Nu är säsongen någorlunda igång och alla är naturligtvis nyfikna på hur det går för nya styrelsen. Jag är beredd att ge de godkänt hittills, men det kommer att ta tid att reda ut den röra som tidigare styrelsen lämnat efter sig.

Mest positivt är den öppenhet som utlovades och som är på väg att infrias. Nu har ett styrelseprotokoll publicerats och det står vilka uppgifter ledamöterna tilldelats.

Vidare har vi fått veta i stora drag vilka planer de många olika landslagen har för 2018. Jag välkomnar att damernas XV-manna ligger lågt denna säsong med träningsläger och kanske en vänskapsmatch i höst. Vi får se vad Rugby Europe har att erbjuda 2019. Planerna för herrarnas och damernas VII-manna verkar vara under kontroll. Herrtruppen är redan uttagen för den stora irländska turneringen i Kinsale nu i helgen. Standarden är hög med Waterboys som återvänder efter att ha vunnit förra året. De har också vunnit Stockholm Tens de två senaste åren. Exiles har vad jag vet 6 spelare med i truppen men Massey tycks gå mot strömmen och är rätt förtegen om vilka som är med. Första GP går om mindre än fyra veckor. Mindre information om damerna. Deras aktiviteter kompliceras av att flera nyckelspelare numera spelar utomlands.

Problembarnen har alla varit aktiva i helgen. Herrarnas 15s står inför en katastrof om de nu skulle förlora mot Lettland om 10 dagar. Då är vi nere i gärgårdsserien med våra grannländer, alla 70 + i rankingen. Det har inte varit läge för nya styrelsen att ändra på förberedelserna inför landskamperna mot Litauen och Lettland. Dessa påbörjades innan årsmötet. Oberoende av utfallet mot Lettland är det dock hög tid att se över ledningen, uttagningen och förberedelserna för detta lag. Alla som har minsta insikt i spelarresurserna i Sverige vet att det finns 10 – 12 andra spelare som borde vara med i svenska truppen. Det kan inte bara vara jag som skäms för att se ett första led där samtliga tre är klart överviktiga och där klungan varje gång trycks ett par meter tillbaka. Vi ligger på 60:e plats i rankingen (Lettland är på 50:e) och har förlorat 22 av 24 landskamper de senaste fem åren. Dags för förnyelse!

Sedan är det U/F18 lagen i Europa. F18 har nu pågått i fyra år och ingenting för närvarande tyder på att det lilla antal spelare vi kan skrapa ihop i den ålderskategorin har något att hämta i internationella sammanhang. Dags att bygga upp någon form av seriesystem inom landet, det kanske räcker med VII-manna till att börja med. Tjejerna som spelade i helgen var tyvärr inte tillräckligt starka, snabba eller skickliga för att spela på landslagsnivå. Undantaget Amanda Svartz som genomgående gjorde en heroisk insats.

De som leder U18 har kämpat hårt för att samla i stort sett alla som tillhör den ålders-kategorin i Sverige. De har även delvis ordnat egen finansiering. Men faktum är att de inte ansetts vara tillräckligt starka för att spela i europeiska U18 för 15-manna de senaste åren. Antalet deltagande nationer i år var 22, dock inte Sverige (och 5 från 6N som börjar bli oroliga för konkurrensen). Georgien slog Frankrike i finalen i år! Vi bör återvända till denna turnering nästa år, i stället för att upprepade gånger spela mot skollag i England.

Sverige har fortsatt att spela U18 för 7-manna och har varit nära att kvalificera sig för Championship-nivå två år i följd. Men nu har de kommit med ändå då RE utökade antalet deltagande länder till 16.

Jag skall vid ett senare tillfälle diskutera IR/REs agerande när det gäller OS. Inför detta ungdoms-OS är det uppenbart att de ville imponera på OS genom att skryta om att de hade hela 16 länder i Europa, såväl pojkar som flickor, som ville kvalificera sig till ungdoms-OS. Med enorma kvalitetsskillnader mellan de bästa och de sämsta. Vi kommer att se samma spektakel nu i helgen då det är pojkarnas tur, inklusive Sverige, med samma glapp mellan riktiga rugbyspelare och nybörjare.

Stockholms rugbyförbund går i bräschen för riktiga serier i år för ålderskategorierna U13 – U/F18. Sakta men säkert har de byggt upp regelbundna turneringar de senaste åren och enligt min uppfattning är det viktigt att de andra distrikten kommer i gång med liknande aktiviteter. Då kan man börja prata om U18-landslag som tävlar internationellt. Men en obefintlig inrikes struktur blir det dock svårt att konkurrera på riktigt.

Sista sorgebarnet är årets seriesystem, även här en kvarleva från den tidigare förvaltningen. Men den hade en rätt så omöjlig uppgift, med få lag som dessutom hoppade av eller växlade från nivå till nivå. Tävlingskommittén (TK) sparkades omgående av nya styrelsen och GS Neil Johnson fick giftbägaren att vara t.f TK. Ingenting tyder på att han gjort stora framsteg och Gud vet var vi står inför helgen. Endast tre av fyra dammatcher spelades fram till igår och i två av dessa vann ena laget med mer än 100 poäng. Spartacus lär ha förlorat mot Pingvin B i Div 2 Syd.

I Allsvenskan åker Exiles och Trojan till Göteborg resp. Pingvin. Exiles har en B-uppsättning då många är borta med 7-mannalandslaget, men det får de finna sig i. De slog Fredriksberg i Köpenhamn för ett par veckor sedan, medan Trojan lär ha slagit såväl Enköping som Erikslund i träningsmatcher. Vi får nu en första fingervisning om den relativa styrkan hos de allsvenska lagen.

Jag har roat mig med att titta på hur många herrspelare mellan 19 och 30 (dvs födda 1988 – 1999) som finns i Allsvenskan och Div. 1.

Enköping   0 (12), Trojan 18, Göteborg 35, Pingvin 32, Exiles 60

Erikslund 20, Hammarby 9, Kalmar Södra 33, Södertälje 23

Enköping har hittills inte registrerat några spelare, men jag har hittat 12 i relevant ålderskategori gömda bland sina ungdomar. Trojan är rätt klena, men de har tillgång till rätt många från Kalmar Södra och Linköping. De tre andra verkar ha så det räcker men 30 är nog minimiantalet för att klara säsongen.

Mera tveksamt när det gäller Div. 1. Erikslund är på gränsen, men de har en del 18-åringar och kan också få hjälp av Exiles. Hammarby verkar vara i krisläge, hur de skall få spelare från Södertälje som spelar samtidigt förstår jag inte. Kalmar Södra verkar vara i hyfsat skick och Södertälje kan få hjälp av Attila.

Sammanlagt har dessa 9 lag c:a 240 seniorspelare ≤ 30 som avser att spela på en någorlunda seriös nivå. Låt oss hoppas att alla överlever säsongen.