Rugby in Sweden and Europe

World Championships (HSBC)

Third leg Bordeaux: Herr: France, New Zeeland, Spain

World Champions Herr: South Africa, New Zeeland, Spain

Nedflyttade: Kenya, GB, Tyskland, Uruguay

Third leg Bordeaux: Dam Australia, New Zeeland, Kanada

 World Champions Dam: Australia, New Zeeland, Kanada

Nedflyttade: Brasilien, Argentina, GB, Sydafrika

Det skulle fora för långt att redovisa alla turer, framgångar, besvikelser och triumfer som manifesterats i denna långa turnering. Vi kan konstatera att Sydafrika stod som övergripande segrare på ett tidigt stadium i Bordeaux då huvudkonkurrenterna Argentina och Australien förlorade, medan Nya Zeeland och Spanien fortsatte att kämpa. Stor framgång för Spanien som kom på tredje plats i den övergripande turneringen.

Och USA gjorde ett försök efter slutsignalen som räddade dem bland de 8 ledande och förpassade Kenya till nivå 2.

På damsidan trodde många att Nya Zeeland skulle få revansch för sin förlust i finalen mot Australien i omgång 2. Men det blev inte så. Australien vann även tredje omgången och hela mästerskapet, en stor triumf. Och det är klart att Kanada kom god trea.

GB blev nedflyttade även på damsidan och det blir intressant att se hur det blir nästa år. Det skrevs inte en rad om denna massiva turnering i de brittiska tidningarna och det är klart att ingen vill finansiera verksamheten. Det var skottarna som drev verksamheten i år men de vill nog inte fortsätta att subventionera det hyperrika engelska förbundet. 

——————————————————————————————

Europeisk Trophy Sevens Leg 1

Herr: Schweiz, Monaco, Rumänien, Turkiet (5te plats: Sverige)

Sverige flyttades ned till Trophy och ställdes mot B-nationerna. Det blev en blandad kompott med tre segrar och tre förluster. Två av dessa kom dock mot Schweiz, det klart bästa laget. Dag 3 började Sverige briljera med två segrar 40 – 0 och 43 – 0. Det var dock de etablerade spelarna som stod för det mesta och inte nykomlingarna från utlandet. En andra plats och uppflyttning är tänkbar. Vi får se hur det går efter andra omgången om tre veckor.

—————————————————————————————–

---

Svenska serier:

Enköping – Exiles 39 – 22

Hammarby – Erikslund 36 – 22

Det blev en stor framgång för Enköping då de slog Exiles 39 – 22. Exiles hade kanske inte sitt starkaste lag men man ställer upp med vad man har och Enköping vann helt rättvist. De gick till anfall genomgående och hade en klunga som dominerade inkasten och inte gick bakåt i klungorna i samma utsträckning som brukligt. Fullbacken Solomon hade sin bästa dag i en Enköpingströja. Han dansade igenom Exiles försvar upprepade gånger och bidrog i hög grad till segern. Enköping ledde 22 – 5 i halvtid, men Exiles skärpte sig och andra halvleken slutade 17 – 17. Enköpings poängskörd slutade after 58” och det enda negativa för dem var att fem spelare fick gå av planen pga skador. Nu leder de i serien med en poäng före Exiles och bör kunna klara kvalspelet tillsammans med dem.

Av matchen i övrigt kan framhållas att kommentatorn var kunnig och lättsam, domaren skötte sig bra och publiken, icke oväntat, var i uppror.

Det kan också nämnas att en (anonym) skribent för Enköping stod bakom en hyllningsskrift som höjde Enköping till skyarna, med ett språkbruk och en extatisk ton som kanske hade lämpat sig bättre för att fyra Jesu återkomst.

I den andra matchen av betydelse i lördags visade det sig att Hammarby, som slog Enköping tidigare i våras ingalunda är borta ur bilden. De slog Erikslund med 36 – 22 , har fortfarande endast en förlust (mot Exiles) och har matcher kvar mot de två andra ledande klubbarna. Det kan bli spännande i höst.

——————————————————————————————

Det börjar dra ihop sig med VM för 7-manna hos HSBC, första Trophyomgång i Europa för 7-manna med Sveriges herrar medverkande och enstaka seriematcher i Sverige av betydelse för slutspelet.

HSBC har redan två finalomgånger bakom sig där de 12 manliga och kvinnliga deltagarna slåss om titeln och, kanske viktigare, att behålla sin plats bland de 8 främsta inför 2027. De som når de slutgiltiga platserna 9 – 12 åker nämligen ner till nivå 2, en katastrof för somliga länder. Dag 1 är avslutad och länder som USA och GB som befinner sig i farozonen kämpar frenetiskt för att behålla sin plats på högsta nivån. USA vann sina två första kvalmatcher i denna sista omgång och ökar därmed sina chanser, medan GB slog ledaren Sydafrika och har en liten chans kvar. Favoriten till VM-titeln för herrar är Sydafrika som jagas av Argentina och för Australien och Nya Zeeland som ser ut att kunna mötas i en avgörande final. Allt avgörs nu på söndag.

Sverige aspirerar inte på dessa höjder, utan tävlar på Trophynivån i Europa, dvs näst högsta nivån, efter att ha åkt ur Championshipnivån förra året. Där var de utklassade och det var dags att se över hela verksamheten. Coachen avgick och verksamheten övertogs av XV-manna tränaren  Laybourne. Han letade tydligen i första hand i utlandet efter behöriga svenskar och presenterade en trupp med sex debutanter, av vilka sex spelade i utlandet. Flera av dessa var helt okända för svenska observatörer, men känslan var att radikala åtgärder behövdes och att det vore orättvist att klaga. Personligen ansåg jag att utländska spelare endast i undantagsfall skulle få plats, dels av ekonomiska skäl och dels för att uppmuntra inhemska talanger, av vilka det började komma fram rätt många i åldersgruppen 18 – 20. Nåväl, hur har det gått hittills?

Sverie befann sig i en grupp om fyra länder, tillsammans med Malta, Kroatien och Schweiz. Tolv nationer, tre grupper av vilka åtta skulle luskas fram till kvartsfinaler och de återstående skulle spela om platserna 9 – 12. Sverige började mycket bra mot Malta, med en drive man inte sett på länge. De gjorde tre försök snabbt och hade en klar ledning i halvtid. Malta kom tillbaka efter pausen men Sverige vann med ett övertygande 31 – 19. Sedan såg vi hur en mycket skicklig Schweiz slog Kroatien 31 – 12. De följde upp detta med att slå Malta 31 – 19, mer eller mindre samma som Sverige. Logiken efter dessa utfall var att Sverige borde kunna slå Kroatien med marginal.  Men det blev inte så. Kroatien började bra, gick upp i ledning 12 – 0 och pressade kontinuerligt. Det blev 12 – 7, sedan 19 – 7. Sverige fick ett tröstförsök men såg aldrig ut som om de kunde vinna och det slutade 19 – 12. En klar besvikelse efter den inledande matchen. Lördag eftermiddag möter Sverige Schweiz, det bästa laget hittills. En förlust skulle riskera att man inte hamnar bland de två bästa tredjeplatserna och således en misslyckad turnering. Svårt att följa detaljerna på TV men min uppfattning var att  två av det gamla gardet, Axel Kalling-Smith och Fredrik Enstad, gjorde två försök vardera.

Briljant planering för resten; Sverige fick vänta 7 timmar för att spela sin andra match!

Serierna fortsätter på hemmaplan. Även här skicklig planering från TK. Enköping med en viktig match mot Exiles har tre spelare borta i Kroatien, mot en 19-åring från Exiles. Enköping har kvar ett mycket tunt lag, men Exiles har också många spelare borta. Vi får se hur det går , men slutspelet skall inte avgöras på detta sätt. En annan viktig match är Hammarby mot Erikslund. Förlust för Erikslund kan nog innebära att deras förhoppningar om slutspel är mer eller mindra borta.  

Gud vet när profixio blir fixad. Här är i alla fall vad Exiles har presterat hittills i år.

Exilesmatcher hittills (31.5) i sina fem serier

Herr Div 1: Exiles A – Uppsala       70 – 5

Herr Div 1: Exiles A – Erikslund     31 – 11

Herr Div 1: Exiles A – Hammarby 49 – 12

Exiles blir starkare till hösten inför Baltiska Ligan, men klarar sig hyfsat ändå. Båda A- och B-lagen har förstärkts av våra 19-åringar.

——————————————————

Dam Div 1:  Exiles – Uppsala.     48 – 12

Dam Div 1:  Exiles –  Berserkers 105 – 0

Dam Div 1:  Exiles – Enköping    42 – 22

Laget har förstärkts av fem spelare från Tröjan inkl. tvillingarna Cecilia och Isabell Wijkström. Exiles lånar 5 i andra riktningen till VII-manna. Kan avgöra båda SM-titlarna.

——————————————————–

Herr Div 2:  Exiles B – Berserkers    81- 19

Herr Div 2:  Exiles B– Attila             66 –12

Hammarby B och Uppsala B har skjutit på sina matcher mot Exiles B. Entusiasmen att spela mot Exiles tycks vara tämligen begränsad.

——————————————————–

Herr U18:   Exiles – East Combilag  64 – 15

Exiles får w.o. mot Malmö. Combilag plockas ihop från 5 – 6 klubbar. Exiles U18 är nog det bästa klubblaget någonsin.

Herr U16:   Exiles – Malmö          17 – 50

Herr U16:   Exiles – Sharks           41 – 41

Herr U16:   Exiles – East Combilag 31 – 39

Exiles bra men andra lag bättre. Rolig serie med fem deltagande klubbar och kombilag.

Exiles U6 – U14 lever och har hälsan, Tjejerna F15 och F18 behöver utvecklas.

Exiles har sammanlagt c:a 250 aktuella spelare på alla nivåer. ———————————————-

Det börjar bli blodigt alvar i serierna. Flera lag måste bekänna färg, både uppåt och nedåt, när någorlunda jämnstarka lag möts.

Om vi börjar med förra årets damfinalister, Exiles och Enköping, har båda två vunnit stort mot Berserkers resp. Uppsalla. I finalen 2025 vann Enköping knappt, inte minst med hjälp av systrarna Wijkström  från Trojan. Nu har dessa och andra bytt sida och i år representerar de Exiles. Vi såg hur maktbalansen förskjutits vid VII-manna kvalet förra veckan; Där vann Trojan/Exiles 32 – 5, ett resultat Exiles aldrig hade uppnått 2025. Jag känner inte till laguppställningarna nu på lördag, men Exiles med Anna-Lena Svartz som ny tränare bör kunna ta hem segern på hemmaplan.

De två ledande möts också på herrsidan, både på N- och S-serierna. Hammarby har spelat tre matcher och vunnit två, inkl. mot Enköping, medan Exiles är obesegrade efter två fempoängare mot Uppsala och Erikslund. Ser vi på båda lagens resultat mot Uppsala (klar vinst, knapp förlust) torde Exiles vara givna segrare. Hammarby har dock gjort bra ifrån sig i år och vill gärna visa att de höjt sin nivå. Vi har en lika viktig match i Uppsala där hemmalaget tar emot Enköping. Uppsala började med stor förlust mot Exiles men har sedan dess slagit Erikslund och Hammarby. Enköping utan sina VII-manna spelare förlorade knappt mot Hammarby och med fullt lag slog IKSU stort, dock utan att övertyga mot mycket svagt motstånd. Enköping har några bra spelare men många oerfarna ungdomar. Enköping måste nästan vinna denna match för att nå slutspelet; jag är inte helt säker på att de gör det.

Söderut är det mindre problematiskt. Malmö och Lugi är klart bättre än de fyra andra och de går till slutspelet. Malmö har gjort fler poäng än Lugi i sina segrar, men jag vågar inte utse en segrare när de möts nu på lördag.

Mycket glädjande att man fått ihop serier för P16 och P18. Det blir en blandning av klubblag och distriktslag, 5 för P16 och fyra for P18. Tråkigt dock att Malmö krånglar med sina resor till Exiles, ingalunda för första gången.

Mycket rugbyaktiviteter i helgen, men för mig och för Exiles var det klubbens resa till Skottland med U18. Det späckade schemat innehöll deltagande på den berömda sjumannaturneringen i Melrose, världens första, som påbörjades 1873. Numera har de en U18- turnering där de bästa lagen i Skottland deltar, tillsammans med ett fåtal inbjudna från utlandet. Exiles deltog och fick uppleva en nivå som de aldrig tidigare skådat. Med 16 lag i grupper om 4, fick de spela mot två av de bästa skolorna och en av de bästa klubborna, Melrose. Skolorna utgör en felaktig benämning då de ”fina” skolorna letar frenetiskt efter rugbytalanger i omgivningen för att erbjuda dem stipendier för att avsluta sitt sista skolår. Exiles kämpade rätt bra men förlorade mot Stuarts Melville med 27 – 7 och med 26 – 0 mot Dollar. De började vänja sig vid tempot mot Melrose och förlorade endast 12 – 19 då motståndarna fick ett försök vid slutsignalen.

Finalen bland de 16 lagen spelades mellan skolan Strathallen och proffsklubben Newcastle Red Bulls U18. Newcastle vann efter en otrolig match där vi som var närvarande enades om att båda lagen hade sopat golvet med det svenska seniorlandslaget.

Men det var inte slut än. U18 åkte sedan upp till Edinburgh för att spela XV-manna mot årets skotska mästare, Boroughmuir. Halva laget hade sjumannaspelet i bena, men de gjorde en fantastisk insats. Boroughmuir hade kanske sparat en del av sina bästa spelare till andra halvlek. I början hade Exiles ett övertag; de ledde med 12 – 7 i halvtid. Boroughmuir kom sedan in med sin ”bombsquad”, men det blev fortfarande jämnt. Hemmalaget var något starkare och fick ett försök och en ledning på 14 – 12 efter 50”. Domaren som inte var vår bäste vän delade ut ett gult kort för en hög tackling som möjligtvis borde ha renderat en straff. Det gav utrymme för Boroughmuir att göra två försök och att gå upp i ledning med 26 – 12. Tillbaka till 15 man fick vi tämligen omgående ett nytt gult kort av samma tveksamma anledning. Lyckligtvis fick matchen avbrytas p g a en skada något senare och slutresultatet blev 26 – 12.

Jag tycker att våra grabbar gjorde en fantastisk insats mot det bästa som Skottland kunde erbjuda, trots att vi inte ens hade kommit ut på gräs. Kan de visa upp samma nivå på hemmaplan blir det nog en bra säsong.

På hemmaplan var det dags för första omgången i sjumanna SM. Om jag förstått saken rätt var det 7 herrlag och 11 damlag som skulle slås om 8 finalplatser vardera. Exiles herrar har inte varit intresserade av sjumannaspel, klubben har 52 seriematcher i sex olika serier och uppskjutna matcher (från motståndarna) har redan börjat hopa sig. Damerna samarbetar i år med Trojan och får deras spelare till XV-manna-SM, medan Exiles damer spelar ihop med Trojans VII-mannalag. Kan nog innebära att Exiles vinner XV-manna och Trojan VII-manna i år. Jag är inte så förtjust i sådana upplägg men, som jag tidigare nämnt, tjejerna byter klubb stup i kvarten. Vilka som nu går till SM-finalen (VII-manna) är oklart; jag noterar dock att Spartacus slog Pingvin,som verkade ställa upp med ett pojklag, 76 – 0, medan Trojans damer slog Enköping 31 – 5. Flera bra lag valde att inte ställa upp i år, jag vet inte riktigt hur SM skall skötas i framtiden.

Sista matchen av intresse var Erikslund mot Exiles. Matchen hade skjutits upp två gånger av okänd anledning. Orkanvind bakom Exiles i början, men det var Erikslund som såg mera imponerande ut. De höll jämnt i klungorna och dominerade inkasten medan kedjorna verkade jämnstarka. Exiles fick till sist ett försök  och gick till halvtidsledningen med 7 – 0. Exiles har av någon anledning en benägenhet att spara sina bästa spelare till andra halvlek och så skedde även i dag. Erikslund fortsatte att kämpa, men det var klart att de började tröttna. De gjorde ett försök och slog in två straffar medan Exiles började hitta luckor och sprang in fyra försök. Slutresultatet 31 – 11 till Exiles.

Serierna går i snigelfart, bara två omgångar spelade av 10, och snart är det juni. I Norr vinner nog Exiles, medan andra semifinalplatsen är vidöppen. Uppsala, Erikslund, Hammarby och Enköping har alla sina möjligheter. Söderut verkar det som om Malmö och Lugi är klart bättre än de andra.

Några korta .noteringar om säsongsstarten. Herrarna åkte upp till Uppsala med ett relativt starkt lag, dock inga av de tre startande i den senaste landslagsklungan. Uppsala kämpade hårt och var nära mållinjen vid ett flertal tillfällen.Stenhårt försvar från Exiles gav de dock endast 5 poäng efter en blockerad spark. Exiles klunga dominerade till sist och många nya i kedjan skapade stora luckor. Det blev till sist 70 – 5 till Exiles,12 försök. Vecka därpå bekräftade Uppsala att de inte var dåliga genom att slå Erikslund 45 – 7. Svag start av Enköping med spelare borta i Köpenhamn. Hammarby kämpade tappert och slog dem 28 – 24. En tidigare vinst mot IKSU innebär att de leder den haltande serien. Erikslund tar nu emot Exiles på onsdagkväll före långhelgen.

Även damerna reste till Uppsala, .utan tre spelare i Köpenhamn. Det blev en komfortabel vinst till Exiles med 8 försök mot 2.

Dagens sista match var Berserkers mot Exiles B. Exiles hade 5 spelare födda 2007 från förrra årets framgångsrika P18, dessa och andra äldre herrar visade sig vara för snabba för motståndarna, men Berserkers hade en konkurrenskraftiga kedja som skapade tre bra försök. Till sist vann Exiles B 81 -19, 13 försök mot 3.

Bara tre matcher hittills för Exiles, samtliga borta. Aggregerad försöksfördelning 33 – 6.

Mina kommentarer om herrlandslaget fick ett relativt milt mottagande, vilket tydde på att kanske inte alla var helt nöjda med status quo. Det nämndes att läget var mycket bättre än då Kanogo ledde laget till c:a 20 förluster i rad för inte så länge sedan och en dåvarande rangordning kring 50 mot nuvarande 34. Vederbörande tycks ha glömt att dåvarande ordförande såg till att herrarna knappast fick några förberedelsepengar alls och spelarna fick ofta träffa varandra ffg på fredagen före matcherna. Vidare var nu uppflyttade Belgien, Nederländerna och Tyskland som Sverige knappast någon gång slagit, verksamma på Trophy, samtidigt som öststaterna som Lettland, Litauen och Moldova också på Trophy var mycket starkare än vad de är nu. Nu möter vi lag som Kroatien, Luxemburg Ungern, Danmark och de Baltiska länderna; vi slår dem för det mesta nu, men de är nästan alla rankade lägre än på 50:e plats.

Det bör också nämnas att SRF inte haft en fungerande ordförande, ekonomiansvarig eller generalsekreterare på flera år. Det har inneburit att utnämnda landslagsansvariga, som inte är invalda i styrelsen och som inte har något juridiskt ansvar, har kunnat härja fritt med spenderbyxor som gett förbundet ett underskott på närmare en miljon kronor den senaste tiden och en ställning nära konkurs. Nye ordförande, Henrik Skogh, har fått kämpa frenetiskt för att få ned kostnaderna inkl. en lönekostnad på ofattbara två miljoner kronor. Det tycks dock vara omöjligt att identifiera hur alla kostnader för våra utländska spelare finansieras. Räkna med att dessa kommer att synas i sömmarna och att ymnighetshornet kommer att stängas i framtiden.

Ett annat slags omstart, men denna gång en mera positiv sådan, har varit utvidgningen av seriesystemet som verkar vara i mycket bättre skick än för ett år sedan. Exiles herrar, som varit överlägsna på senare år, har preliminärt ingått i en Nordisk/Baltisk serie som skall spelas till hösten. Detaljerna är dock suddiga för närvarande. Exiles skall fortsätta att spela i Allsvenskans Norra del, där de skall möta förra säsongens fallfärdiga Enköping och fyra ytterligare lag som 2025 förlorade sju av åtta seriematcher mot Exiles B. Detta B-lag får i Div. 1 N spela mot nya B-lag från Uppsala och Hammarby, nedflyttade Attila samt Berserkers. Glädjande att flera föreningar ställer upp med B-lag, att dessa spelar på söndagar kan underlätta för alla.

Exiles på herrsidan blir nog en aning sämre i år, men motståndet för både A- och B-lagen blir svagare. Exiles tar ut endast spelare som tränare regelbundet och som betalar medlemsavgiften, vilket diskvalificerar några bra spelare. De flesta landslagsaktuella är inte aktuella för Exiles spel för närvarande. Vi får se hur det går på lördag då A-laget åker upp till Uppsala, som verkar segla i medvind just nu.

Exiles damer har fått förstärkningar genom att tränaruppgiften övertagits av Anna-Lena Swartz, kanske Sveriges främsta. Exiles har också kommit överens om ett farmaravtal med Trojan, vilket innebär att några av Trojans bästa spelare i år går från Enköping till Exiles. Vidare spelar Minonna N., som skall bli veterinär i Uppsala, för Exiles i år. Det pågår en ständig ruljans bland damspelarna, men situationen ser lovande ut för förra årets silvermedaljörer.    

Har tagit ledigt från bloggandet i nästan ett halvår, dels p g a att jag haft mycket annat att tänka på och dels p g a att mina idéer om svensk rugby inte uppskattades och försök gjordes att ta bort mina inlägg. Utvecklingen sedan dess har dock bekräftat mina teser om svensk rugbys ställning i världen. Låt mig förklara. Europeisk rugby med sin sedvanliga inkompetens gjorde aldrig riktigt klart om Championship och Trophy skulle avse en säsong, 2024-25, eller två säsonger 2024-25-26. Jag och många andra trodde på det första alternativet: det innebar våren 2025 att Schweiz slog mycket knappt slog Tyskland och skickade dem ned till Trophy-nivån medan Polen slog Sverige 29 – 25 och flyttades, som vi trodde, upp till Championshipnivån 2026.

Men så blev det inte; plötsligt blev båda serierna spelade över två säsonger och avgjordes 2026. Tyskland kom sist igen och spelar Trophy fr. o. m. hösten. Polen var obesegrade efter säsong 1och Sverige var god tvåa med en förlust och seger över ett rätt svagt Tjeckien. Sverige inledde med två komfortabla segrar mot Kroatien och ett kraftigt försämrat Litauen. Sedan kom tredje matchen mot Tjeckien i november. Och det var den matchen som hade föranlett min senaste  blogg. Tjeckien hade föryngrats och anammat ett snabbt, modernt anfallsspel. De spelade ut Sverige och vann 48 – 24. (Strider mot tesen att vi är bättre på hösten.) Samtidigt kunde man notera att Polen hade blivit yngre, snabbare och skickligare. Jag skrev i november att glappet mellan Sverige och Polen/Tjeckien hade blivit stort och att man kunde glömma uppflyttningar ett tag framöver. Det slog mig att Championship med 8 i stället för sex lag (5 med Ryssland borta) numera omfattande tre nya lag från Trophynivån. Sverige, som tidigare för det mesta kämpade för att hålla sig kvar på Trophy, kunde då åtminstone aspirera på Championship. Men matchen mot Tjeckien i höstas krossade den drömmen. Tjeckien har sedan dess gått från storhet till storhet med en knapp men klar seger över Polen och 170 poäng mot Litauen och Danmark. Det senare, som veckan innan förlorade 33 – 32 mot Sverige, spelade inte dåligt mot Tjeckien men hade inget att sätta emot ett briljant anfallsspel. Polen, som under tiden slagit Litauen och Danmark med över 40 poäng vardera, kunde sedan avsluta säsongen i Gdynia mot Sverige och inför c:a 5 000 åskådare. Jag trodde att Sverige skulle förlora med 30 – 40 poäng, men det blev 36p. i vardera halvleken och en rätt stor klasskillnad.

Polen går nu upp till Championship, även om Tjeckien enligt min uppfattning i år varit det bättre laget. Det för med sig det negativa att Tjeckien stannar kvar i Trophy och ger Sverige en ny utskåpning, om nuvarande styrkeförhållanden kvarstår.

Vad kan nu Sverige göra för att förbättra läget? Min främsta kritik har varit uttagningen till landslaget. Förbundskaptenen Laybourne bor i England, talar inte svenska och verkar ha begränsade kontakter med de svenska tränarna. Flera bra klubbar har inte haft en enda spelare i truppen och jag kan inte komma på en enda ung svensk på hemmaplan som lyckats ta sig in I laget under de 20 landskamper där Laybourne varit ansvarig. Däremot ett otal svenskättlingar som spelar på 5:e till 7:e nivå runt omkring i de stora rugbyländerna. Sverige hade 10 spelare från utlandet i Polenmatchen. Man bygger inte upp ett sammanhållet lag på det sättet. Laybourne lär vara omtyckt av spelare, många har varit med under nästan hela hans 5-åriga mandatperiod. Jag tror dock inte att svensk rugby kommer längre med den ansats han valt. Dags att tacka honom för den tid som varit och att gå vidare.

Samma sak gäller för vissa äldre spelare. Några av dem tillhör Sveriges bästa genom tiderna, men att bli äldre kan man inte göra något åt. Vi bör ge även dem en eloge och skapa utrymme för nya förmågor. Det bör påpekas att ett U18-mästerskap spelades förra året där spelare från 5 – 6 lag visade prov på goda framtidsutsikter. Dags för några av dem att visa vad de kan i representiva seniorsammanhang. Jag noterar dessutom att 50 U18 grabbar samlades i helgen. Fram med de bästa av dessa till A-laget de närmaste 2-3 åren!

Jag har många andra synpunkter på omstart i svensk rugby. Men de får anstå tills vidare.

Dags att se sanningen i vitögat. Sverige är inte så bra som de har trott. Det har sett bra ut för landslaget sedan ett par år tillbaka. De har vunnit nästan alla sina matcher och har åtminstone teoretiskt haft snudd på att flyttas upp till Mästerskapsnivån i Europa. Själv har jag inte varit så imponerad. Förbundet har haft gott om pengar efter COVID och utan någon egentlig styrning har landslagen spenderat stora summor på träningsläger, vänskapsmatcher och turneringar. Satsningen gav ett underskott på 600 000:- och nye ordförande har fått sanera överallt för att vi skall klara 2026. Denna bakgrund har naturligtvis gynnat landslagen men det är bara herrarna som klarat sig hyfsat. Det som har retat mig är att tränaren för herrarna har ett mycket dåligt grepp om svensk rugby. Han bor utomlands, talar inte svenska och är omringad av ett fåtal svenskar som företräder problematiska eller icke aktiva klubbar. Han har hävdat att han diskuterar uttagningen med klubbtränarna, men det verkar inte vara så, åtminstone inte enligt den dominerande klubben, Exiles. Han har envisats med att ta ut samma spelare till match efter match, trots att några är något överviktiga, överåriga, har spelat få matcher i år och hämtas från gärsgårdserier i utlandet, då det finns bättre spelare i Sverige.

Hur kommer det sig att det då har gått så bra för dem frågar sig vän av ordning? Dels för att vi har några riktigt bra spelare som t ex Ale Loman, Theo Karlsson och Axel Kalling-Smith. Men det är inte hela förklaringen. Europeisk rugby har förändrats på sistone. Mästerskapsnivån var tidigare sex länder, men Ryssland försvann av politiska skäl. Då bestämde man sig för att utöka Mästerskapet till åtta lag och då var plötsligt hälften av Trophyländerna uppflyttade till högsta nivån. Det innebar att Trophystandarden sjönk betänkligt. En annan svårförklarad utveckling var att Västeuropa blev starkare och Östeuropa blev svagare efter Covid. Länderna som Moldavien, som tidigare sopat golvet med Sverige, kunde plötsligt knappt få ihop ett lag och är nu förankrade på lägre nivå. Lettland och Litauen som tidigare var minst lika starka som Sverige är nu klart sämre. Lettland fick nyligen endast oavgjort mot Finland medan Litauen flyttas nog ned efter förlusten i veckan mot Danmark. Även Tjeckien försvagades ett tag. Det är mot dessa lag samt Luxemburg, Ungern och Kroatien som Sverige vunnit på senare år, dvs en klart lägre nivå en tidigare. Det fanns streck i räkningen: Schweiz kom plötsligt från ingenstans, slog Sverige med 80 poäng och flyttades upp till Mästerskapet 2023, där de kvarstår. Förra årets Trophy var således det svagaste på länge och det var då Sverige kunde spela mot Polen om segern. I år blev det en lätt inledning för Sverige mot Kroatien och Litauen, rankade 48 resp. 56 och sedan var det dags mot Tjeckien som Sverige hade slagit med viss marginal året innan.

I Tjeckiens första match mot Kroatien för ett par veckor sedan fanns det vissa varningssignaler. Tjeckien var ett mycket yngre lag än på sistone, mycket snabbare, mycket skickligare, en kedja som skapade luckor överallt. Enda bristen var försvaret och Kroatien, som spelade bättre än mot Sverige, hade ett bra anfall. Det blev till sist 7 försök mot 5 till Tjeckien i en mycket underhållande match. Samma veckoslut såg vi ett polskt lag som verkade vara mycket starkare än i våras i Trelleborg. De spelade mot Danmark som bjöd på bra motstånd men förlorade ändå 47 – 6.

Från början av helgens match besannades alla mina farhågor om det svenska laget. Tjeckien var snabba, ettriga och spelade på en nivå som Sverige inte upplevt på länge. De sprang igenom det tröga svenska försvaret med lätthet och försök kom med jämna mellanrum. Sveriges fullback är normalt en uthalv och det var uppenbart att han hade inget att erbjuda mot de snabba tjeckerna. I mittfält fanns också stora luckor och även yttrarna som hade gjort bra ifrån i tidigare matcher hade svårt att hänga med. Sveriges klunghalv hade tydligen instruktioner att ideligen sparka höga bollar som togs tacksamt emot av Tjeckiens tre längs bak. Tim, som tidigare gjort hyfsat ifrån sig, klarade inte matchens tempo och hann inte prestera särskilt mycket. Enligt min uppfattning var samtliga svenska kedjespelare sämre än motståndarna. Axel K.-S. skärpte sig på slutet, men det fanns inget samordnat anfall. I klungan var det något jämnare och Theo drev över för ett par försök. Sedan dröjde det till 80:e minuten innan en interception av Jack Tatu gav Sverige ett tredje försök. De tog några bollar vid inkasten men dominerade inte i klungorna. Även Ale hade en rätt återhållsam dag, medan Theo närmar sig normal hög standard.

Med detta lag har Sverige få chanser mot Polen i vår och jag är inte ens säker på att de klarar av Danmark, som gör stora framsteg. Jag tycker att c:a en tredjedel av truppen inte håller måttet internationellt på trophynivå. Jag tror dock inte att Sveriges nuvarande förbundskapten och medhjälpare har förmåga att åstadkomma stora förändringar. Förbundskaptenen lär var omtyckt av spelarna men jag ser gärna att han till sommaren 2026 byts ut mot en svenskbaserad och svensktalande förbundskapten som kan bygga upp ett nytt huvudsakligen inhemskt baserat lag.

Det kan noteras att landskampen i Prag hade närmare 3000 åskådare. De två landskamperna i Trelleborg lockade 120 personer vardera. Matchen i Prag hade som domare Maria Latos, en av Europas bästa domare enligt min uppfattning.

Dagens match mellan Polen och Tjeckien blir spännande. Jag tror att Polen är fysiskt starkare men om tjeckerna kommer igång med sitt passningsspel kan vad som helst hända. Det blir intressant att se vilken publik som dyker upp i Warszawa.

I´m writing this in English as we have a number of readers who don´t speak much Swedish. Exiles decided about a year ago that they would try to take both their men´s teams to Singapore, primarily to play in the Sevens organised by the Singapore Cricket Club (SCC), the second oldest tournament in the world (after Melrose). In addition, we planned to play a couple of XV-a-side games, one for each of our teams. This is the tournament where Anders Svärd on his own initiative and with some success took a number of Swedish Viking teams over the years. He was in charge of this trip as well and spent much time corresponding about the details. The SCC was not too impressive when it came to organising the XV-a.side games, their resources probably all concentrating upon the Sevens. Finally, two matches were organised, one against the Bucks and one against St Andrews, although unclear what standard they would both offer.  Last Tuesday we started off against Bucks, without their players taking part in the Sevens. We started off with our best team but were 34 – 0 up after 20 minutes. We replaced them with mainly our second team, but still ended up winning 88 – 0. The day after we played against St Andrews, also without players in the Sevens for the Singapore Development Team. This time we started with our second team and ended the first half at 12 – 12. We then brought on our heavies, expecting to pull away. We dominated for long periods, but sterling defence resulted in only one try and a 17 – 12 victory. Thanks to the two clubs for turning out at short notice after SCC didn´t rise to the occasion. We enjoyed the games and more or less all our 30 players were on the field at one time or another. When we were here in 1992 we won both our games quite comfortably against SCC and Bucks so we are still unbeaten here 1992 – 2025.

On then to the Sevens tournament where our preparations were rather rudimentary. We had hoped to have a few guest players but when push came to shove we only had Axel Quarnström on board. A good man to have in the team and I think he enjoyed the trip.

There were 16 teams in a 4 x 4 format and Exiles started off against three teams who finished 2, 5 and 10 in the final rankings. We lost to all three, but were never outclassed and managed to at least score 5 tries. We started pretty poorly but got better as the tournament progressed. This meant we started in placings 9 – 12 on day two, but lost again to a good team from Kuala Lumpur, although beginning to show some sevens skills. This brought us down to the bottom four along with an Australian team and two Japanese teams. And then we started to show what we could do. In a hard-fought game we managed to beat the Ozzies 17 – 12 and in the final for the Jug Trophy we cut loose and demolished one of the Japanese teams 40 – 12. So it was a happy squad that headed for the airport and arrived in Stockholm early this morning, when some headed for work at 9 a.m.  We ended 13^th and with a bit better preparation could probably have ended up 8^th to 10^th. The top four teams with plenty of islanders were near international class, but the remaining 12 teams were not too far apart in standard.

We had three of our outstanding 18 year olds on the trip and one of them, Jordie Hall  , scored 4 of our 15 tries. We have about 50 boys in our U16 – U18 groups and they will be coming through to senior level in the next few years.

Singapore is a wonderful place to visit and I think our squad enjoyed both the rugby and the tourism. Allan Mabon, the club long-term chairman, is already planning the next overseas outing.