Min prognos var att Sverige hade en 50% chans att vinna, men det räckte inte till. Skall man vara ärlig var Ukraina det något bättre laget och alla de brister som påpekats under hela Konferens N 1 hösten 2018 – våren 2019 kom upp i öppen dager även i dag.
Finns någon i svensk rugby förutom Kanogo som anser att detta är vårt bästa lag?
Finns någon i svensk rugby förutom Kanogo som anser att förberedelserna för detta och övriga matcher är tillfyllest?
Finns någon i svensk rugby förutom Kanogo som anser att det finns en enda inhemsk spelare som platsar bland landslagets backar.
Finns någon i svensk rugby förutom Kanogo som anser att svenskättade som spelar för det mesta långt nere i seriesystemet i olika europeiska länder är bättre än våra inhemska produkter?
Jag tror att svaret är nej på samtliga dessa frågor. Men berätta gärna på ”rugbyfans ” om du tycker att Kanogo är inne på rätt spår.
Efter att ha tittat på Exiles´ seger i går mot Hammarby (85 – 7) och Sveriges insats mot Ukraina i dag skulle jag tippa att Exiles vinner med minst 30 poäng.
Varför?: E. är vältränade, de har ett mycket starkt försvar, det är konkurrens för att komma in i laget, de har spelat ihop rätt länge, backarna har övat in olika anfallsspel, och de har en bra tränare. De har en stark klunga som trycker tillbaka nästan alla motståndare. De vinner nästa alla sina inkast och är för det mesta bra i ruck och maul. Laget blir bättre och bättre på ”off-loading” i stället för att falla till marken inför första bästa motståndare. Jag skryter om allt detta för att jag anser att landslaget har nästan inga av dessa positiva egenskaper.
Några är uppenbarligen dåligt tränade, försvaret är ihåligt, vissa spelare tycks vara givna oberoende av hur de spelat tidigare, backarna skeppar ut bollen och enstaka spelare försöker hitta en lucka (oftast förgäves). Jag har svårt att se vari Kanogos tränarinsatser består. Den svenska klungan går bakåt vid nästan varje insättning och vid inkasten tar man inte mer än drygt hälften av alla egna inkast. Vid ruck och maul har Sverige varit hyfsade. Nyckeln till modern rugby är snabb off-löading (interpassing) och det klarar det svenska landslaget inte.
Nåväl, ”Shto dyelatje? (Vad skall vi göra?) som Lenin frågade en gång i tiden. Den nya styrelsen fick ärva en ledningsgrupp för Herr XV. Nu lyckades man bara få tre med sig till Odessa; ingen fysio, ingen läkare; manager och tränare dubblerade som water-boys (se spellistan). Enligt min uppfattning vore det här rätt tillfälle att göra rent hus med hela administrationen. Tacka dem för sina insatser, skaffa ett helt nytt gäng, ge dem mera pengar (externt eller internt finansierat) och låt oss se om vi kan bygga upp ett bättre lag inför Trophy 2021.