Category: Hunter on rugby Page 11 of 28

SM started yesterday with four teams in the North and six in the South. Only two teams each from the North and South will go to the semis while one of the three far superior teams from last year will miss out on the semis. I have already noted that Hammarby will be in trouble this year and this proved the case in spades when they lost 132 – 0 to a competent looking Troján side. Although they had 19 on their team sheet I´m not even sure they had a full team with them. They will now play Exiles a couple of times in the next two weeks which will almost certainly provide more heavy defeats.

As expected, the other Northern game was a much closer affair. Enköping were comfortable winners in the Sevens, but looked distinctly shakier without imports in the 15s. They now have Erikslund as a farmer club and started off with one such player along with another in the front row after half an hour. Also starting was another former Exile now living closer to Enköping. As none of them were quite good enough to play regularly for Exiles when Erikslund were their farmer club it is understandable that they might want to play higher league rugby with another club. This could of course cause problems when Div. 1 including Erikslund gets under way. Exiles lent Erikslund many players last season, we´ll see if Enköping have the strength in depth to do the same.

Exiles are slowly but surely getting their best team together but they have still a bit to go. Their forwards were pretty strong, however, and completely dominated the Enköping pack in the scrums and lineouts. This gave them an advantage which was translated into a 6 – 0 lead. Then Enköping struck with a grubber kick over the goalline; the Exiles´ fullback and winger left it to each other to touch down for a 22, but Hannes Nylén seized the opportunity to dive on the ball, convert and give the home team a 7 – 6 lead. Exiles came back strongly but Enköping just held out until Theo crashed through and got the ball out to  Alexander Walsh who crossed unchallenged. He converted and Exiles went to the break leading 13 – 7.

 In the second half Exiles continued their dominance up front but Enköping scored three penalties to win 16 – 13. The penalty count in the first 38” of the half was 14 – 0 to Enköping.  With 2” to go it was Exiles who got 3 penalty kicks in a row and were attacking in a ruck a few metres from the Enköping line. But once again the referee struck, Enköping got a final penalty and kicked the ball away to end the game. Exiles were on the whole the better team, but the score-sheet showed differently. The referee had an indifferent game and in the second half often failed to show why the penalties were being awarded. Exiles´ captain spoke to him repeatedly after decisions but the pattern remained unchanged. You cannot win a tight game when the penalty count is 14 – 0 and I think it is time for the convenor of the referees to take a look at games such as this and to have a discussion with the referee in question.

In the South there were two easy wins and one close one. Spartacus and Pingvin ran up around 50 points away to beat Vänersborg and Malmö, but Lugi at home surprised Göteborg with a 19 – 16 win. I´ll suspend judgment on that one until a couple more rounds are played, but Göteborg are notorious for failing to get together away teams. A pointer in that direction is that they only had 17 players on their team-sheet.

No games in Div. 1 as Berserkers asked to postpone their game against Exiles Twos. Exiles´ first team will meet Hammarby this Friday evening. A bit more action next week as both the Ladies and Div. 1 get under way.

Those being bored to tears by the first two box-kick festivals provided by the Lions/Boks could have taken a look at the N.Z – Oz match for the Bledislow Cup at Eden Park yesterday morning. It was a wonderful open game with 4 tries apiece and a narrow win for the All Blacks. I counted one box-kick throughout and it was hardly the same game as that provided by the Lions/Boks.

Fortunately the Lions/Boks raised their game when the decisive match in the series was played. Both teams attempted attacking back-play and the Lions looked much sharper when Scottish flyhalf

Finn Russell got on the field. But a brilliant Kolbe try just kept the Boks ahead and the defeated Lions can head home into quarantine with at least SEK600.000:- each for a month´s work.

Flera olika aktiviteter att skriva om.

Först SM-finalerna för sjumanna. En eloge till dem som haft ansvar för genomförandet av finalerna i Enköping och Malmö. Förbundet har haft ett helvete att lösa alla uppkomna problem och det hedrar dem, inte minst tävlingskommitténs ordförande, Niclas Jaråker, att man lyckades få ihop 8 damlag och 6 herrlag till finalerna.

Turneringarna sköttes bra med fin TV-bevakning och goda domarinsatser och man kan nu med tillförsikt se fram emot spännande 15-manna serier.

Negativt har varit klubbarnas sätt att agera när det gäller ”gästspelare” och plötsliga avhopp. Jag har tidigare nämnt att ansvariga för såväl herrarnas som damernas sjumanna landslag inte har dragit sig för att plocka” lediga” ur aktuella landslagstrupperna som tillfälliga förstärkningar till de egna klubblagen. I ena fallet lönade det sig eftersom det bidrog till att Enköping lätt vann herr-SM; i andra fallet tror jag att de flesta oberoende såg med tillfredsställelse hur Kalmar Södras plocklag förlorade i semifinalen mot ett riktigt klubblag, Pingvin, som fortsatte att vinna SM-guld.

Herrturneringen i Enköping höll en hygglig standard, fast man är lite orolig för hur det kommer att gå för Hammarby i år. De förlorade alla sina matcher inkl. mot de tre lagen västerifrån. Enköping och Exiles var nog bättre än de andra, fast både hade problem mot Göteborg Dag 1. I sista round-robin matchen vann Enköping lätt mot Exiles som gjorde upprepade fel, medan Spartacus kom ut starkare Dag 2 och slog Göteborg. Semifinalerna blev då Enköping – Göteborg och Exiles – Spartacus, men lagen från Göteborg hade inte mycket att sätta emot.

Spartacus slog Göteborg för att ta bronspengen och sedan var det dags för den väntade finalen. Spänningen uteblev dock, Enköpings anfall var klart bättre och deras försvar var också starkt. 31 – 0 talar sitt tydliga språk. Bortsett ifrån sina inlånade spelare hade Enköping ett fynd i argentinaren Hernan Gispert Bertona, som stod för nästan alla av Enköpings försök Dag 2. Exiles, säkert i likhet med många andra lag, hade problem med skador, Covid-19 och semestrar och förlorade sitt hemliga vapen Sean Burke efter tre minuter Dag 1.

Exiles återvänder till Enköping nästa vecka då man sparkar i gång 15-manna. Jag tror det blir betydligt jämnare då.

Jag följde inte alla matcher hos Damerna, men mitt intryck var att standarden inte var så hög. Det blev många jämna matcher med låga poängtal där alla verkade slå varandra. Till sist blev semifinalerna Exiles – Vänersborg och Kalmar Södra – Pingvin. Två jämna matcher där segrarna blev Vänersborg och Pingvin. Det blev Pingvin som tog hem segern och SM, medan Kalmar Södra tog bronspengen mot  Exiles, som med stor möda hade fått ihop 11 spelare till turneringen.

Om vi skall fortsätta analysera svensk sjumanna hade Sverige tre lag med i Europa. Alla spelade på Trophy-, dvs andra nivån. Serierna hade stuvats om en del då de flesta länderna från Sex Nationer hade hoppat av. Det innebar att Trophynivån hade försvagats något då några av Sveriges starkare konkurrenter hade flyttats upp till Championshipnivån.

Vårt damlag var i stort sett det vi kan uppbringa och Sverige slutade trea men en bra bit efter Ukraina och Tjeckien. Medan vårt lag höll ungefär samma standard som de två senaste åren är det uppenbart att vi passerats i spelstyrka av Tjeckien som gjort stora framsteg, medan Finland hunnit i kapp. Även en granskning av spelet på Championshipnivån ger vid handen att många av våra gamla motståndare utvecklats positivt. Vi håller på att trampa vatten och kommer inte att nå upp till nästa nivå utan en reell satsning och förbättringar.

På herrsidan höll vi även här samma nivå som på senare år, men det är klart att motståndarna börjar dra ifrån, Vi kom 4 av 12 lag, men låg en bra bit efter Tjeckien, som även här gjort stora framsteg och flyttas upp till Championshipnivån, Belgien och Ukraina. Vi fick stryk ett par gånger av Israel som också var på frammarsch. Vi kan nog få ihop bättre lag än vad vi ställde upp med i år, men även här krävs en reell satsning om vi skall kunna konkurrera om uppflyttning. Vårt lag bestod i stort sett av spelare från två klubbar och jag tror att nätet måste vidgas om vi skall kunna få ihop vårt bästa lag.

Slutligen hade vi ett U18-lag som hade några bra spelare men andra som inte räckte till på internationell nivå. Laget bestod av 7 spelare från Erikslund och 5 från Malmö. Ett krav var att alla skulle stå för egna kostnader, vilket förklarar truppens sammansättning. Jag ser detta som oacceptabelt; skall vi skicka ett lag skall det ske på förbundets bekostnad. Har vi inte råd med det skall vi inte tillåta att spelarnas föräldrar skall köpa landslagsplatser. Att det inte spelas en U18-serie i landet talar för att vi inte skall skicka ett sådant lag ute på internationella äventyr. Läser Ni min bok om Exiles och svensk rugby ser Ni att det fanns 16 U18 lag som deltog i seriespel på 1980-talet.

Sverige började hyfsat Dag 1 men tröttnade reellt, förlorade mot Kroatien och Turkiet och slutade 8:e av 12 lag. Några i gruppen 9 – 12 var rena rama nybörjare. Gör inte om sådana dumheter tills vi har något som liknar ett seriesystem för åldersgruppen i fråga.

Några rader om rugby-OS som missköttes på samma sätt som i Rio. Betalning för att se matcherna, 30” mellan matcherna, turneringar utsträckta till 3 dagar och värst av allt inga kommentatorer, ingen bakgrundsinformation, inga kameramän som hade sett en rugbymatch förut. OS vill uppenbarligen styra allting själva och World Rugby verkar rädda för att säga ifrån. Rugby är fortfarande på prov när det gäller OS-status och då vill man inte reta de allsmäktiga OS-gudarna.

OS-rugby är som ett sämre skött HSBC-veckoslut med ett par svagare länder med för att ge världstäckning. Ingen missunnar Fiji ett nytt OS-guld på herrsidan. Det var inte det starkaste Fiji-lag som man har sett men de tog alla sina chanser och var en aning bättre än Nya Zeeland som tog silvret. Storbritannien som knappt fick ihop pengar till två lag spelade rätt trögt men med lite tur fick spela om 3:e plats mot Argentina. Sydamerikanerna var tekniskt mycket skickligare och var väl värda sin bronspeng.

På damsidan verkade Nya Zeeland vara överlägsna men i semi mötte de Fiji som på nolltid blivit lika skickliga som sina manliga kamrater. Det var på vippen att NZ skulle förlora matchen men flera straffar mot Fiji under förlängning hjälpte dem att vinna på sudden-death. Det blev lite lättare för dem i finalen mot Frankrike som hade kämpat hårt för att ta sig ditt. Storbritannien som även på damsidan hade lite tur att ta sig till en match om 3:e plats blev utklassade av Fiji som mycket rättvist fick åka hem med en bronsmedalj. SBs bästa spelare var med bred marginal walesiska yttern Jasmine Joyce som gjorde nästan alla försök och som kämpade frenetiskt i försvar. Hon sprang ifrån Sverige också för 3-4 år sedan då Wales – Sverige möttes i Europa.

Bortsett ifrån framtidens Fiji skall man hålla ett vaket öga på Kina på damsidan som också verkar göra stora framsteg.

Till sist några rader om British Lions. Nu avgörs serien på lördag; Lions vann knappt i första matchen medan Sydafrika dominerade i andra halvlek i andra matchen och vann klart. Tidningarna letar desperat efter nyheter då varken coachen Warren Gatland eller spelarna säger knappt någonting till pressen. Till sist blir det eviga nonsensberättelser om Rassie Rasmussens vattenflaskor. Ingen noterar att den som ideligen springer ut med vatten och ”kicking tees” är Lions kicking coach Neil Jenkins. Det verkar inte finnas några spännande figurer i Lions uppsättning heller och några har börjat antyda att matcherna är rätt så tråkiga. I andra testmatchen sparkade SA bollen 35 gånger, vilket ger ett lotteri om bollinnehav varannan minut. Inte så spännande.

Hamish och Allan har av oliks skäl fått i uppdrag att kommentera matcherna på engelska åt Viasat och det gör de lika skickligt som på svenska. Vi inom familjen har konstaterat att Hamish som har bott i Stockholm hela sitt liv pratar engelska med lätt irländsk brytning. Vi som har skotskt påbrå upplever en viss förvirring.      

Sveriges damer och herrar höjde sina prestationer något i andra omgången av EU´s Trophyturnering i helgen. Men det gjorde även de flesta andra nationer och Sverige är fortfarande en bit ifrån ambitionen att återvända till Championshipnivån.

Damerna började utmärkt med en knapp gruppseger över en av förra omgångens dominanter, Ukraina.  En förklaring var Tova Derks återkomst till svensk rugby efter tre år i England där hon bl.a. blev uttagen till det nyformade damlaget Barbarians.

Tova är en komplett spelare, kanske Sveriges bästa för tillfället: snabb, taktiskt medveten, tacklar och off-loadar bra och driver in i rucks. Jag tror att hon inspirerade laget som höjde sin spelstandard avsevärt. Det gällde inte minst Minonna N. som haft en besvärlig period med skador och sjukdom. Nu kämpade hon frenetiskt och stod för Sveriges två försök.

Grupperna bestod av 2 x 5 lag och av bara farten på Dag 1 vann Sverige sina tre återstående gruppmatcher mot Georgien, Danmark och Turkiet.

På liknande sätt fick vi en ny skräll där Finland slog första omgångens segrare, Tjeckien, samt Moldova, Norge och Ungern,

Norden gick således direkt till semifinalen då Sverige ställdes mot Tjeckien och Finland not Ukraina, Skulle vi få nya skrällar där första omgångens trea och fyra på ett mera bestående sätt skulle detronisera Tjeckien och Ukraina? Men här tog det roliga slut för oss och våra grannar. De två senare lagen skärpte sig ordentligt och motståndarna kunde inte upprepa sina bedrifter från Dag 1. Här slog Tjeckien Sverige med 26 – 0 och Ukraina 36 – 0 mot Finland. Det blev således samma matcher om etta/tvåa resp. trea/fyra. Men inte samma resultat som tidigare om första plats; här vann Ukraina med 14 – 5 och tog Trophytiteln sammanlagt. Men både de och Tjeckien flyttas upp till Championshipnivå nästa år, medan Tyskland och ett svagt Rumänien återvänder till Trophyturneringen 2022.

Sverige slog Finland om tredje plats med ett försök i sista sekunden, även denna gång av Minonna. En reell satsning och Sverige kan hamna bland de två främsta nästa år. Men det blir minst fyra länder som slås om dessa placeringar.

På herrsidan har jag fortfarande svårt att se att vi tagit ut vårt bästa lag. Alex Melander var en klar förstärkning denna vecka, men jag hade gärna sett ett par till från Troján. Flera spelare hade begränsad speltid och gjorde obetydliga insatser. Jag tror att det var fel att spela Ian mest som klunghalv han är mer en playmaker och egentligen hade vi ingen sådan när inte Robin var på plan. Theo var som vanligt svårast att stoppa på hela turneringen men hans bollbehandling kan förbättras. Alex gjorde några fina försök och letade efter jobb på annat håll. Robin var nog Sveriges bäste spelare; han letade efter möjligheter och gjorde några fina försök trots att han numera saknar den bländande snabbhet han hade för några år sedan.

Sverige spelade bara två matcher Dag 1 Luxembourg fick lämna w.o.  p g a Covidproblem. Lika bra det då Luxembourg klart förbättrats i år. Sedan blev det en mödosam seger, 15 – 5, mot Turkiet; Theo sprang igenom två gånger och Andy Daish gjorde ett kameoframträdande och skapade utrymme i hörnet. Sveriges två sista försök kom dock då 3” återstod och Sverige spelade 7 mot 6. Sverige hade sedan inget svar mot Ukraina som vann 28 – 5. En fin 70m. sprint av Alex gav ett tidigt försök men Ukraina var aldrig hotat.

Två ”segrar” Dag 1 gav sedan Sverige en plats i kvarten där de mötte Israel som hade slagit dem två gånger under omgång 1. Denna gång hade Sverige ett litet övertag och det räckte för att oväntat ta Sverige till semifinal där de fick möta Tjeckien. Matcherna på det stadiet och framtiden förstördes nog av ihällande regn.

Sverige mötte Tjeckien i semi och hade nog sin bästa match. Men Tjeckerna var lite för snabba och lite för skickliga och det blev till sist 24 – 0. Och det räckte för uppflyttning (bara ett lag) till Championship nästa år.

Finalen förstördes enligt min uppfattning av en nitisk domare som efter 4” gav ett rött kort till en tjeck som slirade in i en Belgier i den mycket blöta situationen. Tjeckien ledde redan 12 – 0 men luften gick ur dem och Belgien vann till sist 22 – 12. Men Tjeckien vann Trophy sammanlagt och det gav som sagt uppflyttning. I en mycket tät Championship drog ett starkt Polen det kortaste strået och de kommer att utgöra tuff konkurrens tillsammans med Belgien och Ukraina mot Sverige i Trophy 2022. Vårt nuvarande svenska lag, som kom fyra i år, vinner inte den serien.

Det går framåt för ungersk rugby, de verkar ha fått en bra rugbyarena. De skötte också den dubbla turneringen på ett mycket bra sätt, trots problem med Covid och väder. Ett streck i räkningen var en bedrövlig engelsk kommentator som inte hade en aning om vad det innebär att sköta den uppgiften.

En underhållande andra omgång i SM-sjumanna då Enköping med ett nödrop vann på nytt över huvudmotståndarna Exiles och denna gång främst Troján.

Standarden var över lag bättre än gången innan och det fanns mycket bättre offloads och anfallsspel än tidigare. En eloge till Troján som var nog dagens bästa lag, de släppte bara in hälften av alla poäng som Exiles och Enköping noterade bakåt; pluspoäng även till Enköping som låg under mot tre motståndare men som ändå kämpade sig till segrar i andra halvlek.

Exiles hade ett hyfsat lag men gjorde sin sämsta prestation i mannaminne mot Troján; de gjorde allting fel medan Troján gjorde allting rätt och van solklart med 27 – 0. Det blir en spännande final om en månad där de tre huvudmotståndarna i Norr ställs mot Göteborg. Exiles har vunnit SM de 5 – 6 gånger de ställt upp de senaste 10 åren (vid andra tillfällen hade de i stort sett hela landslaget och avstod). Klart att de måste skärpa sig om de skall fortsätta segersviten i år.

I dagarna får vi se vilka som tas ut till landslaget inför EM:s andra omgång. Tidigare var det 8 Enköping, 3 Exiles och en Spartacus. Det är uppenbart att Troján måste få 3 – 4 med om dagsformen skall avgöra.

På damsidan ställde Exiles upp med ett bättre lag än vad jag sett på länge. Resultat: tre stora segrar med noll insläppta poäng och 20 – 0 efter 6” mot Enköping i finalen. Det blev till sist 27 – 12 och en poängskillnad på 173 – 12.

Motståndet blir tuffare i finalen då konkurrensen var nog hårdare söderut. Kalmar Södra med ett plocklag gick upp i ledningen i finalen då en minut återstod mot Malmö. Inför EM hoppas jag även här att några nya kreativa spelare kan hittas.

Zagreb i all ära men jag tror att de flesta av oss rugbyintresserade var mest glada åt att Irland i Monaco tog den sista OS-platsen för 7-manna i Tokyo genom att slå Frankrike i en otroligt spännande final.

Detta var i stort sett samma gäng som tog sina första steg mot höjderna när de utklassade Sverige i Trophyfinalen i Malmö för 4-5 år sedan. En fantastisk framgångssaga.

När det gäller våra mera mondäna aktiviteter i Zagreb gav Sverige rätt slätstrukna intryck. I första omgången av EM-Trophy kom herrarna på 5:e plats av 12 och damerna 3:e av 8. Båda lagen inkasserade rätt stora förluster och det är uppenbart att de inte har någon chans att avancera till Championshipnivå nästa år. Trots att de 6N i stort tagit sin Mats ur skolan och där många av Sveriges traditionella rivaler redan uppflyttats till den nivån i år.

Båda lagen hade problem i upptakten då uttagna fick ersättas sent. Matt Mitchell var en svår förlust för herrarna och Babas-stjärnan Tova Derk en ännu större förlust på spinnsidan.

Herrarna uppträdde som nybörjare mot ett oväntat starkt Israel, vidrörde knappt bollen och förlorade 17 – 0. Sedan blev det en lätt vinst mot Bulgarien och en ny överkörning av Rumänien, 28 – 7. Sveriges försök kom vid slutsignalen då motståndarna verkade tro att matchen var slut.

Dag 2 och i kvarten ny, knapp, förlust mot Israel. Då var det spel om platserna 5 – 8 och där hade Sverige kraft nog att slå Kroatien och ett slutkört Rumänien.

Jag skall inte nämna namn men det var uppenbart att flera svenska spelare på den nivån inte kunde tackla, passa eller fånga bollen. Jag såg knappt en enda ”off-load” under de två dagarna, laget hade ingen aning om utsparkar (för eller emot) eller inkast. Jag skulle byta ut halva laget inför andra omgången.

På damsidan har man spelat ihop mera och vet vad 7-manna går ut på. Men spelet har utvecklats och det är fråga om Sverige har hängt med. Alla lag har minst en riktigt snabb sprinter, de slåss om bollen vid rucks och mauls, tar snabba straffar och är mycket bättre på off-loads. Sverige spelade mot de två finalisterna och förlorade 0 – 24 mot Tjeckien och 7 – 38 mot Ukraina.

De slog Finland om 3:e plats i spelets sista minut och var inte särskilt imponerande mot blåbären Georgien och Moldavien. Jag vet inte om vi har dolda damresurser gömda någonstans. Om inte skall vi koncentrera oss på att behålla en plats på Trophynivå och glömma alla Championship-ambitioner.

En eloge till Tjeckien som vann omgången på både herr- och damsidan utan att vara i närheten av favoritskap. Men de hade någonting annat: jävlar anamma.

Sverige lär behålla fiktionen att vi på sikt kan aspirera på en OS-plats. För 5 år sedan var Irland nästan 60 poäng bättre än ett bra svenskt lag. Nu är de bättre och vi är klart sämre. Jag tror inte att Irland hinner numera göra 80 poäng, men det blir snudd på det. Samma resonemang gäller om man skulle ställa Ryssland/Frankrike mot våra tjejer.         

Back to business med första omgång av 7-manna SM och helgens EM. SM för herrar fungerade hyfsat, trots flera avhopp i Norr; alla kommer visserligen att kvalificera sig till  finalen men standarden höll en hygglig nivå trots det långa uppehållet. I Norr såg Enköping ut att vinna med viss marginal men de viktiga matcherna mot Troján och Exiles var mycket jämna tills ett par minuter före slutet. Då hade Troján två utvisningar och Exiles kunde inte få ihop 7 hela spelare. Även Uppsala häll en hygglig standard, medan Exiles´ andra lag slog Hammarby lätt.

I Väst spelade Göteborg och Spartacus inledningsvis jämnt men Göteborg drog ifrån i finalen. Vänersborg släppte in ganska många poäng men var ingalunda utklassade. Inga lag från Skåne och man kan diskutera det etiska i att de två landslagsuttagna ursprungligen därifrån plötsligt dyker upp i Enköpingsdräkter. Samma sak skedde hos damerna m a p  Kalmar Södra och man kan notera att dessa två lag har landslagansvariga verksamma där. Det finns som bekant många sätt att aspirera på SM-titlar!

Landslagstruppen på 12 man var relativt stark från början. Trevligt att se att Robin Fransson gjort comeback efter svåra hälsoproblem och grattis till Ian Gowland, en pigg 40-åring, som fortfarande platsar i laget. Trots angiven klubbtillhörighet hade Enköping sex spelare i truppen, och Exiles fyra, tillsammans med Jesper Gustavsson från Spartacus och Alfred Nordgren från Harrowgate. Alla sex från Enköping ställde upp i helgen medan Matt Mitchell saknades från Exiles. På slutet var det endast Ian kvar, då Dennis Melander och Theo Karlsson sparades med lindriga skador. Nu ser vi plötsligt dagen före turneringen att Mitchell och Nordgren är borta och att ytterligare två spelare från Enköping är uttagna.

Landslagstruppen har nu försvagats och några namn saknas: Sean Burke har bl.a. familjeåtaganden men återvänder till 15-manna. Unge Liam Pallin har varit halvskadad, han gjorde turneringens bästa försök i förra årets SM-final. Och naturligtvis hade man velat se Alexander Melander med. Han gjorde 7 försök i helgen för Troján men har kanske en liten bit kvar till att återhämta sig helt.   

Det har skett en del omstuvningar i det europeiska mästerskapet och trophynivån, då Frankrike, England, Wales och Irland utgår och endast Italien ställde upp från de sex nationerna i årets mästerskap som påbörjades förra veckan.. Den icke redovisade förklaringen var nog att OS var med i bilden men jag misstänker att 6N inte alltid ställt upp med sitt bästa lag i Europa på senare år och har börjat förlora. Sverige har slagit Frankrike och spelat oavgjort mot England på senare år och när så sker brukar 6N raskt dra sig ur, vilket vi sett förut. Hur som helst, Rumänien åkte ur, Litauen flyttades upp och det blev 8 lag som tävlar om mästerskapet. Spanien vann en spännande final mot Tyskland.

Sverige spelar nu på en tuff Trophynivå där det 2019 var nästan dött lopp mellan Litauen, Ukraina och Belgien. Sverige kom sexa och nu får de dessutom Rumänien att tampas med. Det lag som Sverige disponerade över för 3-4 år sedan hade klarat en bra placering, nu blir det avsevärt svårare.

Om sanningen ska fram var Belgien det klart bästa laget sista gången det begav sig, men de lyckades slarva bort segern. Nu blir det tre grupper om fyra länder där. Rumänien, Ukraina och Belgien är först-seedade. Sverige placeras tvåa i Pool A efter Rumänien och de två återstående länderna är Israel och Bulgarien. Sverige spelar enligt ordningsföljden Israel, Bulgarien och Rumänien. Israel har blivit bättre på sistone och skall inte underskattas. Ett minimivillkor är dock att Sverige slår dem och Bulgarien, sedan får vi se.

Av det vi såg i helgen i Sverige var det lite för mycket 15-manna spel och det känns som om vi inte har någon utpräglad sprinter. Den reviderade laguppställningen innehåller i bästa fall endast tre forwards och det räcker inte alls. Nog hade Elias Granath kunnat få en chans. Jag har svårt att se att vi kan aspirera på att vinna Trophyturneringen, men jag hoppas som alltid på mirakel.

Bra avslutning på säsongen

Vi får gratulera Tävlingskommittén att de lyckats ro i hamn samtliga mästerskap med heder i behåll, något som få länder i Europa lyckats med. På finaler är det alltid vinnare och förlorare men när man läser igenom hemsidorna verkar alla vara nöjda med utfall. Kanske för att det egentligen inte fanns några överraskningar. En eloge till Exiles som stod emot en klart förbättrad insats från Troján i herrfinalen och tog sitt nionde SM-guld i rad. Troján hyllades för sin insats att ta ett första SM-silver någonsin. Mindre betoning att Exiles till sist vann 44 – 10 över två matcher. De bildades under samma period som Troján men har under tiden tagit 17 SM-titlar och figurerat i 20 SM-finaler i följd sedan 2001. Endast Enköping kan matcha dessa siffror,

Exiles är i princip ett klubblag men i år har klubbtillhörighet varit ett tänjbart begrepp. Jag tror att Troján hade 8 egna spelare i sin startuppställning och 7 av Enköpings 8 försök i damfinalerna gjordes av inlånade landslagsspelare. Vänersborg hade två damspelare som tog 7-manna guld för Troján och 15-manna guld för Enköping. Även de tre andra damsemifinalisterna var kombilag. På herrsidan hade Hammarby och Enköping i stort egna lag.

Nåväl, vem bryr sig? När etablerade klubbar återvänder nästa år (?) får vi hoppas att alla i stort sett återgår till sina ursprungliga baser. Om Exiles går till final nästa år och får där möta Övriga Sverige blir de nog inte så glada!

På damsidan blev det en mycket bättre final denna vecka. Enköping var dock rätt överlägsna och ledde 24 – 0 i halvtid. En 6:e titel för Enköping som förhoppningsvis kan bygga på egna resurser till nästa år. Jag beklagar att jag överskattade Göteborgs marginal i första final. Uppsala/Berserkers lär ha gjort bra ifrån sig i båda finalerna, även om det var Göteborg som erövrade bronset.

Hammarby började bra mot Enköping om herrarnas bronsmatch, de har en rad talangfulla spelare. Men det var Enköpings tyngd som till sist kunde nöta ut dem och leda till 24-0 i vardera halvleken.

Så till herrfinalen. Den som trodde att Troján skulle nöja sig med en hedersam förlust hade fel. De pressade hårt de första minuterna och hade lätt kunnat ta tillbaka hälften av Exiles försprång. Men det blev till sist ingenting och spelet utjämnades. Exiles började pressa med de hade inte alls samma dominans i klungan som veckan innan. Exiles hade nog ett litet övertag i klungan men ett mycket bättre organiserat Troján och ett slarvigt Exiles gav Troján mycket mera boll vid inkasten. Trojáns kedja fick tillfälle att gå till anfall men Exiles försvår var omutligt. Det blev mycket spel mitt på plan men efter 20” kunde Exlles driva bollen mot mållinjen och flankern Terry (Vaa Iuta Patau) gjorde inget misstag. Uscha gör inte heller misstag, det blev 7 – 0 och en aggregerad ledning på 30 – 3. Ytterligare ett hårt pass där båda lagen hade sina chanser men det blev Exiles som fick ett litet övertag och Terry tog sin chans att notera sitt andra försök.  Uscha 2 poäng till och i halvtid stod det 37 – 3 till Exiles och en avgörande ledning. Men Troján gav sig inte; än en gång satsade de hårt och efter 60” fick de sin belöning efter 140” då lagkaptenen Sebastian Nockmar stod för Trojáns första försök. 14 – 7 till Exiles men närmare än så kom man inte. Terry missade chansen till ett hattrick då han sprang runt för att lägga bollen under stolparna men mot slutet var det Exiles som tog befälet. Klungan drev över linjen efter 70” och som vanligt var det Beso som lade bollen.

Kanske säsongens bästa match där Sveriges klart bästa lag möttes.

Jag väljer inte ut några spelare denna vecka. Alla är värda gratulationer efter en kort men krävande säsong.

Proffsig uppsättning domare med Rami och två uppkopplade assisterande. Mitt önskemål om offsidebevakning lyhördes.    

Först Damerna

Göteborg slog Uppsala/Berserkers 37 – 0 på bortaplan förra veckan och har nog inga större problem att kvittera ut bronspengen på hemmaplan i helgen. SM-finalen kan vara en jämnare affär, men Enköping har 12 poäng tillgodo från förra veckans resa till Skåne och bör kunna ta hem sin första titel på 10 år.

Jag såg från förra veckan att någon Malmöfan var missnöjd med att jag tyckte att första damfinalen var en besvikelse men att Enköping var nog det bättre laget. Jag tittade i detalj på första halvleken men med ena ögat därefter då herrfinalen pågick samtidigt. Klart att Malmö kom in mer i spelet då men de fick hjälp av Enköpings strategi att gå till långsamt anfall fem meter från den egna mållinjen. Spelstandarden förbättrades något i andra halvlek men passningsspelet från båda lagen var bedrövligt.

Det fanns massor med landslagsspelare på plan men flera i de två samlingslagen spelade som om de knappt kände varandra. Kom ihåg att de två finalisterna dittills haft 4 resp 1 seriösa matcher under hela säsongen mot det enda riktiga motståndet, Göteborg.

Sjumanna-SM höll en hygglig standard i somras, men det gjorde inte matchen i Lund. Det kan hända att minnet sviktar, men min bedömning är att Exilkes från 2004/05 och Göteborg från 2012/13 var minst 50 poäng bättre är lagen i årets SM-final.

Till herrarna som också haft ett fåtal lag men en klart högre standard. Det blev tuffa, jämna matcher tills Hammarby började vekna. Mot Troján borta kunde de inte få ihop fullt lag p g a skador och en viss försiktighet inför Covid-19. Veckan därpå spelade de hyfsat mot Exiles, men gav upp matchen mot Enköping om tredje plats. Nu blir det en enda bronsmatch i Enköping i helgen med hemmalaget som klara favoriter.

Helgens höjdpunkt blir SM-finalens returmatch i Stockholm. Spänningen denna vecka är dock något mindre då Exiles tar med sig en ledning på 20 poäng från Norrköping. Min bedömning från första matchen var att Trojáns klunga och Exiles kedja spelade under sin normala kapacitet och att Exiles dominans i klungan fällde avgörandet. I skrivande stund är inte laguppställningarna klara: Exiles verkar inte dock ha några skador och har minst tre spelare som skulle platsa i vilken annan startuppställning som helst, men som inte får plats i Exiles trupp om 23 spelare.

Bilden kan nog vara mera prekär för Troján. Förra veckan hade de tre landslagsmän, Melander, Paulsson och Nilsérius, borta före pausen medan fler skadade sig i andra halvlek. Det krävs att flertalet av dessa kan återvända om Troján skall ha någon chans att hävda sig. Oberoende av laguppställningarna är det dock svårt att föreställa sig att Troján hinner ikapp 20 poäng på bortaplan mot ett fulltaligt Exiles lag som siktar på sitt nionde SM-guld i rad.

Jag nämnde att Imran hade dömt matchen på ett bra sätt förra veckan. Jag var speciellt nöjd med den strikta tillämpningen av off-side regeln. Det går inte att spela rugby om inte den lagen tillämpas och här bör domaren utnyttja de assisterande domarna då en del sker bakom huvuddomarens rygg. Det blir regn som vanligt, men förhoppningsvis något mindre än vad vi haft under hela säsongen. Jag tror att Exiles äntligen fått ett grepp om streaming; kolla på deras hemsida hur det går till.

Det lutar åt att det blir ovannämnda klubbar som tar hem SM-titlarna i år. Exiles slog NRK Troján med 23 – 3 i Norrköping medan Enköping med viss möda slog Skåne Ladies 17 – 5 i Lund. Dammatchen blev något av en besvikelse, då Enköping dominerade under långa perioder utan att ta sig över mållinjen. Ett försök i sista minuten snyggade till resultatet för dem.

Veckoslutets höjdpunkt var dock Trojáns försök att ta ett första SM-guld efter 65 år av strävanden. Nu verkar det inte bli så; det är osannolikt att de hinner ikapp 20 poäng nästa vecka, men man skall aldrig säga aldrig.

Det var underbart höstväder i Norrköping i dag. Exiles började mycket starkt och Troján hade svårt att ta sig ur sitt 22 m.-område. Troján försvarade sig dock tappert och det enda som Exiles kunde visa upp var två långdistanssparkar av Uscha. Troján lyckades komma in i spelet mot halvlekens slut men missade en enkel straffspark medan Uscha stod för ytterligare en massiv straffspark och Exiles gick in i omklädningsrummet med en 9 – 0 ledning.

När de är som bäst spelar Exiles med en intensitet som de övriga svenska lagen inte kan matcha. Konsekvensen blev att kanske Trojáns två bästa spelare, Alex Melander och Sami Paulsson, fick utgå strax före pausen. Prognosen var att Troján skulle få svårt att hålla stånd därefter och det såg illavarslande ut då Exiles klunga och Uscha lade till 14 poäng genom Beso och Sean inom loppet av 8 minuter. Besökarna i ledning med 23 – 0 och en halvtimme kvar. Men Troján reste sig och även om Exiles fortsatte att pressa gjorde de inga fler poäng medan Troján missade ett par enkla straffar innan de till sist noterades för en trepoängare.

Exiles tilldelades betydligt fler straffar i första halvlek då Troján försvarade sig regelvidrigt, men i andra halvlek blev det Exiles som drevs tillbaka efter upprepade misstag. Som helhet skötte sig Imran i sin första final utmärkt.

Jag skrev innan som svar på frågor från Trojáns hemsida att det kunde bli en jämn första final men att Exiles hade styrkan att dra ifrån på hemmaplan. En ledning på 20 poäng är nog inte så jämn och förklaringen är att Trojáns klunga blev helt överkörd. De gick bakåt från första insättning och tog knappast mer än ett par inkast under hela matchen. Exiles höll ett mycket högt tempo och det syntes att Trojáns forwards inte orkade hänga med i den takten. Det är svårt att se hur Troján kan motverka den situationen inför final 2. Oroväckande för Exiles kedja kan vara att de hade tillgång till ett mycket stort antal anfallssituationer men inte lyckades stå för ett enda försök. Inte minst tack vara en fin insats från Trojáns försvar. Hemmalagets kedja imponerade även om inte heller de lyckades passera mållinjen. De hade en kort period i andra halvlek då de pressade på ordentligt men den gången var det Exiles som inte gav vika. Sean utmärkt som vanligt, Uscha sparkar allting som vanligt och för Troján gjorde Jonas Zengler sin sedvanliga goda insats.

Exiles är nog favoriter inför andra omgången, men det skall bli intressant att se hur båda lagen agerar för att rätta till dagens brister.

En eloge till Exiles farmarlag Erikslund som vann Div. 2 genom att lätt slå Uppsala på bortaplan. Tre Exilesspelare hjälpte till.