Bakgrund: Sverige måste vinna sina matcher mot Ungern och Ukraina de två närmaste veckorna för att avancera till Europas Trophynivå. Förberedelserna har varit nästintill obefintliga med ett träningsläger för en månad sedan och några fitnesskontroller. Ett tiotal enligt de flesta givna spelare tas inte ut till truppen utan minsta förklaring eller motivering. Som enda förberedande match reser de till Portugal för att spela mot Gibraltar, ett lag som enligt egen utsago är rankat 90:de i världen (de är inte rankade på riktigt då Spanien stoppar dem av politiska skäl).

För tre veckor sedan förlorade Gibraltar 26 – 22 i en förskräcklig match mot Danmark (rankad 79) i Köpenhamn. Matchen, som kan ses på Gibraltar rugby Facebook, är på en bedrövlig nivå. Till och med det mediokra lag som representerade Sverige i går förväntades slå dem med bred marginal.

Utfall: Ingen streaming från matchen, det kanske kommer så småningom. Men ett meddelande på två rader från förbundet meddelar att Sverige förlorat med 31 – 26 mot ett Gibraltarlag som i stort verkar oförändrat från den mycket blygsamma insatsen mot Danmark. Gårdagens resultat tas dock emot med enorma glädjeyttringar från Gibraltar rugbys hemsida och tidningen Gibraltar Chronicle. ”Den största segern någonsin, nu måste Gibraltar få tillträde till Europa när de kan slå 46-rankade Sverige!.” Nu är Gibraltar i ett utsatt läge (Brexit etc) och det är rätt rörande att läsa de enorma lokala hyllningar som denna seger ger.

Och Sverige? Ytterligare ett totalt misslyckande inför Europasäsongen. Dåliga förberedelser, sämre uttagning, meningslös och dyrbar resa, laget antagligen i spillror inför Ungern på lördag. Lagets tränare tillika ensam uttagare har haft ansvaret för laget i flera år. Under den perioden har Sverige vunnit ett fåtal matcher och endast mot lag med mycket lägre ranking. Hur länge skall detta fortgå?

För snart ett år sedan erbjöd sig familjen Mabon ett större belopp för att möjliggöra ordentliga förberedelser och ett seriöst försök att få ihop vårt bästa lag. En förutsättning var att den totalt misslyckade lagledningen skulle bytas ut. I övrigt inga krav alls, vare sig det gäller tränare eller spelare. Men vi fick ett artigt ”Nej tack” och det befintliga upplägget fortsatte.

Nu förlorade Ungern i går och Ukraina verkare vara på dekis. Men, om vi inte kan slå ett lag som inte ens platsar i gärsgårdsserien vad är chanserna att vi kommer att slå dessa?