började dock uppenbara sig, inte minst då Exiles´ massiva klunga kom igång. Anthony Raphael, som kom in efter några minuter då Wayne skadats språng rakt igenom från 30 m. och lade bollen under stolparna. Han gjorde om samma sak från 60 m. ett par minuter senare innan han överlämnade bollen till en medspelare fem meter från linjen. Han fortsatte att spela bländande under hela matchen och är så uppenbarligen bättre att halva den befintliga Svenska klungan att man skakar på huvudet om uttagningsprinciperna. Den starka vinden vållade många tappade bollar men Exiles fortsatte trycket och gick till pausen med ledningen 33 – 0. Nu var det Pingvin som hade vinden bakom sig och de sparkade skickligt. Men det var fortfarande Exiles som dök upp med ett par försök och ett famlande vid eller över mållinjen vid tre ytterligare tillfällen. Efter 60” var det 45 – 0 till Exiles och huvuddelen av deras bänk var på plan. Det blev dock inga fler poäng; kombinationen stark vind, bra sparkare och 8 – 0 i straffsparkar till Pingvin jämnade ut spelet. Pingvin pressade på men Exiles hade ett stenhårt försvar och 45 – 0 blev slutresultatet.

En bra match som helhet där Pingvin kämpade till slutsignalen. För dem hoppade Linus Ahlgren bra, uthalvan Jaak Dye försökte hitta luckor och fullbacken Hayden Turner tacklade och sparkade bra. För Exiles var det minst tre som gjorde riktigt bra ifrån sig både framåt och bakåt, Anthony Raphael, Werni Bast och Samuel Ekfeldt, men laget väl styrt av nye kaptenen John Cole hade få svagheter.

Nästa vecka reser Exiles till Enköping; jag ser inte fram emot den matchen.

I övrigt lite andra trevliga aktiviteter. Stora framgångar för Uppsala som har en ny bra tränare och som slagit både Exiles B och Hammarby stort. Kan det tänkas att de kan avancera till nästa nivå snart? Ännu roligare är att de nu har ett B-lag som kommer att spela regelbundet. Och Exiles har ett C-lag som letar efter matcher. En historisk nyhet då Uppsala-B spelade mot Exiles-C i söndags. En bra match 3 x 20 minuter som Exiles till sist man 27 – 5. SM för P-16 och P-18 fortskrider också där Exiles slog kombilag med viss marginal. Och unga svenska damer, F-15 och F-18 tog emot motsvarande lag från Skottland i Uppsala och Stockholm. Mycket positivt.     

Inget häftigt program i veckan då Allsvenskan och Damerna får ledigt. Varför Pingvin får resa två veckor i följd till Stockholm är också en gåta. Och Exiles får spela sin första match då Midsommar närmar sig. Pingvin behövde inte lämna andra växeln då de körde över Enköping men det blir annorlunda mot Exiles. De hade ett hyfsat lag men det var rätt uppenbart att de inte hade spelat ihop sårskilt mycket. De körde över Enköping hur lätt som helst i klungan, men Enköping fick sin andel av inkasten. Båda lagen ställde genomgående upp med fyra-fem spelare vid inkasten, vilket gav nio-tio i kedjan och svårt att ta sig igenom. Exiles kommer inte att spela på det sättet och de går nog inte bakåt i klungorna. Jaak Dye var en hyfsad uthalv för Pingvin, men allt annat än en komfortabel seger för Exiles vore en överraskning. Exiles har ett rätt starkt lag; det fattas ett par landslagsmän, men det är fortfarande fem som startar och fyra på bänken. När Pingvins lag publiceras ser vi få ändringar. Det kan dock noteras att deras bänk har 4 spelare över 30 år och 4 som är 20 eller yngre. Kanske inte den starkaste.

Den andra matchen är en hängmatch i Södra Allsvenskan mellan Göteborg och LUGI. Den senare är nog favoriter, men med så få matcher spelade, vem vet?

Åter till Danmark. Exiles fick storstryk för ett par veckor sedan mot de danska mästarna. Sista gången vi spelade mot mästarna vann vi 80/90-0. Förklaringen? Väldigt få danskar med denna gång. När Danmark i helgen spelade mot Moldavien om en plats i Trophy nästa säsong blev det samma visa; relativt få danskar i laget och seger mot Moldavien med 41 – 6. Vi kommer således att möta Danmark i Europa för första gången på mycket länge. Rangordning Sverige 31, Danmark 62 (upp från 70).

Som en gliring mot ett par äldre herrar som har åsikter om det mesta men som inte är verksamma numera i sina gamla klubbar gjorde jag en förteckning över vad Exiles hade uträttat inom svensk rugby på senare år. Båda hade hävdat att Exiles inte bidragit någonting till svensk rugby. Kjellis (tidigare Pingvin) förnekade att han någonsin fällt ett sådant yttrande angående Exiles. Minnet sviker när man blir gammal, det inser jag själv, men hans påstående skiljer sig från det som många minns klart inom Exiles. Det vore klädsamt om han nu efter 50 år kunde tillstå att vi lämnat ett litet bidrag.

Hästen (Enköping) förnekar också att han sagt så om Exiles, men kan knappt dementera att han sedan årtionden tillbaka fört en envis kamp mot Exiles som står för allt det onda inom svensk rugby. Vårt fel nu är att vi är för bra för övriga lag och förstår inte deras problem. Alltid hittar han på något nytt som får oss att skaka på huvudet.

Exiles tar inte in spelare regelbundet. Ibland är det några som kontaktar oss, ibland är det släktingar eller bekantas bekanta. Av de 20 som dök upp i år har (hittills) en fått en plats på bänken i A-laget, några förstärkt vårt B-lag, några deltagit i vårt C-lag som spelar 10-manna lokalt, några tillhör damerna och några är bara med för gemenskapen. Och några har barn som omgående eller så småningom ingår i vår ungdomsverksamhet. De är alla välkomna och ingår inte i en genomtänkt plan för att befästa en permanent hegemoni över svensk rugby. Kom ihåg att Sverige är ett attraktivt invandraland. För ett par årtionden sedan var Sveriges befolkning närmare 9 miljoner; nu är vi över 10,5 miljoner. Låt os hoppas att många av nysvenskarna är eller blir intresserade av att stödja rugby i Sverige!

Jag har inte alltid varit så förtjust i Hästens synpunkter, men i ett avseende vill jag ge honom en eloge. Hans nyhetssida ”rugby fans” har länge varit den enda källa till information om svensk rugby sedan SRF upphörde att fungera för många år sedan. Jag gissar att denna är den som intresserade vänder sig till när de vill veta vad som är på gång inom svensk rugby, med flera utflykter utomlands. SRF hade en utmärkt generalsekreterare på 90-talet som av en händelse var namne till Hästen, dvs Torbjörn Johansson. Han tillhandahöll information om rugby på en daglig basis och var ofta uppe i flera tusen träffar om dagen. Det skulle inte förvåna mig om ”rugby fans” nådde ibland liknande siffror och Hästen är värd mycket beröm för den tid han lägger ned på att hålla oss informerade. Utan honom är det tveksamt om svensk rugby hade överlevt så här långt.

Jag fick ett par andra kommentarer till min tidigare blogg som kan kommenteras. Osvald Levin tog upp en mycket intressant fråga som vi ofta diskuterat inom Exiles. Årskullen 94 hade bland de bästa U18-klubblagen i Europa, vi hade 13 spelare i Sveriges bästa uppsättning. Men inom några få år var nästan alla borta. Vi hade t o m 3 som spelade rätt så omgående i A-landslaget. Det tråkiga var att nästan alla hade vuxit upp i Stockholm men ibland till internationella familjer och många av dessa försvann till internationella studier och stannade utomlands. Andra flyttade till övriga orter i Sverige och stannade där. Inom 3 – 4 år var endast 4 – 5 verksamma i Stockholm och fortsatte att spela. Och nu, 11 år senare, har vi Erik Trond Sandberg i laget och Torgils Bergklint (tidigare Roth) på bänken. Och Nino Manzone när han dyker upp från utlandet spelar gärna och bra för vårt B-lag. Tre kvar efter 11 år är trots allt inte så dåligt, och Erik med 10 SM-Guld kan vara rätt nöjd. Jag tror inte alls det var dålig stämning inom klubben som jagade i väg dem, Exiles gjorde allt för att få dem att stanna, men andra drivkrafter i livet var i rörelse.

Sedan gjorde Linus Hector den småroliga kommentaren att det var sött av mig att nämna mina två barn, 56 och 60 år gamla, och vad de gjorde utanför spelplanen. Det är inte så vanligt att ha barn som är 60 år gamla (jag har en till som fyller 62 i dag), men det är ännu mindre vanligt att de fortsätter att spela rugby på en hygglig nivå i den åldern. Hamish säger aldrig vad han sysslar med bland höjdarna i näringslivet, men det kan vara roligt att fantisera hur han springer i skitiga rugbykläder in i de gyllene salarna. Jag hoppas det går bra för dig och dina barn Linus, du får gärna skriva om dem om så där 50 år.  

Efter Dag 1 i Spanien kunde man hävda att Sverige hade klarat sig bra med en tapper seger mot Alcatras och ledningen i ena gruppen om fyra lag. Men dag två blev det inget samlat spel alls. Kvarten började mot Svizters som placerat sig sämst i andra gruppen. En lätt match tyckte svenska ledningen som började med en del utfyllnadsspelare men efter 19 – 0 insåg de att Svizters inte var så dåliga. Försök att hinna ikapp var förgäves och Sverige fick tävla om platserna  5 – 9. Nu träffade de Kina på nytt, som faktiskt kunde spela sjumanna; det blev en ny förlust och då fick vi en match om sista platsen mot det klart sämsta laget, Bulgarien. Ny lätt seger och en slutgiltig sjunde plats av åtta lag. Med facit i hand kan man konstatera att Sverige inte hade den ringaste aningen om hur man spelar modern sjumanna. Det är bara Fredrik Edman och Matt Mitchell som vet vad de gör. Matt spelade väldigt litet, antagligen p g a skada och Fredrik fick tyvärr ett gult kort då vi pressade Kina i näst sista matchen. Avsaknad av klungaspelare innebar att vi  förlorade nästan alla rucks och mauls efter en-persons anfall utan uppbackning. Trevligt att se hur unge Eskil Flawn Opana fick lite speltid och gjorde hattrick i sista matchen mot Bulgarien.

Sverige spelar om ett par veckor mot Frankrike, Italien och Spanien i första omgången i Europa. Jag bävar inför detta.

Efter denna dystra berättelse kan det vara roligt att konstatera att vi hade stimulerande serieomgångar. ”Superallsvenskan” såg Enköping ta emot Pingvin. Dessa två lag behöver inte skrämma övriga Allsvenska lag som de kan komma att möta längre fram i år (vi har dock inte sett Exiles än). Enköping ställde upp med det som man kunde kalla för ett utvecklingslag. Deras klunga var mycket svag och till sist blev det ”uncontested scrums”. Pingvin, som fick kliva upp kl. 4 på morgonen för att åka till Enköping, hade ett hyfsat lag med många nya spelare, men inga All Blacks eller Springboks, såsom jag uppfattade det. De kunde i lugn och ro springa in ett försök var tionde minut, fullbacken Hayden Turner slog in samtliga målsparkar och det blev till sist 56 – 0. Men Uppsala, Erikslund och Exiles B (som de spelade nu i helgen) hade nog slagit Enköping och gett Pingvin en bra match.

Norra Allsvenskan bjöd på en spännande omgång. Hammarby hade vunnit lätt veckan innan mot IKSU, men man anade att de inte skulle få det så lätt mot Uppsala som hade slaktat Exiles B veckan innan. Och så blev det. Uppsalas anfall gjorde om bedriften och det blev till sist 39 – 0 till hemmalaget. Klara favoriter till SM än så länge.

Sedan hade vi Erikslund, lätta segrare veckan innan, som skulle möta Exiles B som inte kunde stå emot Uppsala. Men en lätt seger för Erikslund, inte riktigt. Exiles B har en egen spelartrupp om c:a 30 spelare och de hade stuvat om ordentligt. De blev mycket starkare än veckan innan och det blev strid på kniven under hela matchen. Kanske den bästa match jag har sett mellan de två klubbarna. Det blev jämt i första halvlek med starka försvar som släppte in ett försök vardera och 7 – 5 till Erikslund. I andra halvlek blev det Exiles som tog befälet i 30” men Erikslund försvarade sig frenetiskt och Exiles fick nöja sig med en straff och en 8 – 7 ledning. De sista 10” var det Erikslund som kom igen men de missade två chanser med en relativt enkel spark som fick tas om och Exiles kunde kvittera ut en meriterande seger. Exiles B har en rad f.d. landslagsspelare från rätt många år tillbaka som vill gärna spela ett par år till, bl. a. Ian Gowland som hade en habil match som fullback och bröderna Mabon, Hunter Jr och Hamish. Dessa två spelade sina sista landskamper för 20 år sedan. Hunter Jr, 56 år, är världsstjärna  inom veteranfriidrott och Hamish, 60 år, är revisor åt SE-Banken och Wallenbergsstiftelserna. Spännande returmatch mot Uppsala om två veckor.

Den tredje matchen var också en rysare. IKSU från Umeå ledde med 8 poäng då 15” återstod, men Attila lyckades göra två försök och vinna med 24 – 22.

Jag är mindre insatt i Södra Allsvenskan men Lugi inledde med en övertygande seger mot Vänersborg, trots deras förstärkningar från Spartacus. Till sist Malmö fortfarande obesegrade efter en övertygande vinst mot Göteborg. Matcherna härnere knappast sämre än den tidigare refererade matchen från ”Superallsvenskan”.

Sju lag i Damallsvenskan, där Wexiö och Uppsala/Berserkers får det svårt. Inte så stora

skillnader hittills mellan de fyra andra men inte så mycket att visa upp än så länge. Oroväckande att t o m de etablerade klubbarna tycks få svårt att få ihop fler än 18 spelare, i synnerhet på långa resor. Vänersborg som vann sin första match på hemmaplan fick endast 14 spelare med sig ned till Exiles 23 i Stockholm. Dagens skräll var dock att de vann 34 – 22 mot ett inte alltför övertygande prestation från Exiles. En tankeställare för förra årets mästare och en fin prestation från besökarna. I övrigt relativt lätt för Lugi mot Wexiö och för Enköping mot Göteborg.

En intressant iakttagelse är att se hur enskilda spelare dominerade försöksstatistiken. James Oakley gjorde fyra försök mot Hammarby (och tre försök mot Exiles veckan innan), han är nog Sveriges bäste anfallsspelare för tillfället. Till andra matchen hade IKSU hittat Casper Berend Ter Waarbeek som reserv men han blev snabbt ordinarie och gjorde samtliga fyra försök som nästan förde IKSU till sin första seger. Till sist hade vi Linnea Niklasson som också gjorde fyra försök och ledde sina 13 kollegor från Vänersborg till en fin seger över Exiles.

Glädjande med mycket övriga aktiviteter på annat håll. Som nämndes tidigare har vi ffg på länge SM för P16 och P18. I Stockholm vann Exiles P18 mot Uppköping 86 – 0 och  deras P16 vann mot en kombination av 5 andra klubbar 54 – 7.

En liten gliring mot ett par äldre herrar från Pingvin och Hästen. Dessa har hävdat sedan länge att Exiles inte bidrar någonting till svensk rugby då de bara köper in erfarna spelare från utlandet och gör inget annat.

Fakta:

• Exiles har köpt in en spelare senast 2022
• Exiles har vunnit 20 SM-titlar för herrar, samma som Enköping
• Exiles har vunnit fler SM för damer än något annat lag, dvs 14 stycken
• Exiles är ensamt i Sverige om att regelbundet ha ett B-lag, där unga spelare förs in i seniorrugby
• Exiles har haft två ordförande i SRF och förhoppningsvis en till på lördag
• Exiles har f.n. drygt 50 pojkar som spelar på P16 och P18-nivå
• I en trupp om 30 spelare som uttagits av förbundskaptenen till P18-landslaget för sommaren 2025 kommer 10 från Exiles. Varken Pingvin eller Enköping har P18-lag, eller spelare i truppen.

Det har inte alltid vara så. Under klubbens första 37 år fram till sekelskiftet förde klubben en tämligen tynande tillvaro. Ursäkter för felaktiga påståenden, tack, till hm@mabon.se.

En del aktiviteter på gång, synd att vi har så få seriematcher, även om det finns tecken på liv på annat håll.

De svenska herrarna på sjumanna åker ned till Costa Brava för en turnering som fleraEuropeiska landslag samt Kina valt att delta i, som förberedelse inför sommaren. En bra turnering men där landslagsledningen struntar i att samarbeta med den svenska Tävlingskommittén. Det innebär att Malmö, Vänersborg och Enköping har alla två spelare som nu kommer att missa viktiga seriematcher mot Göteborg, Lugi och Pingvin. Exiles med fyra spelare hade teoretiskt missat matchen mot Spartacus om den inte hade blåsts av.

Löpande belägg för SRFs totala inkompetens.

Nåväl, turneringen streamas och det kan vara en bra värdemätare för var vi står i Europa. Det är ett rätt bra gäng svenska spelare, men 10 av dessa är normalt backar med endast tre i klungan. Det håller inte för en hel turnering.

Det är fortfarande oklart hur de svenska seriesystemen utformas efter Spartacus avhopp. På något sätt skall de två serierna slås ihop, men det är ej klart hur. Årsmöte nästa vecka, då hela SRF-styrelsen bör få sparken.

Tills vidare pågår matcher enligt schemat. Det innebär en enda match i Superallsvenskan, mellan Enköping och Pingvin. Båda lagen har varit rätt förtegna om var de står i år. Matchen lär streamas som vanligt och Pingvin på sin hemsida redovisar ett lag som startar med åtta nya utländska namn. Hur bra dessa spelare är vet jag inte, Enköping har ett mycket ungt lag och med två bra spelare borta på 7-manna kan råka ut för en obehaglig överraskning.

Norra Allsvenskan kan ha tre roliga matcher: Erikslund tar emot Exiles B, Uppsala  tar emot Hammarby och nykomlingarna Attila och IKSU möts i Stockholm. Kan bli en rätt rolig serie. Södra serien har LUGI mot Vänersborg och Malmö mot Göteborg. Kan bli en rätt jämn serie även här.

Sent omsider organiserades en match mot Kanalöarna, dvs Jersey och Guernsey,  för att befrämja samarbetet mellan de två öarna. Att döma av kommentatorn är inte stämningen alltid så god  dem emellan. En granittrofé instiftades och Sverige blev inbjudna utan kostnad att vara motståndare. Ett lag togs ut, endast en aning svagare än det som hade spelat i Europa. Men det räckte inte till. En ny pelare höll tyvärr i 30 sekunder och därefter hade Sverige en pinsamt dålig klunga som inte vann en enda insättning och gick raskt bakåt under hela matchen. Exiles hade långt innan accepterat en jubileumsmatch samma dag mot danska mästarna Fredriksberg, men landslagen lever ett eget liv och tog ut 6 Exiles spelare. Kanalöarna hade obegränsad tillgång till bollen och en bra kedja kunde springa in försök med jämna mellanrum, tio för att vara exakt. Axel K-S visade sin klass som vanligt med två försök och Exiles två yttrar stod för ett par till. Slutresultatet blev 66 – 28, en tråkig markering om hur starka bättre europeiska lag är när de möter engelska på 3:e/4:e-nivå.

Hur gick det då för Exiles i Köpenhamn? Fredriksberg är  danska mästare och lär utgöra stommen i landslaget. Utan sex landslagsspelare och andra borta räckte inte Exiles till. De dominerade de fasta klungorna men i övrigt var Fredriksberg klart bättre. Det blev till sist 55–7. Det kan nämnas att de danska mästarna hade endast tre danskar i laget.De är bjudna tillbaka till Stockholm då Exiles förhoppningsvis har fullt lag. En sak som upprörde var domarinsatserna här och på annat håll. Kedjor har satt i system att ligga offside vid klungor, rucks och mauls, vilket stryper anfallsmöjligheter. Krav på att spelare skall dra sig tillbaka vid spark bakifrån i avvaktan på att sparkaren når fram verkar vara okänt för många spelare och en del domare. Detta hindrar motanfall förstås.

Fortsätter vi till Allsvenskan var Exiles B försvagade i motsvarande mån med 6 + 23 spelare aktiva på högre nivå. De mötte ett Uppsalalag som var klart bättre än på senare år med många nya spelare. Exiles B hade ett grepp om de fasta klungorna men förlorade flera viktiga inkast och blev utklassade av en mycket snabb Uppsalakedja. Rätt mycket offside i försvar, men det ändrade inte utfallet, 52 – 12 till Uppsala. Det skall bli intressant att se hur de utvecklas under säsongen. I går spelade de på samma nivå som i många matcher i Superallsvenskan förra året.

Ingen bra dag för Exiles således. Träningen har gått bra men det märktes att de inte hade spelat några matcher. Inte minst försvaret visade upp många brister.

Men nu till större frågor: Veckans stora problem uppstod då Spartacus drog sig ur Superallsvenskan en vecka innan starten. Flera nyckelspelare har redan vänt sig till andra klubbar och en snabb räddning verkar uteslutet. En tragedi för klubben som tog SM-silvret förra året och även för svensk rugby. Ett möte lär hållas på söndag för att diskutera seriesystemet.

Det mesta tycks vara Exiles fel. De tar in mogna spelare från utlandet och våra unga grabbar kan inte konkurrera mot dem. Hästen och andra tar upp det gamla kravet att antalet icke-svenskar skall begränsas för att infödingarna skall kunna konkurrera mot varandra på en jämn spelplan. Det vore dödsstöten för svensk rugby. Sverige är ett attraktivt invandrarland och en betydande andel av alla spelare i Sverige har internationellt påbrå. Men numera är flertalet här för att stanna. Exiles har knappt tagit in några spelare på senare år; de har ändå 20 nya spelare i år, nästan alla av vilka invandrat genom egen fri vilja. Våra äldre invandrare har alla bott här i många år. Mänga har spelat för Sverige, andra närmar sig femårsgränsen för behörighet, många är numera svenska medborgare.

Och det gäller inte bara Exiles. Ta en titt på antalet främmande namn hos t ex Uppsala, Hammarby, IKSU och Malmö nyligen.

På tal om att Exiles inte tar fram egna unga spelare, vad mer skall man göra? De har över 50 unga grabbar på U16 och U18 och de är ensamma om att ha ett andra lag där ungdomen kan utvecklas. Från U8 och uppåt har Exiles 150 ungdomar som tränar och spelar regelbundet.

Rugby i Stockholm fortsätter att visa positiva drag. Exiles på söndag lyckades locka 45 ungdomar till ett 7-manna träningspass med flera av Sveriges ledande tränare. Det såg lovande ut. Och tiomanna turneringen för mindre erfarna spelare drog sex klubbar. Allt är inte nattsvart.  

Det har varit en lång väntan men saker och ting börjar hända i svensk rugby. Först handlar det om SRFs Årsmöte den 31 maj. Jag skrev förra gången att mötet inte kunde bli av då räkenskaperna inte skulle vara klara i tid. Det var riktigt, men mötet skall tydligen hållas ändå. Sen får vi se om ansvarsfrihet beviljas. Nästan en helt ny styrelse är föreslagen och det är inte en dag för tidigt. Valberedningen har föreslagit Henrik Skogh som ordförande, en nyss pensionerad 60-åring. Henrik är civilingenjör med dessutom studier i företagsekonomi och har i årtionden haft kvalificerade befattningar inom näringslivet. Nu får han mera tid till annat. Han var en av de första Exiles att spela för Sverige och blev så småningom Stor Grabb. Han var manager för Exiles A-lag förra året då de vann sitt 20:e SM. Ett bra val, tycker jag.

En positiv utveckling för ungdomsrgby i år. Helt genom klubbarnas ansträngningar och inte förbundet. Det finns en serie för U18 och U16, båda med fem lag, första gången på årtionden det har funnits rikstäckande serier på ungdomsnivå. En viktig utveckling är att det skall vara riktiga XV-manna matcher med normal speltid. I år har man fått slå ihop vissa lag men nästa år är förhoppningen är att enskilda klubbar kan stå på egna ben. Förra veckan spelade Malmö 0avgjort 19 – 19 mot Exies, medan norröver slog Hammarlund Uppköping med några poäng. Sedan finns ett lag från Västkusten. Exiles U-16 åkte också ned till Skåne där de slog Malmö med 48 – 0. Exiles hade 50 ungdomar som åkte söderut til de två matcherna. Bra gjort Karl Stein, som lär vara hjärnan bakom dessa serier.

Tillbaka till seriespel. Alla har kommit i gång nu i helgen bortsett ifrån de två matcherna i Superallsvenskan. Totalt är 24 lag med i seriespel i år, vilket är en viss förbättring. Samtidigt spelar Sverige en vänskapsmatch mot Kanalöarna Jersey och Guernsay. Sverige har inte tagit med sitt allra starkaste lag. Exiles har sex spelare i truppen, fyra som startar. Det kan nog vara en ganska jämn match. Samtidigt åker Exiles ned till Köpenhamn för en jubileumsmatch mot danska mästarna Fredriksberg som fyller 50 år. Vidare drar Allsvenskan i gång och Exiles B har en match i Uppsala och har ett C-lag som spelar i 10-manna turneringen i Stockholm på söndag. Sammanlagt 6 + 23 + 23 + 10 = 62 spelare i helgen. Vi får se hur det går. Jag vågar inte sia hur det går i för olika seriematcher i helgen; väldigt få lag har visat vad de går för. Vi får hoppas att många matcher visas i TV.

Gratulerar till sist Kalmar Södra som skötte en bra 10-manna turnering. Exiles B åkte ned och förlorade finalen 14 – 12 mot ett blandat lag från Enköping och Trojan. Jag hoppas att flera lag ställer upp nästa år och gör turneringen till ett lockande inslag varje år.