Sex nationer behåller sin magi år efter år och återvänder nu efter Covid med oförminskad styrka. Jag skulle vila påstå med ökad kraft då numera även U20 och Damerna har ökat sin spelstyrka väsentligt. Även de drar hyfsat med publik, U 20-matchen mellan Irland och Frankrike var utsålt, och på damsidan hade Irland – Frankrike och Wales – Skottland rekordpublik.
Det fanns många roliga, jämna matcher för herrarna men det var till sist rättvist att ”grand chelem” vanns av Frankrike under ledning av sin briljanta klunghalva Antoine du Pont som nog blir vald till världens bäste spelare för andra året i följd.
Och var det någon som inte njöt av Italiens segerförsök strax före slutsignalen mot Wales då stjärnskottet Ange Capuozzos sprang 90 m och passade sedan till Padovani som lade bollen under stolparna. Man blev ännu mera rörd av att Wales ”Man of the Match” Josh Adams valde att överlämna sin utmärkelse strax efter matchens slut till Capuozzo, en oerhört fin gest som nog går till hävderna.
Över nu till svensk rugby men betydligt mindre att njuta av. Klara plus poäng till Damerna som blev obesegrade på Europas Trophynivå efter att ha slagit Finland, Tjeckien och till sist Schweiz. Redan efter segern mot starka Tjeckien var det klart att Sverige hade sitt bästa lag på ett bra tag och 48 – 0 mot Schweiz bekräftade detta. Sveriges spelstyrka har nog inte försämrats av att vi har 5 – 6 spelare som deltar i de två högsta serierna i engelsk damrugby.
Sverige bör således flyttas upp till Championshipnivå till hösten, men den förlamning som Rugby Europa tycks befinner sig i, inte för första gången, innebär att vi inte än så länge vet hur seriesystemet kommer att utformas.
Ordförandenas ombyten inom SRF pågår med oförminskad styrka, men den nästan totala tystnad som kringgärdar förbundets verksamhet kvarstår. Herrarnas XV-manna landslag har tre viktiga landskamper i april och maj, men förberedelserna hittills är mycket trevande. Två mindre läger fick ställas in p g a Covid och ett läger med 37 inbjudna hölls för någon månad sedan. Dessa 37 hade accepterat en inbjudan att ställa upp, men som vanligt fick vi inte veta vilka som hade tackat nej till följd av sjukdom, skada, ointresse eller tillfälligheter. Visningar av nästan alla matcher innebär att intresserade kan följa nästan alla tänkbara aspiranter, åtminstone i Sverige. Min bedömning av de 37 är att det fattas 4-5 som är givna i truppen om 23, att 4-5 har inget att hämta i landslagssammanhang och att det finns 4-5 nya, lovande yngre spelare som mycket väl kan slå sig in i truppen. Det har varit något träningspass sedan dess utan någon offentlig information och matchen borta mot Lettland spelas om drygt två veckor. Lettland som inte spelat en match på ett par år blev en mindre positiv överraskning för Sverige i helgen då de lätt slog Luxembourg 32 – 9. De har fyra bra pelare som utplånade Luxembourg i klungorna, är pålitliga vid inkasten och har ett atletiskt tredje led. Kedjan är inte dålig heller och försvaret såg till att Luxembourg aldrig var i närheten av att göra försök. Om Sverige inte spelar en träningsmatch och truppen tas ut från de angivna 37 är jag inte säker på att de kommer att slå Lettland som även de fortfarande har en chans att vinna gruppen.
Tjeckien är kanske inte riktigt så starka som vi trodde för ett år sedan och jag tvivlar på att vi ur dessa 37 kan välja ut ett lag som kan slå dem. Då blir det ett år till i gärgårdsserien och en fortsatt ranking kring 50.
Intressant att det förs en viss debatt kring bröderna Mabons insatser som rugby kommentatorer på Viaplay. Stora flertalet inslag är positiva men några kritiska kommentarer har framförts. Genomtänkta synpunkter är alltid välkomna men påståendet att de är amatörer och inte bidrar någonting är inte särskilt konstruktivt.
Faktum är att det var Allan som efter en gedigen bearbetning för några år sedan fick TV-bolaget att något motvilligt gå med på att visa rugby i svensk TV. Sedan dess är det Allan och Hamish som i stort sett kört alla rugbysändningar.
Innan dess hade Hamish kommenterat 8 Superbowls i rad, kanske den svåraste uppgiften inom sportbevakning, en fantastisk prestation utan den armé av bisittare som finns i amerikansk TV.
Viaplay är av förklarliga kommersiella skäl förtegna angående tittarsiffror men det faktum att de visar mer och mer rugby talar sitt tydliga språk. Och jag tror att Mabons bidrag har varit av betydelse för denna intresseökning.
Både bröderna har spelat för Sverige, är svenska mästare och har spelat i över 30 år för Exiles. De har spelat över hela världen och Hamish är Storgrabb och har spelat för Sverige i sex olika positioner från fullback till andra led. Ingen annan i svensk rugby har varit i närheten av de över 500 försök han har gjort för Exiles. Att kalla dem för amatörer är således kanske en sanning med modifikation. Det finns för resten ingen kommentators-utbildning, alla får lära sig allt efter hand.
Några insändare har antytt att de brittiska kommentatorerna är mycket bättre än de svenska. Men vi pratar om svensk TV där inte alla tittare begriper olika brittiska dialekter som välter sig i tekniska speluttryck. Kvaliteten är dessutom mycket varierande; de irländska och skotska är för det mesta bra medan engelsmännen i stort bara framhåller hur bra England är och nämner knappt motståndarna. Och få av dem efter många år har lärt sig hur man uttalar franska och italienska namn.
Men britterna talar för det mesta inför en kunnig publik, medan svenskarna har en annan uppgift. En stor andel av den svenska publiken behärskar inte alla de små, tekniska detaljer som förekommer i varje spelsekvens och de svenska kommentatorerna hjälper dem at hänga med i spelet. De försöker nu tona ned denna pedagogiska uppgift i takt med att publiken förhoppningsvis blir mera insatt i spelets finesser.
De har tjänat åtskilliga hundratusentals kronor under årens lopp som kommentatorer; det bör dock nämnas att varenda krona har donerats till Exiles och stannar således inom sporten.
De skall för resten f f g kommentera en match genom Rugby Europa då Sverige möter Tjeckien i det som kan bli en avgörande match på Stockholms Stadion den 14 maj. Då kör de troligtvis på engelska.
En sista tråkig notering: endast 13 herrlag kommer att delta i seriespel i år samt 9 damlag. Senast vi hade så få deltagande herrlag var 1970 tror jag. Vart är svensk rugby på väg?