Grattis till Troján, Malmö och Förbundet för att ha ordnat två spännande turneringar som inger vissa förhoppningar om att svensk rugby håller på att ta sig ur den svacka i vilken den befinner sig. Jag har tidigare tackat Niclas Jaråker och de övriga i tävlingskommittén som fått allting a flytta perfekt, att nästan allting har streamats och att i synnerhet Troján har ordnat en riktigt bra föreställning för herrarna i Norrköping med Alex Palombo som kunnig och saklig kommentator. Jag vill också gratulera samtliga 16 lag som alla haft fina, ordentliga ställ med nästan alla deltagare vältränade och ambitiösa.
Spelmässigt kan man tycka att samtliga 8 herrlag höll en rimlig sjumanna nivå för ett mästerskap. Damerna var svagare, men de fyra semifinalisterna höll en hög standard och kämpade frenetiskt i slutfaserna.
Så till själva spelet: på herrsidan var Enköping obesegrade i sina två preliminära omgångar medan Troján bara tappat en poäng. Det var klart att de skulle vara framträdande i dag medan förra årets dominant, Exiles, gjorde en tämligen blek insats med två förluster mot Enköping. Men Exiles kom till slutspelet med sitt starkaste lag och då blev det ordning på torpet. I ena gruppen slog Exiles Hammarby och Lugi och i deras tredje match på dag 1 höll de Troján i ett järngrepp och vann 20 – 0. Enköping förblev obesegrade men fick kämpa mot Spartacus innan de kunde vinna 19 – 12. Det gav större osäkerhet i slutspelet då semifinalerna blev Enköping – Troján och Exiles – Spartacus. De två favoriterna gav dock opponenterna ingen chans. Exiles vann 33 – 0 och Enköping 26 – 5.
Så den väntade finalen. Exiles började bra och efter en stark löpning av den unge Theo Karlsson kunde veteranen Matt Mitchell avsluta. 5 – 0 till Exiles. Sedan fick Enköping en bättre period, delvis med hjälp av en domare som jag tycker blåser av alldeles för mycket och där flera beslut råkade gå Enköpings väg. Inte bias, det bara blir så ibland. Till sist parkerade Enköping på Exiles linje och kaptenen Granath forcerade sig över. 5 – 5 i halvtid och ”all to play for”. Det blev en jämn början mitt på plan där Exiles tuffa tacklingar hindrade Enköping från att bygga upp sitt anfall. Robin Fransson som hade varit Enköpings stjärna under hela turneringen hade tre man på sig hela tiden och när han äntligen fick en lucka blev han föremål för en fenomenal tackling av Matt Mitchell. I andra riktningen fick vänsteryttern Liam Pallin tag på bollen mitt på plan. Han började ett anfall där han undvek fyra-fem tacklingar och hamnade längst ut till höger. Då kunde han accelerera förbi det återstående försvaret och lägga bollen bakom mållinjen. Ett fantastiskt försök. Men ett par minuter senare kom en ny dödsstöt. Denna gång var det Theo Karlsson som fick tag på bollen vid mittlinjen. Det blev raka spåret mot stolparna och spelplanens största och tyngsta spelare sprang ifrån hela försvaret. 17 – 5 till Exiles och 2 ½ minuter kvar. Enköping kämpade hårt men hela perioden gick åt innan Hannes Nylén kunde springa igenom en stor lucka och lägga bollen precis då klockan passerade 14 minuter. 17 – 12, men då var matchen slut och Exiles kunde lyfta pokalen.
Det är klart att Enköping har en ny generation som gör sig gällande på toppnivå. Elias Granath (19), Hannes Nylén (20), Peter Karlsson (19) och (skadade) Oskar Proos (20) har alla förutsättningar att gå långt. De som avgjorde finalen för Exiles var Liam Pallin (19) och Theo Karlsson (20), medan Granath och Nylén stod för Enköpings poäng. Och vem var det som vann poängligan för hela turneringen? Ale Loman (20) från Lugi som är lika stor och lika snabb som Theo Karlsson. Han lär spela för Exiles fr o m nästa vecka och kan bli årets Allsvenska sensation. Behöver Sverige verkligen leta efter spelare från utlandet som har lösa svenska förbindelser? Det finns mycket att hämta inom landet.
Det var först denna vecka som förra årets gigant, Sean Burke, fick tillfälle att spela. Hans partner hade i dagarna fött en liten pojke, grattis till både två. Seans tagningar vid inkasten, hans stenhårda tagningar och välavvägda passningar bidrog alla till Exiles seger. Veteranen Matt Mitchell (36) gjorde dessutom ytterligare en strålande match. Han tacklar, skapar öppningar och avslutar försök.
På damsidan var det två lag som slog varandra men i övrigt gick obesegrade genom de preliminära omgångarna. Enköping med förstärkning främst från Carina Trinh (Exiles) och Troján med stöd av Minonna Nunstedt (Vänersborg). Malmö var ensam semifinalist från 2019, men de var något av en besvikelse. Till sist blev det Enköping – Malmö och Troján – Lugi i semifinalerna. Det blev två jämna matcher där Enköping vann 14 – 7 och Troján 19 – 5.
Matchen om tredje plats blev Skånederby med två lag som ofta spelar ihop. Och här var det friska fläkten Lugi som behöll ledningen 12 – 5 fram till slutet. Men Malmö kom igen och gjorde ett nytt försök under stolparna. Återstod en enkel spark framför stolparna för att få till en förlängning. Men benen var trötta, sparken misslyckades och Lugi hade tagit Bronset. Samtidigt som en tröstlös målsparkare låg länge på marken.
Finalen såg länge ut som om Enköping skulle ta hem segern. De ledde 12 – 7 en bit in i andra halvlek med åtminstone ett försök av Carina. Men Troján började dominera matchen, Minnona övertog befälet, och plötsligt hade Troján vunnit 24 – 12.
En bra helg för Troján som tog ett Guld och ett Brons. Tråkigt för Enköping som efter stora förväntningar förlorade båda finalerna.
Men veckoslutet som helhet en triumf för svensk rugby.