Rugby in Sweden and Europe

Det blev till sist ett tiotal nomineringar till priset och eventuella hedersomnämnanden. Det är som vanligt frapperande hur många eldsjälar som verkar i det fördolda inom svensk rugby. Alla nominerade hade kunnat få en utmärkelse i år men man får till syvende och sist göra en rangordning. Vi kom fram till följande, huvudsakligen på grundval av nomineringar från rugbysverige.

Som mottagaren av Hedersordförandes pris har det varit svårt att gå förbi rugbyklubben IKSU från Umeå. Nystartade har de genomfört alla sina 10 seriematcher inklusive fem resor från Umeå till Stockholm. Motståndet i Norra delen av Allsvenskan var svårt, men IKSU vann en match, fick oavgjort en match och led fyra knappa förluster. En bragd för en nykomling, som många har velat uppmärksamma. Föreningen får nu ett diplom och 10 000 SEK för att fortsätta sitt fina arbete.

Nu till Hedersomnämnanden. Min personliga uppfattning var att flera turneringar hade skötts på ett mycket bra sätt i år och att detta borde uppmärksammas. Och hör och häpna, fyra namn föreslogs som råkade vara huvudpersonerna bakom dessa aktiviteter. Shield Maidens blir mer och mer uppmärksammade varje år och här lär det vara Karin Ripol som varit den drivande kraften. Ungdomsmästerskapet i Vänersborg höjde bevakningen i år  inte minst streamingen och där var det nog Linus Hector som drev på förbättringarna. Kalmar Södra tog hand om SM för 7-manna på ett ytterst professionellt sätt och där är det tydligen Ulrika Svensson som varit eldsjälen där och på mycket annat också. Till sist fick vi ett riktigt riksmästerskap för P18 och P16 för första gången på mycket länge och här var den drivande kraften Karl Stein  som för andra gången får ett hedersomnämnande.

Och till sist vill vi uppmärksamma en klassisk trotjänare, som började som stjärnspelare och Storgrabb och som fortsatte årtionden efteråt som tränare, sponsor, och hjälpreda åt landslagets sammankomster. Det handlar om Enköpings Nicklas Proos som på senare år ägnat sig år damrugby och som fört sitt lag till SM och till goda insatser på landslagsnivå.  

Dessa fem rugbyhjältar får nu ett hedersdiplom och 2.500:-. Jag behöver nu en adress för samtliga 6 pristagare och ett bankkonto till vilket jag kan skicka pris. Skicka info till hm@mabon.se.  

Efter en rätt så skakig inledning till säsongen förra veckan var det mycket positivt hur nästan varje svensk spelare höjde sin nivå i helgens andra match mot Litauen. Dessa var ett klart bättre lag än Kroatien men klarade inte ett enda försök, medan Sverige skapade 6 stycken i en 38 – 3 seger. De har nu 10 poäng mot två medelstarka lag, men Tjeckien och Polen kvarstår.  De första 20” blev jämna men det var Sverige som hade det starkaste försvar och var något vassare i anfall. Det blev till sist 19 – 3 i halvtid, vilket något överdrev Sveriges övertag. Sverige börjar få ett allt starkare anfall och det var oklart varför Jack Tatu ideligen sparkade inte alltför hotfulla höga bollar. Det blev sparkar de sju första gångerna han vidrörde bollen och rätt många därefter också. I tredje ledet var Marini en förbättring, fast han blev skadad och fick utgå i halvtid. Mycket glädjande började Theo visa prov på sin normala kapacitet efter en rätt så beskedlig insats mot Kroatien. Förhoppningsvis har han nu sitt skadeproblem bakom sig. Det fanns en viss osäkerhet i första ledet då Ale Loman fanns på bänken för  Leicester  Tigers på fredagskvällen i Cupen mot Newcastle. Han lär dock ha spelat några få minuter, dök upp i Trelleborg i god ordning och förstärkte Sveriges kluna de sista 30 minuterna. Redan tidigare hade dock Sveriges första led klarat sig bra mot ett starkt Litauen. Anthony Rafael, som normalt spelar flanker för Exiles, var i strålande form som pelare. Han drev framåt ideligen gjorde ett försök från 20 m. och av kommentatorn Mark Stacey utnämndes till ”man of the match”. Kedjan såg som sagt bra ut när de fick bollen och vänsteryttern Samuel Ekfeldt, som gör en Erasmus-termin i Frankrike, visade sin snabbhet när han sprang in två försök från långt håll. Kalling-Smith hade en bra match där han samspelade på ett bra sätt med Murphy. Fortfarande ett par spelare på bänken eller annorstädes som är bättre än de startande, men som helhet en bra insats från Sverige.

Danmark spelade sin första match någonsin på Trophynivå. De hade höjt sin nivå avsevärt  sedan förra året, och förhoppningen var att de skulle kunna hävda sig även här. Men det visade sig borta mot Kroatien att de inte riktigt räckte till. Kroatien var en klass bättre än veckan innan mot Sverige; det var en jämn match där Danmark till och från såg ut som om de kunde vinna matchen, men Kroatien visade förmågan att alltid hålla sig ett kort steg före. Det blev till sist 36 – 26 och Danmark får nu en betydligt tuffare match borta mot Polen.

Sista chansen att föreslå pristagare är om en vecka, fredagen den 7 nov.

Jag har fått in en del namn redan, något färre än förra året, men det har knappast varit ett lysande år. Det finns dock fortfarande tid att plädera för det Ni uppfattar som en prisvärd insats. Skriv till hm@mabon.se.

Laguppställningen för landskampen mot Litauen har publicerats. En ny ersättningspelare som pelare och en tredje andra ledare som komplettering till de två som fanns förra veckan.

Litauen är något starkare än Kroatien. Sveriges lag har många brister men bör vara tillräckligt bra för att slå motståndarna, som numera är rangordnade 55 mot Sveriges 30.

Jag framförde en del synpunkter tidigare om förra veckans lag; det är i stort sett oförändrat och jag har ingen anledning att upprepa dessa åsikter.

Roligt att se hur uppflyttade Danmark klarar sig mot ett rätt så beskedligt Kroatien i kväll.

Det kan verka lite ynkligt att kritisera två segrar men, handen på hjärtat, de svenska insatserna var inte så imponerande.

På damsidan har Finland successivt förbättrats, både på XV- och på sjumanna medan Sverige, efter utklassningssiffror mot Spanien och Nederländerna och en klar förlust mot Portugal förra året valde att frivilligt lämna Mästerskapsnivån och flytta ned till Trophynivån.

Upplägget hos damerna är mycket märkligt med 4 länder på Mästerskap, 3 på Trophy och ett större antal på Konferens. Jag vet inte om det är 6N-länderna som spökar, man vet inte från ena året till det andra om de skall vara med och hur många.

Sverige står och stampar på samma ställe sedan några år tillbaka, medan damrugby, såväl europeiskt som i övrigt dragit ifrån ordentligt. Här fick vi en jämn match där det var klart att försvaren hade ett övertag och Sverige ledde 8 – 7 i halvtid. Det blev fortsatt jämnt efter pausen då Finland fick en enkel straff mitt framför stolparna. I stället för att omvandla till 10 – 8 valde de att springa med bollen och kom ingenvart. Sakta men säkert fick Sverige ett litet övertag, de hade en bättre kedja, och det blev till sist 18 – 7. Ingen dålig match men det blir nog svårare mot Tyskland.

Herrmatchen förbereddes av ett träningsläger där man trodde att några av de uttagna var ett skämt. Några av dessa försvann lyckligtvis och de 23 uttagna framstod som mer eller mindre acceptabla. Det var dock rätt uppenbart att flera på bänken var klart bättre än de startande och man undrade över huvud taget hur många hade spelat mer än 5 – 6 matcher i år. Tråkigt nog startade Theo, som skadade en fot i våras och som varken tränat eller spelat sedan dess. Hur förbundskaptenen kom på den idén är en gåta och det var nog ingen bra idé av Theo att ställa upp. Han gjorde inte bort sig men man kände inte igen honom och han försvann efter 60”. Paradoxalt nog ersattes han av Terry Frixell som närmar sig 40 år, tränar aldrig och spelar ibland för Exiles B. Han gjorde som vanligt en bra insats, stod för två försök, skapade ett par till och visade vad Theo normalt hade kunnat prestera mot ett rätt svagt motstånd.

Första halvlek blev ett sömnpiller där svenska laget hade ingen gnista eller ambition trots att det visade sig att Kroatien var klart sämre än förväntat. Svenska klungan kunde marschera framåt utan problem med numera storstjärnan Ale Loman i spetsen, men Jack Tatu sparkade höga bollar ideligen och gav kedjan inga möjligheter att skapa någonting. Den ende under de första 20 minuterna som försökte få upp tempot var kratsaren Armir Kozhani. Ale Loman verkade vältränad, sprang 40 meter för ett självständigt försök och hade en trevlig eftermiddag med genomgående goda insatser. Granath började bra men tröttnade efter en halvlek, Sidgwick tog några bollar vid inkasten fast motståndet var obefintligt men mot slutet började han vilt slå tillbaka bollen med ena handen. Tatu sparkar bra men skapar lite; Tim gör aldrig bort sig men gör mindre och mindre för varje match som går, medan kedjan hade för det mesta statistroller. Det blev 19 – 12 i halvtid, fortfarande endast 31 – 12 efter närmare 70 minuter och fyra försök, 26 poäng, de sista minuterna. Kroatien tillstod att de hade ett ungt lag utan många etablerade spelare, men deras tränare noterade ”You play with what you´ve got”, utan att gnälla.

De möter Danmark hemma på fredag kväll. Har de inga förstärkningar till dess tror jag nog att uppflyttade Danmark vinner.

Litauen, som Sverige möter nästa helg i Trelleborg, verkar ha problem också. Ett starkt Polen slog dem 41 – 8 och det är fråga om de kan resa sig mot Sverige. Det börjar se ut som om avgörandet även denna gång kan bli mellan Sverige och Polen.

En eloge till den polske domaren. Han var minst en klass bättre än alla vi haft i Sverige i år!

Mark Stacey, Pingvin trotjänare, är en trevlig kåsör, men missar ibland på reglerna och ökar inte våra insikter om vare sig spelet eller spelarna. Dags att höja ambitionsnivån!

Den som har möjlighet och vill se hur modern rugby skall spelas bör titta på Toulouse – Toulon från i går. Toulouse, världens bästa klubblag, vann 57 – 19, och var helt lysande. Boks och All Blacks kunde möjligtvis slå dem, men jag tvivlar på att några andra klarar det.

Jag och mina rådgivare delar ut detta pris för 6:e året i följd. Priset kan delas ut till en spelare, en tränare, en klubbmedlem eller rentav till en klubb som under året har lämnat ett viktigt bidrag till svensk rugby. Vi har redan en viss uppfattning om tänkbara pristagare, men vill gärna höra från Er, de svenska gräsrötterna, om vilket namn Ni tycker bör uppmärksammas.  Vi har på senare år dessutom delat ut ett antal hedersomnämnanden till kandidater som verkat i det fördolda, ofta inte uppmärksammats särskilt mycket, men ändå gjort en betydelsefull insats inom svensk rugby.  Hedersordförandes pris består av ett diplom och 10 000:- till mottagaren. Hedersomnämnanden ger mottagarna ett diplom och 2 500:-. 

Skriv Era förslag till mig, Hunter Mabon, hm@mabon.se, med en kort motivering senast fredagen den 7:e november. Alla förslag kommer att besvaras och pristagarna kommer att offentliggöras fredagen den 14:e november, kl. 17.00.

Hunter Mabon

Svenska rugbyförbundets hedersordförande      

Flera spännande och tuffa matcher på Gubbängen och Enköping i går.

Som nämnts tidigare har det funnits ett fungerande SM såväl för p16 ocP18. Det har mest varit klubblag, men även ett par distrikt. Finalen på P18 blev mellan Exiles och Malmö. Standarden på denna nivå har ökat enormt på sistone, vi såg antydningar om detta på det Europeiska i år, och det här var den bästa match jag sett på denna nivå. Malmö började bra, ledde både 5 – 0 och 8 – 7 men Exiles fick så småningom ett grepp om matchen och kunde avsluta 22 – 8. Jag ser framemot nästa års Europeiska, jag tror att vi kan få ett genombrott inom Europa nästa år. Särskild hyllning till Ian Gowlands son Charlie från Exileslaget. Viktigt att 2 x 35” 15-manna SM matcher fortsätter nästa år.

 P16 finalen mellan Exiles och Öst ägde rum i dag. Motståndarna till Exiles hämtades från 6 olika klubbar i Östra Sverige. Det blev en tuff match där Exiles ledde 13 – 12 med fem minuter kvar. Öst sparkade mot mål men missade. En Exiles spelare tog bollen bakom mållinjen och i stället för att lägga den och ta en utspark från 22 meters linjen började han passa bollen. Mottagaren tappade den, en östspelare föll på den, fick ett försök och Öst   vann  med 17 – 13. Man tar sig för pannan. En tråkig aspekt på matchen var att domaren

tillhörde kategorin som måste blåsa straff efter varje spelsekvens. Tyvärr förstördes match som underhållning; det vore trevligt om vi kunde få våra bästa domare till viktiga ungdomsmatcher. Jag är inte övertygad om att så blev fallet i år.  Man bör till nästa år reda ut om kombilag kan få SM-titlar. Delta – ja, få SM-titel, nej, tycker jag.

Huvudmatchen i Stockholm blev andra matchen i Allsvenska finalen mellan Exiles B och Malmö. Skånelaget vann första matchen på hemmaplan 22 – 0 och ansågs som favoriter inför  avslutningen. Jag antydde innan att Exiles B kunde vinna matchen, men det var frågan om de kunde ta in 23 poäng. Exiles nådde aldrig den ledningen men spänningen fanns under hela matchen. Exiles gjorde 5 – 0 tidigt men Malmö kom tillbaka med en straff och ett försök plus målspark till 5 – 10. Det verkade som om loppet var kört för Exiles då Malmö fick en interception, lade bollen under stolparna, och gick fram till 5 – 17. Men Exiles kom tillbaka med ett par försök och det stod jämnt 17 – 17. Men en ny tabbe såg Exiles tappa en lång spark på mållinjen och en uppföljande malmöit fick den enklaste av försök. 17 – 22 och än en gång fick Exiles resa sig. Och det gjorde dem med bravur. Malmö hade oturen att slå varandra i huvudet och en pelare samt lagkaptenen fick lämna planen. Samuel Ahlbäck kom tillbaka så småningom, men Malmös klunga kollapsade och Exiles dominerade därefter. Det blev tre försök till, alla med missade sparkar, och plötsligt stod det 32 – 22 då 10”. Två sjupoängare och en dominerande Exiles skulle ta hem den aggregerade segern. Malmö fick en straff från långt håll, sparkaren samlade sig och slog in 3 poäng för att ge en nästan säker marginal. Det blev 7 poäng till för Exiles, men de kom inte närmare än 39 – 25 och en aggregerad förlust på 39 – 47. Det här var ett bra Malmölag som visade prov på vad de kan prestera till nästa år.

Det kan nämnas att Hamish Mabon, 60 år, avslutade sin 43-åriga seniorkarriär med Exiles med ett försök och hyllningstal från båda lagen. Exiles kan gräma sig att de missat 5 sparkar mot mål samt att de gjorde sju försök mot tre, av vilka två bottnade i grova fel från deras sida. Men så kan det gå ibland. De fick åtminstone revansch för sin svaga prestation i Malmö.

Trevligt att se hur nye förbundsordförande,  Henrik Skogh, var uppe i Enköping och på båda dagarna på Gubbängen för att dela ut pokaler och SM-medaljer. Det är länge sedan SRF har visat upp sig på det positiva sättet

När man funderar på den relativa styrkan hos olika klubbar utan förstärkningar från annat håll är det klart att Malmö skulle slå säväl Pingvin som Enköping. Exiles A-lag skulle dock vara en bro för mycket.

På tal om Exiles A och B kan det vara värt att ge ett par förtydliganden. Lagen spelar ofta samma dag och för det mesta ställer upp med 46 spelare. De har så många spelare i år att strikta regler har införts: ”Tränar man inte, spelar man inte”. Det gäller såväl landslagsspelare som nybörjare. Av dem som startade i går var det endast en som startade och två som var på bänken i sista matchen på Superallsvenskan. Och det var främst p g a problem med pelare. Två spelare i landslagstruppen spelade i går, en från starten. Båda är över 35 år, båda tränar nästan aldrig, men de spelar ibland för B-laget. Det uppfattas som något av ett skämt att de ständigt tas ut till landslaget av en tränare som hävdar att han har löpande kontakt med klubbtränarna. Dessa är förresten inte de enda i truppen som match efter match ger upphov till huvudskakningar hos dem som bevakar klubbrugby i Sverige.

Till sist, en spännande andra match i Damfinalen. En knapp ledning 22 – 20 från första matchen för Enköping. Bra publik i Enköping som inte haft så mycket att hurra för i år. Det bör sägas att inledningen var inte särskilt övertygande. Båda lagen tog ut varandra och spelet centrerades kring mittlinjen. Sedan fick Enköping bollen efter 25”, passade ut i kedjan och Cecilia Wijkström, kanske planens snabbaste spelare, såg en lucka och språng 50 m. för att göra ett inledande försök. Det blev 7 – 0 och detta fick Exiles att öka tempot. Resten av halvleken spelades på Enköpings planhalva. Exiles drev på, men nådde inte riktigt mållinjen.

Efter ett par minuter Exilesetablerade sig i Enköpings 22 och stannade där nästan oavbrutet i 18”. De var ett par meter från linjen otaliga gånger men misstag och bra försvar innebär att de inte utjämnade. Enköping arbetade sig framåt efter 60” och inom ett par minuter var de över i hörnet. 14 – 0 och Enköping hade varit i Exiles planhalva i knappt fem minuter i denna halvlek. Exiles pressade på nytt, det blev fler missade chanser och äntligen efter 75” lyckades en från bänken att springa över från 20 m. Frenetisk ansträngning från Exiles att utjämna, men det blev Enköping som drev på igen och inför slutsignalen var det Cecilia Wijkström som tog sig över linjen på nytt. 21 – 7 till hemmalaget, aggregerad seger 43 – 27 och SM-guld till Enköping. De var mera skärpta i kedjan, tog alla sina chansen och ställde upp med ett enormt försvar. De blev således förtjänta av SM-tecknet, medan man samtidigt kan fundera på hur Exiles under minst 25 minuter kunde parkera sig ett par meter från mållinjen utan att markera en enda gång.    

I morgon är det något av sorgedag för Exiles. Hamish har bestämt sig för att spela sin sista match i finalen på Allsvenskan mot Malmö på Gubbängen kl.16.30 i morgon. Hamish har hyllats i många olika sammanhang, i dagarna på Exiles Instagram, men det kan vara värt att sammanfatta hans unika prestationer. Han började spela för Exiles som 18-åring och nu i B-laget avslutar sin enastående karriär som 60-åring! Han har spelat flertalet seriematcher under dessa 43 säsonger och har gjort över 500 försök, en ofattbar siffra. Han spelade för Sverige under en 18-års period inkl. flera VM-turneringar för XV-manna och VII-manna och har spelat för Sverige i 10 olika positioner (ej första ledet, ej halvback)! Hade en fiktiv seriefigur tilldelats en sådan bakgrund hade det avfärdats som pinsamma överdrifter.

Det kan dessutom nämnas att Hamish haft en karriär inom affärsvärlden. Han har varit en av Sveriges ledande revisorer, i många år med uppdrag åt många av Sveriges ledande bolag. Han har börjat trappa ned även här, men har fortfarande viktiga uppdrag inom näringslivet.

I min bok som firade Exiles 50-års jubileum skrev jag att “We shall not see his like again”. Nästan tio år har passerat sedan det omdömet fälldes, men Hamish har fortsatt att väcka beundran.

Det blir en liten mottagning efter matchen mot Malmö. Alla gamla och yngre Exiles spelare är välkomna att lämna en sista hyllning till mannen som spelat för klubben oavbrutet sedan början på 80-talet.

Säsongen avslutas nu på lördag, bortsett ifrån några landskamper. Den andra damfinalen äger rum i Enköping där hemmalaget möter Exiles. Enköping vann första finalen 22 – 20 och har således ett försprång på 2 poäng inför avgörandet. Det säger sig självt att det blir strid på kniven. Obesegrade Enköping har varit favoriter, men Exiles har successivt blivit starkare och har nog hunnit ikapp. Jag ser fram emot en spännande avslutning.

Allsvenska finalen ser Exiles B ta emot Malmö efter att ha förlorat 22 – 0 under bedrövliga förhållanden i Malmö förra veckan. Vädret lär vara bättre denna gång och Exiles har ett starkare lag, dock utan att A-lagsspelare flyttats ned som förstärkningar. Endast en startade för A-laget förra veckan och han hade redan spelat 4 matcher för B-laget i år. Jag tror att Exiles kan vinna returen, men det är frågan om de klarar av att ta in 22 poäng.

Tre Nord-Syd matcher till spelas som säsongsavslutning. Göteborg – Erikslund, Vänersborg – Hammarby och Uppsala – Lugi. Det verkar hittills som om Nord och Syd befinner sig på ungefär samma nivå.

Exiles herrlag passerade Enköpings 20 SM-segrar när de slog Pingvin med 46 – 19 i andra finalomgången efter att ha vunnit första finalen 10 – 0. Enköping, som senast vann SM  för 14 år sedan hade byggt upp ett stort antal segrar på 70- och 80-talen. Exiles å andra sidan hade vunnit endast tre SM före sekelskiftet och 18 av 25 sedan dess.

Trots den hårda blåsten och rädsla för storm höll matchen genomgående hög standard, dock inför en minimal publik.

Exiles ledde med bara 10 poäng inför andra finalen men de inledde i hög fart och gjorde två försök och 12 poäng inom 3 minuter. Siffrorna utökades till 24 – 0 efter 15 minuter och en aggregerad ledning på 34 – 0, vilket hade krävt 5 sjupoängare för att överta ledningen. Att Exiles skulle vinna SM var då i princip klart, men 65” återstod.

Först en liten återblick. I första finalen var Exiles inte säsrskilt glada att Pingvin hade tagit in sex spelare från andra klubbar, de flesta av dem på landslagsnivå. Det fanns dock en insikt om att Pingvin befann sig i något av en spelarkris och utan dessa förstärkningar skulle poängskillnaden bli mycket stor. Mycket riktigt blev det en jämnare match än eljest fast Exiles hade alltid ett grepp om spelet, En annan aspekt var att domaren, som vi ofta sett under säsongen, inte har en aning om klungaspel och har en benägenhet att dela ut straffar mot Exiles trots deras totala överlägsenhet. Så skedde fem gånger i final 1; Pingvin kom dock aldrig nära Exiles mållinje, med undantag för en period mot slutet då Exiles skänkte bort 8 straffar i rad. Vår internationella klungaexpert, Chema Bohorquez, erbjöd sig efter matchen att diskutera olika aspekter på klungaspel, men domaren avböjde.

Tillbaka till final 2. Exiles blev bestörta då de konstaterade att samme domare hade blivit utsedd. Vad var tanken bakom denna ovanliga företeelse? Och mycket riktigt upprepade sig historien. Långa dröjsmål vid varje klunga, fyra straffar mot Exiles vid insättningen. Pingvin kom in i spelet mest genom sina inlånade spelare och det blev 4 till försök till Exiles och 3 till Pingvin. Jag tror att Axel Quarnström gjorde alla tre. Stor prestation av Wertti Bask, han var överallt för Exiles. Och så var det slut för Superallsvenskan; Exiles spelade 5 matcher, varav 4 mot Pingvin. Exiles har goda relationer med Pingvin. Vi gratulerar dem till silvermedaljen och hoppas att de kan utveckla sitt lag positivt till nästa säsong.

Andra matchen för dagen var första damfinalen mot obesegrade Enköping. Enköping började starkt men det var 5 – 5 efter en halv timme. Enköping fick ett till före halvtid och efter 48” blev det 5 – 17 till besökarna. Det såg bra ut för Enköping men plötsligt började allting fungera för Exiles. De dominerade, gjorde tre försök och gick upp i ledningen 20 – 17 då 8 minuter återstod. Enköping samlade sig, gick till anfall och gjorde försök då en minut återstod. Seger 20 – 22 till Enköping och “all to play for” då lagen möts för andra finalen i Enköping nästa vecka.

Ned till en vattendränkt spelplan i Malmö där hemmalaget tog emot Exiles B. Malmö spelade bra, gjorde tre försök och vann till sist 22 – 0. Exiles B hade dock lite otur; två bollar centimeter från mållinjen och de förlorade 7 poäng till ett grovt fel av en icke behörig ass. domare. De har definitivt inte gett upp och förväntas ställa upp med ett betydligt starkare lag i Stockholm nästa vecka.

En första chans att jämföra Nord vs Syd i Allsvenskan. 2 – 2 i första omgången med fyra hemmasegrar. Göteborg får nog svårt att hinna ikapp Erikslund, men de tre andra matcherna är inte avgjorda än.

1. Malmö – Exiles B  22 – 0
2. Erikslund – Göteborg 49 – 10
3.  LUGI – Uppsala 29 – 7
4. Hammary – Vänersborg  22 – 10

Exiles deltar i helgen i finalen för alla tre SM-serier i Sverige: Superallsvenskan, Allsvenskan och Damallsvenskan. Den första av dessa hade påbörjats förra veckan då Exiles slog Pingvin 10 – 0 i Trelleborg. Exiles var inte helt nöjda med att Pingvin startade med sex spelare som hade ställt upp för andra klubbar i år,  men accepterar att en match mot “Övriga Sverige” kan vara bättre än att spela mot de mycket klena resurser som Pingvin själva tycks disponera för tillfället. Det var en tuff men inte särskilt underhållande match förra veckan med ett bestående minne av tiotals klungor där båda lagen stod och stirrade på varandra innan domaren blåste straff, mest mot Exiles. Jag hoppas att Exiles kommer att skärpa sig i Stockholm, de hade bara spelat tre matcher tidigare i år och såg inte särskilt rutinerade ut.

Den Allsvenska finalen, som börjar i Malmö kan vara rätt intressant. Både den Norra och Södra gruppen var jämna och spännande och om allt går planenligt skall N-rankade 1 – 4 spela dubbla matcher mot S-rankade 1 – 4. Vi får ett mått på den relativa styrkan hos Norr och Syd då Erikslund – Göteborg, Lugi – Uppsala och Hammarby – Vänersborg möts.

Exiles B förlorade stort i säsongens första match mot Uppsala, men vann sedan nio i rad. Malmö förlorade två av sina sex matcher, båda knappt på bortaplan. Det kan bli en jämn match i Skåne, men jag tror att Exiles B får ett litet övertag på hemmaplan.

Till sist har vi Damfinalen som börjar i Stockholm. Exiles förlorade 10 spelare i år, inte i grupp men som en följd av livets gång. De har lyckats locka över tio nya spelare men dessa behöver naturligtvis tid att utvecklas. Enköping har haft ett stabilt lag hela säsongen och är obesegrade. De framstår som favoriter men marginalerna är små, det blev 14 – 5 till Enköping i serien, och troligtvis får vi två jämna matcher.