Rugby in Sweden and Europe

Det är 9 månader sedan jag senast skrev min blogg, som en avslutning på förra säsongen. Men nu har jag återupptaget den med en sjumanna rapport i veckan och dagens kommentar om inledningen till herrarnas slutspel. Anledningen till luckan har inte varit avtagande intresse utan snarare andra åtaganden. De senaste åren har jag skrivit två böcker på 500 sidor vardera, den ena på svenska och den andra på mitt modersmål, engelska. Den första boken handlar om ”Arbetspsykologisk testning”, ett specialistområde från mina akademiska år och den andra ”A memoir of 50 years of Stockholm Exiles RFC”, där jag varit med från början 1963. Psykologiboken har getts ut i tre upplagor, senast 2014, och är nu slutsåld efter 7 000 exemplar. Jag började som förströelse läsa om utvecklingen de senaste tio åren och till min häpnad upptäckte jag att mycket radikala förändringar hade skett inom testbranschen. Boken skulle vara mitt vetenskapliga testamente och det kändes tråkigt att den redan nu höll på att bli förlegad. Jag bestämde mig således för att uppdatera den en sista gång i förhoppningen om att mitt namn skulle leva kvar ett litet tag till. Sedan årsskiftet har jag skrivit 25 000 ord och texten är nu över 200 000 ord. Jag har fortfarande en del kvar, men jag börjar skönja slutet, förhoppningsvis före årsskiftet.

Min bok om Exiles första 50 år gavs ut 2017 med en försening på fyra år och har i stort tagit slut. Nu är vi redan framme vid 60 års jubileum i år och jag har även här bestämt mig för att uppdatera boken, men denna gång lagom till jubileet, utan tidsfördröjning. Jag har knappt börjat detta arbete men har god hjälp av mina utförliga blogganteckningar under uppdateringsperioden och räknar med att det kan gå fort.

Jag fyller 84 år i december och hoppas naturligtvis att krafterna räcker till. Under alla omständigheter blir det här mitt sista år som rugbybloggare, till glädje för somliga och kanske till saknad hos andra.

Tillbaka till dagens ämne. Göteborgs försvinnande innebär att fem lag slås om SM-titeln: Pingvin, Exiles, Enköping, Spartacus och Lugi. Nu i helgen tar Exiles emot Lugi medan Enköping får ta sig ned till Pingvin i Trelleborg. Hittills vet vi hur lagen fungerade i den preliminära SM-omgången samt hur de presterade i förra veckans sjumanna. Exiles vann samtliga fyra matcher i denna tidiga omgång, även om det var jämna matcher mot Enköping. De var emellertid betydligt starkare på sjumanna där de dominerade turneringen. Lugi har tre bra landslagsspelare i sin trupp och de började den tidigare omgången med vinster mot Pingvin och Malmö. En andra seger mot Malmö innebar att de vann den Södra gruppen. På sjumanna spelade de under sin förväntade nivå och till sist slutade sjua i rangordningen. Exiles har ett par skador från sjumanna men borde vara alldeles för starka för Lugi i denna första SM-omgång.

Pingvin förlorade sina första två matcher i den tidiga omgången med rätt svaga lag. De samlade sig dock och vann sina två avslutade matcher för att passera Malmö och ta en andra plats efter Lugi. Det lag som Pingvin skickade upp till sjumanna saknade flera nyckelspelare och det verkar som om de var nöjda med en sjätte placering. Enköping i den tidiga omgången förlorade två gånger mot Exiles och dessutom en mot Troján. De ställde dock upp med sitt starkaste lag på sjumanna och tog bronsplatsen.

Det är en ovanlig situation där de två lagen möts i början på slutspelet där Pingvin vunnit två matcher av fyra och Enköping bara en av fyra. Allt hänger på om Pingvin får ihop ett lag som närmar sig förra årets nivå. Om inte kan det mycket väl hända att Enköping tar en meriterande bortaseger.

Min första blogg på länge om sjumanna publicerades i Hästens rugby fans i måndags. Eftersom ingen annan i svensk rugby, självfallet inte SRF, orkar skriva en rad om turneringen har den som vanligt väckt viss uppmärksamhet med 35 likes och 29 kommentarer. Tyvärr är kommentarerna helt ointressanta, mest från icke-närvarande förståsigpåare med patetiska käpphästar. Knappt ett positivt ord om spelet. Anna-Lena Swartz noterade på annat håll att damfinalen var den bästa match hon hade sett mellan svenska lag och ingen nämnde att Exiles, som vann sina fem matcher med i snitt 6 – 1 i försök, spelade nog på en högre nivå än man tidigare sett i ett SM. Nej, här var det fel att läktaren inte hade ett tak och att arrangörerna inte hade kollat att SRF hade medaljer och pokaler med sig. Man tar sig för pannan!

The Swedish Sevens Championships JUST decided on the first weekend in August. In recent years this had been a long drawn-out affair with several rounds before one or two teams were excluded. Exiles applied for and were awarded the tournament for the first time in many years, perhaps as a recognition of our jubilee year. Exiles stated this year that the Sevens would be played over one weekend only, secure in the knowledge that they had two pitches and that neither the men nor the women would be likely to enter more than 10 – 11 teams. In actual fact, 9 men´s teams along with 10 from the ladies entered and there was also space for 4 U18 teams and 3 U16 for young men.

The tournament got off the ground in fine weather on the Saturday morning. A positive beginning was that all 26 teams turned up, partly thanks to the preparatory work and control functions carried out by the organisers, Exiles. Groups of 9 and 10 teams are not the easiest to schedule, but the Union´s Tävlingskommitté did a decent job compared to the complete incompetence and unnecessary expense of the previous year.

The men started off with a 3 x 3 format where the three winners played a second round against each other, then the three second placers followed by those coming third in the original groups. It was encouraging to see all the top XV teams entered, as well as all three teams from Skåne. Exiles and Enköping, who had met in the last three finals, were the favourites but interest was also focused on some of the promising younger clubs. Exiles met Hammarby and Göteborg in the first round and dispatched them both easily after competitive first halves. Enköping started off confidently with an easy win against Lugi but then came the first sensation. In a battle down to the wire, Malmö beat the favourites 17 – 15 and then overcame Lugi to win the group.

The third group saw a further surprise as  Spartacus overcame Pinguin 24 – 14, although it has to be said that Pingvin had no Georgians and a number of marginal first team players in their squad. Spartacus then beat Erikslund to take the group.

The top three in the second round then consisted of Exiles, Malmö and Spartacus and it was already determined that the winner would come from that group. Exiles had to work a bit harder to beat Spartacus, but they pulled away in the second half. In another tight battle, Malmö were always ahead but Spartacus scored two unconverted tries in the last two minutes to go down 17 – 15. This meant that Exiles and Malmö would meet twice on the Sunday, once to complete the second round and then to meet in the final. Both teams fielded weaker teams for the second round and, with little opposition, Exiles strolled to a 38 – 0 win. It was a bit tougher in the final with Malmö challenging in the first half. But as in all the Exiles´ games, their pace and pressure were too much for the opposition towards the end and Exiles took the title 28 – 7. In an exciting game for third place, Enköping just got home 12 – 7 against Spartacus, who had shown up well throughout the tournament. But the old warhorses, Tim and Robin, did just enough to take the bronze.

An excellent tournament with a decent standard of sevens shown by all nine teams. Exiles had the edge throughout, however, with the Bast brothers from Finland, a still competitive Ian Gowland and an imperious Theo Karlsson, with five tries on the final day, showing the way. For the record, Exiles scored 30 tries in five games, winning the second halves by 17 – 1, the single score against from a misspass when Exiles were attacking. And well done to Malmö with an almost completely home-grown team, who took silver, their first SM-medal for many years.

The Ladies with ten teams also had a complicated structure with two groups of five playing round robin. Then on Sunday it was quarters, semis and finals, making a total of 7 games each (the Men only had 5). Perhaps one round too many, but the tournament was played with great skill and determination throughout.

In Group A one of the favourites, Kalmar, won all their games comfortably, while Göteborg, Exiles and Lugi were close together on places 2 – 4. In Group B Enköping won all their games including a tight win against Vänersborg 15 – 7. Vänersborg won their three remaining games and the remaining quarter final places were taken by Malmö and Wexiö. In the quarters Malmö got the better of Göteborg but the other three followed expectations with Kalmar, Enköping and Vänersborg cruising into the semis.

In yet another tight game Vänersborg took the honours against Kalmar 21 – 12 with Maja Meulier playing a decisive part, and in the other semi Enköping had a bit to spare against Malmö. Kalmar took the bronze with 22 – 0 against Malmö and then it was time for the final between the two best teams on the day. Vänersborg got off to a good start with two tries from Hanna Borgemyr but a missed kick from in front of the post was to prove fatal. Enköping pulled one back in the second half to make it 10 – 7 and thereafter Vänersborg defended their line heroically until the final play when Enköping went over to take the title 12 – 10. Congratulations to all of the Ladies´ teams who played with great determination and resilience throughout and showed outstanding handling skills during the last two hours of persistent rain.

I think most people will agree that this was an outstanding tournament with the two supremos Henrik van Niekerk and Allan Mabon doing a great job along with many others from Exiles. The 17 referees also did an excellent job in groups of three, with most of them dressed immaculately in their inclusive rainbow outfits. Standard of refereeing was also good with laws and interpretations at present changing on more or less a weekly basis. Over 500 meals were served and the hamburgers were some of the best I have ever eaten. 150 people have so far paid 149:- to watch the tournament which was streamed throughout the two days. Full marks to the Tävlingskommittén who got out sensible schedules and zero marks to the chairman and the many union secretaries who failed to realise that they were obliged to provide medals and to ensure that the cups were available to be awarded to the winners.

I wrote a long blog a couple of weeks ago where I, inter alia, discussed the Swedish heavy defeat by Switzerland. My regular complaint was that the squad contained far too many Swedish qualified players who were selected from low level leagues around Western Europe, but where at best a couple could be said to be better than home-grown players. I did make the point, however, that the top three Swedish teams could only produce around 15 home-grown players while Troján, who couldn’t finish the season, had about twelve in their first team line-up. Thus the paradox of the poorest top team having most players in the squad. And perhaps why so many superficially modest players from abroad made the squad. I  mentioned that I didn’t know of the 30 or so foreign players appearing regularly in the top teams how many were Sweden-qualified and interested in playing. There are certainly a fair number of foreigners who are qualified but whether they are interested in playing is another matter. I mentioned en passant in the previous blog that there was no doubt the foreign players in the Pingvin Swedish champions had made a decisive contribution to them winning the title. This was not intended to be a critical comment. There is not a single Swedish championship in the last in the last 30 odd years which hasn´t had a major contribution from abroad. In the decisive match against Exiles, Pingvin started with six Georgians and four other foreigners. Haydon Taylor is, I think Australian, not American as I had previously been told. Sorry about that.

The Pingvin chairman, Daniel Sörenssen, replied to my blog saying the vast majority of the Pingvin players were Swedish, something I had not denied, but he did not deny the importance of the ten foreign starters.

Most relevant for this discourse was, as far as he knew, that almost all of the Skåne Georgians had been in Sweden at least 3 years and thus could play for Sweden. He had no opinion about whether they were keen to play but had hinted before that the home-grown Swedes were not particularly interested. I think there are at least three Georgians who would be worth a look at from a Swedish perspective. Vano Margalitadze has shown himself to be Sweden´s best hooker this year; he pops up all over the place and is great at creating scoring opportunities from nothing. David Abashidze can play anywhere in the front five and is a powerful scrumager. And, finally, Vano Gabroshvili is a strong-running centre who can create openings and finish them off. Why not invite them along some time to a training camp and see how they fare? I wouldn´t like to think they are put off by the fact you have to pay to play rugby for Sweden. I see this as a disgrace. I don´t know what the current situation is for the men but as far as I know they have to pay for training camps and internationals as well. I know exactly what the situation is for the ladies, who have come cap in hand to Exiles for help with the many costs accrued in an extensive training and playing schedule. Six Exiles ladies have been involved in the Swedish squad and together it has cost them 30 000:- to represent their country. I find this outrageous and I imagine some younger girls see this as a barrier to international honours. The Exiles club usually helps out in situations like this, but with the ridiculous league and mismanaged Sevens this year the Ladies have been more expensive than normal and money has been tight. The money has been found this year through a private donation, but the club is very much against this “Pay to Play”- system. I look forward to a critical analys of the Union´s accounts this year, bearing in mind they are still not closed for last year.

PS Switzerland showed that they are a class above the other Trophy-teams when they outclassed Lithuania as well by 45 – 6. They seem clearly destined for the Championship after the two-year cycle with Sweden and Lithuania left to fight it out for second place.                                               

Efter en positiv utveckling på senare tid mötte Sverige verkligheten på Trophynivå då de blev helt utklassade av Schweiz 12 – 69 i Malmö. Eftersom Rugbyförbundet tycks vara helt utan kapacitet att reda ut vad som händer i Europeisk Rugby kan det vara värt att inleda med en kort sammanfattning. Det finns fyra nivåer inom Europa: Championship, Trophy, Conference 1 och 2 där de två lägsta nivåerna varit indelade i Norra resp. Södra serier. I Conference 1 Norra förra säsongen vann Sverige sina fyra matcher inkl. en avgörande meriterande seger mot Tjeckien. Tidigare har det varit brukligt att segrarna i de Norra och Södra serierna skulle mötas i en play-off för att avgöra vilket land som skulle flyttas upp till Trophynivån. Men i somras kom det bara besked om att Sverige skulle befordras. Jag kan inte hitta en rad någonstans om Kroatiens öde, som hade vunnit den Södra serien. Antagligen hade de diskret fått veta att de också skulle placeras på Trophynivån.

Varför blev det två lag uppflyttade? Lösningen finns på Championshipnivå. Här har det varit åtskilliga problem på senare år. Lag har varit avstängda för icke-behöriga spelare, kriget i Ukraina har inneburit att Ryssland också stängts av och Ukraina kunde bara spela en match i Trophy förra säsongen. Med fem länder kvar, av vilka Nederländerna skulle nedflyttas, bestämde sig Rugby Europe för att låta Nederländerna stanna kvar och att utöka Championship med de tre bästa lagen i Trophy nämligen Belgien, Polen och Tyskland. Det innebär att Championship denna säsong kommer att bestå av 8 länder indelade i två grupper, som kommer att spela i ett komplicerat system som sträcker sig över två säsonger. Det innebär att även Trophy måste återgå till en två-årig cykel. Sverige har således att spela hemma-borta mot Schweiz, Litauen, Ukraina och Kroatien över två säsonger 2022-2023 och 2023-2024. Schweiz kom på 4:e plats i Trophy förra säsongen, slog bl. a. serievinnaren Belgien, och var i paritet med de tre som gick till årets Championship. Schweiz framstod således som klara favoriter inför Trophysäsongen. Men att de skulle göra 69 poäng mot Sverige var en stor besvikelse. Hittills har fyra matcher spelats i serien: Ukraina, som troligtvis kommer att spela sina hemmamatcher i Polen vann knappt mot Kroatien som också förlorade med 20 poäng mot Sverige. Återstående matchen gick också i helgen då Litauen på hemmaplan slog Ukraina 39 – 20. Man skall inte dra alltför stora växlar på dessa första resultat men min känsla är att Schweiz intar en särställning, att Litauen och Sverige inte är så långt ifrån varandra och att Kroatien och Ukraina, men sin desperata ställning, är främsta kandidater till nedflyttning. Men mycket kan hända fram till sommaren 2024.

Vad kan man säga om det svenska landslaget? Efter en katastrofal period då Sverige i stort sett förlorade 20 matcher i följd där varken resurser, förberedelser, ambition, entusiasm eller kompetens stod till förfogande var det glädjande att få en lagledning och resurser där Sverige gavs möjlighet att göra sig gällande. Och de har visat att de varit mycket bättre än under denna nattsvarta period. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd.

Sverige hade som bekant en Super allsvenskan i år. De fyra bästa lagen ansågs och visade sig vara klart bättre än de andra. Serien var i stort en succé med hälften av matcherna avgjorda med mindre än 8 poängskillnad och ett slutresultat där de tre ledande lagen hamnade inom ett fåtal poäng. Man inbillade sig att landslaget i första hand skulle hämtas från dessa tre lag och att det fjärde laget som hade förlorat alla sina matcher och som inte kunde fullfölja serien skulle ha en mera symbolisk närvaro. Det visade sig dock att av de 23 spelare som togs ut till höstens trupp var 0 från svenska mästarna Pingvin, 5 från tvåan Exiles, 3 från trean Enköping och 7 från laget som inte kunde slutföra serien. Det tillkom två spelare från lägre serier och 6 från utlandet. Endast en av dessa sex spelade på en relativt hög nivå, Alex Kalling-Smith, som spelar på tredje nivån i England. Viss oklarhet rådde angående Nordmark. Han är registrerad och angiven som Malmöspelare men har enligt Profixio inte spelat en enda match för dem i år. Det startande XV blev 3 Exiles, 2 Enköping, 4 Troján och 6 från utlandet (Jag antar att Nordmark spelat någonstans!). Naturligtvis blev det en viss diskussion om varför svenska mästarna Pingvin inte hade några spelare i truppen. Jag trodde att det handlade om att Pingvin hade stor fest på dagen för Kroatienmatchen, för att fira 60 års jubileum och första SM-tecknet på 19 år. Men det verkar som om spelarna i Pingvin inte har någon större lust att spela för Sverige; de tycks betrakta Sverige fortfarande som ett rätt svagt och dåligt skött lag som består av en sluten krets där vissa spelare regelbundet väljs ut trots att de uppenbarligen inte håller måttet på den nivån. Detta är en extrem hållning även om det stämde i viss mån tidigare, men det är mycket tråkigt att mästarna inte vill befatta sig med landslaget i nuläget. Exiles spelare har också varit avvisande tidigare men den nya regimen har inneburit att spelarna ställer upp om de anses vara tillräckligt bra. Jag tror att Enköping har samma uppfattning. Men det finns överallt en viss negativ reaktion mot behöriga uttagna från utlandet som inte klart framstår som bättre än våra inhemska spelare.  Jag vidhåller att det bara är Kalling-Smith av ”utlänningarna” som har en given plats i  landslaget och att ett par av dem bör inte ha varit i närheten av vårt landslag. Frågan blir då: kan vi få ett lag bestående av spelare från våra fyra Superlag och ett fåtal från lag på lägre nivå i Sverige? Jag erkänner att detta inte är så lätt.

 Om vi börjar med Pingvin kan man konstatera att deras bästa lag består av sex georgier, en dansk, en irländare, en amerikan och en chilenare. Totalt har Pingvin 2-3 forwards och 2-3 kedjespelare i sin bästa uppsättning som är svenska medborgare. Det finns säkert några av de andra som är behöriga som 3-års fall etc, men jag vet inte om några av georgierna skulle har varit här tillräckligt länge för att platsa. Och, för att vara ärlig, jag vet inte om någon svensk spelare för närvarande platsar i landslaget. Det är inte populärt att påpeka det för många självklara att Pingvin i år var helt beroende av sina georgier och chilenaren.

Går vi vidare till Exiles har vi 5 forwards som är behöriga men i stort sett inga backar. Exiles har förvisso många 3-års behöriga men många är till åren komna och aspirerar inte längre på landslagsplatser. Vi har 4 – 5 georgier i vårt bästa lag, 3 – 4 engelsmän samt danska och finska landslagsmän. Än en gång har vi c:a fem svenskar som är tillgängliga för landslaget. Och faktum är att alla fem blev uttagna till höstens matcher.

Det är samma situation när det gäller Enköping: de har 2 – 3 forwards och 5 – 6 backar som är tillgängliga. I vanliga fall ställer de upp med kanske 8 svenskar och 7 utlänningar av vilka endast ett fåtal är möjliga eller tänkbara landslagsaspiranter.  Tre spelare var med i höstens trupp och det var kanske bara Oskar Proos som kunde känna sig förfördelad.

Nu börjar det framstå varför Troján håller sig kvar i truppen trots 10 förluster och 2 w.o. i Super allsvenskan, Deras spelare är nästan alla svenskar och flera spelar i positioner där konkurrensen för landslagsplatser är svag. Under hela säsongen kan jag inte hitta fler än några enstaka spelare som inte är svenskbehöriga. Troján verkar således ha nästan hälften av alla behöriga svenska spelare i Super allsvenskan!

Problemen framstår tydligare vid en total granskning av de fyra lagen. När det gäller första ledet är det georgier för hela slanten hos Pingvin, Exiles har två georgier som pelare och Casper Forsberg som kratsare och Enköping har tre utlänningar i första ledet. Troján har 4 – 5 första ledare som cirkulerar. Är det att undra på att de fick tre med i den svenska truppen?

Trojáns helsvenska första led fick rätt mycket stryk under den svenska säsongen. Skall man bli förvånad över att de gick bakåt i rask takt fr o m första klungan mot Schweiz? Att de inte hade spelat på en dryg månad hjälpte inte heller. Ser vi på en annan viktig uppgift, uthalv, ser vi samma bild. Pingvin, Exiles och Enköping har alla utländska spelare i den nyckelrollen, än en gång var det bara Troján som hade en aspirant. Tränaren tog det radikala greppet att sätta in Enköpings veteran Tim Johansson som uthalv. Det var ett lyckokast mot Kroatien men betydligt tuffare tag mot Schweiz. Och, rätt som det är, Troján fick bjuda på det andra alternativet. I kedjan hade vi mycket lite att bjuda på mot Schweiz, men kombinationen av mest utländska spelare agerade som om de aldrig träffat varandra, åtminstone på en spelplan.

Sverige presterade mycket sämre mot Schweiz än mot Kroatien. Men man får betänka att Kroatien nyss kommit från en nivå där de spelat mot och slagit Malta, Cypern, Israel och Slovenia, medan Schweiz spelade tuffa och jämna matcher mot Belgien, Polen, Tyskland och Litauen. Det lär vara så att det Schweiz som spelade mot Sverige hade en sydafrikansk pelare, Cameron Holenstein, som spelar på hög nivå i England och att flera i laget spelar på (semi-)proffsnivå i Frankrike. Man skall inte bli förvånad över att Sverige vann relativt lätt mot Kroatien, som dessutom saknade nyckelspelare, men förlorade stort mot Schweiz som spelade på en helt annan nivå.

Vart tar svensk herrrugby vägen i nuläget? Jag har inga enkla lösningar. De bättre lagen i Europa som vi spelat emot i många år håller på att professionaliseras och i dagens läge kan vi inte konkurrera mot dem. Proffs eller halvproffs kommer alltid att slå amatörer.

Skall vi ta in spelare från utlandet skall vi dock göra som alla de stora nationerna och leta konsekvent efter tänkbara namn. Skottland har en anställd som har precis den uppgiften och vid senaste VM hade Skottland 14 spelare av 33 som var kvalificerade genom en far- eller morförälder. Ta inte in spelare som framträder långt nere i det egna seriesystemet, de kan inte höja den svenska nivån. Kom ihåg att 3-årsfall nu är 5-årsfall och att antalet tillgängliga invandrare kommer att sjunka radikalt.

Naturligtvis måste vi ha fler rugbyspelare i Sverige. Vi har c:a 30% av spelarna vi hade för 30 år sedan och jag kan inte nämna mer än en handfull spelare som kommit fram på senare år som spelar på en nivå som bör leda till internationell framgång. Regelbundna tuffa matcher kan hjälpa dessa talanger att utvecklas. Består säsongen av 8 – 10 bleka matcher kommer denna utveckling aldrig att ske. Det har varit ett bra initiativ att utse Oriol Ripol till en betald ansvarig för elitutveckling. Hans uppgift bör vara att försöka leta efter lovande talanger som kan utvecklas mot landslaget. Med särskild inriktning mot positioner som kräver förstärkningar, typ första ledet och uthalv.

Congratulations to Pingvin who took the male title for the first time in 19 years with a hard-fought home victory against reigning champions Exiles by 18 – 12. Exiles held the lead at half-time by 12 – 3 with two opportunist tries, but Pingvin had a strong wind behind them in the second half and began to exert pressure. A clever line-out move gave Pingvin a first try after 43” and a conversion made it 12 – 10 to the visitors. Play swayed back and forward for the next 20” with Exiles backs beginning to look dangerous. But on 62” Campbell landed a long-distance penalty and Pingvin went into the lead för the first time by 13 – 12. Sean Burke returned from a lone-term injury with 25” to go but was given a yellow card for a late tackle with ten minutes to go and Pingvin promptly won a scrum against the head. More pressure and scrum-half Hanou darted over. Exiles had time for one last drive up the field, but Pingvin held on to take the title. The home-team just had the edge over the whole game and they deserve to be the Champions in this their 60^th season. Congratulations once again on both counts.

There was plenty of other action today when the semifinals for the Ladies´ title and the male Allsvenskan were played. For the Ladies, Göteborg seemed to have the upper hand, but Enköping never gave up and snatched the winning try, 24 – 21 in the final minute. In the other semi, Exiles against all expectations led 17 – 12 against Skåne Ladies with five minutes to go. But in an astonishing burst that started in injury time the ladies from the South, added 17 points to win 29 – 17. It will now be Skåne Ladies in the one-off final against Enköping. That could be a close one as well.

In the return male semis, Erikslund had to catch up one point against Göteborg. They scored four tries in the first half and ran out easy winners 33 – 12. The surprise of the fist round of semis was that Lugi beat Spartacus 16 – 5 in Göteborg. I doubted if Spartacus would win the return down in Lund but they managed it with 2 points to spare with an unlikely score of 48 – 35. That gives a final of Spartacus vs Erikslund, both coached recently by Andy Stewart. But where will the one-off final be played?

So Exiles and Göteborg will both be unhappy after two narrow defeats along with Lugi who missed out on their 50^th Anniversary. But if there are to be winners there will also be losers and we must accept that it would be meaningless if a club were to be permanently on one side or the other.

I´ll return in a week or so for a look at the season as a whole.    

Dystra nyheter om att Troján drar sig ur Superserien då två omgångar återstår. Sprickorna har funnits sedan några veckor tillbaka och det faktum att fler och fler spelare har hämtats från farmarlaget har varit en varningssignal. Ingen i svensk rugby kan upplev någon skadeglädje över denna utveckling; Troján får lämna Superserien som kanske inte överlever denna säsong. Tråkigt, det kändes som ett steg framåt. Av 20 spelade matcher i år slutade nio med seger på mindre än 7 poäng. Trojáns öde kommer nog att skrämma slag på de fyra semifinalisterna i Allsvenskan, som kunde tänkas vara Trojáns ersättare.

Men, först, låt oss avsluta årets begivenheter. Enköping får ingen match mot Troján och tilldelas 4 seriepoäng och 50 resultatpoäng. Inkonsekvent, eftersom 50 gjorda poäng måste innebära minst 4 försök och en femte bonuspoäng. Exiles har påpekat detta, det kan avgöra mästerskapet, men Förbundets sekreterare har avfärdat detta med ett till synes ologiskt resonemang.

Allt paragrafrytteri kan dock tystas efter Pingvins match i morgon mot Exiles. Vinner hemmalaget är de svenska mästare 2022 och Exiles detroniserade efter 10 år. Båda lagen verkar vara mer eller mindre fulltaliga och det blir säkert säsongens match. Pingvin anses vara svåra att slå på hemmaplan men det bör påpekas att Exiles har bara förlorat en enda  slutspelsmatch i Trelleborg sedan åtminstone 2016. Den matchen, 2019, ledde Exiles med 16 – 11 då domaren blåste av matchen. Men den assisterande domaren hade sett någonting och efter mycket dividerande återupptogs spelet. Pingvin gjorde omedelbart ett mycket omdebatterat försök och vann 18 – 16. Returmatchen vann Exiles 29 – 7. 

I semifinalen förra året vann Exiles en tuff match 18 – 11 och i årets andra omgång ledde Exiles 26 – 0 i halvtid. Den matchen höll på att förstöra säsongen för Exiles då sex spelare skadades och i andra halvlek hann Pingvin nästan ikapp. Flera av dessa spelare har varit borta hela säsongen men, till skillnad från Troján har Exiles haft en reservstyrka.

Exiles har, som sagt, ett bra lag med en stark bänk.

Vi välkomnar Sean Burke tillbaka för första gången sedan den ödesdigra matchen, då axeln slogs ur led. I hans frånvaro har vi haft problem med inkasten och det bör avhjälpas något i morgon. Vi kan också med sorg konstatera att Ian Gowland spelar sin sista XV-manna match för klubben. Han har hittills vunnit 14 SM för klubben och åtskilliga VII-manna titlar; han har dessutom varit lagkapten för klubben och för såväl XV-manna som VII-manna landslag. Han leder också statistiken för gjorda landslagsförsök, en fantastisk prestation för en fullback. Han är utan tvekan en av Exiles och Sveriges bästa spelare genom tiderna och vi tackar honom för det enastående bidrag han har lämnat till Exiles och svensk rugby. Han kommer att engagera sig i vårt VII-manna ett tag till och blir således inte helt borta från sporten.

Jag har i skrivande stund inte sett Pingvins laguppställning men det blir nog inga överraskningar. De har ett starkt första led som hade ett litet övertag i klungan i senaste matchen mot Exiles men Beso, Exiles starke pelare, var inte helt kurant. Det bli jämnt där imorgon men kan vi för Guds skull låta bli att böka fram och tillbaka i två minuter vid varje insättning. Inkasten kan också bli rätt jämna men jag ber domaren att låta bli att tillåta samlingar 20 meter från inkasten, överläggningar, springande för att informera kastaren och sedan, äntligen, ett inkast. Där försvinner 60 sekunder till och det kan bli många sådana under en match. Till sist, straffar och målsparkar. Även här tar många tid att diskutera hur de skall förfara, sedan vandrar den som har sparkstödet sakta från sidlinjen och till sist samlar sig sparkaren 15 sekunder innan hen tar sats. Efter försök har man 40” att sparka och efter straffar en minut. Jag tog tider på Pingvins senaste match och varje uppehåll tog betydligt längre tid än det tillåtna. Låt oss ha snabba drag från såväl domaren som spelare och ärliga försök att hålla tempot uppe.

Även kedjorna är rätt så jämna och båda bjuda på ett starkt försvar. Det är med andra ord mycket svårt att  objektivt lista ut vilket lag som kommer att segra. Liksom många tidigare matcher i Superserien blir det här mycket jämnt. May the best team win.

Först, Superseriens hängmatch. Icke oväntat vann Enköping med bred marginal 56 – 12, men all heder till Troján som utan hälften av sitt bästa lag, pressade Enköping ibland, gjorde två försök och uppnådde åtminstone paritet i klungan och vid inkast. Enköping hade dock ett övertag i kedjan och uppnådde bonuspoäng inom 18 minuter. Intressant att notera med vilket förakt Förbundet behandlar rugbysverige. De har fortfarande inte rättat Superseriens poängtabell från tidigare veckor; Exiles har 33 poäng och kan nog inte nås av Enköping. Guldet är inte heller avgjort.

Nu till Allsvenskans upplösning: Exiles B hade redan avsagt sig en plats i kvarten och Malmö hittade på en förevändning för att slippa åka upp till Stockholm. Då blev semifinalerna mellan de fyra klart bästa lagen. Och där fick segrarna i grundserierna stryk! Göteborg slog Erikslund 19 – 18 och Lugi på bortaplan slog Spartacus 16 – 5. Göteborg hör inte till de bästa resenärerna och Erikslund har alla förutsättningar att vinna med mer än en poäng på hemmaplan. Det kan bli mera problematiskt för Spartacus som också förlorade sin första match för säsongen. Det blev ett försök vardera med fyra straffar till Lugi i Partille. Jag är inte säker på att Spartacus tar in underskottet. Men är det fastställt var den enda finalmatchen skall spelas?

Damallsvenskan var också dåligt genomtänkt. Som jag nämnt tidigare var glappet mellan de bästa och sämsta lagen 80 poäng. Tanken att slutspelet skulle matcha 1 – 8, 2 – 7, osv var befängt och det kan inte ha överraskat att sjuan och åttan inför långa resor lämnade återbud. I de två spelade kvartsfinalerna vann Enköping lätt mot Hammarby medan Exiles på bortaplan slog Vänersborg 19 – 10. Det bör dock noteras att Vänersborg hade endast 15 spelare och att Minonna, som slagit Exiles på egen hand några gånger, saknades. Hon lär nu spela i England.

Semifinalerna blir nu Göteborg mot Enköping och Skåne Ladies mot Exiles. Göteborg är knappa favoriter och Skåne Ladies har ett visst försprång över Exiles. Men överraskningar kan inträffa!

Superserien tar en paus denna vecka, bortsett ifrån hängmatchen Enköping – Troján. Norrköpingsgänget har många bekymmer just nu och det är mycket sannolikt att Enköping tar hem en bonusvinst. När alla har spelat 10 matcher blir det troligtvis Pingvin 38 poäng, Exiles 33, Enköping 27 och Troján 3. Titeln går till Pingvin eller Exiles, men tänkbara utfall diskuteras nästa vecka inför de två sista omgångerna.

Grundserierna i Allsvenskan har fungerat bra. Spartacus, Göteborg och Lugi har spelmässigt varit nåra varandra, medan Malmö förlorat samtliga matcher. I Norr har Erikslund varit obesegrad , medan Uppsala, Exiles B och Hammarby alla tagit poäng av varandra. På ett relativt sent stadium efter seriestart bestämde sig det grovt inkompetenta förbundet som inte lyckats bilda en tävlingskommitté bestämde sig för ett slutspel enligt 1 -4, 2 – 3 format. Detta innebär automatiskt en eller fler långa resor för samtliga åtta lag. Exiles B av förklarliga skäl meddelade omedelbart att de inte skulle delta i detta slutspel, medan Erikslund och Uppsala reste till Malmö resp. Lugi. Spartacus i sin tur åkte upp till Stockholm för att möta Hammarby. Uppsala och Hammarby förlorade med 50 resp. 60 poäng och dessa resultat upprepade sig vid returmatcherna. Erikslund däremot fick kämpa i Malmö och vann till sist 8 – 3. Man såg fram emot returmatchen, men Malmö lämnade w.o. med åberopande av att besked om slutspel hade kommit för sent. Dock inte för sent för att de kunde spela på hemmaplan. Nåväl, Malmö har under årens lopp hittat på många förevändningar för att slippa åka upp till Stockholm så det får man leva med.

Nu är vi således framme vid de dubbla semifinalerna där Spartacus börjar mot Lugi medan Göteborg möter Erikslund. Returerna nästa vecka. Det blir spännande matcher mellan de fyra bästa lagen utanför Superserien och jag vågar inte tippa vem som vinner. Kan det tänkas att slutsegraren aspirerar på Superserien? Vi får se hur det går. När bloggaren Alexander Palombo med goda insikter i Troján räknar upp sex nyckelspelare som troligtvis av olika skäl inte kommer att ställa upp för klubben nästa år blir man orolig för Superseriens fortbestånd.

Damserien har nu nått fram till kvartsfinalen. De åtta lagen har spelat i stort sett alla sina matcher i grundserien men det finns ett glapp på 80 poäng mellan de bästa och de sämsta. Skåne Ladies, Göteborg och Enköping verkar vara en klass bättre än de andra medan Vänersborg och Exiles slåss om den sista semifinalplatsen. Det blir bara en semifinal- och finalomgång och vilka som får hemmaplan får säkert en mycket stor fördel.

Two rounds to go and the title candidates have been narrowed down to two. Exiles met Enköping in an exciting and closely fought match, just won 17 – 5 by Exiles, but which could easily have gone the other way. Exiles were close to full strength while Enköping were without their main kicker, Nylén, and lineout man, Granath. Nevertheless they started with a bang and put the Exiles under intense pressure for an extended period, Exiles defense was very solid, however,  and after 25” there was srill no scoring. Then, rather against the run of play, Exiles launched a counter attack and prop Jibladze found his way over the line. Enköping returned to the attack and a long pass from Tim in the centre to young winger Birk Westerlund space to go over unchallenged. Robin converted and the vistors were up 7 – 5. There was a stalemate then for half an hour with both teams constantly on the attack, but being foiled by solid defences. Finally, Enköping found there way through from a forward drive joined by half the backs. The Dutch prop Leber got the touchdown and Robin added a penalty 5 minutes later. Time was running out and at 15 – 5 it looked as if the visitors could hold on. But with 7 starters at 32 and over, the pace was perhaps beginning to tell for Enköping. They conceded a number of penalties and were under siege. Beso S., the Georgian tank, took a penalty from 10 m. out on 68” and went over the line with half the Enköping team hanging on to him. Exiles continued to attack and with 8 minutes to go Dave Hill, top try scorer of the Suoer series went over för his eighth try of the season. Ian Gowland held his nerve to put over the conversion and it was 17 – 15 to the home team. Enköping threw everything into it in the last few minutes, a penalty would have been enough, but Exiles gave nothing away and held on to the end. One of the better games between the two sides in recent years and certainly the most exciting one.

Apart from his try, Beso did serious damage to the Enköping scrum, Erik Sandberg at wing forward tackled all day and Liam Kearney had a good allround game at scrum half. For the visitors, Tim showed that there´s life in the old dog yet  with a number of powerful runs that caused panic in the Exiles defence, while another veteran, coach Andrew Daish, showed that it was not a bad decision to put himself back on the field. The game flowed quickly thanks to the referee as opposed to others who regularly awaed 30 – 35 penalties per game. Hamish as usual gave a fine, balanced commentary, aided by my grandson Andrew, currently attending film school, who provided some excellent camera work. The corresponding coverage in Trelleborg was, unfortunately, very poor.

The match in the South between Pingvin and Troján was nothing like the quality of the one in Stockholm. Troján seem to lose more key players every week to illness and injury. Without their farmer team in Kalmar they would be hard-pressed to get a team together. The game was played at the usual slow pace in Trelleborg and the 16 players from Norrköping did not badly for a while, keeping the score at half-time to 19 – 3. Pingvin got their bonus poin just after half-time and brought on much of their bench. Troján kept on courageously but five more tries were added in the second half to make it 50 – 3. Not really a match worthy of a so-called Super series.

The situation now is that Pingvin are on 38 points, five ahead of Exiles on 33. Enköping are now on 23 and can no longer win the title, even if they were to obtain 5 points in each of their three remaining games, two against Troján. It´s a pity they are no longer challenging as I feel, frankly, that they´re a better team than Pingvin. The latter will play Exiles at home in two week´s time and then finish the season away to Enköping. Exiles have their last game at home to Troján whom they would expect to beat comfortably. Enköping can be kingmakers in the last game of the season by beating Pingvin, but this would of course depend on success for Exiles the week before down South. The equation for Pingvin is much easier: if we beat Exiles we are the Champions.

Vi går mot en rolig och spännande avslutning på samtliga tre serier i Sverige. Det fattas lag förstås, men många har kämpat länge och hårt.

Superserien är inne på sin 10:e omgång med poängställningen Pingvin 33, Exiles 29, Enköping 21 och Troján 3. Enköping har en hängmatch mot Troján som spelas nästa vecka. Samtliga tre aspiranter kan fortfarande vinna serien men om Enköping förlorar mot Exiles i morgon är deras chanser minimala. Om Exiles förlorar är deras chanser också små. Om Pingvin vinner i morgon mot Troján ligger de bra till men måste vinna en av sina två matcher mot Exiles (h) och Enköping (b). Spännande!

Vid lunchtiden på fredag var fortfarande inga laguppställningar redovisade. Vi får hoppas inga nyckelpersoner är borta och att lagen har ungefär samma styrka som den senaste tiden. Exiles är vad jag vet nära samma lag som förra veckan, dvs relativt starkt. De spelade hyfsat mot Troján den gången, men det finns fortfarande mycket att fila på. Det tog 5 minuters tilläggstid innan man till sist fick bonusförsöket. Troján, med nya och inlånade spelare från farmarlaget, spelade bra emellertid, det gick en period på 47” innan man släppte in en enda poäng. Och kom ihåg att Pingvin hade all möda i världen att slå Troján ett par veckor innan med 12 – 8.

Enköping hade däremot otur för en vecka sedan. De var det bättre laget mot Pingvin, var parkerade på Pingvins linje för långa perioder, men förlorade med en straffspark i matchens sista minut.

Mogondagens match är svår att sia om. Både Exiles och Enköping har haft starkare lag för inte så länge sedan. Exiles har en starkare klunga än Enköping men gör fortfarande missar med alldeles för många inkast. De skulle kunna snabba på sitt spel när de har straffar och de bör satsa på taktiska sparkar då Enköping ständigt ligger på off-side linjen i försvar. Enköping är fortfarande väldigt beroende av backarna Tim och Robin, som dock inte är fullt så farliga som tidigare. Det är intressant att notera att Enköping inte gjort ett enda försök under sina två senaste matcher, som de förlorade knappt. Exiles har inte varit så produktiva heller, men jag ser att försöksligan toppas av Exiles ytter, Dave Hill, som stått för 7 försök, delad tvåa är Theo som stått för fem. Och rätt skall vara rätt: det var andre ledaren Carl Lindblom som gjorde Exiles första försök förra veckan och inte Nika K. Carl är nu uppe i fyra försök and har haft en bra säsong hittills. Dave, Theo och Carl har alla spelat för Sverige förut och bör vara aktuella igen inför senhöstens landskamper.    

Exiles har kapacitet att höja sitt spel något och om de gör det tror jag att de vinner. Om de inte gör det kan det bli en ny tråkig match där spelarna vandrar från fast position till  fast position och där matchen avgörs av slumpmässigt tilldelade straffar.

Pingvin är favoriter på hemmaplan mot Troján. Men, som nämndes tidigare, Troján är inget dåligt lag, trots alla skador. Pingvin vinner nog men på sina fem senaste matcher har de aldrig gjort mer än två försök. Den åtråvärda femte poängen kan sitta långt inne.  

När det gäller Allsvenskan herrar ser vi för första gången på länge hur lagen i den södra serien verkar ha ett klart övertag då slutspelet påbörjats. Vänersborg försvann efter ett par större förluster på hemmaplan och av de fyra återstående lagen förlorade Malmö alla sex matcher medan Spartacus, Göteborg och Lugi spelade rätt jämna matcher sinsemellan. Segraren Spartacus vann sina två matcher mot tvåan Göteborg, men jag vill minnas att Göteborg båda gångerna ledde då 10 – 15 minuter återstod. I de två senast spelade matcherna slog Spartacus Lugi 32 – 29, medan Lugi slog Göteborg 17 – 11. I den Norra serien vann Erikslund alla sina sex matcher, medan Uppsala, Exiles B och Hammarby slog eller spelade oavgjort mot varandra. Placeringarna blev i ovannämnda ordningen. Som brukligt i kvarten spelade ettan mot fyran i andra serien, tvåan mot trean osv. Spartacus åkte således upp till Stockholm och utklassade Hammarby 73 – 10. Erikslund och Uppsala åkte samtidigt ned till Skåne där Uppsala fick stryk 56 – 7 av Lugi. Sedan blev det en mycket jämn match mellan segraren i Norr och jumbolaget i Syd. Erikslund slog till sist Malmö 8 – 3. Göteborg hade att spela mot Exiles B men Exiles hade meddelat långt innan att de inte skulle delta i slutspelet eftersom de inte kunde flyttas upp och dessutom hade rätt många sociala spelare som inte hade några planer på att resa 500-600 km för en meningslös match. Tråkigt för Göteborg som inte får en match på några veckor.

Nu i morgon är det returmatcherna: Hammarby vinner nog inte med 64 poäng nere i Göteborg och jag tror inte heller att Uppsala tar in 50 poäng på Lugi, ens på hemmaplan. Malmö är inte kända som goda resenärer och jag skulle bli förvånad om Erikslund inte vinner med mer än vad de gjorde i Malmö. Om mina inte alltför vågade prognoser slår in blir det sedan Spartacus mot Lugi och Erikslund mot Göteborg. Och dessa matcher är ingalunda avgjorda i förväg!

Damallsvenskans grundserie avslutas i morgon, men placeringarna är i stort sett avgjorda redan nu. Det finns fem hyfsade lag och tre svaga och kvartsfinalerna är rätt givna. Det kan bli en intressant match mellan Exiles och Vännersborg och sefraren går till semifinalerna tillsammans med Skåne Ladies, Göteborg och Enköping.