Japan, its organisations and population have risen to the occasion magnificently with a superbly organized opening ceremony and the first seven games all sold out in the tournament. No real surprises but some of the weaker teams gave the stronger ones something to think about.
Russia raised their game against a very slick Japanese team in the opening game while Namibia scored three good tries against Italy. It took Australia well into the second half to get on top of Fiji, while perhaps the best game of the weekend saw France just get home against Argentina with a late drop goal. The big game was of course New Zealand vs South Africa which ended 23 – 13 but with the Boks pushing NZ very hard indeed. Finally, on Sunday we had three of the home nations all hinting quietly to their supporters that they would go far in the tournament. Top ranking Ireland put up a fine display to outclass Scotland who looked out of their depth, while England took 75” to get their bonus point against a very tough Tonga who had, however, conceded 92 points to NZ in a warm-up game. England have some speedy runners but are technically not very skillful players. They could well have a hard time of it against both Argentina and France. Scotland´s moment of truth will come against Japan, but they will also have to surmount Samoa to make the Quarters.
I know Argentina and Russia are almost the only teams who don´t include an army of foreigners in their teams with varying degrees of legitimacy, but I have to say the teams that annoy me most are Scotland and England. About a third of the Scottish starters come from the Southern hemisphere and half the subs seemed to be New Zealanders.
The English team is around 50% a Commonwealth select and to play a 32 year old NZ-scrum half who only discovered that he was “English” a month ago is showing complete contempt for the many fine native scrum halves. I´ll be glued to the screen for the next month, there could be a number of bumps on the road before the finals.
Ungdoms SM I helgen.
Som vanligt hade vi närmare 50 lag anmälda men dessa kommer nästan uteslutande från de yngre ungdomskategorierna. Elefanten i rummet är att det knappast fanns några aktiviteter över 15 år. F15 hade två lag, F18 hade sex men dessa var alla 7-manna lag. Inga unga damlag har i närheten av ett 15-manna lag. På herrsidan är det lika illa. P16 hade 4 lag (12-manna?) och sedan tar det slut. Exiles har med ett nödrop ett P18-lag men övriga Sverige kan inte ens få ihop några kombinerade lagkombinerade föreningar trots att de har 8 – 10 registrerade spelare. Exiles tillsammans med Erikslund har fått åka ned till Köpenhamn för att få några matcher. Det blev således inga P18 i år, en mycket oroväckande utveckling.
Ändå envisas förbundet med att skicka iväg ett svenskt P18-sjumannalag till EM. Ta en titt på dem på Rugby Europe. En samling nybörjare, av vilka några kan springa fort, men med få idéer om hur man spelar sjumanna på internationell nivå. De spelade på Trophynivå, dvs länderna på 13:e till 24:e och slutade på 7:e plats. Med tanke på att endast två av de Sex Nationerna spelar ligger vi på 23:e av 28 europeiska länder. Bakom oss har vi fem nybörjare.
På damsidan har vi c:a 40 unga tjejer där ingen förening kan få ihop fullt lag men där de kan skrapa ihop sex sjumanna grupperingar. Även dessa skickas plikttroget till EM varje år där de bekräftar att de inte har de färdigheter som behövs för att spela på den nivån. Flickorna slutade på 12th plats av 16 deltagande och vann en av sina 6 matcher. De gjorde 4 försök och släppte in 22. Flickorna såg ut att vara pigga och ambitiösa, men det är matchvana som saknas, förmågan att läsa spelet och skapa öppningar.
Vart vill jag komma med denna långa redogörelse? Jo, att vi behöver ha minst 100 pojkar och 100 flickor som spelar i någon form av inhemska tävlingar innan vi vågar släppa ut dem internationellt. Det är uppenbart just nu att vi endast kan hävda oss mot nybörjarnationer och Sverige efter över 80 år borde skämmas för att spela på den nivån.
Conference 1 N 2019 – 2020 har startat!
Jag vill påminna Förbundet om att denna turnering har redan påbörjats och att Sverige kliver in om en månad. De tävlar mot Tjeckien, Ungern, Lettland och Luxemburg om en plats i European Trophy nästa år. Tjeckien åkte ur Trophy förra året efter att ha förlorat samtliga fem matcher med stora siffror. I helgen mötte de Ungern på hemmaplan. Tjeckien verkade ha ett helt nytt ungt lag och även motståndarna verkade vara oprövade unga. Ungern var sämre än förra året och spelade på ungefär samma nivå som de svagare lagen i årets Allsvenska. Tjeckien hade en tvåmetersman som tog alla inkast och en ställklunga som lätt tryckte bort Ungern. Deras backar skapade skickliga anfall och Ungern hade mycket litet att sätta emot. Tjeckien spelade på samma nivå som Exiles eller Pingvin och vann till sist 64 – 0. Nu har vi fördelen att spela mot Tjeckien på hemmaplan nästa maj och plockar vi ihop ett lag som grundar sig på de drygt 30 Exiles/Pingvin-spelare som är Sverige-behöriga har vi en chans att vinna och flyttas upp till Trophy. Inte ett ord har skrivits om vilka som har hand om vårt 15-manna landslag och man kan befara att det är samma samling inkompetenta som misskött uppdrag i många år. De ansvariga förra året hade användning för endast 3-4 spelare från de två dominerande klubbarna och landslaget spelade på en nivå endast en aning bättre än Ungern i helgen. I dagens läge är prognosen att vi stannar kvar på konferensnivå minst ett år till.
SM avslutas om några dagar och min förväntan var att de första veckorna i oktober skulle ägnas åt att plocka fram vårt bästa lag inför första EM-matchen mot Lettland den 26 oktober. En riktig tränare hade åkt runt till distrikten sagt att endast Sverige-behöriga skulle tas ut till lagen och uppmuntrat alla aspiranter att ställa upp och visa vad de kan. I stället har distrikten fått i uppdrag att plocka ut lag efter behag. Skåne har redan tackat nej och vi får se om det blir något stympat distriktsmästerskap. Att många givna spelare helt tappat förtroende för landslagsledningen torde vara välkänt. Varje distrikt har fått 20.000:- för att finansiera sitt lag. Det räcker inte långt.
Jag kan påminna om att min familj för 18 månader sedan erbjöd 300,000:- över tre år för att finansiera landslagets förberedelser. Enda villkoret var att få ihop en fungerande administrativ ledning. Det blev ett möte sedan rann det hela ut i sanden. Uppenbarligen får man inte ”ta över” förbundet på detta sätt. Vi har använt pengarna för att finansiera rugby på annat sätt, men är rätt besvikna på förbundets inställning.