Något av ett dråpslag att ordförande Maria Vargö tar time-out och kanske inte kommer tillbaka efter årsmötet i mars. Det pratas om ”personliga skäl” och, om så är fallet, det måste vi respektera. Styrelsearbetet är krävande, tidsomfattande och icke-arvoderat. De som befinner sig mitt uppe i karriären och dessutom har familjeåtaganden kan upptäcka att de inte riktigt har tid att offra flera hundra timmar om året åt denna fritidssysselsättning.

Det har dock antytts att den röra som den avsatta styrelsen lämnade efter sig visat sig vara mera omfattande än man hade väntat sig. Maria och Pasi var visserligen med även i den styrelsen men så vitt jag vet var den avgående ordföranden som styrde med järnhand och med ett betydande inslag av hemlighetsmakeri.

Ytligt sett har den nya styrelsen skött sig på ett bra sätt. Informationen från SRF har förbättrats avsevärt och landslagsprestationerna har också varit något bättre. Men informationen från landslagen har varit bristfällig och det finns flera exempel på administrativa missar som inneburit att det saknats full uppsättning spelare till landskamper eller turneringar. Nästa inga redogörelser för dessa speltillfällen, inga riktiga matchrapporter, inga diskussioner om hur lagen kan utvecklas inför en hårdnande konkurrens. Mänga landslag har haft 5 – 6 ledare med sig, men uppenbarligen ingen som kan få ihop några meningar om vad de håller på med.

Det viskas att det spenderats alldeles för mycket pengar på dessa landslag, men jag har inte sett en redogörelse för dessa utgifter. Det är dock uppenbart att sporten i Sverige inte är tillräckligt stark för att motivera 7 – 8 landslag, vilket jag och andra påpekat åtskilliga gånger.

Landslag som spelade under 2018 var följande:

D U18 7s; D Senior 7s, 15s; H U18 7s, 15s; H U20 15s, H Senior 7s, 15s.

D U18 7s: 2018 fanns bara en Europeisk mästerskapsnivå/ungdoms-OS . Sverige slog ett par nybörjare, BÖR INTE SPELA PÅ DENNA NIVÅ. Möjligtvis som Swedish Vikings om självfinansierat.

D Senior 7s: kom 3:a på Trophynivå efter nedflyttning från GP. Har inte utvecklats det senaste året, glappet till GP ökar. Måste förbättra sina sjumanna färdigheter för att kunna hävda sig.

D Senior 15s: spelat två vänskapsmatcher men deltar inte i nystartade Europeiska Mästerskap (Spanien, Nederländerna, Ryssland, Tyskland) och Trophy (Finland, Schweiz, Tjeckien) Varför inte? Sverige bör kunna slå 4 – 5 av ovannämnda länder. Bör ligga lågt i år, få flera lag och seriematcher i Sverige och anmäla sig till Trophy 2020.

H U18 7s: 2018 fanns bara en Europeisk mästerskapsnivå/ungdoms-OS. Sverige långt ifrån de bästa lagen, bör kanske återvända till Trophy-nivå i år.

H U18 15s: deltar inte sedan några år tillbaka i Europeiska U18 15s. Antagligen tillräckligt starka för att delta på nytt efter några bra vänskapsmatcher Men vi måste få flera spelare och matcher i Sverige.

H U20 15s: spelade sina två första matcher i år med hyfsade resultat. Bör fortsätta, kanske som Swedish U20 Vikings.

H Senior 7s: gjorde hyfsat ifrån sig på GP-nivå, hade stannat kvar om inte Polen hade bjudit på tre årsturneringar. Några bra yngre spelare, men administrationen missköttes. Dags för förnyelse, laget kan inte längre styras från utlandet.

H Senior 15s: två segrar på nivå 3 i Europa, avgörande match mot Ukraina i maj. Ingen chans till uppflyttning om inte ledningen och hälften av spelarna bytts ut,

Möjligtvis kunde detta förslag spara några kronor på landslagsnivån, just nu glider vi för mycket utan att ställa tuffa krav.

Ytterligare en fundering kring SRF´s nuvarande styrning. Den gamla styrelsen utsåg Neil Johnson till Generalsekreterare, den enda arvoderade befattningen. Han har fortsatt i år men det verkar som om GS-funktionen helt övertagits av Pasi. Det har antytts att Neil letar efter en uppgift åt styrelsen, dock utan att helt lyckas.  En fråga som kanske borde ventileras inför årsmötet.

SRF har i år hållit ett större antal möten och rest riket runt för att informera och lyssna på rugbysverige. Men ser vi på den löpande verksamheten går den från katastrof till katastrof. Det spelas mindre än 100 matcher om året mot över 300 för några år sedan. Man kan inte enbart skylla på SRF, men ett krismöte, kanske i anslutning till årsmötet, verkar mer och mer angeläget.