Den svenska rugbysäsongen är nu avslutad. Det har gått bra för Exiles och Pingvin och ett fåtal mindre föreningar. Våra landslag har inte rosat marknaden och ett antal nya tränare är på ingående. Hittills verkar de alla vara baserade i utlandet, vilket enligt min uppfattning inte är bra. En tränare för herrlandslaget XV är utlyst på svenska och engelska; det finns dock tre extra ord i den svenska versionen som är illavarslande: ” tjänsten är ideell”. Jag tror att detta uppdrag är tillräckligt krävande för att någon form av arvodering bör ske. Annars kommer jobbet att skötas med en klackspark.

Jag fyllde 80 år på Luciadagen och firade med en resa till Dubai och omedelbart efter med tre dagars firande i min gamla hemstad, Edinburgh.

Jag blev rörd av att många gratulerade mig via sociala medier t o m många rugbyentusiaster med vilka jag inte alltid varit överens. När man fyllt 80 är det kanske för sent att ägna sig åt gammalt groll.

I den vevan har jag beslutat följande. Jag har i många år varit kritisk mot SRF´s sätt att sköta sig. Utan särskilt mycket respons. Men jag har börjat inse att de inte kan göra bättre än så. Många av de stora förbunden har flera hundra heltidsanställda. Jag tror att vi har en deltidsanställd och 3-4 andra på deltid som jobbar ideellt. Det räcker tydligen inte för att driva sporten som jag anser borde ske.

Jag kommer även i fortsättningen att kommentera landslag med mera men avser att upphöra med mina mera detaljerade kritiska synpunkter: vi har vad vi har, vi gör vad vi kan. Det blir alltså en nedtrappning för min del. För att visa min goda vilja mot Förbundet avser jag att med omedelbar verkan inför ett årligt pris på 10.000:- som skall av förbundet tilldelas den som bäst kan utnyttja en vistelse i ett annat rugbyspelande land, till gagn för svensk rugby vid återkomsten. Det kan vara spelare, tränare, domare eller administratör.

Pengarna skickas omgående av mig och priset som bör heta ”Hedersordförandes pris” kan lämpligen delas ut i samband med årsmötet.