7-manna säsongen är avslutad och 15-manna påbörjas om drygt tre veckor. Jag återkommer om 7-manna men låt oss börja med en titt på 15-manna. I somras avslutades turneringen Conference 1 North för perioden 2017 – 2018. Sverige slog Ungern med ett nödrop 12 – 10 och förlorade med bred marginal mot Ukraina och Litauen. Inför sista matchen mot Lettland kunde det fortfarande bli nedflyttning men Sverige samlade sig mot ett Lettland i kris efter interna tvister och vann 50 – 27. En tredje seger på de senaste 25 matcherna, även om man släppte in fem forsök.
Litauen flyttades upp till Trophy-nivån och Lettland åkte ur till Conference 2 North. Östeuropa fortsatte sin kräftgång då Moldavien åkte ur Trophyn och Luxemburg studsade tillbaka från Conference 2. Säsongen 2018 – 2019 ger Sverige således Moldavien och Luxemburg i höst och Ukraina resp. Ungern våren 2019. Om Sverige satsar ordentligt och tar ut sitt bästa lag har de chans att vinna gruppen och att bli uppflyttade. Rangordningarna för de inblandade lagen är följande: Ukraina (37), Moldova (44), Sverige (56), Luxemburg (64) och Ungern (68). Dessa siffror avspeglar dock inte aktuella spelstyrkor; Ungern var t ex mycket nära att slå Ukraina i våras och Moldavien har bara vunnit en bortamatch på fem år (mot Sverige!)
Det fanns vissa förhoppningar om att den nya styrelsen skulle göra rent hus med en ledning som uppenbarligen inte har lyckats med sitt uppdrag. Det verkar inte som om så har skett. Det meddelades för tre veckor sedan att ett träningsläger skulle hållas den 22/23 september, men sedan dess inte ett ord. Inga besked om vilka som höll i lägret, vilka som blev inbjudna, vilka som dök upp och vad resultat blev. Nu vänds allt intresse åt det svenska slutspelet och när det är avklarat finns två veckor kvar till Moldavien-matchen i Norrköping.
SRF lär ha ett styrelsemöte den 6 oktober; det lär bli sista chansen att få någon ordning på torpet, annars går vi mot fortsatta fiaskon.
Nu har vi första SM-finalen bakom oss. Det var med bred marginal den bästa match som spelats i Sverige i år. Av de startande hade Exiles 14 Sverige-behöriga, inkl. 13 som redan spelat för Sverige. Pingvin hade 13 behöriga av vilka 7 – 8 spelat för Sverige. Dessa två lag har i Allsvenskan och semifinalerna spelat 8 matcher mot de tre övriga lagen i Allsvenskan. Exiles har gjort 540 i dessa matcher, snittpoäng 67, medan Pingvin gjorde 430, snittpoäng 54. Det torde vara klart att dessa två lag är helt överlägsna övriga svenska lag och rimligtvis borde utgöra stommen i landslaget. Jag vet inte hur många spelare från dessa två lag som ställde upp den 22/23 september, tystnaden är som sagt total, men det lär inte ha blivit fler än 4-5 stycken.
Jag nämner inga namn men det är uppenbart att minst 16 spelare borde vara med från finalmatchen, med 7 till från övriga Sverige och utlandet. Möjligtvis kunde Philip Murphy komma in som uthalv, men inga andra enligt min uppfattning behöver ersätta dem som visade upp sig i finalen. Var någon som antas representera 15-manna-landslaget synlig i Trelleborg i lördags? Inte vad jag vet.
Jag och flera andra har argumenterat för en total förändring av ledargarnityret för detta landslag inför Conference-säsongen som börjar mot Moldavien om mindre än 3 veckor. Av de senaste 25 landskamperna har vi som sagt vunnit 3 mot mycket lågt rankade länder. Sättet att närma sig denna säsong tyder på att vi lunkar vidare med samma patetiska utfall. Det var nog inte därför vi röstade in en ny styrelse.