Sverige gör bara en ändring i laget som slog Luxemburg 51 – 5 i Norrköping i oktober. Antagligen p g a skada då en av Murphybröderna ersätter Milner som center. ”Never change a winning team”, som det heter på engelska, meng bänken är klart starkare än förra året. Rullar Sverige vidare då mot Ungern om ett par veckor för att få en avgörande match mot Tjeckien på Stadion den 14 maj? Det får vi hoppas, men uppflyttning till näst högsta serien i höst är ingalunda given. Lettland spelade oroväckande bra mot Luxemburg för ett par veckor sedan, de vann till sist 32 – 9, men Luxemburg med halva laget utbytt och något bättre än mot Sverige var aldrig i närheten av att göra försök. Luxemburg utklassades av den Lettiska klungan som har fyra starka pelare, två bra hoppare vid inkasten och ett snabbt bollbehandlande tredje led. Jag tror inte Sverige kan matcha den, åtminstone de två första leden. Deras kedja är kanske inte så imponerande, men det är inte heller den svenska, det är nog bara Kalling-Smith och Melander som är kapabla att göra försök på denna nivå. Tillsammans med tredje ledet.

Frågan reser sig som vanligt om detta är Sveriges bästa lag. Jag svarar som vanligt ”Nej”, men eftersom vi aldrig får veta vilka som är skadade, ointresserade eller av andra skäl otillgängliga är det inte meningsfullt att diskutera varför vissa saknas. Sedan kan personligt tyckande spela en roll och här är det coachens privilegium att avgöra.

Av de 15 startande har de fyra elitlagen i Sverige 7 spelare, 5 från Trojan och 2 från svenska mästarna, Exiles. Varken Enköping eller Pingvin fick med några spelare. Sedan har vi 6 spelare från utlandet, av vilka max ett par spelar på en hyfsad nivå. Och till sist hade vi 2 från lägre svenska serier.

Jag räknade ut av de fyra semifinalisterna förra året att 72 var behöriga att spela för Sverige. Semifinalerna och finalen spelades på en högre nivå än vad jag tidigare sett i svenska rugby. Ändå kommer nästan halva landslaget från behöriga som spelar på blygsam nivå runt omkring i Europa! Det sägs att coachen noga följer matcher i Sverige och i en intervju med lettisk TV framgår att han har ett gott grepp om Lettlands starka sidor. Det är en mera proffsig inställning än vad vi haft på ett bra tag. Som utomstående kan vi inte annat än lita på hans omdöme och önska honom och laget lycka till.