Rugby in Sweden and Europe

Thoughts on rugby from Hunter Mabon Senior

Category: Hunter on rugby Page 1 of 12

Nu är det sommaruppehåll!


Sen avslutning på serien

Inga oväntade resultat men en rad intressanta inslag. Exiles slog Hammarby lätt trots 3 gula kort. H. ringde före matchen och frågade om de kunde låna spelare från Uppsala. Beviljades. Och Julian Bevan begårde hjälp dagen innan med en reservdomare. Påminner om veckan innan då Exiles B spelade mot Troján som dök upp med 3 – 4 Södertäljespelare utan att begära tillstånd. Exiles B som vann 74 – 15 och vidtog ingen åtgärd.

Pingvin vann också lätt mot Södertälje, trots att de fick ett rött kort efter 6 minuter. Enköping fick en meriterad seger mot Göteborg, där båda lagen fick tre gula kort. Och landslagsman Andy Daish från England dök plötsligt upp i en Enköpingströja (dock licensierad). Mycket positivt att Robin Fransson sprang ut på banan som Enköpingstränare.

Vart är vi på väg när vissa allsvenska lag inte kan få ihop en uppsättning registrerade spelare? Och vad har vi för domare som ständigt blåser av spelet och delar ut ett orimligt antal kort?

En fråga som ställdes nyligen på annat håll och som jag tror jag besvarade tidigare var hur många sverigebehöriga som spelade från start i matchen Pingvin – Exiles i början på juni. Rätt svar: Pingvin – 6 svenska medborgare och 1 ”3-års svensk”. Exiles – 6 svenska medborgare och 1 ”3-års svensk”. Dött lopp med andra ord. Man kan möjligtvis tillägga att Pingvin hade 5 nya för i år, medan Exiles har 4 – 5 som blir ”3-års svenskar” inom några månader. (5-års regeln införs nästa år, tror jag).

Spännande kamp mellan Enköping, Göteborg och Hammarby som slås om 2 semifinalplatser och rätten att få massor med stryk av Pingvin och Exiles. Den som vinner grundserien avgörs den 25/8 i Stockholm då Exiles möter Pingvin. Besökarna har 11 poäng till godo.

OS-kval

Två spännande turneringar där England med toppade lag och en hjälteinsats från damerna vann både och gick direkt till OS. En sista kvalchans på herrsidan går till Frankrike och Irland med motsvarande möjligheter för damerna från Ryssland och Frankrike.

Sverige hade ett teoretiskt intresse då de valde att delta som femte reserv efter det att de hade klart missat den riktiga kvalificeringen. Som jag nämnt tidigare hade bara 5 lag den minsta möjlighet att kvalificera sig till OS och de slutade mycket riktigt på platserna 1 – 5.

Trophynivån hade 4 deltagare och Konferens en. Här är resultaten mellan de tre första platserna och femma Irland som förlorade knappt mot segrarna England, och lagen från Trophy/Konferens.

Frankrike – Moldavien 54 – 0; Ryssland – Sverige 29 – 0; England – Tyskland 59 – 0; Ryssland – Tyskland 55 – 0; England – Sverige 50 – 0; Irland – Rumänien 48 – 0; Irland – Tjeckien 50 – 0; Frankrike – Rumänien 55 – 0;

Genomsnittligt resultat 50 – 0; Genomsnittliga försök 8 – 0

Det enda som såg lite bättre ut var Ryssland/Sverige, men sanningen är att Sverige knappt tog sig över sin egen 22-meterslinje medan Ryssland gång på gång tappade bort bollen eller slarvade bort den på annat sätt.

Bland de seriösa konkurrenterna hade jag England som trea men de hade plockat in några trotjänare och kämpade för livet. Först slog de knappt ett utmärkt irländskt lag i kvarten sedan i semi gjorde de 4-5 desperata tacklingar 5 meter från den egna linjen under den sista minuten för att rädda segern med 14 – 12. Och i finalen var det strid på kniven mot Ryssland där de till sist drog ifrån på slutet.

Som framgick av siffrorna ovan var det två skilda turneringar där Sverige gjorde bra ifrån sig bland dem som inte borde varit med. En nionde plats var bättre än i Europatrophy, nu slog de Tyskland två gånger och Moldavien en gång. Men borde de ha deltagit? Tja, de gjorde inte bort sig i alla fall, men de bästa lagen spelar på en helt annan nivå som vi inte kan uppnå med nuvarande spelarmaterial och förberedelser.

Frågan på svensk nivå bör kanske vara varför bara en spelare från de fyra klart bästa lagen på SM blev uttagen? Rebecka Sundell från Malmö var inte med och Sverige hade till sist endast 11 spelare på plats. Att Minonna N., en av Sveriges bästa spelare på senare år också fick plats väckte idel frågetecken. Hon spelade inte särskilt många minuter och det var uppenbart att hon inte hade hämtat sig från sin långvariga skada. Kan det vara så att Anna-Lena Swartz tar ut laget främst bland släkt och vänner, man ser sällan Mobbs Smith i Sverige? Jag vidhåller dessutom att det finns få tecken på att de lärt sig hur man spelar sjumanna rugby. Rebecca K. är två klasser bättre än de övriga, med starkt stöd av Carina som genomgående ger allt.

Till sist, herrarna. England ställde upp med sitt allra bästa lag och det räckte för en övertygande seger. Det som borde ha varit en tät final mot Frankrike kom av sig tidigt då världsrekordhållaren Dan Norton vandrade igenom obefintliga tacklingar för att notera en hattrick efter några minuter.

Sista omgången före sommarpausen

Att spela andra veckan i juli är ovanligt, men det uttalade målet har varit att slutföra SM redan i september för att skapa utrymme för andra aktiviteter.

Än en gång får vi två ojämna matcher och en där resultatet inte är helt givet. Det enda som kan störa detta är om några spelare tar ut semestern i förskott.

Exiles har förhoppningsvis kommit över misshälligheter i Göteborg förra veckan. Om så är fallet kan man än en gång förvänta sig stora siffror mot Hammarby. Även Pingvin får knappast några problem med Södertälje, men det verkar som om det fattades några spelare mot Enköping förra veckan. Det bör bli mycket jämnare när Göteborg åker upp till Enköping. Hemmalaget vann 25 – 24 i Göteborg i våras men kan nog få det svårare i Enköping.

Tänkte inte skriva särskilt mycket om OS-kval för damer och herrar i Kazan resp. Toulouse. Sverige har ingenting att hämta hos damerna när de nu bestämt sig för att acceptera en femte reservplats. Men ta en titt på Frankrike, Ryssland, Irland och Spanien. De spelar sjumannarugby i världsklass och kan ge en antydan om det enorma glapp som finns mellan dem och det spel som Sverige och andra jämförbara länder förmår. England har starka, snabba spelare men jag tror inte riktigt de har de tekniska färdigheter som krävs för att gå vidare. Frankrike är nog favoriter att kvalificera sig med Ryssland och ett land till som går vidare till en allra sista kvalomgång.

Upplägget för herrarna i Frankrike följer det utlovade mönstret; nio från GP, två från Trophy och en från Konferens. Jag gissar att glappet mellan de bästa och de sämsta herrlagen är något mindre än bland damlagen och att det är mycket billigare att ta sig till Toulouse än till Kazan. Den avlägsna ryska staden fick nog uppdraget för att de lovade att stå för all kost och logi.  Dyrare för de enskilda länderna, billigare (antagligen) för Rugby Europe.

Bland de deltagande länderna med sina placeringar i HSBC i år är England (GB) (5), Frankrike (8) och Spanien (12). Irland har kvalificerat sig till turneringen nästa år och kan mycket väl slåss om segern i helgen. Tekniskt är de klart bättre än England men England har flera som kan springa fort. Se upp för Frankrike emellertid. I kvalificering till detta OS-kval för tre veckor sedan slog de Irland knappt i finalen medan England tog tredje plats knappt före Tyskland. Ryssland tycks helt ha slocknat. Frankrike, England och Irland favoriter att gå vidare med Spanien och Tyskland farliga outsiders.  

Helgen som gick

Serierna

Fem seriematcher spelade, fyra lätta segrar och en jämn kamp. Som rapporterats tidigare vann Pingvin lätt mot Enköping, medan Södertälje vann med ett nödrop mot Hammarby. Exiles är fortfarande upprörda över sitt besök i Göteborg. De vann lätt men endast efter en spelare fick en hjärnskakning, en annan fick ett knytnävslag av Göteborgs bosniska problembarn, som krävde fyra stygn i ansiktet, och två tonåringar med gula resp. röda kort för höga tacklingar. Jag hade hört att domaren var en katastrof i båda riktningarna, Göteborg fick också två gula kort, men det lär ha varit en strid ström av straffar mot Exiles, därav deras relativt låga poängtal. Deprimerande. Jag vet inte vem domaren var, men jag hoppas att Exiles framför klagomål till den domaransvarige. Med fem matcher spelade över två dagar var det kanske inte för mycket begärt att domarkåren ställde upp med bra domare till samtliga matcher.

På söndag hade vi en match i Div. 1 S. där Kalmar Södra reste till Malmö och slog hemmalaget 59 – 0. Kalmar är en bra, ung förening som utvecklas positivt men att tidigare svenska mästare Malmö (nåväl, för länge sedan) förlorar med så pass stora siffror och hamnar sist i en rätt beskedlig serie är mycket oroväckande.

Så till dagens stora match i Div. 1 N. mellan serieledande Troján och Exiles B. Troján vann en jämn match på hemmaplan med 24 – 17 och har i övrigt slagit de tre övriga lagen med stora siffror. Troján har genomgående haft en mycket positiv ton på sin hemsida i år och Exiles räknade med att de skulle komma till Stockholm laddade till tänderna.

Det blev inte så. Troján kom med 17 man där ett par tre landslagsmän fattades. I dessa 17 ingick 3 – 4 Södertälje spelare, jag antar att det finns ett farmarlagsavtal mellan föreningarna. Trots att Exiles ställde upp med ett genuint B-lag hade de tillräckligt många bra spelare för att helt utklassa Troján, det blev till sist 74 – 15. Deprimerande än en gång. Exiles B kommer nu att vinna Div. 1 N.; deras tre återstående matcher är 2 x Karlstad och 1 x Erikslund.

Troján kommer tvåa och rimligtvis ligger deras ambitioner att återgå till Allsvenskan i spillror. Att komma till seriefinal med knappt fullt lag tyder på att dessa ambitioner redan övergetts.

Robin Fransson

Tråkigast av allt denna vecka har varit informationen om Robins sjukdom. Det har varit känt sedan en tid tillbaka att Robin drabbats av en stroke i matchen mot Hammarby, men ingen har skrivit om det av hänsyn till honom och hans familj. Nu får vi veta att han har tappat synen i ena ögat men verkar vara relativt återställd i övrigt. Det är ofattbart att en vältränad 27-åring skulle drabbas av en stroke, men så har blivit fallet. Robin har varit en av Sveriges bästa spelare under många år, med mängder av fina försök och sparkar för båda landslagen, för Enköping och under en kort period för Exiles. Jag minns särskilt några fantastiska försök i Singapore för Swedish Vikings och detta mot första klassens motståndare. En annan bragd var när han på egen hand tog Enköping till en seger i SM för sjumanna 2017. Med allt hopp ute gjorde han ett briljant individuellt försök, slog in sparken, och snuvade Södertälje på segern i sista sekunden. Min fru och jag har träffat Robin i många rugbysammanhang och han har alltid varit vänlig och trevlig, men hatar att förlora när han kommer ut på plan. Vi har också lärt känna Robins mor, far och fru i samband med diverse rugbyresor och vi lider med dem i denna svåra stund. Hela Exilesklubben hoppas att Robin blir helt återställd och att han kan fortsätta att bidra till svensk rugby på olika sätt.  

Allsvensk omgång och OS-kval

Allsvensk om gång

Allsvenskan bjuder inte på alltför många spännande matcher, glappet mellan de två bästa lagen och de fyra andra är för stort. Men helgen bjöd på några intressanta inslag. Exiles varierar sitt lag från vecka till vecka, eftersom de har närmare 30 spelare som är aktuella. I dag skickades ett tämligen starkt lag till Göteborg i säsongens första returmatch. Tyvärr skadade det sig Ian Gowland vid uppvärmningen och det gick utför hela vägen därefter. Det blev stop-start med straffar utdelade stup i kvarten. Två Göteborgsspelare fick gula kort och Exiles fick ett gult och ett rött kort. Dessa delades ut till en svensk 18-åring och en svensk 20-åring, båda nybörjare i laget. Exiles chockades helt enkelt över domarens insatser. Det blev en bra match mellan lagen i Stockholm och det är väldigt tråkigt för amatöridrottsmän att resa 500 km för att få en match helt förstörd av en inkompetent domare. Exiles vann till sist 32 – 0 med insatser av ytterligare två svenska ungdomar: två försök av yttern Liam Pallin, 18 år, och ytterligare två av redan etablerat stjärnskott, Theo Karlsson snart 21. Vem behöver utländska spelare när det finns sådana unga svenskar

Besvikelsen hos Exiles leder till en fundering om SRF inte borde spela in alla seriematcher och använda dem som ett diskussionsunderlag inom domarkåren och givetvis mellan domare, spelare och ledare. Det är inte alltid säkert att det är domaren som felat, men denna gång verkar det vara att kritiken enhälligt pekar åt ett håll.

Exiles avslutar grundserien med fyra hemmamatcher inkl. nästa vecka mot Hammarby. En del av A-lagstruppen skall naturligtvis möta Troján i dag, huvudkonkurrenten i Div. 1.

Pingvin hade inga större problem att avfärda ett ungt Enköpingslag, 52 – 10, men släppte in sitt första försök för säsongen. Lite oklart vilka utlänningar som spelade för Pingvin, men fortfarande en stark georgiansk närvaro. Pingvin har nu två hemma och två borta matcher, den sista den avgörande matchen i Stockholm där de har 11 poäng tillgodo mot Exiles.

Som väntat blev det strid på kniven mellan Hammarby och Södertälje. De senare, fortfarande utan Fredrik Enstad, hade genomgående en knapp ledning som de behöll med viss möda till slutet, 20 – 22. Två gula kort till Hammarby.

Södertälje får av kända skäl inte spela semifinal och Göteborg verkar vara knappa favoriter för tredje plats i grundserien. Sista platsen i semi blir en kamp mellan Enköping och Hammarby.

OS-kval

Beslutet att skicka ett lag till OS-kval nästa vecka har väckt starka känslor, främst när det gäller uttagningen. Ett viktigt krav tycks vara att man skall kunna snyta 5.000:- ur näsan med några dagars´ varsel. Framgångar på SM förra veckan verkar dock inte vara meriterande. Trevligt att se att Minonna N. är med, men det påstås att hon inte tränat sedan april och att ytterligare en uttagen hoppade omkring på kryckor förra helgen.

Få kritiker har dock skrivit att Sverige inte var i närheten av att kvalificera sig för detta OS-kval. För att ge sken av inklusivitet fick två lag från Trophy och ett från Conference vara med tillsammans med nio från Championship. Sverige kom femma i Trophy och fick ett erbjudande endast efter många avhopp, vilket jag tidigare beskrivit.

I praktiken är det fem lag som har minsta chans att gå direkt till OS genom att vinna kvalet eller vara en av två som går till ett sista världskval där endast vinnaren tar den tolfte och sista plats i OS. HSBC blev en besvikelse för de europeiska länderna i år. De fyra direkt kvalificerade blev NZ, USA, Kanada och Australien. Platserna 5 -9 gick till Frankrike, England (GB), Ryssland, Irland och Spanien och det är dessa fem som kommer att ställa upp med sitt allra bästa lag i Kazan för att knipa en OS-plats. Frankrike ligger bäst till, medan England och Ryssland imponerat mindre. Det finns en reell chans att England inte tar sig till OS, vilket inte kommer att glädja de walesiska och skotska spelarna som borde ingå i en eventuell slutgiltig GB-trupp.

Dessa fem lag kan alla slå Sverige med 40 poäng. De kommer dock att möta bara Ryssland och England innan de spelar i grupp 9 – 12 där det blir jämnare. Troligtvis bestående av Polen, Tjeckien, Moldavien och Sverige, alla med stora poolförluster i bagaget.  

Rugby Europe strikes again!

Sweden Ladies will now apparently take part in the Olympic qualifying in 10 days time in Russia. But wait a minute, didn´t Sweden come 5th in the Trophy last week and only two would qualify? No information as usual from Rugby Europe whom I have often described as one of the world´s most incompetent sporting organisations (remember the appalling mismanagement of the Olympics in 2016?).

What has obviously happened is as follows: originally the set-up was 9 teams from the Championship, 2 from the Trophy and 1 from the Conference. Now the Championship only had 10 eligible teams  (Scotland and Wales are not Olympic nations). But obviously three of the weaker nations, Belgium, the Netherlands and Ukraine have said they are not interested in making up the numbers. That leaves 7 who will all participate: France, Russia, Spain, Ireland, England, Poland and Italy

That leaves 5 places which now gives the Trophy 4 participants. The top 2 are Germany and Romania and that leaves places for the 3rd and 4th teams, Czechia and Finland. Finland also appears to have said “no thank you” and that leaves 5th-placed Sweden who have accepted. Moldova from the Conference make up the numbers. To rearrange all this ten days before a major tournament is of course unacceptable but this is the incompetent way European rugby is run. They must have known weeks ago that several countries weren´t interested in continuing qualifying, especially with only the winner going directly to Tokyo in 2020.  But once again they do not want to lose face vis-à-vis the Olympic movement.

Should Sweden have accepted the offer? One would hope it doesn´t cost the Union a penny; they are in the same group as Russia and England (representing GB) and will probably end up playing Moldova for last place. Sweden can however claim to the Swedish Olympic Committee that they got through to the second round of Olympic qualifying and hope that the Committee doesn´t work out how they got there.

Reflexioner kring SM-7manna

Alla tycks vara eniga om att det var en bra helg i Malmö och det kan vi alla vara tacksamma för. Vi behöver en ”feel-good factor” i svensk rugby efter diverse besvikelser. En av dessa var de dåliga insatser som herrlandslaget presterade i Europa-trophy där de slutade sexa, klart sämre än länder vi tidigare spelat jämnt emot eller slagit. Sex av de spelare som visade upp sig i Europa spelade i Malmö, ett par var antagligen skadade och fyra spelar i utlandet. Tre av Europa-spelarna ställde upp i Malmö för de två klart bästa lagen, Exiles och Wexiö. Om jag har räknat rätt var 19 av spelarna i finalen OS-behöriga för Sverige (svenskt pass) plus en till endast Sverige-behörig.

Jag har vid ett flertal tillfällen hävdat att uttagningen till landslaget varit mycket bristfällig. Det är svårt att bedöma kvaliteten hos de utländska spelarna då de aldrig ställs mot inhemska konkurrenter. Ta dock en titt på de två Europa-omgångarna i år. Jag tror inte många vill göra gällande att Sverige skulle slå Exiles i dagens läge. Tveksamt att de ens skulle besegra Wexiö.  Jag tror att Masset T. gjorde ett bra jobb som coach för två år sedan men sedan dess har det gått utför. Han tränar ett lag på Irland, utser sin flickvän som manager, tar ut två spelare från sitt lag på Irland och två spelare från sitt lag i Sverige. Dagsformen tyder på att kanske bara en av dessa spelare borde ha varit med. Hur som helst, jag vill göra gällande att det inte bör vara så svårt att få ihop ett svenskt lag från de spelare som visade upp sig i Malmö i helgen. Det blir billigare och det blir lättare för dem att träna ihop, något som de uppenbarligen inte hade gjort före årets Trophymatcher. Och se till att vi får en ny coach baserad i Sverige, som gärna får ett mindre arvode för att ta hand om laget.

Jag är mindre insatt i damernas spelarmaterial men jag kan med egna ögon konstatera att spelet i Europa gått bakåt de två senaste åren. Nio av de 12 spelarna i Malmö är aktiva i Sverige och jag tror att åtta ställde upp i helgen. De återstående tre har alla varit Sverigebaserade och egentligen finns inga ”utlandssvenskor”. Semifinalisterna i Malmö var klart bättre än de fyra andra lagen; av finalisterna hade segrarna Pingvin noll spelare med i Europatrophy, medan Malmö hade två. I matchen om 3dje plats hade Exiles och Vänersborg en spelare vardera. Således fyra spelare från de fyra klart bästa lagen. Nu finns ingen direkt koppling mellan bra lag och bra enskilda spelare, men man kan tycka det är märkligt att svenska mästarna inte har en enda spelare i landslagstruppen. Var tränaren Mobbs-Smith med i Malmö med anteckningsblocket i högsta hugg?

Jag vet inte riktigt var vi för närvarande står på damsidan. Vi får gott om bilder av leende lag, men ingen reell rapportering om matcherna eller analyser. Det går bra för svensk damidrott för närvarande och när man tittar på landslagen i fotboll, basket och handboll, alla i huvudsak professionella, är det uppenbart att de bästa idrottsexemplaren väljer att delta i sport för pengar i stället för amatörsporten rugby. Nyrekryteringen inom rugby sker oftast inom rugbyfamiljer och basen behöver nog vidgas.

Jag har börjat inse att, om en viss person har en negativ inställning till en budbärare och en positiv inställning till en viss företeelse, då är det omöjligt för personen att godta kritik från budbäraren angående företeelsen. Senaste exemplet på detta var min kritik av en alltigenom urusel engelsk kommentator i Malmö i veckan. I stället för att påpeka vilka förtjänster kommentatorn hade eller kanske rentav tillstå att det fanns utrymme för viss kritik valde en Malmöanhängare att kritisera budbäraren, dvs mig, personligen. Jag borde ha kopplat ihop en tråd till köket därifrån två av mina söner hade kunnat kommentera i stället. Poängen var förstås att sönerna kommenterar rugby och amerikansk fotboll på Viasat och att min kritik egentligen bottnade i att sönerna inte hade blivit tillfrågade om Malmöturneringen.

Nu är det så att mina söner är medelåldersherrar, framgångsrika affärsmän, som flyttade hemifrån för mer än 30 år sedan och har numera egna kök. De har anlitats i många år av kommersiella TV-bolag som uppenbarligen anser att de tillför sändningarna ett visst mervärde. De får hyfsat betalt för detta arbete och varje krona tillfaller ograverat Exiles RFC, då de ser detta som en del av sitt engagemang inom föreningen och idrotten. Det handlar om stora belopp varje år. Inför varje sändning lägger de ned åtskilliga timmar i förberedelser för att kunna ge en initierad skildring av turneringen, lagen, regeltolkningar, spelare, namnuttal och diverse (skämtsamma) anekdoter. Mannen i Malmö hade inte lagt ned en enda minut på dessa förberedelser och kunde således inte berika bildspelet i något avseende.

Jag ser för resten att han är upprörd över att jag kallat honom för en ”engelsk” kommentator som om det vore ett hätskt angrepp mot en del av det förenade kungariket. Jag menade naturligtvis till skillnad från den ”svenska” kommentatorn som lär ha gjort ett hyfsat jobb.

An excellent tournament with some new medalists

Another good day of 7s in Skåne. In the Men´s tournament the expected finalists were confirmed to be Exiles and Wexiö, but not before both  had their problems against Göteborg and Enköping respectively in the semis. Exiles were down 7 – 0 and 12 – 7 as yet another referee handed out yellow cards for insignificant offenses. Exiles had six men for one third of the game and it was then they conceded their two tries. Like most of the games it was stop-start rugby  with referees´ decisions determining the run of play. Göteborg played well, however and deserved their place in the semis. Exiles finally won 19 – 12 without impressing. In the second semi Enköping spent most of the first half in the Wexiö 22, but solid tackling kept them out. Then it was the Melander show again with the brothers running away for three tries to give a final score which did not reflect the run of play. And so on to the final with Exiles methodical build-up versus Wexiö´s inspirational break-aways.

But in the final the Wexiö speed machine came unstuck. Exiles proved to be just as fast as the Melanders and also created enough space to go over for four converted tries. Sean Burke had a superb game, bringing down the Wexiö fast men and running away for two tries of his own. Matt Mitchell, now returning from injury, also had a fine tournament

The Ladies´ tournament had four teams who all seemed about the same standard, but in the first semi Exiles seemed to have run out of steam and were outplayed by the strongly supported home team Malmö. They were 19 – 0 up at half-time and Exiles never really got into the game. Final score a deserved win for Malmö, 24 – 7. The other semi was, as expected, a much tighter affair. Pingvin maintained the same standard as when they lost narrowly to Exiles the day before and in another exciting game beat Vänersborg by the only score, 5 – 0. The final two games confirmed how close the teams were. Vänersborg led Exiles for most of the game for third place but with one last desperate effort Exiles got their noses in front to win 12 – 10 and take the bronze medals. This score was repeated in the final when Pingvin took a 12 – 0 lead but only just held on to beat Malmö 12 – 10.

The tournament in Malmö seems on the whole to have been a great success and the matches shown on TV should have been a good advertisement for the sport. The matches as a whole were played in a very good spirit and apart from the absolutely awful English commentator, I´m sure a good time was had by all.

I would make a couple of comments about the referees who obviously tried hard to run matters professionally. There were very wide differences in interpretation of the laws, something which was quite apparent in the HSBC series this year as well. Some referees blew for a penalty after almost every passage of play and others gave yellow cards every time someone ducked their head into the opposition, thus creating a “high tackle”. Some referees never played the advantage rule while others did. I know there is a school of thought that thinks the players much prefer a penalty to the advantage rule being played, but this was not applied consistently. Matters to be discussed and some sort of consensus to be arrived at. Exiles struggled against Enköping and could have lost against Göteborg while, when play was allowed to flow, they beat the other three teams including the silver medalists  by a total of 130 – 0.    

Entertaining first day in Swedish Sevens

Standard not always terribly high but there were a lot of hard battles both among the ladies and men and a few teams that knew what they were doing.

Among the men the two top teams going into the finals were Exiles and Wexiö and when the smoke cleared today it could well be those two who meet in the final. Exiles were technically the best Seven´s team although they were short of a couple of speedsters. They scored over 100 points to nil against Malmö and Troján but had to work harder against Enköping who were one of the surprises of the tournament. Exiles conceded seven penalties and a yellow card in the first half and had little opportunity to put together any constructive play. Things got a little better in the second half but after yet another penalty, Enköping got the only try of the afternoon against Exiles on the final whistle.

Göteborg showed some enterprise while Södertälje, Troján and Hammarby all proved to have little to offer. Semi-finals tomorrow: Exiles – Göteborg and Wexiö – Enköping. The Melander brothers, Alexander and Dennis, scored ten tries between them on Day 1 and they could trouble Exiles if the ball goes Wexiö´s way. Exiles have probably the strength in depth, however , to come through to take the title.

A lot of very close games among the ladies, but the four teams who made it to the semis were probably the pick of the bunch. Exiles were none too convincing in their first two games against Kalmar Södra and Enköping but they finally came through with try counts of 5 – 2 and  4 – 1. Pingvin beat the same two teams comfortably and they then met Exiles to determine the group winners. This was the best match of the day with both teams raising their game and the winner in doubt until the end. Exiles just got home 17 – 7 after some crushing defensive work by both sides. The other group was perhaps at a little lower level with Vänersborg, not quite as strong as in recent years, just getting the better of Malmö. Semi-finals tomorrow: Exiles – Malmö and Pingvin – Vänersborg. The two latter teams may well knock lumps out of each other, giving Exiles the chance to take the title on superior fitness. But it will be a close run thing.The tournament has been well run by Malmö, the one black mark being the English commentator. He had no idea of the teams, how to pronounce them or a single player´s name. The number of factual errors about the laws and the games in progress were at about the same level as one of Trump´s incoherent speeches. Can´t you do better tomorrow?                                                                                                                                                                                         

Tack och farväl

Vad skall man säga? Två rätt så bedrövliga prestationer från såväl herrarna som damerna. Av de 24 spelare som vi hade på plan var det ytterst få som hade en idé om hur man spelar sjumanna rugby. Varken herrarna eller damerna går till semifinal i dag och både två kommer att sluta på c:a 6:e plats, våra sämsta prestationer sedan mycket länge.

Herrarna började Dag 1 med segrar mot två svaga lag men blev utklassade av Belgien som vann 35 – 7. Deras väntade motståndare i kvarten blev Tjeckien och inte Litauen. De senare hade visat en otrolig nonchalans och ofattbart dåligt beslutsfattande när de förlorade knappt på poolstadiet till det betydligt svagare Tjeckien. Men det hjälpte inte Sverige, ett lag med få idéer, som förlorade 22 – 26 efter att ha legat under hela matchen. Semifinalisterna blir Belgien – Litauen och Ukraina – Tjeckien. Ser ut att vara Belgien och Ukraina som slutar etta/tvåa.

Damerna på Dag 1 vann två matcher mot svagt motstånd och hade lite otur när de förlorade vid slutsignalen mot Rumänien. Det blev kvarten mot Finland där Sverige under långa perioder knappt vidrörde bollen och ett allt annat än imponerande Finland vann 14 – 7. Semifinalerna blir Tyskland – Finland och Rumänien – Tjeckien. Skulle förvåna om inte Tyskland och Rumänien går vidare.

Sverige har nu misslyckats avancera i Europa när det gäller herrarnas 7- och 15-manna och damernas 7-manna. En viktig bidragande faktor när det gäller herrarna är inkompetent administration och laguttagning. När det gäller damerna är vi kanske inte tillräckligt bra, fast det hjälper inte att vi inte tycks ha tillgång till våra två bästa spelare. Rebecca K. och Carina har dock genomgående varit outstanding.

Vad gör nu förbundet? Man kan inte rimligtvis låta den nuvarande uppsättningen rulla ett år till. Varför inte kalla klubbarna till ett möte för att diskutera hur vi skall gå vidare med våra tämligen misslyckade landslag?        

End of the road for this year´s Sevens?

Men: Injuries have resulted in an even weaker team than in Round 1, where Sweden finished 7th. Some of those selected seem hardly to have played any games this year. They should be able to beat Denmark and Bosnia H. in Pool A but are likely to come second to Round 1 winners Belgium. This would give them a quarter final place against Lithuania who were also much better than Sweden in Round 1. I would then expect them to play for placings 5 – 8 and to finish the two rounds in place 6/7, the lowest placing in many years. Ian Gowland, who has a niggling injury, is selected as 13th man and will hopefully be groomed to take over after trainer Massey T. who can point to little success in the job.

Ladies: A couple of team changes from Round 1, but this is basically what we´ve got. Sweden came 5th in Round 1 and will now face Romania, Turkey and Switzerland in Pool B. They should beat the two latter teams but would have to be at their very best to beat Romania. I fear it will be a second place and a quarter-final against Finland. They got to the semi in Round 1 but are beatable and this would give a semi against Germany, winners of Round 1 and almost certainly the end of the road. There are of course various other combinations of results but it´s hard to see Sweden getting beyond the semis. A third place would give Sweden a total of 28 points over the two rounds, but both Germany and Romania would almost certainly be placed higher, promoted and continue to Olympic qualifying. Miracles can happen, games only last 14 minutes, but a happy ending for Sweden would be a major bonus.

Page 1 of 12

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén