Thoughts on rugby from Hunter Mabon Senior

Category: Hunter on rugby Page 1 of 20

Swedish male XV

A squad of 30 has been announced for the two internationals to be played in October 2021. Of some relevance is when the three year residence is extended to five years. This was originally from January 2021 but has because of Covid been delayed one year until 31.12.2021. This means that any new caps thereafter will have to satisfy the five year residency requirement.

This year was the most competitive in recent Swedish history with four teams in the running until the last couple of weeks of the season. It is worth giving a list of the players from these clubs who are eligible to play for Sweden by virtue of nationality or residency. (There may be the odd error, but not many). Those marked with an asterisk * are included in the 30.

Exiles (15):

Forsberg, Beveridge, Lindblom, Sandberg, Iuta Frixell*, T. Karlsson*, Mitchell, Hill*, J. van Niekerk, Davis, Gowland (retired), Rafael, Jelec Dozo, E. Rådquist, D. Melander, Khizanishvili (injured), Håkansson (injured)

Troján (20):

Ek*, Nilserius*, Zengler*, Mård, Quoi*, Nockmar*, Paulsson*, Axelsson*, Axel S-C*, Mattieu S-C*, J Andersson, A Melander*, Wilhelmsson, J. Rådquist, Lindvall, Derk, Austa, Almgren, Schlater, Hall

Pingvin (16):

A Eriksson, Edelsten, Månsson, Sjöbeck*, S. Johansson, Cickovski, Ahlgren, E. Johnsson, Arvidsson, Meitman*, A Persson, Näslund, Fäldt, S Petersson, Lagertz, Strandquist, Campbell (Injured)

Enköping (19)

Wartell, Tomberg, Granath*, Mårtensson, Ryderfelt, Vannerberg, Hector, Nylén, T Johansson, Löfgren, Fransson, Wicksell, G. Rådquist, Frost, Rudling*, Proos, Abusagr, Alzerai, Wikström

We´re talking about 70 players from these four clubs, 35 from the two finalists and 35 from the two others.

Of the 30 in the Swedish troup 3 were from Exiles, 10 from Troján, 2 from Pingvin and 2 from Enköping.

Four came from the other 11 Swedish clubs and 9 from abroad.

Of the 9 playing abroad, two have just left Sweden to play, one other in fact plays for Exiles B team. Of the remaining 6 I cannot find any trace of one playing for his designated club while four play at the 5th or 6th level in France, England or Ireland. That leaves Kalling-Smith whose club is the Trailfinders from 2nd level, professional teams. Kalling-Smith is not one of the 49 professionals playing for Trailfinders but has recently played for their academy team in a 7s tournament.

Of the two leaving Sweden Christopher Sidgwick from Hammarby is down to play for the St Gallen university team in Switzerland but he doesn´t appear to have played any games as their season is just beginning. Assar Pontusson recently Pingvin, aged 34, a leading chef plays for one of Richmond´s five teams, unclear which. Certainly not their first professional team playing at the second level.

Of the nine I would give Kalling-Smith a game in the centre, he has shown up well in the past. Tom Millner, a winger from Wimbledon, is perhaps worth a seat on the bench. Possibly the bench as well for Arthur Marini, playing regularly in the second row for Paris université.

The 30 selected present a number of problems. I would apply the principle that players from abroad should only be selected if they are manifestly better than those playing in Sweden. This for financial reasons and also for being able to train together. I have seen almost all of the nine from abroad and I think only Kalling-Smith meets the criterion. Some may be good enough to make the current squad of 23, otherwise we could not put a team together.

The other is that there are only three props in the 30 and one hooker. Only Henrik Ek in my estimation is good enough to make the team. There are also an army of flankers, including some of the best players in the country.

The best team and squad we can get together as the XV and 23 from the 30 would look something like as below. This includes 2-3 players who should not be in the XV and another 2 – 3 who should not make the bench

1 Henrik Ek – Troján

2 Christopher Nilserius – Trojan

3 Gustav Lindberg – Malmö

4 Jonas Zengler – Troján

5 Erik Sjöbeck – Pingvin

6 Va Luta Frixell – Exiles

7 Sami Paulsson – Troján

8 Theo Karlsson – Exiles

9 Philip Axelsson – Troján

10 Axel Spens-Cossin – Troján

11 Alex Melander – Troján

12 Mattieu Spens-Cossin – Troján

13 Axel Kalling-Smith – Ealing Trailfinders Academy

14 Mike Davis – Exiles

15 Alfred Meitman – Pingvin

16 Adam Christersson – flanker – Kalmar Södra

17 Ale Loman – Nr 8 – Lugi

18 Elias Granath – lock – Enköping

19 Tom Milner -winger Wimbledon (5th level England)

20 Jack Duffy – standoff – Monkstown (5th level Ireland)

21 Pontus Assarsson – prop – Richmond (level ?)

22 Arthur Marini – lock, Paris Université (5th French level)

23 Samuel Ahlbäck- centre– Malmö

24 Gwion Williams – winger – Chester 2nd team (7th English level)

25 Christopher Sidgwick- lock – St Gallen 3rd level Switzerland

26 Alfred Nordgren  back– Harrowgate (?) (6th English level)

27 James Dewar – flanker (Richmond ?) Exiles B

28 Mitchell Quoi – flanker –  Troján

29 Sebastian Nockmar – flanker – Trojan

30 Tom Rudling – back – Enköping

Exiles won the Championship and were I think regarded as the best team. Not by much, but certainly the most powerful team. They had two forwards in the squad, while Troján had six. Take a look at the final and it´s pretty clear that Exiles forwards had the upper hand. They won more lineouts, had the edge in the scrums especially towards the end and in every ruck and maul they made 6 – 7 metres while Troján rarely got over the gain-line.

Nilserius at 30 seems to have seen better days, he´s often off on the hour and seldom makes any ground. He seems to be the only hooker in the squad, however. Henrik Ek is a powerful man but spends too much time in the backs going to ground and making little progress. I´d like to see him grafting more in the forwards. He is also one of only three props in the squad. One of the othesr is Pontus Assarsson a 34 year old chef in London. Unclear at where of five levels he plays for Richmond, a top club. Zengler had an excellent game in the final and is worth a place in the final XV. As did Sami Paulsson who should also find a place. Quoi and Nockmar were not in the same class as the Exiles back row. Luta Frixell and Theo Karlsson from Exiles are definitely worth places in the back row.

Of the other two clubs Enköpings Elias Granath, now studying in England, is worth a place in the 23 as a lock while Erik Sjöberg is probably just ahead of him as a lock in the XV.

The question is now how many of the 70 eligible from these four clubs should have been in the squad of 30? Either they have not accepted an invitation or been injured or are not considered good enough. I could count up half a dozen players who are easily good enough and are not injured. The conclusion must be that they have said no or that the selectors have not realized how good they are. Most people would give their right arm to play for their (adopted) country and the question is why this is not always the case in Sweden. It has to be said that the management, practicalities and selection of those previously responsible for the national team were so bad that a number of players refused to turn out for Sweden. They lost about 20 games in a row and our ranking fell to a new low. Now serious attempts are being made to climb back up the rankings, but to do so we need our very best team. And the group of 30 does not contain all of the best players, although there are very few no-hopers, a regular feature of previous selections.

To give a couple of examples: Philip Axelsson has without doubt been the best Swedish scrumhalf for most of the season. But Matt Mitchell was back after injury for the semi and final and it was immediately clear that there are levels and levels. Philip is not at present in the same class as Matt. I don´t know if Matt at 36 could be persuaded to turn out for the two games this Autumn but it could be worth a try. Remember we lost to Luxemburg last time around.

Sean Burke, arguably the best Swedish player of the last decade, was also back for the semis. As an attacking runner, crushing defender and dominating lineout jumper he also made a vital contribution to Exiles taking their 10th title. In his early thirties with a young family it may be difficult to persuade him to return but it is well worth making the effort.

To take another name, Hannes Nylén from Enköping has been the best standoff in Sweden this year. He is also an outstanding place-kicker. I would say he should be in the starting XV being a much-better all-round player than Axel Spens-Cossin who at 20 has time to develop. Duffy is a decent player but not really of international standard. There are 48 teams in Ireland playing in higher leagues than he belongs to.

At hooker we only seem to have Nilserius in the 30. Armir Khozani from Kalmar Södra who said no to the 30 is a much better alternative for the future. I would give him a starting position. But Exiles also have two excellent young hookers, Casper Forsberg and Anthony Rafael. Forsberg got a cap at 18 but is back now much stronger as a runner and is a serious alternative. Anthony Rafael from Wexiö, now working as an accountant in Stockholm, is a top-class all-round player who is equally good at hooker and flanker.

One player who would miss out from his preferred position as flanker if Sean were to play is Sami Paulsson. But he is too good to leave out. I would move him up to the second row and put Erik Sjöbeck on the bench. There is still a space at prop and I hesitate to propose 43 year old Bevo Beveridge as first choice, although he has been a very steady prop all season. Are any of the many front row Georgians fit and eligible to improve that position?

1 Henrik Ek – Troján

2 Armir Kohzani – Kalmar Södra

3 Gustav Lindberg – Malmö (???)

4 Jonas Zengler – Troján

5 Sami Paulsson – Troján

6 Va Luta Frixell – Exiles

7 Sean Burke – Exiles

8 Theo Karlsson – Exiles

9  Matt Mitchell – Exiles

10 Hannes Nylén – Enköping

11 Alex Melander – Troján

12 Mattieu Spens-Cossin – Troján

13 Axel Kalling-Smith – Ealing Trailfinders Academy

14 Mike Davis – Exiles

15 Alfred Meitman – Pingvin

16 Adam Christersson – flanker – Kalmar Södra

17 Ale Loman – Nr 8 – Lugi

18 Elias Granath – lock – Enköping

19 Erik Sjöbeck – lock – Pingvin

20 Bevo Beveridge – prop – Exiles (?)

21 Philip Axelsson scrum-half – Troján

22 Axel Spens-Cossin stand-off – Troján

23 Casper Forsberg – hooker – Exiles

So that´s my personal choice for the team. Mainly consisting of the two best teams, Exiles and Troján. Probably nowhere near those who actually play. But no-one else seems particularly interested in establishing who in fact should be turning out for Sweden.

Högklassig herr final

Inför en publik på närmare 400 med minst 1000 till genom streaming spelade Sveriges två klart bästa lag en mycket bra och spännande match där utfallet var fortfarande ovisst en bit in i andra halvlek. Som antyddes innan hade dock Exiles en bättre bänk och det bidrog till att de till sist kunde dra ifrån och vinna med 33 – 18. Att Mattieu Spens-Cossin hade en mycket dålig dag med sina målsparkar bidrog också till att Troján aldrig riktigt hann ikapp.

Exiles började med ett mycket starkt tryck som gav dem en 9 – 0 utdelning efter en kvart. Det blev 9 – 3 innan ett mycket fint anfall genom Exiles´ kedja gav en ledning på 14 – 3, en ny straff 17 – 3 och ett bra försök längst ut av Alex Melander innebar en halvtidsledning för Exiles på 17 – 8.

Ytterligare ett bra anfall av Troján gav en reducering till 17 – 13 men närmare än så kom aldrig Troján. Exiles ökade trycket och det blev till sist två straffar och två försök till och med 10 minuter kvar hade glappet ökat till 20 poäng och 33 – 13. Melander gjorde ett andra försök men matchen var slut och resultatet 33 – 18.

Jubel för Exiles med 10 titlar i rad och 15 segrar från 21 finaler sedan sekelskiftet. Tårar för Troján som haft en bra säsong och som måste ha trott att 36 – 18 segern mot Exiles för ett par veckor sedan tydde på en första SM-titel. För Troján fina insatser från dansken Melgaard, Melander, Axelsson och Zengler. Motsvarande för Exiles från Jurcynski, Walsh, Mitchell, Burke, Iuta, Lindblom och Beso.

Men tack till samtliga spelare från båda lagen som enligt min uppfattning bidrog till en ny nivå inom svensk rugby.

Tack till domartrion som skötte matchen oklanderligt och till streamingen med en högklassig kommentar från Hamish Mabon. För yngre läsare kan det vara intressant att veta att kommentatorn spelade för Sverige i sex olika positioner från fullback till andra led, gjorde 500 försök för Exiles och som 56-åring spelar fortfarande för Exiles B-lag. Till vardags är han en av Sveriges ledande revisorer.

Pokalen överlämnades av Niclas Jaråker som leder statistiken med över 50 landskamper för Sverige och som förra året var förste mottagare av Hedersordförandes pris för viktiga bidrag till svensk rugby.

En eloge också till Anna-Lena Svartz, Trojáns tränare, som höll ett tal där hon gratulerade Exiles och överlämnade två flaskor champagne till Exiles´ ordförande, nykteristen Allan Mabon. Han såg dock till att de gick åt. Grattis till Allan som varit ordförande under alla dessa år och till Ian Gowland och Mac Jelec Dozo som roffat åt sig samtliga tio medaljer. Och grattis till våra 8-åriga mascots som sprang omkring som galningar hela eftermiddagen. Det visar sig att flera kan spinpassa redan nu, en t o m bakom ryggen. Vad månde det bli av Exiles om 15 år?

Efter allt beröm är det intressant att vända sig till ”Rugby fans” för att se hur matchen togs emot. Här samlas tyvärr den sedvanliga gruppen av misslyckade, missnöjda kverulanter där det finns en total avsaknad av intellektuell nyfikenhet och stringens. Fanatiker tror det de vill tro oberoende av fakta.

Hästen har gjort ett utmärkt arbete med att bygga upp detta forum, men när det går dåligt för Enköping går ränderna aldrig ur. Plötsligt är allting fel hos klubbarna, lagarna, styrelsen och Riksidrottsförbundet. Det är tragiskt att någon som ägnat sitt liv åt Enköping RK nu inte har någon uppgift inom klubben och betraktas som något av ett skämt av många medlemmar. För att inte nämna ett par andra kverulanter som inte längre är aktiva inom Pingvin och som tycks ha ett hat för Exiles som grundats för årtionden sedan.

Jag kan förstå efter den dominans som Exiles haft på herrsidan sedan sekelskiftet att människor tröttnar, hoppas att ”underdogs” vinner efter alla dessa år och att nya namn och klubbar träder fram. Den kungliga svenska avundsjukan kan också ha spelat en viss roll. Nu har nog Troján kommit för att stanna och tillsammans med Exiles, Enköping och Pingvin bildar de en grupp som kan alla slås om SM-titeln nästa år. Det ser jag fram emot.  

Final weekend of Championships

It looked to be a pretty awful rugby year in Sweden as Summer approached but it´s turned out pretty well after all. There weren´t many teams involved whch meant on average longer trips to make and yet I think every single game was played which has never happened before. Well done to a number of smaller clubs who despite heavy early defeats gritted their teeth and set off on the road to fulfil their fixtures.

Div. 1

In Div. 1 Erikslund did well to win the division for the first time. They linked up with Enköping and Attila and took a couple of players back from Exiles to build a much more solid base although their longest away trips were 15 km to Stockholm while main contenders Kalmar Södra ended up with three 400 km trips. They shaped up pretty well in the first half of the final, although Erikslund pulled away in the second half. A fairer deal must be found for Kalmar Södra next year, they´re showing a lot of enthusiasm.

Erikslund play at what they call TRC (Täby Rugby Center) which is in fact an open field with changing rooms. It would be nice if Täby showed their appreciation of Erikslund´s success by providing a bit of infrastructure. Some stands would give us a chance to have a seat instead of standing along the touchline.

I expected a playoff between Hammarby and Erikslund for Allsvenskan next year but that doesn´t seem to be on the cards. Erikslund could well win that match but neither team is strong enough at that level for the moment so let´s have a good Div. 1 again next year.


Perhaps an unexpected final for the Ladies. Exiles unchallenged in a very thin season were seen as being stronger than Göteborg who after a long period of domination yielded to Old Father Time 4 or 5 years ago. But, low and behold one last hurrah from a rather mature Göteborg team who showed they still knew what they were doing and proved a class better than a very disappointing Exiles who never seemed to get out of second gear. Skåne Ladies had no problem dispatching Enköping and, with 8 Pingvin players in the squad, will now play the final in Trelleborg. Those of us who´re not happy about seeing a district side in the final will be hoping that Göteborg can dig deep once more, but I fear that this may be a bridge too far.


And so, after many twists and turns, we come to the Men´s final. Troján and Exiles are probably the two best teams but they cannot deny that Enköping and Pingvin were breathing fiercely down their necks.

Troján had of course stunned Exiles 10 days ago by pipping them for victory in the Northern Group while sending Enköping to third place. This gave them the easier semi at home and they as expected saw off Göteborg comfortably. The visitors played not badly, however, and caught Troján unawares for their two tries.

The showdown was of course the other first meeting between North and South and it proved a much tougher one. The three top teams in the North had been battling against each other week in week out, more or less sharing the honours, while Pingvin strolled through the Southern group averaging over 50 points a game and not even having to face Göteborg.

Exiles were far stronger and faster in the first half and Pingvin found it difficult to cope. Early skirmishes had given them a 6 – 0 lead but thereafter they attacked by kicking aimlessly upfield, presenting no challenge to the Exiles´ line. Exiles scored a pushover try but Pingvin took their one scoring chance when Exiles attacked on their own line made a mess of it and the Pingvin fullback nipped in at the corner. Exiles had had the better of the first half, but it was still only 11 – 13 at the break. The intensity of the game was apparent from an early stage and it was unfortunate that stand-off James Campbell was off the field after 10” with a dislocated shoulder after trying to tackle the hard-running Theo Karlsson. This split up the Georgian center pairing and was a loss for the home team.

In the second half, Pingvin adapted to the pace of the game and came close to scoring after a 5-metre lineout. The two Georgian centres both made breaks but sustained crushing tackles from Matt Mitchell and Sean Burke. Then the Exiles big lads started finding holes in the Pingvin defense, Sean was up to take a final scoring pass and Pingvin had shot their bolt. But that still didn´t prevent Exiles` backs passing aimlessly in their own 22 with a couple of minutes to go and only a 7 point lead. This sort of stupidlty cost Exiles victory in the North and could lose them the Championship if it continues. Pingvin´s chairman and coach were kind enough to say that Exiles were the better team but it was a close-run thing. There is no doubt that Pingvin played far better in this match than previously in the season and apparently several players were sorry that they hadn´t had a chance to attain that level earlier. Quite a few from Pingvin sustained injuries during the game and it will be interesting to see how they fare when they make the longish trip to Gothenburg while carrying the burden of failing to make the final.

Dagens final (från lördagens program)

Nu har vi nått fram till dagens final mellan Exiles och Trojan, trots många turer kanske de två bästa lagen i serien. Men de kan inte förneka att de pressats hårt av Enköping och Pingvin.

Troján grundades 1956 och Exiles 1963, vilket numera gör dem till två av de äldsta klubbarna i Sverige. Troján har haft ett rätt så stabilt lag som spelat på den högsta eller näst högsta nivån. De har emellertid aldrig nått höjderna och har fortfarande inte vunnit en Mästerskapstitel för herrar. De låg utanför den högsta serien så sent som för två år sedan men gjorde en stark comeback förra året genom att ta sig till finalen och lyfta en silvermedalj. I år har de vunnit Norra gruppen för första gången efter att ha slagit Exiles 36 – 18 i sista seriematchen men lottningar som gjorts för många månader sedan gav Exiles fördelen av hemmaplan i finalen. Normalt spelas förstås finalen hemma-borta men Covid har inneburit en minskning i antalet spelade matcher i år.

Under årens lopp har Exiles haft en mera framgångsrik utveckling fast det tog många år innan de regelbundet kunde hävda sig på högsta nivån. De vann SM en gång vardera på 60-, 70- och 80-talen men de spelade rätt ofta i andra serien. De nådde högsta serien på 80-talet och är sedan dess den enda klubb som aldrig nedflyttats.  70- och 80 talen dominerades av Enköping som tog 11 titlar i rad och 15 av 16, medan Pingvin hade sin glanstid på 90-talet; de vann 10 titlar i rad 1991-2000.

Sedan sekelskiftet kan det dock hävdas att Exiles dominerat svensk rugby på herrsidan. De har spelat i varje final sedan 2001 och har vunnit 14 (Enköping 4, Vänersborg 1 och Pingvin 1 har vunnit de andra). Pingvin nådde finalen varje år från 2015 – 2019 men förlorade till Exiles varenda gång. De stod över 2020 på  grund av Covid och ersattes av Troján efter en knapp seger över Enköping i en enda semifinal. Men Exiles visade det sig vara för starka då de vann finalerna 23 – 3 och 21 – 7.

Och nu har vi finalen för 2021 där Exiles siktar på att vinna 10 titlar i rad, sammanlagt 18 och 2 bakom ledande Enköping. Lika ivriga blir dock Troján som väntat sedan 50-talet på sitt första Mästerskap. Exiles hade en tuff match i sin semi då de slog Pingvin borta 18 – 11, medan Troján hade en lättare resa då de slog Göteborg 55 – 10.

Glädjande nog ser båda lagen att ställa upp med sina i stort sett starkaste lag. Samtidigt som lagen presenterats har en utvidgad trupp om 30 spelare presenterats inför två landskamper de närmaste veckorna. Troján har inte mindre än 10 spelare med i den truppen medan Exiles har tre. Exiles har dock totalt 14 spelare i dagens trupp om 23 som spelat för Sverige och det är möjligt att några tackat nej till landslagsspel. Under alla omständigheter är det två starka lag som möts i dag. I serien vann Exiles 16 – 3 på hemmaplan medan Troján slog som sagt ett något försvagat Exiles´ lag med 36 – 18, exakt det antal poäng som krävdes för att passera dem i serien. Hur Exiles hanterade sitt lag den dagen skall vi förbigå i tystnad.

Exiles spelade 1964 sin första match någonsin mot Troján. Jag gjorde två försök och Exiles vann med närmare 20 poäng. Sedan dess har lagen möts ett 80-tal gånger och Exiles har vunnit det övervägande flertalet. En intressant iakttagelse är att Troján under alla dessa år aldrig vunnit i Stockholm. En seger i dag blir första gången på närmare 60 år. Men Troján har nu sitt starkaste lag någonsin och historiken är ovidkommande.

Det blir en rad spännande dueller inom dagens match; här är några godbitar:

  1. De två mycket starka första leden möts en gång till efter två jämna kamper
  2. De två bästa Nr 8 i Sverige, Sami Paulsson och Theo Karlsson, ställs än en gång mot varandra
  3. De två bästa klunghalvorna i Sverige, Philip Axelsson och Matt Mitchell möts för första gången i år
  4. De två bästa målsparkarna i Sverige, Axel Spens-Cossin och Ucha Mchedishvili kämpar om viktiga målskördar
  5. De två bästa kedjorna skall stångas mot varandra

Vem vinner i dag? Båda lagen är hårt taggade och kommer att göra allt för att ta hem segern. Exiles har möjligtvis en liten fördel av att ha hemmaplan och en klart bättre bänk. De har en stark drivkraft att följa Enköping och Pingvin och vinna tio titlar i rad. Troján är däremot starkt motiverade att slutföra den eviga längtan på en mästerskapstitel efter 66 år av strävanden.

Klockan 17 vet vi vilka som jublar och vilka som gråter. Under tiden ser vi fram emot en jämn och spännande match.

Exiles still on target for ten in a row

Finally the North and South met in the semis, both male and female. The South came out on top for the Ladies while it was the North who took the honours for the Men.

Skåne Ladies proved far too strong for Enköping, 50 – 6, while Göteborg sprang something of a surprise by beating Exiles in Stockholm 21 – 12. So now the veterans from Göteborg have to make one more trip to Skåne for the final.

I have maintained all season that only one team in the South was of Allsvensk standard, i e Pingvin, while the others at best were 50 points away from that level. This was to some extent confirmed when Troján beat Göteborg by 55 – 10 and Exiles after the long trip down South had a struggle to beat Pingvin 18 – 11. This means that Exiles will reach their 21st SM-final in a row and still have a chance of winning 10 in a row. Various twists and turns have meant that the single final will now be played in Stockholm when Exiles and Troján will meet for the second year in a row.

Göteborg shaped up quite well with ball in hand, but their defence was not up to the required standard.

Referees had been brought in from abroad and Exiles started off by conceding four penalties in 8 minutes and going 6 – 0 down. The kicker, Campbell, was off the field after a further few minutes when attempting to stop Theo Karlsson and this caused the Pingvin back division problems thereafter. Exiles came back with a pushover try by Beso and a couple of penalties by Ushka. Instead of kicking the ball dead and taking a 6 – 13 lead into half-time they chose to open it out, blundered, and allowed the Pingvin fullback to get in at the corner. For the next half-hour the score remained at 11 – 13 with both teams creating chances until flanker Sean Burke got what proved to be the winner with 10 minutes to go. This is the second team in a row whose ambitions have been crushed by Exiles in the last couple of weeks. We´ll see if they can make it three when Troján come to Gubbängen next week.

Semi uppdatering


André Eriksson
Vano Margalitadze
Hjalmar Edensten
Patrik Månsson
Erik Sjöbeck Simon Johansson
Linus Ahlgren
Erik Johnsson 
James Campbell 
Erik Arvidsson 
Vaja Mamulashvili 
Vano Gabroshvili
Giorgi Bebiashvili
Alfred Meitman  

Andreas Persson
Isak Näslund 
Givi Meshvelashvili 
Otar Gviniashvili 
Pontus Fäldt 
Sigge Petersson
Noel Strandquist                    

Pingvin har gjort fyra ändringar jämfört med laget mot Lugi. Två i klungan, pelaren André Eriksson och lock Patrick Månsson. Båda har startat en match under säsongen och utgör kanske inte påtagliga förstärkningar. Två unga svenska yttrar har också petats bort och ersatts av Erik Arvidsson och Giorgi Bebiashvili. Arvidsson har vi inte sett på ett par säsonger men var tidigare landslagsman medan Bebiashvili är en liten men svårfangad löpare. Båda två utgör nog förstärkningar. Mamulashvili och Gabroshvili kvarstår som centrar och det är därifr4n anfallshoten kommer. Ett klart bättre Pingvinlag än förra veckan vill jag påstå, även om bänken är relativt tunn. 4 Georgier startar, två på bänken.

Exiles have got back a few who were sick or unavailable last week but have made other changes as well. The line-up is:

Mark Beveridge

Levan  Khizanishvili

Abselom Sarjveladze

Carl Lindblom

Bertti Bast

Erik Sandberg

Theodor Karlsson

Sean Burke

Matt Mitchell

Ushangi Mchedishvili

David Hill

Alex Walsh

Michal Jurczynski

Michael Davis

Ian Gowland

Mak Jelec Dozo

Anthony Rafael

Emil Rådquist

Curtis Pollard

Denis Melander

Olle Holmberg

Nika Kurtsidadze

Exiles are considerably stronger than last week, especially in the forwards and hopefully the message has got through to everyone that they must win this game for the dream of ten titles in a row to remain a possibility. The pack is enormous with several good jumpers and scrumagers and they should create problems for the Pingvin pack. In the backs Matt Mitchell finally returns for a full game along with the strong-running Polish centre Michal Jurczynski. The backs are quite evenly matched, but Exiles seem to have the edge up front as well as a stronger bench. Exiles field three Georgians with another on the bench.

Pingvin and Exiles have had tough battles in the past and this will be no exception. May the best team win!

No streaming unfortunately which will leave a lot of supporters disappointed but neither Pingvin nor Exiles seem very good at these technical matters.

A few words about the other Exiles´ teams on show today. Göteborg have pulled out all the stops to get their best team together in Stockholm och Exiles will have to be at their best to come out on top.

Exiles B will like the first team be fielding 23 players for their 3rd place game in Div. 1 against Uppsala. Close matches always played in a good spirit.

Semifinal time!

The short season has had a fair number of twists and turns where several people including myself have made quite a few incorrect forecasts. One point which no-one has commented on is that every single game has been played this season, a first stretching back many years.

The Ladies´ Championship has been a thin one of course, with only four teams aspiring to semifinal places. It´s a poor show that three teams have combined to form Skåne Ladies and they will be favourites if, as expected, they beat Enköping and can expect to have a home final against Exiles, wherever that might be. Exiles will, of course, need to surmount Göteborg who on a good day can present a challenge. They beat Skåne Ladies at home but are not the best of travellers.

The Men´s Championship has been an exciting one, at least in the North, but the final crunch will come when North finally meets South. Troján , who rightly earned a home semi by beating Exiles 36 – 18, will now face Göteborg who beat Spartacus by 5 and 1 point respectively and lost by 3 points to Lugi. They´ve also run up big scores in other games but I find it hard to believe they have any chance against a competent, experienced and well-organised team such as Troján.

I expect the lads from Norrköping to make their second final in a row.

Once again Exiles will probably be the centre of attention this week. Quite a lot of people read my blog each week but that group does not seem to include Exiles. My blog and about four other Swedish sources spelt out exactly what results were required for the various rankings of Troján, Exiles and Enköping after last week´s games. This does not seem to have been registered by the Exiles´ team and management, many of whom after the final whistle appeared to think that Exiles had won the Northern series and would be playing Göteborg in the semi.

In retrospect, it doesn´t really matter as you have to beat everyone to take the title, but running a club is not just about getting a team together on the field.

The question is: How good are Pingvin? They have run up an average of over 50 points a game and conceded less than 10. The opposition has, however, been Malmö twice, Lugi twice, Vänersborg and Spartacus, an extremely modest group. Only Spartacus have played at any serious level if at all in recent years. Pingvin have a few decent Swedish players but there is no doubt that the team is run by a group of Georgians who create and score almost all the tries. The teams they have played against all seem to have a couple of overweight players and two or three young boys who are not capable of tackling mature adults, hence the many soft tries scored by Pingvin. Last Saturday, Lugi showed a bit more muscle and though the result was never in doubt there were long periods when Pingvin were on the back foot and struggled to impose themselves. Exiles on the other hand put up a poor show against Troján whom they had beaten in their previous encounter with a bit to spare. But now the gloves are off and it´s up to both sides to show what they can do. “Vinna eller försvinna” as we say in Swedish.

Exiles will be fielding a substantially stronger team than last week; if they play to their abilities and Pingvin play as they did against Lugi last week then Exiles will win comfortably. If Exiles play like last week and Pingvin can raise their game a bit then it could be a close-run thing. So it´s “Upp till bevis” as we also say in Swedish.                                     

Mycket svag insats från Exiles

Inte mitt bästa veckoslut för prognoser. Jag trodde att Exiles skulle slå Troján eller förlora med max ett par poäng, vilket skulle ge Enköping en andra plats efter Exiles i Norra Allsvenskan. Det blev inte så. Troján vann med 36 – 18, exakt det antal poäng som krävdes för att vinna serien och peta Exiles ned till andra plats. Enköping är nu borta och semifinalerna blir Troján – Göteborg och Pingvin – Exiles. Pingvin fick också kämpa rätt hårt innan de till sist kunde betvinga Lugi med 31 – 18. Lugi hade ett obefintligt försvar i mitten vilket gav Pingvin många av sina poång, men Mats Pallins video bekräftar min tidigare uppfattning att Pingvin inte riktigt är ett mästerskapslag.

I Div. 1 var Erikslund för starka i en bra match mot Exiles B. Det blev till sist 37 – 18, där Erikslunds nya franska spelare lär ha varit avgörande. De blev obesegrade i serien medan inbördes poäng gjörde Kalmar Södra, Uppsala och Exiles B tvåa, trea, fyra.

Troján började bra och ledde med 16 – 3 efter 20” men Exiles slog tillbaka och gick till pausen bara en poäng efter. Det såg ut som om Exiles höll på att få ett övertag men det var Troján som bet ihop, försvarade sig bra och tog alla sina chanser för att vinna andra halvlek med 20 – 3. Jag vet inte vilken ledning på och utanför spelplanen Exiles hade, men de spelade helt huvudlöst som om de inte förstod konsekvenserna av att förlora med 18 poäng. Med 20” kvar hade Exiles fortfarande en 13 poäng kudde för att vinna serien men de sparkade inte bollen i försvar en enda gång utan passade bollen fram och tillbaka mest i den egna planhalvan. Att se Exiles med alla möjligheter att sparka passa bollen slarvigt på den egna mållinjen när de hade 6 poäng till goda för att vinna gruppen var ofattbart och ledde till Trojáns 7-poängare då 4 minuter återstod. Att sedan sparka ut bollen för att avsluta matchen som om det vore ”mission accomplished” var om möjligt ännu värre. Exiles hade otur som förlorade 2-3 spelare till sjukdom på ett sent stadium, och ytterligare frågor om vilka spelare som var behöriga. Än en gång skapades störningar vid inkasten, men det hade krävts en genomtänkt strategi för att förhindra Troján från att ta en välförtjänt seger.

Min tes var att Enköping skulle få i uppdrag att visa i semi att Pingvinserien var på en relativt låg nivå. Nu är det Exiles som måste bekänna färg. Spelar de som i helgen blir det svårare än vad jag tidigare antytt. Enda tröst om Exiles vinner semi är att de får hemmaplan i finalen.   

Sanningens ögonblick!

 Grundseriernas sista omgång med vissa serier redan avgjorda och andra så spännande som det kan vara. Damerna är redan klara med semifinalerna Exiles – Göteborg och Skåne Ladies – Enköping. Göteborg har en sista match mot Vänersborg, men även om de vinner och hamnar på samma poäng som Skåne ger inbördes resultat första platsen till damerna Söderifrån. Segrarna i serierna får hemmaplan i semis, men så vitt jag förstår är det inte klart var finalen kommer att spelas. Neutral plan verkar vara det enda rimliga alternativet. Samma sak gäller herrarna.

Div. 1 har fortfarande en rad frågetecken. Varför man inte kunnat ordna 8 matcher vet jag inte, lagen har hittills spelat 3 matcher under säsongen. Matchen Exiles B och Uppsala – Berserkers som vanns av Exiles 72 – 5 har aldrig inrapporterats. Läget inför helgen är således

Erikslund 6, Kalmar Södra 4, Exiles 4, Uppsala 2.

Nu möts Exiles – Erikslund och Uppsala – Kalmar Södra. I en enkel serie har de tre ledande lagen haft en hemma och en borta match. Erikslund, med tre Enköpingspelare slog Kalmar Södra 23 – 19, den senare slog ett svagt Exiles lag 36 – 15 och nu möts de två Stockholmslagen på Gubbängen.

Det är en lång resa till Uppsala för Kalmar Södra men de verkar vara tillräckligt starka för att ta hem segern, vilket ger dem 6 poäng. Om Erikslund vinner är saken klar, ordningsföljden blir Erikslund, Kalmar, Exiles och Uppsala. Om Exiles vinner hamnar 3 lag på samma poäng och då blir det Kalmar som vinner på poängskillnad, troligtvis med Erikslund tvåa och Exiles trea.

Exiles ställer upp med B-laget kl. 12 och A-laget kl 14 nere i Norrköping. Exiles har dock haft 40 spelare som varit ute och tränat regelbundet den senaste tiden och har ett rätt starkt B-lag. Erikslund får troligtvis stå på egna ben utan stöd från numera moderklubben Enköping. Det kan bli en spännande match där det inte är säkert att Erikslund tar hem segern. Sedan kommer play-offs.

Näst sist, Allsvenskan Syd. Av intresse är Lugi – Pingvin och Göteborg – Malmö. De två ledande klubbarna, Pingvin och Göteborg, möts inte i grundserien medan tredje klubben Lugi, som slog Göteborg, får möta ledande Pingvin två gånger. Tanken var att inget lag skall ha fler än en långresa. Nåväl, Pingvin och Göteborg vinner nu i helgen och då blir etta/tvåa inför semis. Men vem skall de möta?

Hammarby möter Enköping i helgen, men det blir nog en formalitet. Avgörandet kommer i Norrköping då Troján möter Exiles. En kortfattad sammanfattning visar att Exiles vinner om de inte förlorar sista matchen med mer än 18 poäng, Troján kommer tvåa om de vinner med 5 – 17 poäng och Enköping kommer tvåa om inte Troján vinner med mer än 4 poäng. Svårt att tänka sig att Troján vinner med över 18 poäng, inte otänkbart att de vinner med 5 – 17 poäng. Troján är en aning bättre än Enköping enligt min uppfattning; Enköping vann sina två första matcher knappt efter tveksamma domarinsatser, men förlorade de två följande. Enköping har flera bra spelare men Troján har ett mera balanserat lag och har en bättre chans att slå Pingvin i en eventuell semi.

Jag tror att Exiles som helhet är ett par tre försök bättre än Troján men därmed inte sagt att Exiles vinner med en sådan marginal. Det något bättre laget vinner inte alltid i rugby; ett par 50-50 straffar och en spark som studsar åt fel håll och plötsligt ligger man under med 13 poäng. Min känsla ändå är att det blir Exiles – Enköping som går till semis som blir Exiles – Göteborg och Pingvin – Enköping. Det krävs ett totalt sammanbrott för att Exiles skall förlora mot Göteborg men den andra semin blir spännande.

Jag är inte bland världens ledande rugbyanalytiker men jag är övertygad om att Pingvin just nu spelar i en Div. 1 Syd som ligger långt ifrån de tre stora i Norr. Vi får belägg för om så är fallet i denna semifinal då Nord och Syd äntligen möts.. Enköping är ett mycket mera talangfullt lag än Pingvin men deras Achilleshäl är en svag bänk och en klunga som inte håller de sista 20 minuterna. En ny sanningens ögonblick således den 2 oktober.

USM – bra dag för svensk rugby

Gratulerar Enköping Ungdom som än en gång genomfört ett framgångsrikt USM. Jag fick det till 53 deltagande lag, en högre siffra än vad vi haft på ett bra tag. Flest på de icke-konkurrerande kategorierna U8 – U12, färre då spelarna närmar sig vuxen ålder.

Här är medaljfördelningen för de konkurrerande lagen:

P18   Erikslund – Malmö – Exiles (4 lag)

P16   Enköping – Exiles – Uppsala (6 lag)

U14  Exiles – Malmö – Erikslund (7 lag)

Många tuffa, jämna matcher bland de ledande i varje ålderskategori.

Ger vi medaljerna 3 – 2 – 1 poäng får vi sammanlagt:

Exiles 6, Erikslund 4, Malmö 4, Enköping 3, Uppsala 1. Första gången på mycket länge Exiles toppat en lista av detta slag,

F18   XX Stockholm – Erikslund (2 lag)

F15.  Uppsala – Vänersborg – XX Stockholm (4 lag)

Fortfarande problem med damdeltagandet .

XX Stockholm står nära Exiles, tror jag, Stina har hand om dem, men vart tog alla andra klubbar vägen?

Om jag räknat rätt hade Exiles, Erikslund, Franska skolan, Enköping och Uppsala lag i varje ålder U8 – U12. Inga klubbar söderifrån.

Flera klubbar har slagit ihop sina påsar, vilket är bra, men flera ledande klubbar figurerar inte i eget namn eller kanske inte alls.

Rörande att se hur de yngsta roar sig när de spelar, tackar varandra och tittar stolt på sina medaljer. Den siste i den tredje Mabon-generationen, Tyler, gjorde sin debut i U8.  

Ängsliga veckor för Enköping

Som väntat blir upplösningen av Norra herrserien inte  klar förrän slutsignalerna går om 14 dagar. Läget inför den dagen är att de inbördes poängskillnaderna mellan de tre huvudkonkurrenterna är Exiles + 22, Enköping – 9, Troján – 13.

Då blir läget följande:

Om Exiles vinner sista matchen mot Troján i Norrköping eller spelar oavgjort, då blir rankingen Exiles etta, Enköping tvåa, Troján eliminerade.

Om Troján vinner med upp till 4 poäng blir rankingen oförändrad.

Om Troján vinner med mellan 5 och 17 poäng blir rankingen Exiles etta, Troján tvåa, Enköping eliminerade.

Om Troján vinner med mellan 18 och 31 poäng blir rankingen Troján etta, Exiles tvåa, Enköping  eliminerade.

 Om Troján vinner med  32 poäng eller fler blir rankingen Troján etta, Enköping tvåa, Exiles  eliminerad.


Exiles kommer etta om de inte förlorar med 18 poäng eller mer, de kommer tvåa  om de förlorar med mellan  18 och 31 poäng och de blir eliminerade om de förlorar med 32 poäng eller fler.

Troján kommer etta om de vinner med 18 poäng eller fler, tvåa om de vinner med mellan 5 och 17 poäng, annars blir de eliminerade.

Enköping kan inte komma etta, de kommer tvåa om Troján inte gör bättre än att vinna med 4 poäng eller att Troján vinner med minst 32 poäng.

Efter en övertygande  seger i SM-sjumanna är det lätt att förstå att Enköping har sett fram emot sin bästa säsong på närmare ett decennium. Två förluster i följd har nu fört dem till elimineringens rand med i bästa fall en semifinal borta i Trelleborg.

Glöm dock alla konspirationsteorier om att Exiles kommer att spela taktiskt i sista matchen för att eliminera Enköping. Enligt mångas uppfattning spelade Exiles uruselt i går, se nedan, och tesen att de kommer att ta det lugnt i sista seriematchen är befängd. Däremot är det fullt tänkbart att Troján av egen kraft kan vinna med några poäng.

Till gårdagens match. Och Sveriges största klubb med 364 aktiva medlemmar fortfarande inkapabel att ordna streaming när ”någon är borta”. Jag gissar att flera hundra personer hade velat se denna match. Har Exiles någon mediapolicy över huvud taget?

Hur som helst, Anders Svärd och jag bänkade oss framför TVn i Italien för att ta del av sändningen. Det blev i stället enstaka SMS-meddelanden, därav den bristfälliga bevakningen.

Båda lagen var i stort fulltaliga fast jag påpekade i förväg att Exiles hade en mycket starkare bänk. Exiles började med att förlora tre egna inkast i rad och det skapade anfallsmöjligheterna som gav Enköping en 12 – 0 ledning på nolltid. Totalt förlorade Exiles åtta inkast, ett skrattretande antal med Sveriges bäste hoppare och ett anfall baserat på drivande rucks and mauls. Exiles hann ikapp till halvtid och därefter smulades Enköpings klunga sönder, vilket krympte deras anfallsmöjligheter. De fick dock två försök till inkl. en interception. Exiles övertog dock befälet, gjorde fyra försök till och vann till sist. Några iakttagelser som framfördes per telefon till nervösa mottagare i Italien var att veteranen Tim J. hade en bra match, kanske bäst på plan, att de två nya Enköpingsstjärnorna inte uträttade mycket och att Exiles´ sex försök kom mest från individuella insatser, ej samordnat spel. Utrymme för förbättringar från alla håll och kanter med andra ord.

Söderut fortsatte Pingvin att vinna lätt, även om LUGI hävdade att 45 – 0 inte riktigt avspeglade matchen. De möts igen om två veckor av skäl som ingen riktigt kan förklara. Göteborg slog lokala rivaler Spartacus med 21 – 20 i matchens sista spelmoment och anser tydligen och de nu är klara för semi. Då blir det troligtvis en resa till Exiles i Stockholm (ev Norrköping). Kan någon på fullt allvar, efter att ha sett några matcher i år, hävda att Göteborg kan klara en förlust på mindre än 50 poäng? De som kommer trea i Norr blir inte glada när de ser den matchen.    

Page 1 of 20

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén