Rugby in Sweden and Europe

Thoughts on rugby from Hunter Mabon Senior

Category: Hunter on rugby Page 2 of 14

Round and about

Chairman of Stockholm rugby, Rick la Roche, and long-term rugby enthusiast with Exiles has asked me to post a couple of items about the Haka Rugby Global Camp and the Exiles U14 trip to Scotland. I am happy to do so, although sorry to see that the SRF showed no interest in the Haka project,

Haka Rugby Global Camp

The inaugural Haka Rugby Global camp took place August 12-14 in Sigtuna, attracting nearly 70 rugby players between 10 and 14 from around Sweden. Sigtuna RFC hosted the camp, providing a great pitch and great facilities. The Haka Rugby Global VISION is: “Utilizing Maori CULTURE and RUGBY as a tool to create future world leaders.’’ By using the HRG Haka we try to instill Values, Respect, Mana, Self-confidence and Pride in their everyday life!

The Haka coaches were extremely patient and maintained control over this large group without screaming and yelling. It was all about respect; respect for rugby and its values; respect for the Maori culture and its values; and respect for the Haka, which the players performed with great enthusiasm every time.

Few, if any, knew a single Maori word on Monday morning, but by Wednesday they were singing Maori songs and performing the Haka like they had known them for years. One of the coaches praised the players for learning and embracing the Haka quicker than any other camp before.

Tobias Skagerström, Uppsala Nya Tidning, wrote a wonderful account of the camp (see the Swedish article below). Plans are already underway for the 2020 camp, which will be open for players from 8 to 18. Next year we hope to get players from all over Sweden.

Glädje, maorikultur och rugby

RUGBY Under tre intensiva dagar har Prästängarna fyllts av rugbyspelande barn. Haka Rugby Global arrangerades för första gången i Sverige och 70 deltagare från olika klubbar var på plats.

Tobias Skagerström

05:00 | 2019-08-15

Det är hård kamp om platserna på spelplanen där västarna ska ligga. Det är orange mot blå och det gäller att få tre i rad.

– Lägg den nere till höger! Blocka! Heja heja!

Barnen börjar vid en linje, springer fram, tar en väst och lägger den vid spelplanen. Ibland går det inte att få fram en segrare men ledare håller koll på ställningen på en tavla.

– Vi vill lära, uppfostra och få barnen att växa genom att använda rugby och maorikultur. Vi vill använda båda delarna för att utvecklas både på och utanför planen. Förmedla våra värderingar och förhoppningsvis uppfostra ledare, säger Troy Nathan.

Han är en av grundarna och ledarna på lägret Haka Rugby Global som arrangerats under tre intensiva dagar på Prästängarna i Sigtuna. Klockan nio på morgonen samlades barnen och höll på med aktiviteter till klockan fyra på eftermiddagen.

Under lägret har barnen lärt sig det mesta om rugby, sportens historia och kultur. Lägret inleddes och avslutades med Powhiri som är en traditionell välkomstceremoni hos maorierna som är ursprungsbefolkningen på Nya Zeeland och på schemat stod även att lära sig om maorifolkets kultur och historia.

– Jag föddes med en rugbyboll i handen och det har varit ett sätt att leva för mig sedan till. Det är vad jag känt till och vad som lärt mig om livet. Rugby är en fantastisk sport som gett mig mycket och det är kul att ge tillbaka till andra, säger Troy Nathan.

Lägret grundades i Nya Zeeland och många av ledarna har erfarenhet av spel på hög nivå som bland annat med landslaget.

Tidigare har lägret arrangerats i stora rugbynationer som USA, Japan och Fiji och det här var första gången det hölls i Sverige.

– Det har varit jätteroliga dagar där vi gjort olika rugbyövningar, lärt oss om kulturen och sporten. Jag visste inte mycket om Sverige eller rugbyn här innan vi kom hit. Jag visste vilken nivå landslagen spelar på så det har varit jättekul att se kärleken som finns till sporten här. Att se alla barnen som kommit, tränat och utvecklats, säger Troy Nathan.

Sigtuna IF räknade först med cirka 40 barn på campen men fick snabbt in fler anmälningar och till slut blev det 70 deltagare i åldern 10–14.

Många av barnen kom från Sigtuna IF men även från klubbar som Uppsala, Stockholm och Malmö.

– Det har varit underbara dagar och jättekul att allting gått så bra. Det har varit full fart och rugby hela dagarna, säger John Bennet, ordförande i Sigtuna IF Rugby.

Förhoppningarna är att arrangera lägret även nästa år, då med ännu fler deltagare.

Stockholm Exiles RFC U-14 Tour to Edinburgh, Scotland

The day after the Haka Global Rugby camp ended, our U-14 team and a number of parents headed for Edinburgh to play the Musselburgh RFC U-14 team. This was the third tour abroad by Exiles U-14 teams. The first tour was in 1993 and included three matches in the UK. It’s interesting to note that some of those players – now approaching 40 – have children playing for Exile youth teams today. The second Exile U-14 tour was to Ireland in 2015. Let’s hope the U-14 players from 2015 and today’s team continue to contribute to Exiles RFC in the future.

The first day included a “light” training session, while the second was dedicated to sightseeing and “hill-climbing.” On match day, the boys and girls hopped on a bus and headed to the coastal town of Mussleburgh. Our gracious hosts were ready, and all we needed to do was discuss how we would play the game. Our players had never played on a full pitch, had more than 12 players on the pitch at any time or been allowed to kick from outside the 22-meter line. It seems the Musselburgh team played pretty much the same way seniors do in Sweden. In the end, we decided to play according to their rules to gain some experience.

Luckily, we only played two 20-minute halves. Our players battled valiantly despite the unfamiliar rules, dominating for the first 10 minutes or so and camping out on the Musselburgh 22, much to the shock of our hosts. Our pack was stronger and never retreated a single centimeter. Although we pushed them around quite a bit early on and had a few “near scores” before being stopped, an intercepted pass under windy conditions followed by a grubber from the 10-meter line caught our players by surprise and led to a try.

A second try followed shortly, and Musselburgh looked to be off to the races. Exiles, however, picked up the pace with Marcus Taylor “bulldozing” his way through our opponents to score a try and Liam Ager putting over the conversion (the first ever by the team since we don’t use posts in the U-14 matches) to give a respectable 7-14 score at the half. Playing on a full pitch started to take its toll on the team in the second half, and our lack of experience and fitness began to show.

Musselburgh, who were using to playing on a full pitch, proved to be highly adept at getting the ball out to their wingers and began to slowly pull away. The final score was Musselburgh 45, Exiles 22, with Exiles scoring the last try in the final 30 seconds, thanks to another bruising run by Marcus, who scored all four Exile tries. Marcus and Liam received recognition and awards for their efforts. Despite the final score, our boys and girls fought hard and should be extremely proud of their performance.

The match was played in great spirits, and everyone thoroughly enjoyed it. The hosts put on a BBQ followed by salad, fruit and a new delicacy for our team – “Stovies,” a traditional Scottish dish made from leftovers. Everyone seemed to love it, and a recipe has already been posted on the U-14 Facebook page. Musselburgh has contacted us about coming to Sweden in the not-too-distant future. This was a fantastic opportunity for the team and for many parents new to rugby to see a proper rugby clubhouse with “all the bells and whistles.” Hopefully, more Exile youth teams will take the opportunity to go on tour.

Hope for Swedish rugby

Match of the day proved to be the match of the season so far with Exiles getting their nose in front of Pingvin by the required amount with only a couple of minutes left on the clock.

Exiles started off well with most of the ball for the first ten minutes. Pingvin defended well and were helped by repeated penalties in their favour. This resulted in many lineouts, well taken by Oscar Larsson. The Pingvin attacks consisted of their backrow  running at the Exiles´stand-off but they came to a shuddering halt against the outstanding Exiles backrow. Otherwise the Pingvin backs seemed a little short of firepower and they repeatedly kicked for position, mainly down the throat of Sweden´s best fullback, Ian Gowland, who used the back-three to counterattack. The penalties in the scrum were certainly stopping Exiles´ momentum and Pingvin missed a couple of kickable penalties. There was something of a stalemate with neither team finding a breakthrough but with halftime approaching, Pingvin tried another tactic. They got within a few metres of the Exiles´ line and keeping the ball in the scrum they made repeated attempts to force the ball over the whitewash. Once again, heavy tackling by the Exiles´ defence kept them at bay. Suddenly, only a few yards from their line Matt Mitchell burst away, made ground, and handed on to Sean Burke. Sean had one of his mazy runs and suddenly Exiles were only a few metres from the visitor´s line. Pingvin defended desperately but Matt bobbed up once again to force his way over under the posts and André added the two points. The whistle went and Exiles went into a halftime lead of 7 – 0, which could easily have been the other way round. Halftime assessment: Pingvin had just the edge in the scrums and took all their own lineouts. Their pod-drives were getting nowhere, however, and their backs kicked rather trying to create gaps in the Exiles defence.

Exiles´ backs had greater power and created some huge openings which broke down through careless final passes. Just about honours even with Pingvin still defending their 11 point lead from the league game in Trelleborg. Penalty count 7 – 1 in favour of Pingvin. 

Direct from the second-half dropout, Pingvin were level again. A well-placed kick was fumbled by Exiles and from the ensuing scrum a further dropped pass gave a 5-metre scrum. Pingvin had the power to go for it and their Georgian flanker picked up to drop over the line. An easy conversion made it 7 – 7.

After that jolt, Exiles began to get on top. A long-range penalty hit the post  but a few minutes later Ian put over an easier one to make it 10 – 7. Then, from the drop-out another blunder by Exiles, Pingvin made a few more yards and Cambell equalized from another penalty

With 25” minutes to go, Exiles were still 12 points away from a possible final home game and they began to dominate with a sense of urgency. Their backs cut holes in the flagging Pingvin defence and on 60” Liam went over. The relatively easy conversion was missed and Exiles were still 7 points adrift. But the Exiles pressure continued, winger Maxime Pouliquen broke free and sprinted 50 metres to the line. The conversion was needed to make it plus 12 points, but once again it slipped by. Exiles had a much stronger bench, Pingvin started losing their lineouts thanks to sterling work by Sean and when Bevo came on at prop their pack started to go backwards at speed. Desperate defence gave Exiles an easy penalty in front of the post and Ian made no mistake, securing a probable home final. Realising the situation, Pingvin threw everything into the last couple of minutes but were comfortably contained by Exiles. An outstanding display by both teams but with 3 – 1 in tries, Exiles just had the stronger squad. The Pingvin pack, including three Georgians, had the edge early on, but crumbled in the last 20 minutes. The Exiles backs always looked more dangerous with the small Pingvin imports unable to mount a challenge. Another great display by Sean and a rock-solid performance by the oldest man on the field, full-back Ian Gowland. Fine come-back by Dustin in the centre and a barnstorming display by Glendon du Plessis at flanker. Penalties: 6 – 5 in favour of Exiles, total 12 – 7 in favour of Pingvin. Rami had not a bad game as referee, letting the game flow more than usual.

Exiles will now in the semi meet Göteborg who were well beaten by a very average Hammarby. Pingvin will face Enköping who should give them a decent game after thumping Södertälje. But, for the fifth year in a row, it´s likely to be Exiles – Pingvin with Exiles, just, the favourites.  

For the record:

Exiles started with 10 Swedish internationals and had three more on the bench. They had no more Swedes starting and one more on the bench. Thus 14 qualified to play for Sweden with another three available in a year´s time.

Pingvin started with 4 internationals and a further 4 Swedish qualified. They had another  5 Swedish qualified on the bench. Thus 13 qualified to play for Sweden, not sure how many are available in a year´s time.

With so much top Swedish talent available it was expected that Kanogo Njuru would make an appearance with notebook at the ready. Not for the first time, he did not appear. I can only conclude that he has been dismissed or resigned from the position of chief coach and selector for the Swedish national team. Could the Union confirm this and, with internationals in two month´s time, inform the rugby public about who will be replacing him and what preparations are under way for the two matches against Latvia and Luxemburg.

Match of the day!

Säsongens match hittills går av stapeln kl 15 i morgon på Skarpnäck då Exiles tar emot Pingvin. Båda lagen är redan klara för semifinalerna men Pingvin leder serien efter att ha slagit Exiles 29 – 18 i Trelleborg. Vinner de i morgon eller förlorar med mindre än 11 poäng tar de hem serien och får troligtvis spela den sista finalmatchen på hemmaplan, vilket brukar uppfattas som en klar fördel.

De fyra återstående lagen i Allsvenskan har varit ett par klasser sämre än Exiles/Pingvin. Tar man bort deras inbördes match har Exiles vunnit de återstående 8 med i snitt 73 – 2, medan Pingvin i snitt noterat 56 – 3. Genomgående överlägsna segrar.

I Trelleborg i våras ledde Exiles fortfarande då 6 minuter återstod men uppfattningen tycks vara att Pingvin var en aning starkare, inte minst på bänken. Pingvin har höjt sin nivå i år genom att ta in 8 spelare utifrån, fyra Georgier från Helsingborg och fyra ifrån annat håll. Nackdelen är förstås att lokala förmågor som spelat för Pingvin i flera år nu får nöta bänken.

Exiles har inte importerat spelare på flera år, bortsett ifrån några enstaka genom familjeband. De har dock fördelen av att enstaka spelare dyker upp ibland i storstaden Stockholm och vänder sig till Exiles. Det tål att nämnas för femtioelfte gången att Exiles inte betalar sina spelare, men kan ofta ordna att de får välbetalda, riktiga jobb.

Av det Exileslag som startar i morgon finns 10 som inte var med och förlorade i Trelleborg i juni. Laget är enligt min uppfattning betydligt starkare nu. Men Pingvin med sina förstärkningar har spelat bra i år och är bättre än de lag som på senare år förlorat knappt mot Exiles i flera SM-finaler.

Säsongen är slut om en dryg månad, Pingvin kommer troligtvis att möta Exiles tre gånger under den perioden, två i Stockholm och en på hemmaplan. De måste nog vinna två av dessa för att ta hem titeln. Gör de det är de väl värda sitt första mästerskap på 16 år.    

Season´s record for league games played

Eleven games played last weekend, although with few surprising results. In the Men´s Allsvenska, Enköping had a solid win over a shaky Hammarby. It´s pretty clear Enköping are the third best team at the moment. Göteborg scraped together 16 players for the trip to Pingvin with, as usual, several of their better players missing. Of course they conceded almost 100 points. Södertälje turned up with 14 men, 15 by half time, and were 106 – 0 down with 10 minutes to go against Exiles. By then, both teams had had enough and the game was ended by common consent. With two 100 point games and a 50-pointer, the excitement  in Allsvenskan is not overpowering. One round to go.

Partial second round for the Ladies. Comfortable wins for home teams Exiles and Enköping against the two combined teams Skåne Ladies and West Göta respectively. There could be further disruptions when the European U18 tournament is played in a couple of weeks; expect maximum conflict between club and union representatives, as per usual.

In Div. 1 N Trojan took 60 points off Karlstad on the road, but Exiles B still win the title. Karlstad don´t have the easiest of geographical positions and have been “timed out” in two postponed matches against Exiles B. thus giving walkovers, although the B´s plan to make the trip in October.

For their last regular season game Exiles B turned up with 24 players while farmer team Erikslund had  11. They were duly lent players and five Mabons ranging in age from 17 – 56 were divided between the teams. After 2 x 25” the score was around 31 – 12 to Exiles and the league concluded.

Spartacus and Kalmar Södra, the top two teams in Div 1 S, also met to round off the league, with Kalmar Södra proving too strong. Exiles B will now play Spartacus in the play-offs while Troján will meet Kalmar Södra. Both games could be interesting.

And a word of praise for Div. 2 which has one game to play. Berserkers, who have won very few games since they were founded, have come out on top with four wins out of five, while both Katrineholm and Sandviken seem to be getting better established. Attila, now celebrating their 70th anniversary, have lost twice to the Berserkers and seem to be in a more precarious state.

Europa börjar röra på sig

Det händer en del som berör Sverige. Mest intressant är publiceringen av matchdagarna för Conference N 1 2019 – 2020. Sveriges matchschema är följande:

26.10 Lettland – Sverige

2.11   Sverige – Luxemburg

9.5     Sverige – Tjeckien

16.5   Ungern –  Sverige

Jag vet inte om det är tur eller skicklighet från förbundets sida men detta är ett utmärkt schema, inte minst det faktum att vi har hemmamatch mot Tjeckien, troligtvis vår starkaste motståndare.

SM är slut i september och sedan finns tre veckoslut för distrikts- och uttagningsmatcher som förberedelse inför höstens två matcher. Även vårens matcher är välplacerade. Har vi bra förberedelser, vettiga uttagningar och en kompetent administration kan vi utan tvekan vinna dessa fyra matcher och flytta upp till Trophynivån. Det bör dock påpekas att vi inte uppfyllt dessa tre förutsättningar på mycket länge. Låt inte eländet fortgå ytterligare en säsong!

Europa U18 pojkar har genomförts i helgen. Samtliga lag hästlängder före det Sverige U18 lag som i juni kom på 7:e plats i den lägre Trophyserien. Med dagens nivå i Sverige vet jag inte om vi skall delta i Europa.

Europa U18 flickor spelas om två veckor i en enda grupp om 16 länder. Det finns 2/3 andra nybörjarlag som Sverige kan hävda sig emot men glappet till de länder där många flickor spelar rugby är enormt. Även här ser jag ingen anledning att delta i Europa med antalet spelare och standarden vi kan uppbringa.

Rugby Europe har sedan ett par år försökt få igång en Trophynivå för XV-manna damer. Förra året blev det en stympad turnering med Tjeckien, Schweiz och Finland och jag uttryckte redan då att Sverige borde ha varit med. Nu har de lyckligtvis valt att ställa upp och spelar enligt följande:

2.11     Sverige – Finland

16.11  Tjeckien – Sverige

9.5.      Sverige – Schweiz

(Som framgår av tablåerna har Sverige dubbla landskamper på hemmaplan den 2.11 och den 9.5. Dags att ordna två riktiga rugbyfester!)

Detta är en bra chans för Sverige att på nytt etablera sig på XV-manna nivå. De bör kunna vinna denna miniserie och sedan får vi se hur seriesystemet utvecklas. Den drivande kraften har varit Spanien som 2019 ordnade en mini- Championship  med fyra deltagande nationer: Spanien, Ryssland, Tyskland och Nederländerna. Spanien vann lätt.

Det innebär att det för närvarande finns 8 lag i Europa. De sex nationerna avskyr Europa som pesten och föredrar att spela sinsemellan utan nedflyttning. Elefanten i rummet är att de vet att Spanien kan slå åtminstone två av dessa. Men 6N drar in sina horn på alla nivåer då övriga europeiska lag hotar att slå dem.  

Exiles laddar inför SM-finalerna

Sex matcher kvar innan herr-SM avgörs: två seriematcher , två semifinaler och två finaler. Exiles har vunnit sju år i följd och har börjat snegla på möjligheterna att förlänga serien.

Exiles hade i går en av sina bästa träningspass för året med över 30 hårt satsande seniorer. Intressant var att flera landslagsmän som legat tämligen lågt hittills i år har plockat fram sina dojor och siktat på en plats i finaluppsätt-ningen. Dessa är Mark Beveridge, Dustin Eaton, Rikus van Niekerk och Daniel Nissila som alla efter lång och trogen tjänst i Exiles och landslaget har insett att det är dags för åtminstone en till säsong. Sedan har vi en annan grupp som alla har ganska många landskamper bakom sig och som visat på utmärkt form efter diverse skador. Dessa är Ian Gowland, Sean Burke, Matt Mitchell och James Darbyshire. Sedan bör vi nämna våra två yngre aktuella landslagsmän Giga Khanishvili och Theo Karlsson. Avslutningsvis har vi ytterligare åtta aktuella Exiles som spelat för Sverige: Mak Jelec Dozo, Casper Forsberg, Erik Sandberg, Antoine Coopoosamy, Marcus Loxvi, Tim Johansson, Nikorn Thamavongsa och Oliver Sharp. Det ger oss minst 18 landslagsmän att välja på, men det är inte säkert att alla platsar i truppen. Endast 8 av dessa var dock med i truppen mot Pingvin i juni. Vi har dessutom många yngre spelare, såväl svenskar som immigranter, som knackar på dörren.

Exiles har en match i morgon mot Södertälje, sedan den viktiga placeringsmatchen mot Pingvin. Därefter blir det två semifinaler mot Göteborg eller Enköping och till sist, förhoppningsvis, två finaler mot Pingvin. Vi kommer att ha en eller två långa bortamatcher, Pingvin får tre. Pingvin är starkare i år, tack vare importer, och vi kan se framemot en spännande avslutning på säsongen.

Ladies complete first round, Men stagger to playoffs

First the Ladies: The Ladies 7s were quite entertaining with the four semifinalists all giving it it hammer and tongs in close-fought matches. The final order was Pingvin, Malmö, Exiles and Vänersborg with only one or two players making the national team. A disgrace of course, but what´s new?

Malmö seemed to be much weaker at 15s and they combine with Lugi to form Skåne Ladies. The West Coast also combines to form West Göta and that leaves only four club sides. Uppsala withdrew at a fairly late stage and some of their players have now strengthened Exiles.

The expectation was that the three remaining 7´s semifinalists would battle over the medals and by chance the first round of the 15s pitted these three against the others. The matches were played over three days as many Swedish players were down in Copenhagen last week for the Scandinavian Sevens.

A start was made by Vänersborg against West Göta and the 2018 holders won 50 – 10. I don´t know if this was some kind of joke but Lisa Nilsson was on the score sheet as scoring all eight tries for Vänersborg. No doubt a record if true. Then on Saturday Pingvin easily disposed of Skåne Ladies by 37 – 0. They are in the process of recruiting a couple of players from abroad and will only get better. Last night Exiles were in action against Enköping who were put to the sword by 63 – 0. Star of the show was Minna Leijonhufvud, 16 in a few day´s time, who ran in four tries on the wing with an honourable mention for Jennifer Sundquist who got a hat-trick. Minna is the daughter of Stina Leijonhufvud, former chairperson of the Union and one of the most powerful runners in the history of the game. If Minna develops in her mother´s image we have a lot to look forward to.

The league is played as a single series which does not make for a level playing field. The luck of the draw has meant that of the three strongest teams Vänersborg has home games against Exiles and Pingvin, Exiles has one home and one away against the other two, while Pingvin has to travel long distances to play against the other two.

The winner of the series will then play at home to the team placed 4th, which should give an easy win in this single semi. They will then have the further advantage of having a single home final as well.

This is not a particularly well thought-out league structure which could perhaps leave Vänersborg in the driving seat throughout. We´ll see, however, there´s plenty of rugby to be played before we get to the finals.  

I wrote last week about the situation in the Men´s Allsvenska. With three rounds to go the semifinalists were more or less determined and the only real questions were who would be first or second and who would be third or fourth. These question marks remained after round 8. Enköping are making progress, but they´re still no match for Exiles who were not at their best but still pulled away to win 55 – 0. Södertälje struggled once again to get 15 players on a long away trip and were comfortably dispatched by Göteborg, 34 – 7.

Disaster of the week was Hammarby, due to travel to Pingvin, who stated on their own webpage that they were close to giving a walkover. They finally played with 13 men including 2 borrowed  from Pingvin. Result: 96 – 7 to the home team. With two of the six Allsvenska teams only just surviving and the main contender for promotion conceding 70 points to Exiles B, the situation is getting more desperate by the week.

Male Allsvenskan three rounds to go

Two delayed matches played in the last few days has now all teams having played 7 games and a chance to make proper comparisons. Hammarby seem to have just about got a full team together but went down 39 – 14 away to Göteborg who had more of a bench. No cards handed out. Last night in Södertälje the home team also a bit short of reserves lost 36 – 13 to Enköping who have assembled a stronger team than at the beginning of the season. The score was a little bit harsh on Södertäjje who pressed hard for long periods in the first half and had a good last ten minutes. They pushed Enköping all over the place in the scrums, thanks mainly to prop Nilserius, and were also much better in the lineouts. But Enköping were much smarter in taking their chances, had a much smoother backline, however, and deserved to win.

At home to Exiles in the first half of the season both these teams lost by around 100 points and they now meet Exiles away in the next two weeks. Let`s hope they can put up a better show next time around.

Another large question mark over the refereeing. I thought the game was played in a good spirit and yet there were three red cards and four yellows, two of which to the same person giving yet another red card. This is terrible refereeing, especially when most passages of play end in a penalty or free kick as well.

As things stand with three rounds to go Enköping and Göteborg are both on six points and fighting for third place. They have already played each other twice a and Enköping have the internal points advantage. Without going into detail,   they could both end up on ten points, with Enköping just getting third place. Whom they will meet in the semis will depend on whether or not Exiles can catch up 11 points on Pingvin in just over two week´s time.

The Ladies have also seen the start of their 15´s season with holder´s Vänersborg meeting West Göta.  A 50 – 10 win for the champions but a bit worrying that they can only get 14 players  for a home game.

Stockholm Tens

The 27th edition of the Tens was played on a much lower key than previously. Allan Mabon who had been in charge from the start retired after 25 years but stayed on to help with transference of all the details last year, but this year the new organiser was on her own. Perhaps in retrospect this was too much for her and there were far fewer teams than previously. The tournaments went well, however, although few of the normal facilities were available and the social events were also a success. Both Exiles´ men and ladies were happy to have a runaround and ended winning both tournaments.

There are a number of question marks to be resolved now. Can we get Skarpnäck the first week in August next year, do we know when we can move to our new rugby ground in Gubbängen, can we get together a new organising team and, not least, can we attract more Swedish and foreign teams to participate? Competition is tough and British teams seem to have disappeared from all over Europe.

Exiles will keep everyone informed about how we are going to proceed.

Europeiskt motstånd 2020

Sveriges ambitioner att återvända till Trophy- resp. GP-nivå misslyckades i samtliga tre avseenden under 2019. Herrarnas 15-manna stannar på Konferens 1 N, medan såväl herrarnas som damernas 7-manna stannar på Trophynivå.

Herrarna kom tvåa på en rått svag Konferens 1 N;  de slog lågt rankade Luxemburg och Ungern med 1 resp. 9 poäng, gjorde 80 poäng mot ett katastrofalt svagt Moldavien och förlorade knappt mot Ukraina som nu flyttas upp till Trophy. Otroligt nog lyckades Moldavien slå Ukraina och mycket tyder på att Ukraina återvänder till Konferensen inför 2021. Öststaternas försvagning fortsatte med Tjeckiens nedflyttning till Konferensen, medan yo-yo landet Lettland flyttas upp från Konferens 2 och ersätts av nedflyttade Moldavien.

Sverigemotståndarna 2020 blir således:

Tjeckien, Luxemburg, Ungern och Lettland. Inget särskilt starkt motstånd och ett seriöst försök att plocka ihop vårt bästa lag och förbereda det ordentligt bör kunna leda till uppflyttning. Men fortsätter vi med samma brister i uttagning och förberedelser som vi tillämpat på senare år är det stor risk att vi förlorar mot Tjeckien och hamnar i farozonen mot Luxemburg och Ungern som verkar vara på uppåtgående.

Herrarnas 7-manna hade sin sämsta säsong på många år. Dåligt urval, dåliga förberedelser och dålig ledning innebar att de slutade mitt i fältet i stället för att konkurrera om uppflyttning. De var seedade på Dag 1 i första omgången och vann sina tre matcher mot svagt motstånd. På Dag 2 gick det betydligt sämre. De förlorade med bred marginal mot Ukraina och Israel och hamnade till sist på 7:e plats efter en seger mot Luxemburg. Klart bäst var Belgien som hade en tuff match i semi mot Litauen men vann lätt mot Ukraina i finalen.

Andra omgången bekräftade att Belgien, Litauen och Ukraina var en klass bättre än de andra, inkl. Sverige. Dag 1 utklassade Belgien Sverige 35 – 7 och Dag 2 blev det nya förluster mot Tjeckien och Kroatien och en seger mot Danmark gav oss en ny 7:e plats. De tre bästa lagen gick till semifinal där ett tämligen nonchalant Belgien förlorade knappt mot Litauen medan Ukraina hade inga problem med Tjeckien. Belgien var också tämligen bleka mot ett klart bättre Tjeckien om 3:e plats, medan det blev en desperat kamp i finalen där segraren skulle bli uppflyttad. Det blev till sist Litauen som slog Ukraina 24 – 19.

Ur 2020-perspektivet blir det således två starka motståndare, Belgien och Ukraina, som var klart bättre än Sverige i år. Dessutom var det en hård kamp om nedflyttning ur GP där Rumänien drog det kortaste strået. Med dessa tre motståndare har Sverige få chanser att vinna Trophy nästa år, såvida inte en helt ny satsning är på plats inför 2020.

Bilden var nästan identisk när det gäller damernas 7-manna. ”Dåligt urval, dåliga förberedelser och dålig ledning innebar att de slutade mitt i fältet i stället för att konkurrera om uppflyttning.” Även här var damerna seedade Dag 1 i första omgången och vann sina tre matcher mot beskedligt motstånd.

Men redan i kvarten Dag 2 förlorade vi knappt kvarten mot outsidern Tjeckien. Vi vann sedan mot Portugal och Norge och slutade femma, dock utan att möta de två bästa lagen Tyskland och Rumänien.

Dag 1 omgång 2 mötte vi Rumänien och förlorade knappt. Dag 2 började vi med att förlora mot Finland och vinna knappt mot Norge. I matchen om 5:e plats hade Sverige en totalkollaps och förlorade 43 – 0 mot Portugal. Än en gång var det Tyskland och Rumänien som gick till final, men denna gång vanns den av Rumänien. Nu flyttas dessa två länder upp till GP, medan Sverige finns kvar på Trophynivå, tillsammans med tre länder, Tjeckien, Finland och Portugal, som alla slog dem i år. Ned från GP kommer dessutom Wales och Ukraina som i år spelade på minst samma nivå som de två som ersätter dem.

År 2020 blir konkurrensen minst lika hård på Trophy som i år och sannolikheten att Sverige platsar bland de två främsta är inte stor. Än en gång om vi inte vidtar åtgärdar för att i alla avseenden förbättra vår satsning.

Jag vet inte om det finns någon inom förbundet eller landslagsledningar (helt skilda grupper!) som kan eller vill formulera nuläget såsom jag har gjort i denna blogg. Och om min analys bara skall avfärdas vill jag påminna om att mina prognoser på senare år om hur det kommer att gå för olika landslag har slagit in till nästan 100%. Jag har för det mesta nöjt mig med att uppmana de berörda att förbättra sina ansträngningar, dock nästan alltid utan framgång. Men nu känner jag mig mer och mer förbannad att de inblandade sumpar bort våra chanser att visa var vi egentligen står eller borde stå i den europeiska hierarkin. Det gör ont att läsa internationellt att Sverige uppenbarligen lagt av och numera nöjer sig med att rumstera strax över nybörjarnivån. Det verkar som om våra landslag leds av sällskap för inbördes beundran; ingen analys, ingen (själv-)kritik, ingen vilja till förändring eller nytänkande. Många säger till mig att jag är den ende som ger någon som helst insikt i vad som händer inom svensk rugby. Men det blir svårare och svårare att fortsätta när man möts av en kompakt självgodhet och likgiltighet hos dem som besitter makten.             

Nu är det sommaruppehåll!

Sen avslutning på serien

Inga oväntade resultat men en rad intressanta inslag. Exiles slog Hammarby lätt trots 3 gula kort. H. ringde före matchen och frågade om de kunde låna spelare från Uppsala. Beviljades. Och Julian Bevan begårde hjälp dagen innan med en reservdomare. Påminner om veckan innan då Exiles B spelade mot Troján som dök upp med 3 – 4 Södertäljespelare utan att begära tillstånd. Exiles B som vann 74 – 15 och vidtog ingen åtgärd.

Pingvin vann också lätt mot Södertälje, trots att de fick ett rött kort efter 6 minuter. Enköping fick en meriterad seger mot Göteborg, där båda lagen fick tre gula kort. Och landslagsman Andy Daish från England dök plötsligt upp i en Enköpingströja (dock licensierad). Mycket positivt att Robin Fransson sprang ut på banan som Enköpingstränare.

Vart är vi på väg när vissa allsvenska lag inte kan få ihop en uppsättning registrerade spelare? Och vad har vi för domare som ständigt blåser av spelet och delar ut ett orimligt antal kort?

En fråga som ställdes nyligen på annat håll och som jag tror jag besvarade tidigare var hur många sverigebehöriga som spelade från start i matchen Pingvin – Exiles i början på juni. Rätt svar: Pingvin – 6 svenska medborgare och 1 ”3-års svensk”. Exiles – 6 svenska medborgare och 1 ”3-års svensk”. Dött lopp med andra ord. Man kan möjligtvis tillägga att Pingvin hade 5 nya för i år, medan Exiles har 4 – 5 som blir ”3-års svenskar” inom några månader. (5-års regeln införs nästa år, tror jag).

Spännande kamp mellan Enköping, Göteborg och Hammarby som slås om 2 semifinalplatser och rätten att få massor med stryk av Pingvin och Exiles. Den som vinner grundserien avgörs den 25/8 i Stockholm då Exiles möter Pingvin. Besökarna har 11 poäng till godo.


Två spännande turneringar där England med toppade lag och en hjälteinsats från damerna vann både och gick direkt till OS. En sista kvalchans på herrsidan går till Frankrike och Irland med motsvarande möjligheter för damerna från Ryssland och Frankrike.

Sverige hade ett teoretiskt intresse då de valde att delta som femte reserv efter det att de hade klart missat den riktiga kvalificeringen. Som jag nämnt tidigare hade bara 5 lag den minsta möjlighet att kvalificera sig till OS och de slutade mycket riktigt på platserna 1 – 5.

Trophynivån hade 4 deltagare och Konferens en. Här är resultaten mellan de tre första platserna och femma Irland som förlorade knappt mot segrarna England, och lagen från Trophy/Konferens.

Frankrike – Moldavien 54 – 0; Ryssland – Sverige 29 – 0; England – Tyskland 59 – 0; Ryssland – Tyskland 55 – 0; England – Sverige 50 – 0; Irland – Rumänien 48 – 0; Irland – Tjeckien 50 – 0; Frankrike – Rumänien 55 – 0;

Genomsnittligt resultat 50 – 0; Genomsnittliga försök 8 – 0

Det enda som såg lite bättre ut var Ryssland/Sverige, men sanningen är att Sverige knappt tog sig över sin egen 22-meterslinje medan Ryssland gång på gång tappade bort bollen eller slarvade bort den på annat sätt.

Bland de seriösa konkurrenterna hade jag England som trea men de hade plockat in några trotjänare och kämpade för livet. Först slog de knappt ett utmärkt irländskt lag i kvarten sedan i semi gjorde de 4-5 desperata tacklingar 5 meter från den egna linjen under den sista minuten för att rädda segern med 14 – 12. Och i finalen var det strid på kniven mot Ryssland där de till sist drog ifrån på slutet.

Som framgick av siffrorna ovan var det två skilda turneringar där Sverige gjorde bra ifrån sig bland dem som inte borde varit med. En nionde plats var bättre än i Europatrophy, nu slog de Tyskland två gånger och Moldavien en gång. Men borde de ha deltagit? Tja, de gjorde inte bort sig i alla fall, men de bästa lagen spelar på en helt annan nivå som vi inte kan uppnå med nuvarande spelarmaterial och förberedelser.

Frågan på svensk nivå bör kanske vara varför bara en spelare från de fyra klart bästa lagen på SM blev uttagen? Rebecka Sundell från Malmö var inte med och Sverige hade till sist endast 11 spelare på plats. Att Minonna N., en av Sveriges bästa spelare på senare år också fick plats väckte idel frågetecken. Hon spelade inte särskilt många minuter och det var uppenbart att hon inte hade hämtat sig från sin långvariga skada. Kan det vara så att Anna-Lena Swartz tar ut laget främst bland släkt och vänner, man ser sällan Mobbs Smith i Sverige? Jag vidhåller dessutom att det finns få tecken på att de lärt sig hur man spelar sjumanna rugby. Rebecca K. är två klasser bättre än de övriga, med starkt stöd av Carina som genomgående ger allt.

Till sist, herrarna. England ställde upp med sitt allra bästa lag och det räckte för en övertygande seger. Det som borde ha varit en tät final mot Frankrike kom av sig tidigt då världsrekordhållaren Dan Norton vandrade igenom obefintliga tacklingar för att notera en hattrick efter några minuter.

Page 2 of 14

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén