Som helhet var SM-sjumanna i Linköping en klar succé. Arrangemanget var utmärkt, spelplanen, domarna, kommentatorn även prisutdelningen var också bra. Vad var det då som inte fungerade bra? Jo, den totala inkompetens som Rugbyförbundet redovisade under flera veckor avseende frågor av central betydelse. Här några exempel:
Exiles insåg tidigt att den nya Superserien skulle vara krävande och de meddelade SRF att de inte skulle delta i SM-sjumanna om det innebar att de fick spela flera omgångar för att få ned antalet deltagande lag från 9-10 till 8. Generalsekreteraren svarade att det var ett krav från Riksidrottsförbundet (RIF) att inte fler än 8 lag fick delta under SM-veckan. Exiles skrev till RIF och fastställde att detta var nonsens. Till sist blev det en direktfinal med nio lag på såväl dam- som herrsidan. Schemat ändrades så många gånger att Exiles i onödan fick beställa en extra hotellnatt för 32 personer, kostnad c:a 15.000:-. Spelschemat till sist blev horribelt med spelperioden ibland upp till 7 timmar för tre matcher. Viloperioderna varierade oerhört till gagn/förfång för olika lag och med risk för spelarnas hälsa och välbefinnande. Exiles fick t ex 35” mellan semifinal och final. De spelade fyra matcher före finalen och Enköping fem; det var rätt uppenbart att Enköpingsspelarna var slutkörda innan de kom in på finalspelplan.
SRF har en arvoderad generalsekreterare som inte kan skriva formellt riktig svenska. Därför har de också en (icke-arvoderad ?) sekreterare som kan skriva svenska. Hans förmåga att tolka skrivna regler kan emellertid diskuteras. Han har retat gallfeber på Exiles och andra klubbar m a p hans benägenhet att göra orimliga tolkningar av relativt entydiga klausuler. Det skall vara fritt fram för besökande studenter att spela rugby i Sverige. Men hans märkliga tolkning av reglerna innebar att 4-5 stycken inte fick spela en enda match i Sverige i år.
Specifikt när det gäller sjumanna tolkade han reglerna om farmarlag på så sätt att Troján och Kalmar Södra diskades. Troján blev upprörda, klagade på beslutet hos RIF och, icke oväntat, vann. Därav det faktum att de fick mindre än 24 timmar på sig att plocka ihop ett damlag med ytterligare åtföljande schemaändringar. Det kan inte fortsätta på det här sättet.
Låt oss nu vända oss till ett betydligt trevligare ämne, rugbyn. Jag börjar med damerna som jag tycker gjorde bra ifrån sig trots att nästan ingen av våra utländska landslagsspelare var på plats. Det var nog rätt klart att tre lag var ett strå vassare än det övriga: Pingvin, Vänersborg och Göteborg. Exiles, Trojan och Enköping låg en bit efter medan Hammarby, Södertälje och Malmö var nog svagast. Det var doch trevligt att se hur Hammarby och Södertälje hade gjort vissa framsteg. Enköping var i en tuffare grupp och klarade inte semi medan Exiles och Troján delade på andra plats i andra gruppen. Det blev till sist Troján som gick till semi tillsamman med de tre främsta, men där blev det stopp mot Göteborg. På Dag 1 såg det ut som om förra årets mästare, Pingvin, skulle blåsa igenom hela turneringen. De släppte inte igenom en enda poäng och verkade som om de hade minst tre spelare som var snabbare än alla andra. Men de gick bet på de mogna damerna från Vänersborg. Pingvin ledde 17 – 12 då två minuter återstod men motståndarna kämpade tillbaka gjorde försök och slog in sparken för att vinna 19 – 17. En mycket fin seger.
Göteborg klarade av Troján utan problem och då blev det final mot Vänersborg. En mycket tät match där landslagets Maja Meuller gav Vänersborg en 10 – 0 ledning före halvtid. Men Göteborg reducerade till 10 – 5 direkt efteråt och deras spelare insåg att de var minuter ifrån en oväntad titel. Med snart 50-åriga Dr ”Ullis” Hall i spetsen bombarderades Vänersborgs linje och vid minst fyra tillfällen var de centimeter ifrån. Men Vänersborg höll ut efter en heroisk insats och säkrade mästerskapet. En bra avslutning på en spännande turnering.
På herrsidan var det nog också tre grupper om tre. Först hade vi de tre superlagen Exiles, Troján och Enköping. Sedan hade vi de tre bästa Allsvenska lagen Spartacus, Göteborg och Erikslund och till sist hade vi blåbären Hammarby, Malmö och Vänersborg. Erikslund skrämde ett nonchalant Exiles och förlorade endast 10 – 15, men maktställningen återställdes då Exiles slog Spartacus och Hammarby med 41 – 0 resp. 51 – 0 för att vinna gruppen. Erikslund slocknade efter matchen mot Exiles, förlorade mot Spartacus och gick miste om en semifinalplats.
I andra gruppen vann Enköping relativt övertygande mot Troján som i sin tur slog Göteborg.
Det blev således Exiles som ställdes mot Troján medan Enköping tog emot Spartacus. Enköping vann lätt mot Spartacus och Exiles gick upp till en 19 – 5 ledning efter 11 minuter men en ny slarvig period gav Troján 17 – 19. Exiles samlade sig och gjorde nytt försök på 30 sekunder för att vinna 26 – 17. Sedan blev det den väntade finalen mellan Enköping och Exiles. Stockholmslaget var taggat från början, gav inte Enköping något större utrymme och vann 26 – 12. Efter skrämseln mot Erikslund i första matchen vann Exiles sina fyra matcher med 24 – 4 i försök och var aldrig hotade. En eloge till Merti Bast som gjorde 8 försök efter en dominerande insats. Troján och Enköping var svagare än förra året, Enköping verkade som sagt vara slutkörda i finalen och Exiles var i en klass för sig. Nu en omgång av den tuffa Superserien innan alla kan få en välbehövlig semester.