Nu är säsongen över och vi kan blicka framåt mot 2022. Det blev omstart från scratch för Europaserierna och herrarna började bra med en lätt seger över Luxembourg. Än så länge kan vi glömma att motståndarna nog hade gått bakåt under Covid-perioden och att Sverige hade kunnat ställa upp med ett mycket starkare lag om intresse och vilja hade funnits. Faktum är att vi vann på ett övertygande sätt och hade nog även klarat av Lettland av bara farten om inte pandemin hade satt stopp. Nu blir det de tre återstående matcherna till våren. Lettland och Ungern blir bortamatcher den 23 april resp. den 7 maj. Sedan blir det förhoppningsvis matchen som avgör vilket land som flyttas upp till Trophy-nivån hösten 2022, dvs Sverige på hemmaplan mot Tjeckien den 14 maj.

Det hände en del i går av relevans för Sverige. Tjeckien hade en bra dag med segrar på hemmaplan för herrarna mot Ungern 31 – 13 och för damerna mot Finland 39 – 12. Tjeckiens herrlag ledde med 17 – 0 efter 10 minuter, men Ungern samlade sig och bjöd på hyfsat motstånd.  Deras 13 poäng kom från en ”charged-down” försvarsspark och två långa straffar, medan Tjeckien stod för fyra försök och en bonuspoäng. Jag trodde att hemmalaget skulle vara mera överlägsna men kom ihåg att Sverige slog Ungern med ett nödrop förra gången och att de även skrämde slag på Ukraina.

Lettland och Ungern kan bli besvärliga på hemmaplan men jag tror nog fortfarande att vi har kapaciteten att slå dem, helst dock med vissa förstärkningar jämfört med det nuvarande svenska laget. Mot Tjeckien har jag redan tidigare antytt att det krävs en rejäl förbättring av vår laguppställning om vi skall kunna slå detta lag, som ligger 14 platser före oss i världsrangordningen (37 mot numera 51). April/maj är inte den bästa årstiden för våra landskamper men det är bara att gilla läget.

Vad bör nu svensk rugby göra för att få bästa lag på plan för dessa tre matcher? Skall första uppsättningen som var fallet mot Luxembourg. bestå av 6 spelare från utlandet, 5 spelare från årets silvermedaljörer och 4 från övriga Sverige inkl. 2 från SM-segrarna och inga från lagen som slutade 3 – 5 i serien? Och detta efter ett mästerskap där 4 lag höll en mycket hög standard, med våra mått mätt i alla fall. Objektivt sett kan inte detta vara vårt bästa lag, men låt oss inte fortsätta att älta varför det har blivit så.

Mitt förslag är att SM börjar efter matchen mot Tjeckien. Innan dess bör SRF´s styrelse kalla till sig en samling berörda som tillsammans bör kunna enas om något som liknar vårt bästa lag och att erbjuda spelarna och de berörda tränarna resurser för att skapa ett slagkraftigt lag. De spelare som ställer upp och blir uttagna skall inte betala för äran, vare sig för resor eller gemensamma träningsläger. Pengar har varit en viktig faktor tidigare när spelare tackat nej, samt naturligtvis även andra aspekter. Om jag är rätt informerad fick alla som ställde upp på träningsläger inför landskampen i höstas stå för sina egna resekostnader. Det blev således rätt stora belopp för dem som flög från utlandet och inte heller obetydliga belopp för dem som hade långa resor inom landet.

Vilka är det som skall ingå i denna förberedande församling? Ja, det får andra bestämma, men mitt förslag skulle vara

a) representanterna för SRF

b) landslagstränarna

c) tränarna från de 5 – 6 ledande klubbarna

d) några aktuella landslagsspelare inkl. ett par från utlandet

e) några spelare som inte velat ställa upp.

Ambitionen efter ett möte, kanske i januari, vore att svensk rugby kan enas om en reell, gemensam satsning där tränarna och spelarna efteråt återvänder till sina klubbar med ett genomarbetat program och med budskapet om att alla skall dra sitt strå till stacken för att återföra Sverige till en respekterad plats i europeisk rugby.  Vi är i huvudsak en amatörsport som aldrig kommer att kunna optimera våra resurser. Men mitt intryck är att stämningen just nu är rätt god bland de svenska klubbarna; det finns rivaliteter och strid på kniven på spelplanen, men vad jag vet inga fejder eller fiendskap mellan spelare och klubbar. Här vore ett bra tillfälle att enas om en gemensam ansträngning under några månader för att få oss upp ett pinnhål i den europeiska hierarkin.

Vän av ordning frågar hur allt detta skall finansieras. SRF skall naturligtvis bevilja ett visst belopp till landslaget. Men här krävs kanske lite extraordinära insatser. Jag vill än en gång påminna SRF att jag tidigare erbjudit herrlandslaget betydande summor för att satsa på ordentliga förberedelser inför landskamper. De pengarna finns i princip kvar men SRF har på två år inte växlat ett ord med mig om användningen. Det är kanske dags att komma till skott.

En kort notering även om våra damer. Här är betydligt färre länder engagerade på 15-manna, till skillnad från 7-manna. Trophynivån består av bara 4 lag: Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien. Det är lite oklart vad som kommer att hända 2022 men det är rimligtvis segraren i Trophyn som flyttas upp till Championship. Och där är det klart att Sverige redan nu vunnit Trophyn. Även om de mot förmodan skulle förlora mot Schweiz ligger de fortfarande före Tjeckien efter segern i inbördesmötet.

Damerna befinner sig i en mycket mera fördelaktig situation än herrarna. De verkar ha tillgång till alla sina bästa spelare och åtminstone i matchen mot Tjeckien spelade de tekniskt mycket bättre än tidigare. De var lite skakiga mot Finland men ändå drog de ifrån på slutet.

Jag tyckte synd om Finland i går. De spelade riktigt bra under länga perioder och. förde spelet. Men var tionde minut fick Tjeckien tag på bollen och deras stora, starka och snabba kedjespelare sprang ifrån. De gjorde till sist sju försök mot Finlands två.

För en vecka sedan lyckades Sverige tygla de tjeckiska damerna till två försök samtidigt som de stod för fem själva. Denna match var den bästa som Sverige presterat på år och dag. Fem Sverige baserade men Englands aktiva stod för en viktig del av den svenska insatsen men även hemmaspelarna höjde sin spelstandard. Svenska damlandslag i handboll, basketboll och volleyboll m m har alla spelare som är långa, starka, snabba och bollskickliga. Törs man hoppas att vi är på väg mot en liknande uppsättning inom rugbyn?