Viss dramatik på årsmötet men jag gissar att de flesta tyckte “Slutet gott allting gott”. Valberedningen, Nils Nilsson från Spartacus och Henrik Nyberg från Uppsala, hade föreslagit att i princip sittande styrelse skulle väljas om plus ett par kompletteringar. Inom ett par dagar visade det sig att fyra av de åtta nominerade vägrade att ställa upp om Lahti blev omvald som ordförande. Vidare fördes fram ett alternativförslag lanserat av ordförande i Stockholms Rugbyförbund, Jim Lindfors. En kompetent valberedning hade nog ringt runt och snabbt konstaterat att en majoritet inte stod bakom Lahti. Då hade hon kunnat avböja omval och avgått med heder i behåll. Men det blev inte så. Uppenbarligen hade Lahti överskattat sitt stöd och valprocessen påbörjades med Lahti på förslag som ordförande. Hon ställdes mot motkandidaten Mia Vargö och förlorade. Omröstningen skedde viva voce och rösterna var mycket starkare för Vargö. Så pass mycket starkare att ingen begärde (sluten) omröstning med sedlar. Ajournering och Lahti ställde upp på nytt som styrelseledamot. Detta bekräftade ryktet att hon ville ha två år till i styrelsen främst för att kunna fortsätta i två kommittéer inom Rugby Europe och World Rugby. Hon förlorade med 57 röster mot 20 och försvinner därmed ur bilden. Det begärdes omröstning flera gånger och en efter en försvann det gamla gardet. Samtidigt som Jims förslag röstades in med samma siffror i omvänd riktning.

Rösterna är givetvis hemliga men vi vet i stora drag vilka som röstade på Lahti. Hon fick 4 röster från Göteborg (Nilsson), 2 från Spartacus (Nilsson), 2 från Uppsala (Nyberg), 2 från Attila (Frasse), 2 från Berserkers (Hammarstedt), 4 från Enköping och Enköping Ungdom (hemmafavoriten) och 4 till från två okända föreningar. En liten grupp som levt i en bubbla med begränsad kontakt med verkligheten. Frasse (J – J Zander) hade ett år kvar i styrelsen fast detta var synnerligen oklart. Annars hade han nog också åkt ut tillsammans med Lahti och Hammarstedt. Frasse har gjort mycket för svensk rugby, han är advokat i såväl Sverige som Frankrike, men han har blivit insyltad i diverse tveksamheter tillsammans med Lahti och det förefaller rimligt att han avslutar sin bana nästa år. Tråkigt, han har varit god vän till mig i många år men jag tror att det är dags för honom att tacka för sig.

Ett par ord till om valberedningen. Nilsson fick den befattningen för att förorda Lahti och han fullgjorde sin plikt även om han därigenom gjorde sig till åtlöje. Det här är nog sista gången vi ser honom i någon officiell kapacitet. Jag förstår inte riktigt hur Henrik Viberg, normalt en mycket vettig person, hamnade i denna härva. Han ställde inte upp på årsmötet, kanske ett tecken på att han fattade åt vilket håll det lutade.

Än så länge har jag inte mycket att säga om den nya styrelsen. Det är handlingar och inte ord som räknas. Men det är en bra kombination av åldrar, kön, distrikt samt stora och små klubbar. Mia Vargö är vad jag förstår en mycket kompetent affärskvinna som lär ha många positiva egenskaper som tyvärr inte var särskilt framträdande hos sin företrädare. Hon får nog inledningsvis ett stort städjobb, men vi bör alla inom svensk rugby bemöda oss om att hjälpa henne att lyckas.

Jag är alltid imponerad av det stora antal människor som anstränger sig på gräsrotsnivå för att utveckla svensk rugby. Låt oss alla försöka dra åt samma håll den närmaste tiden.