Inför en publik på närmare 400 med minst 1000 till genom streaming spelade Sveriges två klart bästa lag en mycket bra och spännande match där utfallet var fortfarande ovisst en bit in i andra halvlek. Som antyddes innan hade dock Exiles en bättre bänk och det bidrog till att de till sist kunde dra ifrån och vinna med 33 – 18. Att Mattieu Spens-Cossin hade en mycket dålig dag med sina målsparkar bidrog också till att Troján aldrig riktigt hann ikapp.

Exiles började med ett mycket starkt tryck som gav dem en 9 – 0 utdelning efter en kvart. Det blev 9 – 3 innan ett mycket fint anfall genom Exiles´ kedja gav en ledning på 14 – 3, en ny straff 17 – 3 och ett bra försök längst ut av Alex Melander innebar en halvtidsledning för Exiles på 17 – 8.

Ytterligare ett bra anfall av Troján gav en reducering till 17 – 13 men närmare än så kom aldrig Troján. Exiles ökade trycket och det blev till sist två straffar och två försök till och med 10 minuter kvar hade glappet ökat till 20 poäng och 33 – 13. Melander gjorde ett andra försök men matchen var slut och resultatet 33 – 18.

Jubel för Exiles med 10 titlar i rad och 15 segrar från 21 finaler sedan sekelskiftet. Tårar för Troján som haft en bra säsong och som måste ha trott att 36 – 18 segern mot Exiles för ett par veckor sedan tydde på en första SM-titel. För Troján fina insatser från dansken Melgaard, Melander, Axelsson och Zengler. Motsvarande för Exiles från Jurcynski, Walsh, Mitchell, Burke, Iuta, Lindblom och Beso.

Men tack till samtliga spelare från båda lagen som enligt min uppfattning bidrog till en ny nivå inom svensk rugby.

Tack till domartrion som skötte matchen oklanderligt och till streamingen med en högklassig kommentar från Hamish Mabon. För yngre läsare kan det vara intressant att veta att kommentatorn spelade för Sverige i sex olika positioner från fullback till andra led, gjorde 500 försök för Exiles och som 56-åring spelar fortfarande för Exiles B-lag. Till vardags är han en av Sveriges ledande revisorer.

Pokalen överlämnades av Niclas Jaråker som leder statistiken med över 50 landskamper för Sverige och som förra året var förste mottagare av Hedersordförandes pris för viktiga bidrag till svensk rugby.

En eloge också till Anna-Lena Svartz, Trojáns tränare, som höll ett tal där hon gratulerade Exiles och överlämnade två flaskor champagne till Exiles´ ordförande, nykteristen Allan Mabon. Han såg dock till att de gick åt. Grattis till Allan som varit ordförande under alla dessa år och till Ian Gowland och Mac Jelec Dozo som roffat åt sig samtliga tio medaljer. Och grattis till våra 8-åriga mascots som sprang omkring som galningar hela eftermiddagen. Det visar sig att flera kan spinpassa redan nu, en t o m bakom ryggen. Vad månde det bli av Exiles om 15 år?

Efter allt beröm är det intressant att vända sig till ”Rugby fans” för att se hur matchen togs emot. Här samlas tyvärr den sedvanliga gruppen av misslyckade, missnöjda kverulanter där det finns en total avsaknad av intellektuell nyfikenhet och stringens. Fanatiker tror det de vill tro oberoende av fakta.

Hästen har gjort ett utmärkt arbete med att bygga upp detta forum, men när det går dåligt för Enköping går ränderna aldrig ur. Plötsligt är allting fel hos klubbarna, lagarna, styrelsen och Riksidrottsförbundet. Det är tragiskt att någon som ägnat sitt liv åt Enköping RK nu inte har någon uppgift inom klubben och betraktas som något av ett skämt av många medlemmar. För att inte nämna ett par andra kverulanter som inte längre är aktiva inom Pingvin och som tycks ha ett hat för Exiles som grundats för årtionden sedan.

Jag kan förstå efter den dominans som Exiles haft på herrsidan sedan sekelskiftet att människor tröttnar, hoppas att ”underdogs” vinner efter alla dessa år och att nya namn och klubbar träder fram. Den kungliga svenska avundsjukan kan också ha spelat en viss roll. Nu har nog Troján kommit för att stanna och tillsammans med Exiles, Enköping och Pingvin bildar de en grupp som kan alla slås om SM-titeln nästa år. Det ser jag fram emot.