Rugby in Sweden and Europe

Thoughts on rugby from Hunter Mabon Senior

Author: Hunter Mabon Snr Page 2 of 15

Internationella frågor

Ny erfaren skotsk förbundskapten för damernas 15-manna. Kan vara bra men jag hoppas hon har möjlighet att följa hur spelet utvecklas i Sverige. Det finns klara positiva tecken enligt min uppfattning. Sverige ingår i en mini EM-Trophy mot Finland, Tjeckien och Schweiz. Förra veckan spelade Finland oavgjort 5 – 5 mot Tjeckien, rankat 56:e och sist i världen. Finland spelar nu mot Pingvin och Sverige om ett par veckor. Detta är en grupp vi borde vinna. Ett hyfsat lag är uttaget, men det är helt klart att några av våra bästa spelare fattas. Är de skadade, otillgängliga eller ratade? Vi borde få veta varför vissa är borta.

Däremot är det dags för förnyelse när det gäller 7-manna. De har gått bakåt de två senaste åren och det är svårt att förstå vari den tekniska träningen består. Utsparkar, målsparkar och även inkast och ställklungar var alla rätt undermåliga i år. För att inte prata om spelstrategin.

På herrsidan har SRF efterlyst en ny 7-manna tränare. Det var för över två månader sedan men än så länge inga tecken på en utnämning.

När det gäller 15-manna är utvecklingen skrattretande. Sverige spelar mot Lettland om 8 dagar men inga träningspass har hållits och ett antal icke-namngivna spelare har kallats till en enda sammankomst nu på söndag på Bosön. Vi får inte ens veta vilka som håller i truppen men det verkar vara Anna-Lena Swartz, Neil Johnson och Kanogo Njuru. Inga av dessa lär titta på annat än sina egna lag som inte precis rosat marknaden. Göteborg kom visserligen trea på SM men i sina sex matcher mot Exiles/Pingvin släppte de in 301 poäng och presterade 2 försök. Motsvarande siffror för Hammarby var 276 poäng i baken och 2 gjorda försök på  fyra matcher. Troján kom som bekant 2:a i Div. 1 N.

Sista gången Sverige spelade en landskamp, mot Ukraina i maj, startade vi med 7 spelare från utlandet. Sedan fanns fyra spelare från Troján, Göteborg och Hammarby, två från Exiles och två från Södertälje (nedflyttade). Inga från Pingvin eller Enköping. Ett pinsamt urval med doft av favorisering av de egna spelarna. Att nu hemlighålla de uttagna är ett tydligt tecken på att de vet att deras urval inte kommer att uppfattas som seriöst eller representativt. Tills vidare kommer jag att beteckna laget som en Kanogo XV. Det kan räcka för att slå ett Lettland, som förlorade 38 – 13 i helgen mot Ungern, men kommer inte att räcka för att slå Tjeckien i maj nästa år. En Kanogo XV kan också få problem mot Ungern som har hemmamatch i maj.

Moldavien fortsatte för resten på sin utförsbacke när de förlorade 20 – 15 mot Finland i Conference 2 N i veckan. Bra kämpat Finland, det går framåt.

Ladies take title after tough match

Exiles´ Ladies rounded off the season with a win in the one-off Swedish Championship final against Pingvin. They won 20 – 5 and this is their 11th title, the largest number for any Swedish Ladies´ club (second is Göteborg with 7 titles). This was a hard-fought battle  between the two best teams, with Exiles just a bit stronger in attack. Exiles passed the ball around skillfully in the backs, although they dropped the final scoring pass on two or three occasions. Pingvin tried more bullocking drives from their big powerful runners but they run into a brick defensive wall with Ygge repeatedly stopping them in their tracks.

Exiles got off to a bright start with winger Minna crossing after 6” but Pingvin came back strongly although with nothing to show for it. Then Carina got one after 25” and just before half-time Ygge drove over in the corner. 15 – 0 and Pingvin needed three scores to win. They never really looked like doing so after the break, being tied in their own half for long periods. They pressed more towards the end but Exiles broke away with 10 minutes to go and Emma T. made it 20 – 0. A series of penalties put Pingvin in attacking mode but Exiles held out until the very end. With time up they tried to kick the ball out, made a hash of it and gave away a penalty. Pingvin took the chance to score a consolation try. Final score 20 – 5 and the title to home team Exiles.

I see Exiles have three players in the national team against Finland in three weeks´ time, as have Pingvin. On the basis of today´s match I would say both are underrepresented.

Well done Pasi for keeping readers up to date with the score in today´s match. He also handed over the Trophy on behalf of the Union. We had a crowd of around 150, once again with a sizeable presence from the deep South

All in all a good season for Exiles. We have managed to achieve the Men/Ladies double for the 4th time. Enköping had three doubles in the eighties while Pingvin had one in 2003. Exiles´ Men now on 16 titles, still four behind Enköping.

Exiles Men will round off the season with another trip to Dubai in December. We will be sending close to our strongest team. Unlikely many Exiles will be playing for Sweden in Europe if and when the invisible man scrapes a team together.     

Över halvvägs på VM, m m

Jag tror att det är 30 av 48 matcher spelade i det som ser ut att vara det bästa VM-et någonsin. Fantastisk stämning på alla matcher, mycket hög standard från samtliga lag, några oväntade resultat men favoriterna fortfarande på plats när det gäller kvartsfinalerna. Tråkigt att Argentina inte räckte till mot England då de fick rött kort efter 17” och strid på kniven mellan Irland, Skottland och Japan om två platser i kvarten.

SRF har inte upptäckt att bröderna Mabon kommenterar nyckelmatcherna på svenska med ett utpräglat pedagogiskt syfte att locka nya tittare till rugbysporten. VM-et får bra tittarsiffror och detta hade gett förbundet ett bra tillfälle att haka på. Men det verkar som om den bevakningen eller ambitionen inte finns. Träkigt.

Initiativet till att starta ett distriktsmästerskap i år var bra, men det borde naturligtvis ha kopplats till våra hittills obefintliga förberedelser inför EM om tre veckor. Men upplägget överlämnades sent till våra svaga distrikt och Nord resp. Syd tackade nej. Även Stockholm ville inte delta men bestämde sig med 4 röster mot 2 att delta. Ordförande och en tidigare ordförande avgick och resultatet såg vi igår. East Göta gjorde 66 poäng på dem, då Stockholm ställde upp med ett lag som verkade vara på Div. 2 nivå. Två matcher kvar i bästa fall och inget bidrag alls till tänkbara landslagskandidater. SRF har en viss grad av goodwill hos många i Sverige, men bristerna avseende VM, distrikts-mästerskapet och herrarnas FK-skandal tär hårt på förtroendet.

Damernas SM har nu nått fram till semifinalerna. Exiles hade viss marginal mot Enköping, 30 – 12, medan Pingvin för tredje gången i år vann knappt mot  titelhållarna Vänersborg. Då blir det årets andra final mellan Exiles och Pingvin, fortfarande i Stockholm, om en vecka. Det blir nog en tuff avslutning på säsongen. 

The Big Two: Japan and Exiles

Superb display by Japan in the morning when they beat Ireland and almost as good a display in the afternoon when Exiles dominated Pingvin to take their 8th Swedish title in a row.

Exiles spent a considerable amount of money to provide food, drink and extra seating at Skarpnäck for the final title match and the last game of the season. It all looked good on a sunny Friday and then, just before the game on Saturday it started to pour and kept pouring the whole afternoon. There was still a crowd of about 350, however, and large amounts of beer and hamburgers were consumed.

Unfortunate with the weather, but it didn´t stop the two teams from putting up a very fine display in extremely difficult conditions. Pingvin had been the better team at home last week as Exiles had a terrible day in the lineouts and not much better in the scrums. At Skarpnäck it was a different story. Sean Burke jumped superbly taking 11 of 12 Exiles throw-ins and severely disrupting those of the opposition. Exiles started off with a strong international front row and another international front row on the bench. The scrums were mainly pretty even, but by the end Pingvin were in retreat. The handling of both teams was remarkable considering the steady downpour, but it was obvious that this was primarily a kicking game. And Exiles did this considerably better. Their back three with Ian Gowland in command seized upon almost all long kicks and returned them with interest while the Pingvin backs were put under pressure from Tim Johansson and Dustin Eaton. They dropped a few and were often caught in possession as the Exiles´ chasers sprinted at them. The first points came after three minutes when a high ball was dropped, Exiles pounced kicked on and Ian won the race to the touchdown. Kicking from far out was almost impossible, Exiles failed with all four not too difficult conversion attempts, although they did put over three easy penalties. Exiles continued to have the edge, although Pingvin got close enough to have a failed kick at goal. Exiles pressure continued and from a driving scrum Georgian lock Nukri got the touchdown. Points scoring was still difficult but on 33” André put over a penalty to make it 13 – 0 and just before half-time another forward drive saw Giga force his way over. This put Exiles 16 points ahead on aggregate and at half-time Pingvin replaced their full-back and No 8. Another raking kick from Exiles saw the ball dropped and once again Ian was up there to kick on and get the touch-down. With half an hour to go Exiles were 21 points up on aggregate and Pingvin were still nowhere near to scoring. They threw everything into attack, a clearance was charged down and from the ensuing attack replacement Eric Mårtensson went over. James Campbell added the points and Pingvin were two converted tries behind. They replaced two of their Georgian front five and pressed hard for several minutes but the Exiles´ line stood firm. With 20” to go Pingvin looked as if they had shot their bolt and Exiles once again had the upper hand. Pingvin were still replacing key players with André slotting another two penalties as the Pingvin line was put under strong pressure. Final score 29 – 7 to Exiles, aggregate 45 – 25, almost the same as 2018.

Some statistics: E. took 10 of 11 lineouts while P.  took 3 out of 8. Both teams lost one put-in to the scrum. The penalty count was 12 – 6 in favour of P. The three referees handled the game well.

Exiles had a tremendous back row with Glendon and Theo chopping down everybody before they got to the gain-line. Aided by Sean who was outstanding in the line-out. Also some useful jumping by Erik. All six front row players solid throughout. Great to have Matt back at scrum-half while Tim had one of his best games for the club with varied kicking, running and passing from stand-off. Another great display by Ian at full-back. He snapped up two tri

and was rock solid at the back.  This was one of the best displays by Exiles for some time. Pingvin put up a very solid display but were facing a team playing at a higher level than before.

One or two notes:

Good to see the chairman of the Union present to hand out the trophies. Nice to see the Haka performed by the Exiles youths. They had learned it at a camp recently. About 20 players turned up from the Exiles´ champions of 15 and 30 years ago. Only one still playing, guess who? All looking in remarkably good shape.

Congratulations to Ian Gowland, one of Sweden´s all-time best players, who has just chalked up his tenth Swedish XV´s title. And quite a few others on seven or eight.

Probably the best game of the season, far above the normal Swedish standard, with 23 internationals on view. Yet as always no sign of the national team coach with an international in four weeks. What on earth is he playing at?

Other games: Congratulations to Göteborg for a first ever medal (bronze) from the Swedish Championship. Enköping got within 7 points of their lead from the first game.

Well done Troján who return to Allsvenskan after two wins against Södertälje.

Well done to Exiles who won the Ladies´ league and will now go on to have a one-off home semi-final against Enköping. And also a home-final if they get that far.. Pingvin just beat Vänersborg in their last league game and will now meet them again, this time at home in the semi. Could be another Exiles – Pingvin final in two weeks time.

Femte gången gillt?

De senaste fem åren har Exiles och Pingvin mötts i SM- finalen. Sista matchen har genomgående spelats i Stockholm och varje gång har Exiles tagit hem pokalen genom att sammanlagt över hemma/borta matcher slå motståndarna. 2015 och 2016 vann Exiles båda matcherna och tog hem titeln med viss marginal.. Men 2017 blev det betydligt jämnare: Exiles hade ett försprång på 9 poäng från första finalen i Trelleborg men Pingvin skärpte sig och vann matchen i Stockholm med 7 – 6. Skillnaden mellan lagen således endast 8 poäng. Detta var visserligen enda gången på c:a 25 matcher sedan 2003 som Pingvin vunnit på bortaplan mot Exiles men det var ändå ett tecken på att glappet mellan lagen blev obetydligt. År 2018 var året då Pingvin skulle gå förbi, men så blev det inte. Det aggregerade resultatet till Exiles fördel blev 42 – 21 med 25 – 18 i Trelleborg och 17 – 3 i Stockholm.

Nu är det 2019 och vi har en delvis ny situation.  Pingvin insåg för några år sedan att det krävdes förstärkningar för att kunna konkurrera mot Exiles multinationella armé. De senaste åren har de importerat 5 – 6 spelare från utlandet, men det har som synes inte riktigt räckt till. Endast en av dessa spelare har stannat mer än ett par år hos Pingvin. I år har klubben utökat sina ansträngningar. De har lockat till sig fem georgier från Helsingborg och fyra till från den engelskspråkiga världen. Vanligtvis har de 6 – 7 svenskar i laget. Dessa förstärkningar har utan tvekan förbättrat Pingvin. I serien vann de lätt sina matcher mot fyra av motståndarna; mot Exiles vann de på hemmaplan 29 – 18. Exiles ledde visserligen då några minuter återstod, men man kan inte argumentera mot 4 – 0 i försök i Pingvins favör. Serien avslutades i Stockholm där Exiles behövde vinna med 12 poäng för att försäkra sig om den eftertertraktade sista finalmatchen på hemmaplan. Det blev 23 – 10 till Exiles, med ett Exiles avgörande då några minuter återstod.

Exiles hade inga problem i semi mot Göteborg, medan Enköping skrämde Pingvin med två mycket jämna semifinaler där Enköping ett tag hade en aggregerad ledning.

Det blev till sist den traditionella finalen och ytterligare en jämn första match i Trelleborg. Exiles ledde när matchen blåstes av, men en senare identifierad straffspark gav Pingvin segern 18 – 16. Årets tre matcher i år har poängmässigt resulterat i 57 – 57; jämnare kan det inte vara.

Nu är vi framme vid säsongens sista match, med en tvåpoängsledning till Pingvin, första gången de haft en sådan fördel. Exiles ställer upp med ett starkt lag. Startuppställningen har 11 landslagsspelare med ytterligare 6 på bänken. Två Georgier startar, inklusive en som avancerat till en landslagsplats, och en sitter på bänken. Många av Exiles utländska spelare har varit här i 7 – 10 år och flera har blivit svenska medborgare. De har ett par nya spelare som kontaktat klubben i år och velat komma till Stockholm och Exiles.

Pingvin verkar ha i princip sitt bästa lag med undantag för landslagsman Oscar Larsson som lär vara skadad. De har sex svenskar inklusive fyra landslagsmän och nio utlänningar av vilka en är 3 års svensk. De har sex svenskar av 7 på  bänken av vilka två, tror jag, har spelat för Sverige. Totalt fem georgier av vilka fyra startar. Åtta nykomlingar som sagt och ett starkare lag än på senare år.

Det är klart att Pingvin satsat allt på att vinna i år. Deras B-lag spelar endast sporadiskt och de skickade ett enda lag till USM. Exiles skickade 6 och deras B-lag vann Div. 1 N. De ligger på 6:e/7:e plats i Sverige.

.Pingvin har i praktiken ett helt nytt lag i år medan Exiles ställer upp med samma beprövade lag som tidigare. I sina två förluster i år har Exiles saknat nyckelspelare. Men nu är alla närvarande och de har fördel av hemmaplan. Jag tror att Exiles bör vara knappa favoriter men om Pingvin kan behålla eller utöka sin ledning är det bara att gratulera dem till en hårt tillkämpad seger mot det bästa som Exiles kan uppbringa.

(Ingår i dagens matchprogramme)

Wonderful start to World Cup in Japan

Japan, its organisations and population have risen to the occasion magnificently with a superbly organized opening ceremony and the first seven games all sold out in the tournament. No real surprises but some of the weaker teams gave the stronger ones something to think about.

Russia raised their game against a very slick Japanese team in the opening game while Namibia scored three good tries against Italy. It took Australia well into the second half to get on top of Fiji, while perhaps the best game of the weekend saw France just get home against Argentina with a late drop goal. The big game was of course New Zealand vs South Africa which ended 23 – 13 but with the Boks pushing NZ very hard indeed. Finally, on Sunday we had three of the home nations all hinting quietly to their supporters that they would go far in the tournament. Top ranking Ireland put up a fine display to outclass Scotland who looked out of their depth, while England took 75” to get their bonus point against a very tough Tonga who had, however, conceded 92 points to NZ in a warm-up game. England have some speedy runners but are technically not very skillful players. They could well have a hard time of it against both Argentina and France. Scotland´s moment of truth will come against Japan, but they will also have to surmount Samoa to make the Quarters.

I know Argentina and Russia are almost the only teams who don´t include an army of foreigners in their teams with varying degrees of legitimacy, but I have to say the teams that annoy me most are Scotland and England. About a third of the Scottish starters come from the Southern hemisphere and half the subs seemed to be New Zealanders.

The English team is around 50% a Commonwealth select and to play a 32 year old NZ-scrum half who only discovered that he was “English” a month ago is showing complete contempt for the many fine native scrum halves. I´ll be glued to the screen for the next month, there could be a number of bumps on the road before the finals.

Ungdoms SM I helgen.

Som vanligt hade vi närmare 50 lag anmälda men dessa kommer nästan uteslutande från de yngre ungdomskategorierna. Elefanten i rummet är att det knappast fanns några aktiviteter över 15 år. F15 hade två lag, F18 hade sex men dessa var alla 7-manna lag. Inga unga damlag har i närheten av ett 15-manna lag. På herrsidan är det lika illa. P16 hade 4 lag (12-manna?) och sedan tar det slut.  Exiles har med ett nödrop ett P18-lag men övriga Sverige kan inte ens få ihop några kombinerade lagkombinerade föreningar trots att de har 8 – 10 registrerade spelare. Exiles tillsammans med Erikslund har fått åka ned till Köpenhamn för att få några matcher. Det blev således inga P18 i år, en mycket oroväckande utveckling.

Ändå envisas förbundet med att skicka iväg ett svenskt P18-sjumannalag till EM. Ta en titt på dem på Rugby Europe. En samling nybörjare, av vilka några kan springa fort, men med få idéer om hur man spelar sjumanna på internationell nivå. De spelade på Trophynivå, dvs länderna på 13:e till 24:e och slutade på 7:e plats. Med tanke på att endast två av de Sex Nationerna spelar ligger vi på 23:e av 28 europeiska länder. Bakom oss har vi fem nybörjare. 

På damsidan har vi c:a 40 unga tjejer där ingen förening kan få ihop fullt lag men där de kan skrapa ihop sex sjumanna grupperingar. Även dessa skickas plikttroget till EM varje år där de bekräftar att de inte har de färdigheter som behövs för att spela på den nivån. Flickorna slutade på 12th plats av 16 deltagande och vann en av sina 6 matcher. De gjorde 4 försök och släppte in 22. Flickorna såg ut att vara pigga och ambitiösa, men det är matchvana som saknas, förmågan att läsa spelet och skapa öppningar.

Vart vill jag komma med denna långa redogörelse? Jo, att vi behöver ha minst 100 pojkar och 100 flickor som spelar i någon form av inhemska tävlingar innan vi vågar släppa ut dem internationellt. Det är uppenbart just nu att vi endast kan hävda oss mot nybörjarnationer och Sverige efter över 80 år borde skämmas för att spela på den nivån.

Conference 1 N 2019 – 2020 har startat!

Jag vill påminna Förbundet om att  denna turnering har redan påbörjats och att Sverige kliver in om en månad. De tävlar mot Tjeckien, Ungern, Lettland och Luxemburg om en plats i European Trophy nästa år. Tjeckien åkte ur Trophy förra året efter att ha förlorat samtliga fem matcher med stora siffror. I helgen mötte de Ungern på hemmaplan. Tjeckien verkade ha ett helt nytt ungt lag och även motståndarna verkade vara oprövade unga. Ungern var sämre än förra året och spelade på ungefär samma nivå som de svagare lagen i årets Allsvenska. Tjeckien hade en tvåmetersman som tog alla inkast och en ställklunga som lätt tryckte bort Ungern. Deras backar skapade skickliga anfall och Ungern hade mycket litet att sätta emot. Tjeckien spelade på samma nivå som Exiles eller Pingvin och vann till sist 64 – 0. Nu har vi fördelen att spela mot Tjeckien på hemmaplan nästa maj och plockar vi ihop ett lag som grundar sig på de drygt 30 Exiles/Pingvin-spelare som är Sverige-behöriga har vi en chans att vinna och flyttas upp till Trophy. Inte ett ord har skrivits om vilka som har hand om vårt 15-manna landslag och man kan befara att det är samma samling inkompetenta som misskött uppdrag i många år. De ansvariga förra året hade användning för endast 3-4 spelare från de två dominerande klubbarna och landslaget spelade på en nivå endast en aning bättre än Ungern i helgen. I dagens läge är prognosen att vi stannar kvar på konferensnivå minst ett år till.

SM avslutas om några dagar och min förväntan var att de första veckorna i oktober skulle ägnas åt att plocka fram vårt bästa lag inför första EM-matchen mot Lettland den 26 oktober. En riktig tränare hade åkt runt till distrikten sagt att endast Sverige-behöriga skulle tas ut till lagen och uppmuntrat alla aspiranter att ställa upp och visa vad de kan. I stället har distrikten fått i uppdrag att plocka ut lag efter behag. Skåne har redan tackat nej och vi får se om det blir något stympat distriktsmästerskap. Att många givna spelare helt tappat förtroende för landslagsledningen torde vara välkänt. Varje distrikt har fått 20.000:- för att finansiera sitt lag. Det räcker inte långt.

Jag kan påminna om att min familj för 18 månader sedan erbjöd 300,000:- över tre år för att finansiera landslagets förberedelser. Enda villkoret var att få ihop en fungerande administrativ ledning. Det blev ett möte sedan rann det hela ut i sanden. Uppenbarligen får man inte ”ta över” förbundet på detta sätt. Vi har använt pengarna för att finansiera rugby på annat sätt, men är rätt besvikna på förbundets inställning.    

Still plenty to play for!

Nothing decided as yet with respect to the male and female titles, both will go down to the final games.

Pingvin put up a much better display against Exiles than three weeks ago and may or may not have won a narrow victory at home (see below). I´ll leave it to others who were there to give a more detailed play by play account. Exiles dominated initially, leading 3 – 13, but Pingvin fought back with two tries to lead 15 – 13. Ian Gowland put over another penalty to make it 15 – 16 when the final whistle went and it looked like a narrow Exiles victory. But then an assistant referee rushed onto the field to report a previous offense. The referee reopened the game and Pingvin slotted an easy penalty to reverse the result. Something for all involved to look at the small print of the laws. The Swedish rugby convenor felt that when the final whistle is blown the game is over but no doubt this will shortly be clarified. As it turned out Exiles were short of a couple of key players, but Pingvin were also missing a few regulars. It will be all to play for in a couple of weeks at Skarpnäck. Since 2003 Pingvin have played aroung 25 games in Stockholm and have only won one, by one point. But what are statistics worth when the starting whistle blows?

After Enköping´s fine display in the semis against Pingvin and Göteborg´s more pedestrian showing against Exiles it wasn´t hard to predict that Enköping would comfortably retain their third place in the Championship. But, skenet bedrar, as they say in Swedish. Göteborg seem to have dominated and ran out easy winners by 39 – 21. Both teams play differently home and away and there is certainly a possibility that Enköping can catch up the deficit in the return, but it won´t be easy.

Meanwhile, in the final qualifying to Allsvenskan, Troján won easily in their home-game against Södertälje and seem likely to claim a place if in fact they choose to take it.

On the Ladies´ side, Vänersborg continued their idiotic reporting methods by recording a 0 – 0 score against Exiles. This was corrected to 20 – 5 to Exiles, but with the front fives once again reported as scoring all the tries. Perhaps something for TK to take a look at. This result means league victory for Exiles in the minileague, irrespective of the outcome of their final game against West Göta. It is also clear now that Exiles will be at home to Enköping in the one-off semi, while Pingvin will face Vänersborg in the other. The winner of their encounter in Vänersborg in a couple of weeks will determine who gets home advantage in that semi.   

First final this weekend


Pingvin came up to Stockholm with an 11 point lead after the first league game, perhaps a bit fortuitous as the final seven-pointer resulted from a knock forward not noticed by the referee. The match in Stockholm was a tough one with Exiles having the edge but not taking their chances. Leading 10 – 0 at half time, a couple of blunders gave Pingvin the chance to draw level and it was only in the last half hour that Exiles began to get on top. Several missed kicks meant that Exiles still only led 20 – 10 with a few minutes to go before a simple penalty gave them the points required for a final home game.

This result probably dented Pingvin´s confidence and they have not played well against an Enköping side which only lost by 6 aggregate points in the semis. Pingvin have had to play their best team throughout while Exiles have been able to rest players and still win their semis comfortably.

Some statistics: Exiles beat Enköping 55 – 0 on August 10, with Enköping fielding 9 to 10 of the players facing Pingvin in the semis. Pingvin last week fielded 6 Swedes, 5 Giorgians and 4 other recently arrived guests. Exiles had 6 Swedes, 3 Georgians and 6 others, only one of whom started playing for Exiles this year. They also had 5 internationals on the bench. In the semis the Exiles´ try count was 18 – 1, Pingvin 5 – 4. In the league the figures were Exiles 94 – 7, Pingvin 54 – 6. All together Exiles 112 – 8, Pingvin 59 – 10.

Superficially, Exiles would seem to go into the finals with a slight advantage, but a certain amount of caution should be shown. Pingvin have had a strong defence throughout the season and it is only in the last few weeks that they have weakened somewhat. The decisive factor over the two finals could well be Exiles´ strength in depth; they have close to 20 internationals on their books and a number of others rapidly approaching “3-year status”. This is their 19th final in a row and they will be very unwilling to lose their title after seven years on the trot.

Meanwhile, Exiles Ladies have been undefeated all season and they travel to meet the other undefeated team,  Vänersborg. These have been Swedish champions for the last two years, mainly due to the efforts of Minonna Nunstedt. She has, however, been injured this season and there have been reports of schisms within the Vänersborg camp. Exiles have put in solid performances throughout the short 15-a-side season, including a 19 – 5 win against Pingvin. The return of perhaps Sweden´s best player, Rebecca Kearney, has strengthened Exiles and I feel they should be strong enough to win the game and the league and to have home advantage in a probable one-off semi and final.

Summing-up, a big day for Exiles where they will be hoping to take steps towards the double which they last achieved three years ago.

Top of Form

Bottom of Form

Top of Form

Bottom of Form

Top of Form

Bottom of Form

Top of Form

Bottom of Form

Top of Form

Bottom of Form

Spännande mellan Pingvin och Enköping

Någon känd supporter retade gallfeber på Enköping genom att för ett par veckor sedan utgå ifrån att semifinalen mot Enköping var en självklarhet och att Pingvin skulle promenera direkt till finalen. Nåväl, efter 31 – 26 på bortaplan och 7 – 6 hemma låg Pingvin utanför finalen i halvtid och ett enda försök räddade finalplatsen åt Skaningarna. Inget ont sagt om Pingvin men jag tror att de flesta svenska rugbyentusiaster gläds åt Enköpings framsteg. Reaktionen hade nog varit densamma om Exiles hade snubblat. Vi behöver fler drabbningar på denna nivå, den första match som Pingvin och Exiles inte vunnit lätt i år, bortsett från interna matcher.

Nu kan vi trots allt se fram emot en femte final i rad mellan Exiles och Pingvin. Exiles lär inte ha varit särskilt glada åt domaren i Göteborg veckan innan som ideligen blåste av spelet och dömde straff, främst emot bortalaget. Nu ställde de upp med ett starkare lag i Stockholm och vann 78 – 7. Glädjande nog kom Göteborg, notoriskt svaga på bortaplan, med 22 spelare. Sean Burke, som spelar sin bästa rugby på flera år stod för fem försök på 50 minuter innan han lämnade planen.

På damsidan fick Pingvin kämpa hårt innan de besegrade Enköping medan Vänersborg envisades med skämtet att samtliga poäng i segern mot Skåne Ladies gjordes av en pelare, förra gången en andra ledare. Nu har de två hemmamatcher mot Exiles och Pingvin där den slumpmässiga lottningen i en-matchserien kan avgöra mästerskapet.

Annars, i lägre serier, gjorde Kalmar Södra mycket bättre ifrån sig på hemmaplan mot Troján, som nu går till Allsvenskt kvalspel mot Södertälje. Exiles B, som inte får spela om en plats i Allsvenskan, vann för tredje gången i år med c:a 50 poäng mot Uppsala, trots den sämsta uppsättning målsparkar jag någonsin sett. Tack Mats Pallin för att ha postat hela matchen, som inom 18 timmar noterat närmare 500 visningar!. Mera inspelade matcher, det finns uppenbarligen en publik. Även här hyfsat med spelare; Uppsala hade 22 och Exiles B 18, med 22 engagerade samtidigt mot Göteborg.

Till sist en seger på bortaplan för Spartacus mot Malmö, till glädje för f.d. Exile Andy Stewart som numera tränar Göteborgslaget.   

Spännande helg

Viktigast för Exiles var nog seriematchen, denna gång på damsidan, mot Pingvin. Med reservation för att Vänersborg kan komma på slutet har Exiles och Pingvin varit klart bäst hittills och deras match i går kunde uppfattas som seriefinal. Det blev ett slags gladiatorspel där båda lagen sprang rakt in i varandra i 80 minuter. Exiles tog ledningen då pelaren Jennifer noterade sin femte försök för säsongen, delad tvåa tillsammans med Minna i Allsvenskans försöksserie. Därefter hade Exiles ett litet övertag men kunde inte ta sig igenom Pingvins försvar. Avgörandet kom efter en halv timme då Uthalvan Rebecca Kearney bröt från sin egen planhalva och stoppades några meter från mållinjen. Men andra Exiles hade hängt med och veteranen Ygge, tillbaka efter barnafödande, plockade upp bollen och forcerade sig efter mållinjen. Ny lyckad spark och det blev 14 – 0. Under längre perioder fick Pingvin straff efter varje aktivitet och det hjälpte de att parkera sig på Exiles linje. Pingvins klunga visade sig vara för stark och flankern Maja gjorde inget misstag. Hemmalaget ledde i halvtid med 14 – 5, men matchen var ingalunda avgjord.

Exiles hade vinden bakom sig efter pausen men det blev samma passningsspel som ledde till fortsatt stiltje. Varför Exiles inte valde att sparka bollen över det snabbt annalkande försvaret var för mig och andra en gåta. Till sist ett skickligt loopingspel gav Rebecca K. en chans att med nöd och näppe nå fram till hörnet. Exiles ledde då 19 – 5 men Pingvin gav aldrig upp. De sista 10 minuterna parkerade de inom Exiles 22, men försvaret höll ut och Exiles tog en knapp men rättvis seger. Rebecca var utan tvekan matchens lirare medan hennes motpart från Nederländerna hade svårare att hävda sig. Den andra flickan från utlandet var skadad och spelade inte. Nu får vi se vad Vänersborg kan göra mot dessa två lag.

Domaren hade kunnat vara mera förebyggande. I en tät match kan man alltid räkna med att både sidorna glider offside. Denna domare väntade tills så skedde för att sedan ideligen blåsa straff.

Efter den tuffa matchen mot Pingvin hade Exiles råd att skicka ett A/B lag till Göteborg med ett fåtal startande från veckan innan. Det blev ett acceptabelt 34 – 3.

Den andra spännande matchen var semifinalen Enköping – Pingvin. Det var väntat att Enköping skulle satsa hårt men ingen hade räknat med att de skulle ha ledning då 13 minuter återstod. Jag har inte sett någon matchrapport med det är tydligt att Pingvin fick gräva djupt för att ta hem segern med 31 – 26. Kan Pingvin samla sig till nästa vecka?

En oväntad stor seger för Troján mot Kalmar Södra. Kanske avspeglar den stora klasskillnaden mellan Div 1 N och S?

Utfallet på Dag 1 för F18 avspeglar tyvärr mina farhågor om flickornas möjligheter. De satsade friskt men har inte förmågan att få bollen över linjen. 100 – 0 talar sitt tydliga språk. Jag hade hoppats på plats 9 – 12 men nu verkar det snarare vara en kamp on 14 – 16.         

Page 2 of 15

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén