Back to business med första omgång av 7-manna SM och helgens EM. SM för herrar fungerade hyfsat, trots flera avhopp i Norr; alla kommer visserligen att kvalificera sig till  finalen men standarden höll en hygglig nivå trots det långa uppehållet. I Norr såg Enköping ut att vinna med viss marginal men de viktiga matcherna mot Troján och Exiles var mycket jämna tills ett par minuter före slutet. Då hade Troján två utvisningar och Exiles kunde inte få ihop 7 hela spelare. Även Uppsala häll en hygglig standard, medan Exiles´ andra lag slog Hammarby lätt.

I Väst spelade Göteborg och Spartacus inledningsvis jämnt men Göteborg drog ifrån i finalen. Vänersborg släppte in ganska många poäng men var ingalunda utklassade. Inga lag från Skåne och man kan diskutera det etiska i att de två landslagsuttagna ursprungligen därifrån plötsligt dyker upp i Enköpingsdräkter. Samma sak skedde hos damerna m a p  Kalmar Södra och man kan notera att dessa två lag har landslagansvariga verksamma där. Det finns som bekant många sätt att aspirera på SM-titlar!

Landslagstruppen på 12 man var relativt stark från början. Trevligt att se att Robin Fransson gjort comeback efter svåra hälsoproblem och grattis till Ian Gowland, en pigg 40-åring, som fortfarande platsar i laget. Trots angiven klubbtillhörighet hade Enköping sex spelare i truppen, och Exiles fyra, tillsammans med Jesper Gustavsson från Spartacus och Alfred Nordgren från Harrowgate. Alla sex från Enköping ställde upp i helgen medan Matt Mitchell saknades från Exiles. På slutet var det endast Ian kvar, då Dennis Melander och Theo Karlsson sparades med lindriga skador. Nu ser vi plötsligt dagen före turneringen att Mitchell och Nordgren är borta och att ytterligare två spelare från Enköping är uttagna.

Landslagstruppen har nu försvagats och några namn saknas: Sean Burke har bl.a. familjeåtaganden men återvänder till 15-manna. Unge Liam Pallin har varit halvskadad, han gjorde turneringens bästa försök i förra årets SM-final. Och naturligtvis hade man velat se Alexander Melander med. Han gjorde 7 försök i helgen för Troján men har kanske en liten bit kvar till att återhämta sig helt.   

Det har skett en del omstuvningar i det europeiska mästerskapet och trophynivån, då Frankrike, England, Wales och Irland utgår och endast Italien ställde upp från de sex nationerna i årets mästerskap som påbörjades förra veckan.. Den icke redovisade förklaringen var nog att OS var med i bilden men jag misstänker att 6N inte alltid ställt upp med sitt bästa lag i Europa på senare år och har börjat förlora. Sverige har slagit Frankrike och spelat oavgjort mot England på senare år och när så sker brukar 6N raskt dra sig ur, vilket vi sett förut. Hur som helst, Rumänien åkte ur, Litauen flyttades upp och det blev 8 lag som tävlar om mästerskapet. Spanien vann en spännande final mot Tyskland.

Sverige spelar nu på en tuff Trophynivå där det 2019 var nästan dött lopp mellan Litauen, Ukraina och Belgien. Sverige kom sexa och nu får de dessutom Rumänien att tampas med. Det lag som Sverige disponerade över för 3-4 år sedan hade klarat en bra placering, nu blir det avsevärt svårare.

Om sanningen ska fram var Belgien det klart bästa laget sista gången det begav sig, men de lyckades slarva bort segern. Nu blir det tre grupper om fyra länder där. Rumänien, Ukraina och Belgien är först-seedade. Sverige placeras tvåa i Pool A efter Rumänien och de två återstående länderna är Israel och Bulgarien. Sverige spelar enligt ordningsföljden Israel, Bulgarien och Rumänien. Israel har blivit bättre på sistone och skall inte underskattas. Ett minimivillkor är dock att Sverige slår dem och Bulgarien, sedan får vi se.

Av det vi såg i helgen i Sverige var det lite för mycket 15-manna spel och det känns som om vi inte har någon utpräglad sprinter. Den reviderade laguppställningen innehåller i bästa fall endast tre forwards och det räcker inte alls. Nog hade Elias Granath kunnat få en chans. Jag har svårt att se att vi kan aspirera på att vinna Trophyturneringen, men jag hoppas som alltid på mirakel.